Varför äger vi saker vi inte vill ha?

För lite drygt två år sedan startade vi den här bloggen. Ganska snart började vi med månatliga sammanställningar över saker som flödar in och ut ur vårt hem, de inlägg den sista i varje månad som vi kallar ”Månadens in och ut”. Jag räknade efter här om dagen och insåg att vi gjort oss av med totalt 1291 saker och fått in 312 saker under dessa två år.

Antalet saker ut hade förmodligen dubblerats om vi startat bloggen tre månader tidigare än vi gjorde. Det var då jag och Herr Minimalist flyttade ihop och två hem skulle bli ett, med rejäla utrensningar som följd. Och hade inte Bebis Minimalist kommit in i vårt liv hade antalet saker in halverats, men så även lyckan. ;)

I början var det lätt att rensa bland sakerna även i vårt nya gemensamma hem. När vi väl fått ett annat synsätt på prylar, handlade det mer om att ta sig tid och lägga energi på att gå igenom alla utrymmen och skrymslen i hemmet. Efter ett tag blev det dock psykiskt jobbigt, dels för att vissa saker har hög nostalgisk ränta, men också för att det är lätt att få retroaktiv shoppingångest över alla pengar som lagts på dessa onödiga ting. Det tar också sin lilla tid att gå från perspektivet ”vad kan jag rensa ut?” till ”vad behöver jag verkligen spara?”.

Det är fascinerande att vi i vår tvåa på 60 kvm kunnat rensa ut 1291 saker. Varför har vi förvarat så mycket saker i vårt hem som vi inte alls behöver eller vill ha kvar? Trodde vi på allvar att sakerna skulle göra oss lyckligare? Var vi avundsjuka på andra? Försökte vi imponera på andra genom sakerna? Eller handlar det om tröstshopping? Försökte vi kompensera för något annat?

Frågorna är många och det kan vara svårt att veta varför du samlat på dig alla dessa saker genom åren. Vad mycket bättre det hade varit om vi redan som unga kommit in på det här med att leva ett mer minimalistiskt liv, innan vi började tjäna pengar och spendera mer. Och å andra sidan, vad bra att vi nu kommit på det här med minimalism och tycker att det är ”the shit”, för de flesta lever fortfarande i händerna på butikerna och reklammakarna som vill få oss att tro att mer, större dyrare etc är bättre.

Vad tror du är anledningen till att du äger saker du egentligen inte behöver eller vill ha? :)

Trevlig midsommarhelg!

31 reaktion på “Varför äger vi saker vi inte vill ha?

  1. whitemaskgirl

    Tror det är flera anledningar. En är att shopping blivit en del av umgänget. Sen jag slutade shoppa har jag förlorat massor med vänner. En annan är den gåvohysteri som finns. Förr fick min mamma bara vid jul. Nu är det julklapp, nyårspresent, alla hjärtans dag gåva, gåva på internationella kvinnodagen, födelsedagspresenter osv. För att inte nämna hälsa på presenten och de såkallade gåvoskåpen. En tredje anledning är väl att folk är rädda för det tomrum som skapas. Vet en hel del som inte vill rensa ut då det känns för läskigt för dem.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Menar du att du hade flera Shoppingkatalysatorer i din omgivning tidigare? :)
      http://minimalisterna.se/shoppingkatalysatorn/

      Oj, vad många gåvotillfällen jag missat känner jag nu, vad förväntas man ge/få på internationella kvinnodagen? Ska genast upplysa Herr Minimalist! :) Men jag förstår vad du menar, och gåvoskåpen ja, haha!

      Ja, vissa har nog också så mycket saker att det känns för övermäktigt att sätta igång och röja.

    2. whitemaskgirl

      Ofta samma som på Alla hjärtans dag tyvärr. Är kanske särskilt vanligt i min umgängeskrets . Och ja, shoppingkatalysatorer fanns det massvis av.

  2. Karin

    Svår fråga med komplext svar och olika beroende på vem man frågar förstås.

    För egen del beror det nog på en omedvetenhet om vad många prylar skulle leda till. Jag tänkte aldrig på att alla prylar skulle ta upp plats, behöva flyttas runt, underhållas och pysslas med. Om jag tidigare hade förstått hur mycket tid prylarna skulle kräva så skulle jag nog ha tänkt efter före inköpen.

    Sedan har jag varit dålig på att rensa ut när sakerna inte längre använts. Det har berott på bristande ork och motivation, och det klassiska ”det kan vara bra att ha-tänket”.

    Svara
  3. Pengabloggen

    Hej!

    Läsvärd blogg!

    För min egen del har det nog varit billiga priser och reor som gjort att jag handlat på mig grejer som egentligen inte behövts.
    Låga priser får oss att tro att vi är en smartare konsument än vad vi egentligen är.

