månadsarkiv: maj 2020

Ekologisk hårvård

Detta är ett samarbete med c/o Gerd och innehåller erbjudande till dig.

Sedan länge har jag haft ekologiska favoriter i badrumsskåpet när det gäller hudvård, men för håret har jag fortsatt experimentera i jakten på bra ekologiska produkter för mitt hår.

Hösten 2018 började jag använda aleppotvål som schampo, men märkte ganska snart att både hår och hårbotten blev otroligt torr av det. I hopp om att kroppen skulle vänja sig fortsatte jag med aleppotvål under 1,5 år (sambon och min frisör förstår inte hur jag stod ut, har jag nämnt att jag är envis? ;) ). Jag har tidigare skrivit om problematiken här.

I vintras gav upp aleppotvål som schampo till förmån för ett schampo från c/o Gerd. Märket vars ekologiska deo varit en favorit hos mig i många år.

Mitt hår tackade mig omgående för förändringen. Den torra hårbotten med vita flagor återställdes på bara ett par veckor. Plötsligt kändes håret rent, återfuktat och ”friskt”. Jag har rejält tjockt hår och hyfsat långt och vill helst bara tvätta det en eller max två gånger i veckan. Och även det funkar med schampot från c/o Gerd.

Nu i helgen lanserar c/o Gerd sitt första balsam (!). Jag har fått äran att smygtesta balsamet den senaste månaden och mitt hår gillar även den produkten.

Som nämnt har jag tjockt hår vilket gör att jag valt att använda det balsam som heter Deep Impact. Det innehåller blåbärsfröolja och gör mitt annars svårutredda hår både glansigt och följsamt. Något jag gillar lite extra är att balsamet kan användas som inpackning genom att låta det verka i håret i 10 minuter. Perfekt för dig som vill slippa ha ytterligare en produkt i badrummet!

Just nu har c/o Gerd 20 % rabatt på hela hårvårds sortimentet, alltså alla produkter kopplade till hårvård. Rabatten dras av när du går ”till kassan”. Erbjudandet gäller fram till 5 juni och du hittar det här.

Jag hoppas att jag nu har hittat mina ekologiska hårvårdsprodukter, precis som jag tidigare hittat mina ekologiska hudvårdsprodukter, så att sökandet får ett slut. Lika viktigt som det är att huden mår bra, är det att håret gör det. Och när man väl hittar produkter som passar ens värderingar samt hud- och hårtyp, så förenklas livet.

Har du testat några produkter från c/o Gerds sortiment? Eller har du någon favoritprodukt för håret som du vill tipsa mig och läsarna andra om? :)

Detta är ett samarbete med c/o Gerd, min historia och åsikterna är dock mina egna.

Viktiga ekonomiska insikter

Ibland läser man ett blogginlägg, en bok eller lyssnar på en podcast där man får en insikt som biter sig fast och som får en att börja se saker i ett annat perspektiv. Ja, det kanske till och med få en att ändra beteende i vardagen.

Jag tänkte berätta om två sådana insikter kopplade till ekonomi som hjälpt mig i min minimalistisk livsstil.

Din verkliga timlön. Har du tänkt på att den lön du får för ditt arbete är ersättning för att du byter bort det dyrbaraste du har, nämligen din begränsade livstid? Den klassiska beräkningsmodellen för timlön efter skatt är otillräcklig:

Timlön = Nettolön/Arbetstid

För att räkna fram din verkliga timlön tar du med arbetsrelaterade kostnader som att din arbetsplats kräver att du har bil eller månadskort på kommunala färdmedel, kanske vissa typer av kläder du inte använder privat, lunch på restaurang onödigt ofta. Liksom addera restid och eventuella extratimmar du arbetar frivilligt då och då. Då blir beräkningen istället:

Timlön = (Nettolön–Arbetsrelaterade kostnader)/(Arbetstid+Arbetsrelaterad tid).

Utifrån den verkliga timlönen du får fram kan du nu räkna ut hur många timmar du behöver jobba för att köpa den där utelunchen, klädesplagget du suktat efter eller en ny bil. Plötsligt sätts allt i ett annat perspektiv, en tröja kostar inte längre 500 kr, den kostar X timmar av din arbetstid. Är det då värt det? Ibland ja, och ibland nej.

