7 saker jag hade velat veta innan jag började min minimalistiska resa

Här om dagen tänkte jag på olika delar som jag gärna hade velat förstå och vetat innan jag började min minimalistiska resa. Dessa tänkte jag dela med mig av till dig, och kanske har du någon annan punkt som du kan dela med dig av till oss andra i kommentarsfältet.

7 saker jag önskade att jag hade vetat innan jag började min minimalistiska resa:

  • Du saknar inget. Att du inte saknar det du släpper taget om. Är du osäker på om du behöver något, kan du vara säker på att du inte behöver det. ;) Klart det finns enstaka ”edge cases”, men i 99% av fallen kommer du inte sakna det du rensat ut. I de 1 % av fallen du saknar något du rensat ut, löser du behovet på alternativt sätt.
  • Det är en livsstil. Det är inte ett projekt, det är en livsstil. För de allra flesta handlar det inte om att rensa en gång och sedan är minimalist-projektet ”klart”. Då kommer det ackumuleras ytterligare kläder och prylar i hemmet med tiden eftersom livet förändras; saker tar sig in över tröskeln, behoven förändras, intressen försvinner och nya intressen tillkommer. Inte minst om du har barn i familjen.
  • Det tar tid. Det tog tid att samla på dig alla saker, det kommer ta tid att göra dig av med dem. Och det är okej. Vissa saker kan slängas, andra bör säljas, många skänkas. Vill du rensa ansvarsfullt och låta fullt fungerande grejer fortsätta användas och hitta nya hem och få lite pengar för det, så behöver du låta det ta sin tid. Vilket också kan vara bra, för du blir inte lika benägen att fylla hemmet igen. :)
  • Det är känslosamt. Prylar handlar mycket om känslor, vilket gör att vissa personer kommer finna det väldigt känslosamt att prylbanta. Men också i den andra ändan, att det är mycket känslor förknippade med marknadsföring av prylar. Företagen försöker sälja dig glädje, status, lycka och mening med livet. Det är klokt att börja rensa där det är enkelt, där sakerna förknippas med inga eller väldigt lite känslor.
  • Behoven är i fokus. Som med allt annat blir du ”bra” på det du gör mer av. Och främst tänker jag att du med tiden blir bättre och bättre på att lära känna dig själv och dina verkliga behov. Vad tillför värde i ditt liv, vilka är dina prioriteringar och vem vill du vara. Detta är viktigt när du börjar ta dig an svårare och mer känslosamma områden, att då har sina behov klara för sig gör det enklare att släppa taget och låta förnuftet styra mer än känslorna.
  • Det är befriande. Att släppa taget om saker, att inte hålla så hårt i allt, att inte äga en massa junk, är otroligt befriande. Och att allt du äger har en bestämd plats och du vet var den är, är otroligt tilltalande. Det är fullt förståeligt att det initialt kan skapa ett beroende att göra sig av med grejer till förmån för den frihetskänsla som kommer smygandes.
  • Det handlar väldigt lite om prylar. Med allt ovan sagt så handlar det inte om att år ut och år in prylbanta hemmet eller optimera och organisera dina prylar och kläder. Då hamnar det minimalistiska fokuset fel och prylarna är åter i centrum, fast på ett annat sätt. När du vet dina behov och prioriteringar, vågar släppa taget och inser fördelarna med en minimalistisk livsstil, så kommer du inse att prylar bara är en liten del. Att en minimalistisk livsstil är så mycket mer. Att sträva efter att leva med enbart 100 saker eller en kapselgarderob, är inte alls poängen med en minimalistisk livsstil. Visst kan det vara ett verktyg, men det är inte målet i sig.

Så, där har du det, 7 saker jag önskar att jag hade vetat innan jag började treva mig fram på min minimalistiska resa. Men som med mycket annat i livet är det väldigt enkelt att läsa och förstå i teorin, men det är först när man själv praktiskt upplever det som det sätter sig på djupet och skapar insikter.

Nu är jag nyfiken på dels vad du tycker om punkterna ovan? Men också om du har något du önskade att du hade vetat innan du började din minimalistiska resa? :)

9 tankar kring ”7 saker jag hade velat veta innan jag började min minimalistiska resa

  1. Elina

    Jag började min minimalistiska resa för två år sedan då jag fick upp ögonen för Konmarimetoden och började min resa till att verkligen rensa ut allt jag hamstrat på mig genom åren.
    Jag har alltid varit en person med mycket säregna intressen och utseende, därtill ett överflöd av prylar som hör till det. Hade nästan börjat blanda ihop mitt inre jag med de fysiska sakerna jag ägde. Alla andra förknippar mig också med mina saker.
    Men nu när jag gjort mig av med säkert 80 % av det jag ägde känner jag mig friare, back to basics liksom.

