Vikten av att känna sig själv

Igår morse vaknade jag med en gnagande känsla i kroppen som säkert berodde på flera saker; kommit för sent i säng, många uppvak av barnen under natten, i kombo med någon hormonell obalans eller dylikt. Om jag inte är på min vakt när jag vaknar så här så går det tyvärr ut över familjen genom att jag blir otålig, lättirriterad och allmänt negativ.

Men jag känner mig själv numera och vet en snabb lösning. Den stavas löpning. Så jag fixade snabbt i ordning barnens frukostgröt samtidigt som jag tryckte en banan och ett glas mjölk. Sen gav jag mig ut på en kort löptur i morgonsolen. Knappt 30 minuter senare kom jag tillbaka som en ny människa; glad, energirik, tålmodig och harmonisk. Något som höll i sig hela dagen.

Vad har då det här med minimalism att göra kanske du undrar? Jo, det här med att känna sig själv, förstå sina behov och veta hur man reagerar i olika situationer, är nog så viktigt när det kommer till konsumtion, eller snarare för att lyckas avstå konsumtion. Liksom vid rensning.

Vacker utsikt med höstfärger vid helgens morgonjogg.

Från att tidigare ha varit en shopaholic som konsumerade stora mängder kläder och i viss mån även inredning, så vet jag numera dels att den tillfredsställelse jag känner vid konsumtion, är otroligt kortvarig. Jag utsätter mig medvetet heller inte för frestelser som butiksbesök eftersom jag vet att det skapar ett köpsug och ett missnöje med det jag redan har.

För någon annan kanske det handlar om att identifiera att hen faller för onödig shopping vid nedstämdhet, trötthet eller hunger? Eller har det som helgsysselsättning med vänner av ren (o)vana? Någon annan är duktig på att göra romantiserade behovsanalyser som mentalt rättfärdigar köp, men där behovet är just romantiserat och inte verkligt. Att lära känna sig själv och se mönster gör det lättare att hitta lösningar för att undvika onödig konsumtion.

Vid rensning har jag lärt känna mig själv och vet vilka argument mitt psyke använder för att rättfärdiga den enklaste vägen – sparande. Tankefällor vid rensning som ”den kan nog vara bra att ha om utifall att”, eller ”den är ju snygg” eller ”den har kostat pengar”, biter inte lika lätt längre, även om argumenten fortfarande lyckas övertyga mig ibland om att saken ska få vara kvar. Innerst inne vet jag av erfarenhet att jag inte ångrar saker jag rensar ut. När något rensas ut är det ju oftast för att jag inte använder eller har behov av saken längre.

Genom att jag denna morgon snabbt identifierade känslan i kroppen och tog action med en joggingtur, så blev hela dagen så mycket positivare och bättre för både mig som familjen. Som att bli medveten och stoppa sig själv från onödig konsumtion och känna sig nöjd efteråt. Eller släppa taget om en pryl där argumenten för att spara inte håller full ut och låta någon annan med större behov få möjlighet att nyttja den. 

Känner du dig själv tillräckligt väl för att veta vad du mår bra och mindre bra av, och agerar därefter? Liksom hur du ska agera för att undvika onödig konsumtion eller lättare kunna rensa?

5 tankar kring ”Vikten av att känna sig själv

  1. Ca

    Detta inlägg gav mig dåligt samvete för sådär var min fm idag efter frukost.. .även om det gick över vid lunch. Var inte så roligt för barnen o maken säkert :( blir stressad o irriterad o så…får väl ut o springa nästa gång då ;) brukar också bli glsd efter att kommit iväg o bara varit själv en stund :)

    Svara
  2. Karlsson

    Jag känner igen mig, men jag brukar oftast vara morgontrött. Det brukar hjälpa en frukost och en promenad. Jag tycker det känns bra i själen att rensa på alla onödiga prylar. :)
    Jag brukar tänka att ”den prylen har gjort sitt jobb” och ”annan kan ju få mer glädje av den”. Jag brukar skänka till Röda korset. :)

    Svara
  3. David

    Kort och gott ett bra inlägg tycker jag! Känner igen morgonkänslan, och bra lösning du hade.

    Svara
  4. Karin Svensson

    Jag har haft en större utrensning i alla skåp och lådor, nu får jag kämpa mot
    den härliga lusten att göra av med mer.

    När jag häromdagen skulle göra pannbiff, hittade jag ingen bunke att röra
    ihop smeten i, den bunken jag tyckte passade bäst var upptagen med att
    härbärgera en tonfisksallad… nu var goda råd dyra och jag kom på att det
    går lika bra att röra ihop smeten i en 4-liters kastrull… puuuuhhhh .. där
    löste jag det.
    Om jag besöker vänner så tittar jag mig omkring och tänker: usch så mycket
    deras barn kommer att få ta hand om när det är dags… ingen kul sak.
    I en hall där det hänger 23 jackor som en person ska bära har jag svårt att
    hålla truten. Vem fasen behöver 23 jackor.
    Nu har jag både hyllor och lådor helt tomma och det är skönt för när jag hyr
    ut min lägenhet under sommarmånaderna sär är det inte så mycket att
    plocka undan.
    Jag är stolt över mig själv när jag står emot en massa köp av saker som
    jag egentligen klarar mig utan, sparar pengar gör jag också.

    Svara

Lämna ett svar