För mig ledde denna insikt till ett nej oftare när det framför allt handlade om slentriankonsumtion som ändå inte tillförde värde i mitt liv.

Alternativkostnaden. När du väljer att tacka ja till något, så väljer du samtidigt att tacka nej till något annat. Även om det så ”bara” är återhämtning eller att bara vara.

Om du väljer att tacka ja till utelunch varje vardag så väljer du samtidigt att tacka nej till en halvtimmes massage varje vecka, eller att investera motsvarande pengar i aktier eller fonder som kan växa sig större. Eller ekonomisk möjlighet att ha en extra ledig dag i månaden med dina barn.

Minimalism handlar om att göra medvetna val kring vad du tackar ja respektive nej till samt att förutse vad det leder till på längre sikt. Det kräver att du är på det klara med vad som är viktigt för dig, både på kort och lång sikt. En utgift är inte automatiskt ”dålig” men det är bra att veta vad du aktivt väljer, och minst lika viktigt; vad du då väljer bort.

Den här insikten fick mig att prioritera bort aktiviteter som tog mer energi än de gav, till förmån för återhämtning. Liksom att i större utsträckning välja mina uteluncher med omsorg.

Vad tänker du kring de två ovanstående insikterna? Har du själv något ekonomiskt tankesätt som du har i åtanke i vardagen?

Minimalism och skrymmande intressen

En vanlig fråga jag får är hur man ska kunna bli minimalist om man gillar att exempelvis pyssla, åka skidor, baka, cykla racer/mtb eller har något annat skrymmande intresse? Jag upplever att många tror att minimalism handlar om att leva med så få saker som bara möjligt.

Om du också tänkt tankar likt ovan, så behöver du helt enkelt tänka om kring hur du själv definierar minimalism. Det handlar inte om att ha så lite prylar som möjligt. Det handlar om att ha de prylar som du och din familj har behov av i den livsfas du eller ni befinner er i just nu.

Egentligen handlar minimalism otroligt lite om prylar. Visst är det för många mest naturligt att börja med att minimera bland just prylar och kläder. Det är konkret, blir synlig förändring och skapar en känsla av att komma framåt i sin minimalistiska process. Dessutom sätter det ofta något i rullning när du påbörjar den processen.

Men i det stora hela är minimalism så otroligt mycket mer än att rensa prylar. Och syftet är ju någonstans att prylarna ska få mindre fokus. Inte att du ska bli besatt av strävan att ha så få prylar du bara kan och de exakt ”rätta” prylarna. Läs mer i inlägget Minimalism är så mycket mer än att prylbanta.

Detta är inte samma sak som att du ska behålla prylar som tillhör ditt fantasi-jag, vilket prylar kopplade till just fritidsintressen kan bestå av. Prylar och kläder du har hemma ska spegla den person du är idag och det liv du faktiskt lever. Att rensa ut ditt fantasi-jag kan göra det lättare att skapa plats för ditt riktiga jag. Vem är du under de saker du köpt för att symbolisera den du är, eller den du var, eller den du ville vara?

Så, har du någon gång tänkt att minimalism är inte för mig, jag som har så skrymmande fritidsintressen. Då är det dags att tänka om kring hur du definierar minimalism. Minimalism handlar om att ha de sakerna som just du har behov av och som skapar värde i ditt liv där du befinner dig just nu. Varken mer eller mindre.

Har du också tänkt tanken att minimalism inte är för dig?

Enkelt sätt att förändra ett rum

En bild säger mer än tusen ord, brukar man ju säga och så upplever jag att det kan vara med tavlor i ett hem. En tavla kan skapa speciella känslor och intryck när man kliver in i rummet. Och en tavla kan förändra ett helt rum, ja ett helt hem.

Så var det för oss när vi tillslut kom överens om och kom oss för att beställa tavlor till vårt hem. Vi har mestadels vita väggar i hemmet, vilket vi uppskattar, men kombinationen enkla, vita väggar med hyfsat få möbler i rummen och fåtal andra prydnassaker synliga, gjorde hemmet kalt och opersonligt.

