månadsarkiv: april 2020

Gästminimalister berättar – 10 fördelar med minimalism

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Johns berättelse och 10 fördelar som han upplevt sedan han fick upp ögonen för minimalism och enkelhet. Fördelar som påverkar såväl honom själv som hans familj positivt i vardagen.

1. Frihet. Detta är för mig den enskilt största positiva aspekten av att leva enklare. I takt med att jag gjort mig av med saker, har den mentala bindning till prylar som tidigare funnits där, minskat avsevärt. Det är nu jag förstår vilket inflytande prylar haft över mig och styrt min tid. Ibland är det inte förrän man slutar med något som man inser hur mycket det påverkat en. Frihetstemat går in i flera av nedanstående punkter.

2. Ekonomi. Att leva enklare har medfört större ekonomisk frihet i form av större marginaler när lönen utbetalas. Det är också en mental frihet att pengar på kontot inte längre medför tankar som ”nu har jag extra pengar då kan jag köpa…” och istället låta de vara. Alltså ett minskat inflytande av pengar på mitt beteende då mer pengar inte per automatik leder till mer konsumtion. Jag har också frihet att gå ned i arbetstid genom minskade utgifter.

3. Tid. Jag var ingen storkonsument innan jag började leva enklare och trots detta är det väldigt tydligt hur stor inverkan konsumtion tidigare haft på min vardag och tankemönster. Jag läste en intressant tanke om tid; att tid kan betraktas en valuta. Ju mer tid jag har i vardagen som inte fylls av åtaganden desto mer generös kan jag vara med min tid. Kan låta pretentiöst men så har det faktiskt blivit i vardagen. Jag tar mig mer tid att prata i telefon eller hjälpa andra.

4. Relationer. Jag och min sambo fick mer kvalitét i våra samtal när vi började leva enklare. När konsumtionsbruset lagt sig är det lättare att hålla fullt fokus på den vi har framför oss och komma in på andra samtalsämnen än de som är rent praktiskt i vardagen. Jag tror de flesta värderar relationer högt i livet men det avspeglar sig inte alltid i vad vi lägger tid och fokus på.

5. Värderingar. När jag kommit ur konsumtionsloopen och huvudet inte är fyllt av ”nästa grej” i samma utsträckning, har det gett plats till andra tankar och känslor. Tankar om vad som är viktigt och hur jag vill använda min tid de dagar, månader och förhoppningsvis år som återstår i livet. Faktum är att ett enklare liv kan göra att vi kommer i kontakt med känslor som vi undvikit. Plötsligt kan det dyka upp känslor av ensamhet, sorg, skuld som vi hållit på avstånd genom att distrahera oss på olika sätt. Dessa känslor kan var smärtsamma men också ge information om vad vi faktiskt behöver och värdesätter i livet. Mina egna känslor av ensamhet har till exempel gett mig viktig information om att jag verkligen värdesätter tid med andra människor.

6. Tacksamhet. De flesta konsumerar mer än de behöver. Överkonsumtion är mer regel än undantag. En viktig förutsättning för överkonsumtion är missnöje. Vi ser oss omkring och tycker inredningen ser trist eller utdaterad ut. Vi tittar oss i spegeln och hjärnan hittar bevis på att vi behöver uppdatera garderoben. Att inte konsumera tvingade mig att se mer av vad jag har och känna tacksamhet för det, vilket kan vara enkla saker som en kopp kaffe eller fin kontakt med min son.

7. Lämnat jämförelseträsket. Jag tror att många jämför sig mer med andra än vi vill erkänna för oss själva. Vi jämför kläder, prylar, bilar, heminredning, socialt liv, utseende, resor och erfarenheter. För många kan livet bli till en enda stor jämförelse. En del psykologer hävdar att social jämförelse är en medfödd tendens i hjärnan – det hjälper oss att anpassa oss till flocken och inte bli utesluten vilket en gång i tiden var en dödsdom. Nu har vi långt större kontaktytor för jämförelse via internet och sociala medier. Idag jämför jag mig betydligt mindre med andra i termer av ”framgång”, vilket har varit en stor befrielse.

8. Hälsa. Jag äter bättre, tränar mer samt sover bättre. Jag tror att många osunda vanor handlar om att dämpa obehagliga tankar och känslor. Med större frihet och mer tid har detta behov minskat då jag inte upplever mig lika uttömd och dränerad på energi. Jag tränar i princip varje dag för att jag gillar känslan av att kroppen aktiveras och får svettas. Jag har mindre behov av att äta onyttigt, tröstshoppa eller slötitta på Youtube. Kort och gott färre beroendebeteenden.