    Tyvärr eldas det bara på ytterligare med större prispress pga globaliseringen samt överutnyttjande av billiga krediter.

    Finns väldigt få ”minimalister” nu för tiden.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Hej och tack! :) Låga priser och bra ”deals” är nog något som lurat många till överkonsumtion.
      Vi tror dock antalet minimalister kan öka och kommer stå som vinnare i framtiden!

  4. Silver

    Riktigt bra inlägg! Kändes som att läsa sina egna tankar :)

    Jag har kommit väldigt långt in i rensningsprocessen. Nu är det riktigt svårt att finna saker att göra sig av med.

    Mest beror det på att jag sätter emotionellt värde i det. Nostalgi från barndomen. Även om jag ”bara” sparat en låda med saker från den tiden med det som jag absolut mest tycker om, borde jag göra mig av med det. En låda mindre att ha ansvar för.

    Med några få saker, speciellt kläder och köksredskap ser jag alla pengarna på hög som jag slösat. Det blir snabbt 1000-lappar. Och försäljningen av sakerna på Tradera ger inte mycket tillbaka.

    Sen har vi biten med att jag sätter vissa saker som en del i vem jag är. Och att jag förlorar en bit av min identitet om jag gör mig av med en pryl. Mest tror jag det beror på rädslan för vad som ska hända sen. Jag skulle vilja göra mig av med ”allt” och vara fri att kunna resa när jag vill, men jag vågar inte släppa taget. Är rädd att jag inte kommer klara det. Och då biter jag mig fast vid vissa saker istället.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att du gillade inlägget och tack för en intressant och tänkvärd kommentar!
      Vilken typ av prylar är det du känner att du skulle förlora en del av din identitet om du gjorde dig av med?

  5. cl

    Min man och mina barn vill inte rensa ut så som jag vill :(
    Kan inte gå loss på deras saker, bara mina egna.

    Mitt ideal är annars minimalt med ägodelar, men maximalt med färg och mönster på väggar och tyg :) Då märker folk inte hur minimalistiskt det egentligen är hemma hos en. Smygminimalist på mitt sätt.

    Svara
    1. Sarah

      Jag har samma ”problem” och löser det genom att rensa i familjemedlemmars saker när de inte är hemma. Jag lägger deras saker i svarta sopsäckar eller liknande, och när de noterar att ”massa saker är borta” frågar jag vad de saknar. Ofta kan de inte komma på vad som fattas! Sen brukar vi komma överens om att låta sopsäcken stå i några veckor innan jag slänger den, ofta glömmer de bort det och jag kan slänga den utan problem efter en månad eller två. Eller så går de och plockar upp några grejer ur säcken dagarna efter utrensningen, men aldrig allt. Jag kan inte leva med proppfulla skåp och skräp här och där, jag måste rensa!

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Förstår att det är frustrerande när andra i ens omgivning inte delar ens minimalistiska intresse och filosofi. Jag kan känna lite likadant gentemot mina föräldrar. :)
      Dock tänker jag att om jag/vi föregår med gott exempel så kanske poletten trillar ner så småningom. Kanske kan ni prata inom familjen om prylar, dess värde och vad man kan göra för pengarna istället, hur jorden och miljön påverkas etc.

  6. Elin- kristen feminist

    Jag tror mycket har att göra med att rensningar kan vara ångestladdade och är man inte van att göra sig av med saker så är varje grej svår. I mitt fall finns det även dimensionen familjemedlemmar som inte är lika intresserade av att sortera ut saker och tidsbrist. Jag har inte orken att skicka iväg alla de kläder jag tänkt av de som dottern vuxit ur och då vi har planer på ett barn till så vill jag heller inte göra mig av med precis allt i bäbiskategorin till exempel. Nostalgi är också en faktor och här har jag ingen lust att vara minimalist, i mina ögon får saker faktiskt ha ett värde med sin historia. Man måste inte spara precis allt men jag tycker faktiskt att man kan och får spara saker bara för att man gillar dem även om man inte behöver dem.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Självklart ska man inte göra sig av med allt bebisrelaterat om man planerar att skaffa fler barn inom överskådlig framtid, då blir det dubbeljobb av det hela med att först skaffa sakerna, sen göra sig av med dem, och sedan åter skaffa sig vissa av dem. Att ha ett litet lager med saker som står och samlar damm under en viss begränsad period är givetvis okej, det kommer vi också ha. ;)

      Kanske är det någon i bekantskapskretsen eller släkten som sedan ska ha barn som man kan dumpa ganska mycket på i samma veva, det brukar vara tidseffektivt. ;)

  7. Michel Larsson

    Hej på er! Intressant inlägg som kräver sin fundering. Hur har det gått med er iPad, ligger den kvar i lådan eller har den fått ben och kommit till er igen? :)
    Det är lite skrämmande med de siffror av saker som försvunnit kan jag tänka mig, samtidigt skönt att veta att man kommit till en slags insikt. Inspirerande att ni nu är på rätt spår!