Jag har tidigare skrivit om hur vi dessutom haft utmaningen att det ekar i vardagsrummet då det är anpassat för att ha mer möbler, textilier och prylar som kan fånga upp ljud, mot vad vi har. På ena väggen har vi därför satt upp tre canvastavlor med bilder på familjen. Vi har sedan fyllt baksidan på tavlorna med hobbyskum/skumgummi.

När vi sedan fick upp tavlan som du ser nedan på väggen mitt emot, kändes rummet äntligen komplett! Den delen av rummet gick från att vara en färglös och kal del, till att ge en varm och personlig känsla så fort man kliver in i rummet. Tavlan drar verkligen blicken till sig på ett naturligt sätt. För den nyfikne är det en canvastavla från Photowall.

Fördelen med att använda stora tavlor är att det kan fungera som ett alternativ till att tapetsera eller måla om en hel vägg. Samtidigt som det går att hitta motiv som är vackra att vila ögonen på och ger ett ombonat intryck. Vi har satt hobbyskum/skumgummi även bakom den stora tavlan vilket skapat en lugnare och behagligare ljudmiljö i hemmet.

På övervåningen har vi hemmets enda tv och där hade vi samma utmaning som i vardagsrummet – att det kändes kalt. Rummet har en soffa, en matta, en tv och en lampa. Även hit köpte vi en lika stor tavla, men med motivet som du ser nedan. Ett vackert motiv med fantastiskt vinterlandskap i mitt älskade Dalarna (inte fotad av mig dock, utan även den köpt hos Photowall). Nu känns även det rummet mer ombonat.

För oss som tycker om att vara i skogen samt att åka skidor, känns båda dessa motiv personliga och de är utvalda med stor omsorg. :) Vi har skrivit tidigare att många kan missta ett minimalistiskt hem för ett opersonligt hem, medan vi anser att minimalistiska hem är de mest personliga. Alla de saker som finns kvar i hemmet används frekvent eller är omsorgsfullt utvalda att vara kvar och därmed omtyckta av hemmets ägare. Precis så känner vi för dessa tavlor.

Den tavla som är ”i säsong” sitter i vardagsrummet nere, och den andra får vara i tv-rummet på övervåningen. På så vis får vi variation över året i de två rummen på ett enkelt och naturligt sätt.

Har du någon eller några tavlor där hemma som förändrat intrycket i ett rum och vad är det i så fall för motiv på dem? :)

Insikter från corona

För ett par veckor sedan ställde jag två frågor på Instagram stories som fick så pass intressanta svar att jag ville skriva ett blogginlägg om det.

De två frågorna jag ställde var:
1. Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?
2. Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?

Det kom enormt många svar, men jag kunde ändå ganska snabbt se likheter och de flesta svar var inom ett fåtal olika teman. På fråga 1 (Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?) kretsade det väldigt mycket kring:

  • Jag/vi har alldeles för mycket prylar/kläder
  • Vill ha hus med trädgård / är tacksam över vårt hus med trädgård

Det var nästan komiskt hur nästan alla svar handlade om just ovanstående. Att när man i större utsträckning är hemmavid, så blir det än tydligare vad mycket saker man har som man inte behöver.

Men också att många som bor i lägenhet längtar efter hus och trädgård, vilket jag antar bottnar i en större frihetskänsla och att gränsen mellan ute och inne suddas ut. Medan de som redan bor i hus med trädgård uttryckte stor tacksamhet över just det och att trädgården uppskattas extra mycket när mer tid spenderas hemmavid.

Det sistnämnda kan vi själva instämma i. I just dessa tider har vi känt tacksamhet över att inte längre bo 4 personer i lägenhet på 60 kvm, som vi bodde innan flytten till hus. När vi skrev vår bok Prylbanta fick den som behövde skrivtid gå till ett café ett stenkast från vår lägenhet, eller till biblioteket två stenkast bort. Men sådana utsvävningar för att exempelvis få jobba klart ostört hade ju inte varit aktuellt i dessa tider.