9. Uppleva mer med mindre. En inbyggd nackdel med konsumtion av både prylar och upplevelser är att vi habituerar och njutningsupplevelsen avtar. Vad vi än konsumerar regelbundet blir det vardag. Den nya, fina jackan blir snart din gamla vanliga jacka. Vi har exempelvis ätit ute två gånger den senaste månaden, de besöken var betydligt godare än hundratals tidigare slentrianmässiga restaurangbesök jag gjort. Jag har även lagt märke till ökad njutning vid andra upplevelser när jag inte konsumerar de lika frenetiskt som tidigare.

10. Frid. Jag tror att många som slutat med någon form av beroendebeteende (som konsumtion) kan uppleva att det infinner sig ett lugn i vardagen när väl abstinensen lagt sig. Jag upplever mig mer närvarande, lugnare och har lättare att ta dagen som den kommer. Det har gradvis infunnit sig en frid i vardagen som tidigare bara uppstått vid semester eller ledighet.

Jag kan inte annat än hålla med John i princip alla punkter han skriver. Det märks att han successivt gjort en minimalistisk resa och livsstilsförändring såväl mentalt som praktiskt.

Vilka av ovanstående 10 fördelar har även du upplevt med din minimalistiska livsstil? :)

Vill du själv vara med som gästminimalist hos oss och berätta om din minimalistiska resa eller en specifik minimalistisk händelse ur ditt liv, så kontakta oss gärna via mejl.

Från prylköp till prenumerationstjänst

Idag är det enklare och ofta billigare att köpa nytt, än att laga och förlänga livslängden på det som redan producerats. Hur skulle vi kunna göra för att ändra på det?

Tre veckor utan diskmaskin i väntan på reservdelar till vår diskmaskin, fick oss att fundera över dels hur dyrt det är att reparera vitvaror, men också kring prenumerationstjänster vs köpa och äga, denna typ av saker.

Inom mjukvarubranschen är SaaS (Software as a Service) vanligt förekommande. Det betyder att du prenumererar på en programvara/mjukvara och betalar en regelbunden fast summa pengar, i vilken det ingår service och uppdatering av programvaran. Du känner säkert igen prismodellen från vissa appar du betalar för månadsvis, bilar som leasas (men inte exempelvis Netflix, de tillhandahåller innehåll men ingen programvara). Inom verkstadsindustrin är det vanligt att stora maskiner har samma prismodell, du betalar månadsvis och kan räkna med service när maskinen krånglar liksom mjukvaruuppdateringar av maskinen.

Vad skulle hända om majoriteten av våra större privata prylköp, köptes med en SaaS-modell? Tänk alla dina vitvaror i köket, dina teknikprylar som datorer och tv-apparater liksom värmepumpar och liknande.

Jo, tillverkaren skulle vilja tillhandahålla en så kvalitativ produkt som möjligt, för att slippa åka ut och serva den för att någon lite del gått sönder. Reparationen skulle kosta i reservdelar, tid och personal, så det vore gynnsamt att istället tillverka kvalitet. Och du prenumererar då snarare på en tjänst; en fungerande maskin som gör ren disken, en dator som inte strular, du har inte köpt själva tvättmaskinen eller datorn. Så med den modellen skulle det gynna tillverkaren att tillverka kvalitet som håller länge.

För vår del var det som sagt diskmaskinen som gick sönder, den är tre år gammal (2017) och det var värmeelementet som slutade fungera, vilket gjorde att disken varken blev ren eller torr. Eftersom den är så ny så kändes det givet för oss att laga maskinen om det gick istället för att frakta hit en ny stor maskin med alla sina delar, när det bara är en liten grej som gått sönder. En ny diskmaskin skulle kosta ca 4 500 kr, reparationen kostade 3 000 kr. Eftermarknaden är lukrativ. Men ur miljösynvinkel så var detta det bästa valet på en så pass ny maskin. Kanske man man säga att vi tog en för teamet, som jag skrev om i inlägget här om veckan. :)

Så här två veckor efter att reparatören var här är vi fortfarande tacksamma över att ha en fungerande diskmaskin. Två av de tre veckor vi var utan diskmaskinen var hela familjen hemma i karantän på grund av lättare förkylning hos ett av barnen. Och ni andra småbarnsfamiljer vet ju hur mycket disk som skapas när hela familjen är hemma 24/7 och äter alla måltider hemma på grund av rådande läge. Om händerna var torra innan på grund av handtvätt, så var det inget mot vad de var efter dessa veckor med frekvent handdiskande. :)

Vad tror du om prismodellen att privatpersoner leasar sina dyrare prylar, skulle det göra att tillverkaren höjde kvaliteten på det som säljs?