    Något jag hade önskat jag vetat innan jag började är nog att ingen annan än jag själv märker den stora skillnaden. Inte min man, inte heller våra barn. Livet är enklare utan alla saker som bara var i vägen förr. Men ingen har riktigt reagerat på att saker har försvunnit, något jag var lite rädd för innan, vad andra skulle tycka. Vem är jag utan mina saker? Svaret är; precis densamma, bara flera hundra kilo lättare i sinnet. :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vilken fin beskrivning och vilken resa det låter som du gått igenom. ”Hade nästan börjat blanda ihop mitt inre jag med de fysiska sakerna jag ägde.” Otroligt bra beskrivet och väldigt många hamnat där, men utan att inse att det är så eller att det går att göra något åt det. :)

      Om du skulle vilja skriva ett gästminimalist-inlägg så hör av dig, för det låter som du har gjort en inspirerande minimalistisk resa som kan inspirera fler! :)

  2. Elina

    Absolut! Jag är numera otroligt anonym och blyg av mig på nätet, en del av min minimalistiska nya livsstil. Men ett gästminimalistinlägg skulle jag definitivt kunna göra, allt för att inspirera andra! För jag är definitivt den sista personen någon hade kunnat tänka sig skulle konvertera från maximalism till minimalism. :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra, det behöver ju inte framgå att det är du, vi har allt från de som velat vara helt anonyma till de som velat ha länkat till en blogg/hemsida etc. Om du skriver ihop en text så hittar du vår e-postadress på sidan här:
      https://minimalisterna.se/om-oss/

  3. marinabragd

    Det är en resa, min egen resa har pågått över 20 år. Sådant jag inte kunde släppa för 15 år sedan saknar jag inte idag. Ens behov ändras och vad som är viktigt förändras över tid. Men det jag inte visste när jag började var att det finns en stomme, minnen och intressen som blir tydligare för en själv när allt det där andra försvinner. Det viktigaste blir kvar…

    Svara
  4. Sofia Österåker

    Jag har nyss påbörjat min resa. Och tillåter mig själv att låta det få ta tid. Vilket i sin tur gjort att vår vind där de tre barnen huserar ser nu allt annat än minimalistiskt ut 🤣 Jag har rivit ut ALLT ur vårt förråd. Sålt, skänkt och bytt (mot kaffepaket, för dom försvinner ju också med tiden 😉). Det är ett sånt kaos på vinden så min mamma tänkte trilla ner tibaks när hon var på väg upp för trappan en dag och mötte kriget där uppe. Men märkligt nog, för varje pryl som försvinner så känns det som att kaoset också luckras upp, och det gör inget om det är kaos kvar, för med tiden försvinner också det sista, jag sett ett slut. Jag har skaffat hyllor och gjort i ordning förrådet, och enbart sånt som jag vet att vi kommer att använda, så som julpyntet och sommarskorna, har fått en egen plats. Det som varit svårast att göra sig av med är nog barnens leksaker eller arvegods från nån släkting. Men där har jag också valt ut det som gör mig mest glad och kanske mina framtida barnbarn kan tänka sig leka med, och sparat sånt, såsom tågbanan och legot. Och bland arvegodsen sånt som verkligen hittat en ny riktig och viktig plats.

    Jag har egentligen aldrig varit nån som gillat små prylar eller ”stilleben”, men med tiden, flytt från höghus till radhus, vidare till egnahemshus och tre barn så har det bara ändå blivit att det samlats med åren. Och när nån har gett bort saker så har jag varit väldigt snabb att ta emot 🙈

    Men det allra bästa med hela denhär processen är nog den inre resan som kommit på köpet. Att det känns som att man får lite mer syre för varje pryl som åker iväg. Och som att en helt ny värld öppnar sig när man ser sitt hem igen, med nya ögon 😍

    Svara
    1. Sofia

      Måste bara fylla på lite här på min föregående kommentar…
      För första gången på väääldigt länge, så känns det inte heller hopplöst att ta itu med veckans tvättberg. Vår torktumlare gick sönder för en vecka sen. Vi har beställt en ny del för att kunna reparera den själva, men det är nästan så jag går och hoppas på att den gamla godingen endå sett sin sista dag. För faktum är den att från att tidigare tvättar nästan varje dag (vi är fem pers i vår familj) så tvättar jag nu högst 2-3 gånger i veckan. Och det behöver man ju egentligen igen tumlare till. Under coronan har jag knappt besökt en klädbutik överhuvudtaget, och vart efter kläder blivit för småa åt barnen, så har jag gett bort utan att köpa nytt. Viket i sin tur lett till att deras enorma mängder kläder minskat med mer än hälften. Själv har jag också rensat i min garderob. Min man är dock inte lika sugen på att slänga sånt som är söndrigt ”och kan vara bra att ha”… Men oavsett så har alltså tvätthögen blivit enormt mycket mindre, och det känns nästan lite harmoniskt att hänga tvätt när man vet att det inte väntar sjuhundra skithögar till i tvättstugan.

      Även diskmaskinen har blivit kul att fylla i, för också köksskåpen har fått sig en rejäl omgång. Omaka, bleka kaffekoppar satte jag i en korg och böt bot ett kaffepaket. Slängde söndriga koppar och sparade enbart muminkopparna (finlandssvensk som man är) samt mina gula Saga Form-koppar. Dom gula kopparna är ett nyinköp. Jag visste redan när jag satt på ett cafe och drack ur liknande koppar, att jag var helt såld, och ”unnade” mig sex nya, likadana koppar när jag rensat ut alla omakade som stökade till både i köksskåpet och hjärnan. Jag bara älskar att dricka mitt morgonkaffe ur just dom kopparna! Till och med min man vet i vilka koppar han skall severa mitt kaffe. Och när men endå vet på förhand att ett nyinköp kommer att ge den glädjen i vardagen så tycker åtminstone jag att det är okej att göra ett nyinköp. Givetvis efter noga övervägande. Som alltid…

Lämna ett svar till marinabragdAvbryt svar