På fråga 2 (Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?) var det lite bredare svar men de allra flesta kretsade kring dessa fyra punkter:

  • Vara mer i naturen/skogen/trädgården/utomhus
  • Mer tid med familj/släkt/vänner
  • Mer oplanerad tid/lugn och ro
  • Vill jobba mindre/kunna jobba hemifrån

Det som är otroligt positivt är att så många kommit till väldigt kloka insikter. Nu när många tvingats sakta ner, fått mer tid och kanske även börjat lyssna mer inåt, så blir det tydligare vad man faktiskt uppskattar, vill ha mer av och kanske även vad man saknar. Mitt i allt det hemska och ovissa, så ställs mycket på sin spets kring vad det är jag egentligen värderar högst i livet och hur kan jag få mer av det?

Att allt fler börjar inse att; jobba mindre, vara mer i naturen, ett lugnare tempo och vara mer hemmavid och tillsammans, det är ju inte så dumt ändå. Det kan rent av vara en förändring att sträva mot på sikt även när corona är över. Det tycker jag bådar gott både för individen och samhället!

Vad tänker du kring svaren på frågorna? Och vad skulle du själv svara på fråga 1 och 2?

Flytta till lugnet utanför storstaden

Många flyttar från en storstad för att slippa stressen, det höga tempot och all trängsel. Faktum är att fler flyttade från Stockholm än till, under såväl år 2018 som 2019. Man vill hitta lugnet. Ofta i kombination med att komma närmare naturen. Vilket inte är så konstigt för naturen har en lugnande effekt på kroppen visar forskning, så där är intuitionen korrekt.

Men detta fenomen, att flytta från storstan för att hitta lugnet, har fått mig att fundera över vad det egentligen är som skapar lugn. Måste man bort från storstan och i så fall hur långt bort? Eller sitter det mer i huvudet?

Projicerar vi stressen på vår omgivning så att vi tillslut själva tror på det. Att alla människor runt omkring oss är stressade, att kollegor karriärhetsar eller att man själv alltid är sen till hämtningen, det är storstadsstressens och pendlingens fel. Eller är det egentligen vi själva som har fått smuts på linsen? Som bara ser och hör just det där och låter oss själva bli ett stressat offer för omständigheterna?

Några av de främsta orsakerna till stress enligt forskning:

  • Tempo. Ett uppjagat tempo i samhället, deadlines, för hög arbetsbelastning och karriärhets.
  • Tidsbrist. Att inte hinner det jag förväntats hinna, i jobbet och privat.
  • Nyheter. De skapar rädsla och oro för sådant man inte vill ha i sitt liv.
  • Jämförelse. Att snegla på andra, statusjakt och att aldrig vara nöjd, vilket eldas på genom sociala medier där man lätt kan se allt man själv inte har.

Dessa saker är inget som automatiskt försvinner för att man flyttar till en annan plats eller mindre stad. Visst kan tempot och karriärhetsen upplevas som värst i storstäderna, men det handlar också om känslor och hur man väljer att påverkas av andras ord och beteenden. Tidsbristen kan likväl handla om en oförstående arbetsgivare eller chef, men även om ens egna förväntningar på vad man ska hinna uträtta under en vecka både på jobbet och privat.

De sista två punkterna (nyheter och jämförelse) är mest oberoende av bostadsort. Även om såklart statusjakten är hetsigare i vissa områden, men alla bostadsorter, små som stora, har sina ”finare” områden. Och om man bryr sig om statusmarkörer eller inte, handlar snarare om personlighet.

Jag tror att vi har en övertro på externa verktyg för att hitta ett lugn, som vi alla kan hitta inom oss. Att det handlar om interna verktyg snarare än externa/yttre, men att de externa är så mycket enklare och mer konventionella att ta till. Att ha naturen nära och ett vilsamt hem att landa i är viktiga parametrar, men det kan man få på många ställen även i eller strax utanför en storstad. Utöver det kanske det mer handlar om att jobba med sig själv, sitt mindset, hur man upplever sin verklighet och förhåller sig till sitt jobb och personer runt omkring sig?