Klädkonsumtion och hållbarhet

Tidigare i vintras blev jag intervjuad av Smarter Fashion kring klädkonsumtion och hållbarhet, jag tänkte utifrån den intervjun dela med mig av tre av frågorna jag fick samt dess svar. Som inspiration kring hur jag tänker och vad jag lärt mig genom att ha en minimalistisk garderob.

Hur gör du för att undvika att konsumera nya kläder? Vad fungerar för dig?

Jag har övat mig i att vara nöjd med de kläder jag har och insett att den perfekta garderoben inte existerar och därför inte är något att sträva efter.

Samtidigt har jag i många omgångar rensat i garderoben och jag har idag i princip enbart kvar kläder som jag verkligen trivs i och känner mig snygg i. Det gör att behovet av nya plagg är väldigt lågt. Och när behov uppstår letar jag alltid second hand i första hand.

Ytterligare alternativa sätt att minska nykonsumtionen är att låna kläder av en vän, gå på klädbytesdagar eller hyra kläder.

Varför bör vi ha en ”hållbar stil” och varför är frågan om överkonsumtion av kläder viktig att ta upp enligt dig?

För att människor långt bort i andra länder redan idag lider för att vi vant oss vid att köpa en tröja för mindre pengar än en latte på stan.

Och för att den livsstil och konsumtionskultur vi har i västvärlden idag inte är hållbar ur klimatperspektiv. Vårt sätt att konsumera kläder och prylar på idag, gör att våra barn och barnbarn kommer drabbas av stora klimatförändringar.

Vår ekologiska skuld till våra barn och kommande generationer ökar hela tiden. Det är de som kommer få betala priset för att vi fortsätter shoppa i överflöd, trots att vi innerst inne vet att vi inte kan konsumera oss lyckliga. Och att dopaminkicken av konsumtion är kortvarig och kräver ständig, ohållbar påfyllning.

Har du det senaste året fallit tillbaka till tanken att du vill konsumera nya kläder från storföretag och hur hanterade du i så fall impulsen?

Även jag är mänsklig, så visst kan det uppstå sug att konsumera kläder. Numera brukar jag fundera varför jag är sugen på att konsumera, är jag egentligen trött, ledsen eller uttråkad? Är det snarare en känsla jag försöker lösa än ett konkret behov? Ofta landar jag i att det inte finns ett konkret behov och då avstår jag från konsumtion.

Tidigare satte jag en regel för mig själv att jag var tvungen att vänta en vecka när jag hittat ett plagg jag ville köpa. Om behovet upplevdes lika starkt en vecka senare så köpte jag plagget. Men ofta ebbade den initialt starka känslan ut då det inte bottnade i något verkligt konkret behov, utan att jag snarare försökte rättfärdiga känslan med att hitta på ett behov som kunde försvara köpet. Plagget eller prylen var helt enkelt snarare något jag ”villhövde” än behövde.

Vad har vi så bråttom tillbaka till?

Det känns som alla så snabbt som möjligt vill komma tillbaka till en normal vardag och till så som livet såg ut innan corona. Men vad är det egentligen vi har så bråttom tillbaka till?

Jag tror alla håller med om att det kommer finnas ett ”före” och ett ”efter” corona. Hur vill vi att detta ”efter” ska se ut. Vad av det gamla vill vi ha tillbaka, vad vill vi välja bort och vad av allt vi lärt oss under den här processen vill vi ta med oss och kanske till och med låta ta större plats i den tid som väntar efter corona?

Jag såg en tänkvärd och halvrolig text på sociala medier för några veckor sedan:

Kinda feeling like the earth just sent us all to our rooms to think about what we’ve done.

Kanske är det någon där uppe som inte riktigt tycker att vi har tänkt klart tankarna kring hur vi vill att världen och livet ska se ut, och därför inte släpper ut oss ur rummet till vårt ”efter”.

När jag och sambon åker bil och en bilförare kör snabbt och som en galning, brukar vi skämtsamt säga, vad har hen så bråttom till? Att komma hem snabbast möjligt bara för att sedan lägga sig i soffan stirrandes på mobilen?