    Jag tror, som många andra är inne på, att nostalgi är den stora ”boven” och försvårar processen för en. Tiden som går och ju längre man väntar gör det svårare också. Ett annat faktum som spelar en stor roll är att man har ett visst intresse/hobby som är direkt kopplad till vem man är.
    Jag känner många konstnärer som har svårt att sälja sina verk pga av den tid som de har lagt ner. I mitt fall har det varit musikprylar, bl.a. olika effektpedaler som jag egentligen inte behöver, men som har varit med mig under mina första gig. De gör absolut ingen nytta längre egentligen.

    Det har nämnts tidigare på er blogg, minimalism finns i olika skalor och kan tolkas på sitt sätt. Jag tror att så länge man är medveten om vad man äger, trots saker som överhuvudtaget inte används, är ett stort plus. Skulle någonting hända, som t.ex. en brand eller ett inbrott i bostaden, så vill jag gärna ha koll på vad jag äger. Jag har nu sett alla avsnitt ur programmet ”Stoppa tjuven”, vilket fick mig en tankeställare över vad man bryr sig om och som verkligen inte får ligga i någon annans öde. Så man bör ha i åtanke att ägandet behöver skyddas om man nu bryr sig om sina nostalgiska ägodelar.

    Glad midsommar på er!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jajamenssan, iPaden ligger kvar i lådan i källaren. Det känns väldigt bra och Herr Minimalist pratar om att sälja den, vi får väl se. :)

      Nostalgiska prylar är svårt, det känns som vissa sådana har rotat sig fast till ett specifikt minne. Och att vi tror att vi skulle glömma bort händelsen/platsen etc om prylen försvann. Vi skrev ju lite kring det även tidigare i år i detta inlägg:
      http://minimalisterna.se/nostalgi-och-minnessaker/

  8. Ewi

    Jag har börjat ge bort saker som känns dumt att slänga, men som jag ju faktiskt inte behöver spara själv, typ böcker. Det känns rätt bra när folk vill ha. Brukar lägga upp en lång lista på kaffebordet på jobbet och bland bekanta, får de plocka det de vill läsa från den så tar jag med åt dem. Vet inte om det är minimalism, men åtminstone ett sätt att komma bort från vane-sparandet… :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Bra tips för att på ett enkelt sätt bli av med böcker! Vissa arbetsplatser har ju även en bokhylla där man får lämna och låna böcker.

  9. Maria

    Jag har svårt för att göra mig av med saker men däremot har jag blivit väldigt bra på att inte köpa på mig för mycket, bättre att stoppa redan i affären än att spendera pengar och sedan tycka att man har för mycket prylar.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det bästa är helt klart om man kan stoppa prylarna från att komma in överhuvudtaget. Då sparar du både pengar och tid, prylar ska ju underhållas, flyttas på, tvättas, organiseras, lagas…och så småningom kanske säljas. Allt detta slipper du då! :)

  10. Sara

    Vi har gjort oss av med massor. Min man är inte lika inne i det som jag men han rensar glatt ut när jag ger honom i uppgift att gå igenom böcker eller kläder osv. Men har man hus och barn så är det takt hopplöst att rensa ut så mkt som jag skulle vilja. Barnkläder och leksaker vill jag spara för framtida syskon. Uteleksaler blir det en hel del. Min dotter vill behålla en hel del. Till huset behövs vertyg, färg som man kan behöva längre fram, spadar Och skyfflar till snöskottning, annat till att sköta utsidan av huset, brädor som blir över och kan komma att behövas framöver och som man vill spara för sånt är rätt dyrt. Ser stor skillnad motför när vi var bara jag och min man i en hyresrätt.

    Svara
  11. hannamaria

    Ja är bra på att spara bra-ha saker o dålig på att komma iväg att slänga. Pga dålig ekonomi o alldeles för mkt saker så är jag bra på att inte köpa grejer.

    Gjorde en behövlig utrensning för en vecka sen o min kombo undrade om ja inte behövde en till bokhylla så att ja hade mer ställe att förvara saker på. Ja sa nej då det skulle betyda att ja samlade på mer. Ju mer ställen vi kan förvara grejer ju mer riskerar man att spara, så ett ministeg i rätt riktning.