Att lämna storstan för att flytta närmre släktingar tror jag däremot kan minska stressen, särskilt om man själv har barn och har släktingar som kan rycka in i vardagen. Jag tror alla som bor i en storstad men som inte är uppväxta där, någon gång funderar över att flytta tillbaka. Det är helt naturligt och forskning visar också att vi förknippar den miljö vi växte upp med som trygg och ”hemma”. Det förklarar också varför många söker sig till områden med liknande karaktär som där man växte upp.

Även jag som är uppväxt i Dalarna har tänkt tanken att flytta hemåt, men den tanken var ganska kortvarig. Uppsidan hade varit att just komma närmre släktingar, men samtidigt hade jag inte velat bo i den stad där jag är uppväxt, och då kom släkten inte så nära ändå. Och livet kommer ju rutas in även på en ny plats; lämningar, jobb, hämtningar, vänner och aktiviteter avlöser varandra. Det som kallas vardag och livet. :)

Men det där om att flytta till område med liknande karaktär som där man själv växte upp, i mitt fall villaområde med bullerbygata nära naturen. Det stämmer ganska bra med vad jag var ute efter när vi letade hus. Titta på bilden ovan från min gata under uppväxten, och sen på den nedan. Visst finns det vissa likheter? :)

Vad tror du, måste man flytta ut på landet eller till en småstad för att hitta ett lugn, eller kan man hitta det där lugnet inom sig själv?

Två år i vårt hus

Den här veckan är det två år sedan vi för första gången klev in i det hus vi numera bor i på visningsdagen, och två dagar senare (just idag) signerade alla papper på husköpet.

Jag är otroligt glad att vi efter många visningar och letande efter det perfekta huset, under våren 2018 insåg att det perfekta huset inte existerar, och framför allt; det är ändå inte där lyckan finns.

Kanske hade vi kunnat lägga några hundratusen till och fått ett marginellt bättre hus, eller väntat och fått en lite bättre trädgård, eller lagt ytterligare timmar på Hemnet för ett hus som hade kunnat upplevas finare utifrån sett. Det vill säga något lite mer perfekt. Men jag är övertygad om att det inte hade gjort oss lyckligare än vi är idag.

Ett perfekt hus i optimalt läge kommer i slutändan inte vara det som avgör huruvida vi trivs och är lyckliga. Det är allt det där andra runt omkring som är avgörande; området i stort, bra grannar, smidig vardag, fina vänner, att barnen mår bra och trivs. Liksom att vi själva väljer att fokusera på allt det som faktiskt är bra.

Parallellt med att vi kikade på hus gick vi även på visningar för större lägenheter i olika områden i Solna där vi då bodde. Jag är otroligt tacksam att vi tillslut vågade ta steget och testa på huslivet i ett villaområde en bit utanför stan.

För nuvarande livsfas och närmsta åren är det här perfekt för just vår familj. Att barnen får ha så många fina kompisar på samma gata är högt prioriterat. Det är nog det jag är mest tacksam över, som när de samlas ett helt gäng och cyklar runt i området och leker ihop över åldrarna.

En avgörande händelse från visningen som både jag och sambon minns än idag, var hur vi klev ut på den soldränkta altanen i söderläge, och hur barnen sprang iväg ner på gräset och ut på den gräsyta som hörntomten har på sidan av huset. Och hur vi då såg barn leka längre ner på gatan. Då kände vi i magen – det här kan bli bra.

Och så slog vi till, på ett good enough-hus i ett mysigt område vi återkommit till flera gånger med en bra magkänsla. Ett område och hus som passade vår livsstil och som var tillräckligt bra såväl invändigt som utvändigt. Som såklart kunde bocka av de fåtal högst prioriterade krav vi hade. Och det blev otroligt bra, bättre än väntat, utan att för den sakens skull vara perfekt.

Saknar vi inte något alls från lägenheten och Solna? Det skulle vara körsbärsträden på innergården där vi bodde, som du ser nedan. Och min frisör, men henne har jag kvar i Solna. :)

Fastnar du också i optimering och perfektion ibland?
Har du något sådant där speciellt minne från visningen av den bostad du/ni bor i? :)