Vad är det vi har så bråttom att komma tillbaka till? Kanske är det inte förrän vi landat i och tänkt klart hur vi vill forma och skapa vårt ”efter” corona, som sjukdomen släpper sitt grepp om samhället, och tar oss dit.

Och jag förstår att alla inom vård och omsorg, de som blivit av med sitt jobb och sin trygghet, liksom de som drabbats av den värsta sortens corona, bara vill tillbaka till det som tidigare var ens ”normala” vardag. Men alla vi andra, vi kan passa på att ta oss en funderare kring vad av det normala som är värt att faktiskt ha bråttom tillbaka till. Hur vi vill att världen, samhället och livet ska se ut efter corona?

Vad tror du? :) Och hur vill du forma ditt efter corona?

Allemansrätten hotad av corona

Vandringsintresset har ökat under flera år, allt fler tar sig ut i naturen och väljer att svemestra på sommaren och hittar till fjällen på vintern. Samtidigt som Svenska Turistföreningen (STF), som arbetat i 135 år för att alla ska ha tillgång till Sveriges natur, går på knäna och riskerar att gå omkull, på grund av corona.

En otroligt viktig pusselbit i den unika allemansrätten är på väg att försvinna. För vi är på väg att förlora den stora förening som skapar enkla vägar ut i naturen med bra boenden till rimliga priser i vacker natur runt om i hela vårt avlånga land. En förening som slår vakt om allemansrätten, inspirerar och guidar till nya äventyr och är en röst i viktiga miljöfrågor.

STF har 10 riktlinjer för turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor, och nummer 1 på listan är ”Hållbar turism. Vi värnar besöksmålens natur- och kulturvärden på ett långsiktigt och hållbart sätt. STF ska vara en drivande aktör för en hållbar turistutveckling i Sverige.”

Förstå kraften i och vikten av att ha kvar en stor förening som sätter hållbarhet, miljö och svensk turism högst upp på agendan. Detta i en tid när många svenskar av såväl klimatskäl som corona-skäl, kommer vilja ha tillgång till, och kunna turista i den vackra svenska naturen och köra svemester oavsett årstid.

Vad vill du ska finnas kvar den dag du vaknar upp efter corona? Vad är viktigt att ha tillgång till när livet återgår till det normala? Det måste vi börja stötta redan idag! Annars är risken stor att vi vaknar upp till en morgondag där mycket fint gott förlorat för att vi hade fullt upp med att oroa oss och bunkra mat. Och för att många inte ens tänkt tanken att det skulle kunna hända när det bara står om utmaningarna för stora företag och sjukvården på nyhetssidorna.

Vad kan du göra?
Du kan swisha ett bidrag, du kan bli medlem och du kan köpa ett presentkort. Läs mer här!

Vad är min relation till STF? I vuxen ålder kom den i samband med att jag och sambon bestämde oss för att fjällvandra under den första sommaren tillsammans år 2012. Någonstans där under en veckas vandring så insåg jag vilken enorm naturskatt vi har i vårt eget land.

Och även om jag gillar att vara i naturen så är jag ingen tältmänniska. Utedass är inga som helst problem eller att sova i ett rum med andra. Men jag vill inte vakna kall eller svettig i ett fuktigt tält på en madrass som tappat hälften av all luft. Som vuxen har jag blivit bekväm och vill vandra mellan STF-stugor eller ha en bas i en stuga och göra dagsutflykter.

Kolla på bilderna ovan och inse vilken natur- och kulturskatt vi är på väg att förlora. För STF gör naturen tillgänglig för många. Både genom information men också genom att anordna aktiviteter och guidningar till nya äventyr, och inte minst, genom sina 250 prisvärda boenden runt om i vårt avlånga land. Hjälp och stötta dem nu för att kunna njuta av dem sen!

Vad är viktigt för dig att det finns kvar när vi vaknar upp ”på andra sidan” corona och hur gör du för att stötta just det?

Minimera aktiviteter och relationer

Vi brukar definiera en minimalistisk livsstil som att det handlar om att du så långt det är möjligt eliminerar allt som är lågprioriterat eller onödigt för att skapa mer plats för det som är högprioriterat och meningsfullt för dig.

De primära förenklingsområdena att arbeta med är; saker, utgifter, åtaganden, intressen och relationer. De tre sistnämnda kan till viss del vara provokativa att ”rensa” bland.