    Sen bor ja även i kollektiv där vissa saker är ingens utan kollektivets dvs kvarlämnat sen länge. Så det finns massa skrymslen att rensa på.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Du har helt klart rätt i att ju mer ställen att förvara saker desto mer prylar tenderar vi att spara och skaffa oss. Likaså om du bor stort så blir det naturligt att alla rymmen ska möbleras och göras trivsamma etc.

  12. Karin

    Som svar på Fru Minimalists följdfråga: Det går bättre att rensa nu. Orken och motivationen finns där, men jag kämpar fortfarande med ”kan vara bra att ha-tänket”.

    Svara
  13. Marie

    Jag har börjat rensa men har ingen riktig plan för hur det ska ske. Innan jag började rensa bestämde jag mig dock för att minska bokinköpen som tidigare varit min stora last. Målet är att få färre olästa böcker i bokhyllan och att hålla antalet lästa böcker uppe genom storytel och bibliotekslån istället. Nu funderar jag på om jag kan använda samma princip på fler områden. Alltså först stoppa inköp, sen börja rensa, någon som testat den taktiken? Eller är det så att lusten att shoppa minskar när man väl börjat rensa?

    Svara
    1. Sara

      Jag kan bara svara för mig själv och min shoppinglust avtar definitivt efter man börjar rensa! Man blir så less på saker, vill inte ha inte fler som tar plats och utrymme och vill inte ägna mer tid till att införskaffa och göra sig av med prylar.

      Sen försvann mkt av min shoppinglust när jag fick barn. Dels är tiden till att ränna på stan mer begränsad vilket gör att man inte skapar sig några onödiga behov. Dels är man hemma mer och inser hur mkt tid det tar att hålla allt man äger i schack, speciellt när barnet/barnen börjar få mer leksaker osv. Och i och med allt detta har jag blivit mer kvalitetsmedveten, att när jag väl har ett behov att köpa något så får det hellre kosta lite mer men vara mer rejält så jag slipper köpa nytt förrän om många många många år. Till exempel skor, jackor osv.

      Jag lånar hellre saker nu, av kompisar eller till exempel bibblan, så jag slipper ha fler saker som ska ha en bestående plats hemma hos oss. Nu lämnar jag igen boken när den är slut liksom och slipper att den tar plats.

    2. Patricia

      Började också rensa så som du, genom att välja ett område samt att sluta köpa lika mycket nytt. Har t ex knappt köpt några klädesplagg på två år (bortsett från byxor och underkläder). Garderoben har automatiskt krympt då kläder slitits ut, gått sönder osv. Sen blev det tydligt vilka kläder som jag inte använder då garderoben krympte och blev lättare att överblicka :) denna strategi använder jag mig inom fler områden :)

    3. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tror det är olika från person till person, och kanske även mellan olika områden. Kanske får du prova dig fram vad som fungerar i köket, badrummet, garderoben, förrådet etc.

      När du börjar rensa tenderar du dock att bli avskräckt från att skaffa saker på vissa områden, exempelvis bland prydnadssaker och böcker, medan du på andra kanske mer vill optimera innehållet, exempelvis bland kläder och skor.

  14. Louise

    Vi har börjat rensa ganska mycket men har nog varit smygminimalist i omgångar redan sedan jag var barn då allt skulle ha sin plats och om det inte hade det så ställde jag ut det ifrån mitt rum. Nu när jag är gift har två barn på under 2,5 år bor i en 3.a på 81 kvadrat så kände jag nu får det vara nog med spara saker och köpa för att det är fint. Min man gillar det så sakta men säkert blir det mindre rörigt här hemma och jag får mer och mer tid i soffan på kvällarna med min man bortsett ifrån när jag går lös på något och rensar. När vi skaffar hus kommer det eka tomt och mitt mål är att när vi flyttar ha mindre saker än vi hade innan vi flyttade in i lgh. Trots att vi inte hade barn då vi flyttade in.
    Vi har två rum som är jobbiga att rensa för det är så överväldigande med saker så är det förrådet med bebissaker då vi planerar en till inom 4 år och de sakerna är skrymmande och gör det svårt att små rensa bakom och klädkammaren där det lätt hamnar påsar med sådant som egentligen ska vara någonannanstans som vi använder nästan varje dag. Sedan är det kombinerad klädkammare och kontorsmaterial förvaring. Jag vill få det så tomt och rent där som möjligt och det är ett pågående projekt på 4 månader nu.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter som att du funderat och landat i vad du vill och har en plan för hur du/ni ska nå dit, det är ju jätteskönt. Då är det bara att planera in tid och se till att rensningen blir av, det är ju så lätt att skjuta på framtiden och så plötsligt ha de fyra månaderna gott eller det dags att flytta till huset. ;) Lycka till!

Kommentera