Det kan lätt förväxlas med att man inte bryr sig, är oengagerad eller till och med otacksam. När det egentligen kan handla om att man börjat lyssna mer inåt till sig själv. Vad i livet mår jag bra av, vilka personer och aktiviteter ger mig energi, vad behöver jag i mitt liv där jag befinner mig just nu och vilka åtaganden tillför tillräckligt stort värde för att få vara kvar?

Den klassiska paretoprincipen eller 80/20-regeln kan appliceras även här, som att:
20 procent av dina åtaganden leder till 80 procent av det resultat som tar dig mot dina mål.
20 procent av dina intressen leder till 80 procent av din personliga utveckling eller behållning.
20 procent av dina relationer står för 80 procent av den tillfredsställelse du får av att umgås med andra människor.

Det är i teorin lätt att inse att ett liv där de 20 procent som inte ger dig värde i livet sållats bort inom olika kategorier, är ett mycket enklare och mer tillfredsställande liv.

Minimalism handlar om att göra medvetna val kring vad du tackar ja respektive nej till samt att förutse vad det leder till på längre sikt. Den stora utmaningen är att göra medvetna val baserade på dina värderingar och prioriteringar och därigenom undvika att oprioriterade prylar, åtaganden, intressen, relationer och utgifter smyger sig in i livet tills det plötsligt är dessa som äger dig istället för tvärtom.

Att minimera bland sina åtaganden, intressen och relationer, handlar inte om egoism, att man är elak eller otacksam. Det handlar om att hushålla med sina resurser, att lyssna inåt och att börja identifiera vad i livet som ger värde och energi, och möjliggöra att det får ta större plats. Även inom dessa områden som kan upplevas mer känsliga att förändra.

Har du försökt ”rensa” och minimera bland åtaganden, intressen och relationer?

Ta en för teamet

Vi har i flera år pratat här hemma om konceptet att ”ta en för teamet” ur ett klimatperspektiv. Nu kom vi att tänka på att det är lika applicerbart gällande corona. Låt mig förklara vad vi menar med begreppet, jag tror nämligen inte att vi skrivit om det på bloggen tidigare.

Att ta en för teamet kan innebära att du gör hållbara val som andra inte riktigt vågar, med förhoppningen att fler ska inspireras till liknande val framöver. Det är också när du gör ett val som är bättre ur ett klimatperspektiv eller coronaperspektiv, men som kräver mer jobb eller uppoffringar för dig än ett mindre klimatsmart eller mindre ansvarsfullt val hade gjort.

Inom klimatområdet kan det exempelvis innebära att du väljer att skänka något som hade varit enklast och snabbast att bara slänga när du ändå ska till tippen. Men du tar dig ändå tid och energi att hitta en ny ägare till saken, som i sin tur slipper köpa nyproducerat. Du förlänger livslängden och tar en för teamet (jorden).

Samma sak om du eller familjen avstår en flygresa, det hade kanske varit smidigast att flyga dit du/ni ska, men väljer att ta en för teamet och tar tåget istället. Det är det bästa valet för klimatet och kan samtidigt inspirera andra att göra samma hållbara val i en liknande situation.

Ibland har det hänt att en av oss blivit sugen på att slänga något för att genast bli av med det som rensats ut, men så har den andra påmint om att nu tar vi en för teamet. Så fotar vi, administrerar och försöker skänka för att hitta ny ägare.

Så här i pandemitider när corona härjar är vi många som behöver ta en för teamet. Vi behöver ändra våra planer, ställa in våra resor, hålla oss hemmavid och borta från släktingar. Så gott som dagligen behöver de flesta göra andra, ofta jobbigare, val jämfört med hur vardagen såg ut för bara en månad sedan.

I detta läge behöver vi göra uppoffringar i våra liv för vår omgivnings skull. Vi behöver zooma ut och lyfta blicken från oss själva. För även om man känner att det inte är någon större fara för en själv, så behöver vi ta en för teamet. För teamet medmänniskor och för vårt land, team Sverige.

Den vecka som passerat skulle vi exempelvis spenderat i de svenska fjällen tillsammans med vänner och familj. En efterlängtad resa denna snöfattiga vinter. Men dagen innan avresa började vi tveka och beslutade, om än motvilligt, att stanna kvar hemma och ta en för team Sverige. (En dag efteråt beslutade Skistar att man fick pengar tillgodo vid avbokning – tack!).

Vi är många som nu och framöver behöver göra liknande val, välja bort, planera om, ta ansvar, inspirera, och helt enkelt ta en för teamet såväl ur klimatperspektiv som coronaperspektiv.

Är du beredd att ta en för såväl team Sverige som för team Jorden? :)