Att jobba deltid

Jobba deltid. Det är ett av de bättre val jag gjort. Jag har i grunden mycket energi så visst skulle jag säkert kunna snurra med i ekorrhjulet, lämna hemmet innan barnen vaknat, hämta dem med andan i halsen och skynda hem för att laga en middag som gärna skulle stått på bordet för en halvtimme sedan. Eller som alternativ komma hem till rester från en middag och träffa mina barn två timmar innan läggdags. Stressa i vardagen och sen jäkta på helgen för att hinna allt som inte hanns med i veckan. Men vad är det för liv?

Jag vet att det ser ut så för många, all respekt till er som accepterar eller måste ha det så. Men vi som samhälle borde kunna bättre. Frågar man politiker om vi generellt jobbar för mycket eller för lite i Sverige, så är svaret för lite. Vi borde jobba mer och alla borde jobba heltid.

Samtidigt är arbetsrelaterad stress den främsta orsaken till den lavinartade ökning vi sett av utbrändhet i samhället. Idag tror jag alla känner någon som är eller har varit utmattad. Långa och stressiga arbetsdagar kan av förklarliga skäl även skapa stress i privatlivet. Inte bara för oss vuxna utan också för våra barn.

För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön. För en generation sedan var det betydligt vanligare än idag att en i familjen jobbade halvtid. Visst var det en ekonomisk kvinnofälla att inte jobba heltid, men varför skulle mannens prioriteringar bli norm? Vad skulle hända om vi i jämställdhetens anda jobbade 70-80% båda två istället? Få mer tid med familj, vänner, barn och fritidsintressen. Vad sägs om arbetstidsförkortning för alla istället?

Så här ser det oftast ut på Fru Minimalists arbetsplats.

Att jobba deltid handlar inte om att jag inte tycker om mitt jobb. Det handlar om att jag bryr mig snäppet mer om min hälsa, familj och fritid. Och att jag gör ett bättre jobb om jag inte behöver komma med andan i halsen. Jag kommer förmodligen jobba 35 år till, varför inte låta de andra tårtbitarna i livet som familj, träning och återhämtning får ta stor plats nu när livet är som mest intensivt och barnen behöver en som mest? För att sedan fördela om bland tårtbitarna när barnen i större utsträckning klarar sig själva.

Det är lätt att kritisera och tycka att det är ett medelklassprivilegium att gå ner i arbetstid utan att gå ner sig i privatekonomisk oro. Och visst är det till viss del en förmån att ha möjlighet att välja bort heltidsjobb. Men det krävs också aktiva val, medvetna förändringar i livet, en hel del uppoffringar och i många fall stort mod, att gå ner i arbetstid. Inte minst om man jobbar i en storstad eller bransch där snarare ett snabbare ekorrhjul är kutym.

Som ekonomisk trygghetsnarkoman har minskad konsumtion, långsiktigt sparande och låga fasta kostnader varit nyckeln till att jag vågat välja deltid. Jag hämtar barnen som bär kusinernas gamla fleecetröjor, och jag själv har inte köpt en ny tröja på över ett år. Men jag kan hämta barnen utan andan i halsen och låta dem bestämma tempot på promenaden hem. Just nu är det högre prioriterat. Jag kommer förmodligen inte alltid jobba deltid som nu (80 %), exempelvis kan det vara svårt som ny vid jobbyte, men jag kommer alltid sträva efter att göra det på sikt.

Om du önskar jobba färre timmar i veckan är nystarten inför hösten en utmärkt tidpunkt att fundera över vad du kan förändra i livet för att möjliggöra det? Är det kostnader som behöver bli lägre, konsumtionsmönster som behöver brytas, jobb som behöver bytas eller en chef som behöver få ökad förståelse för situationen? Fundera vad som kan vara ett första litet steg.

Vad tycker du, skulle arbetstidsförkortning för alla vara bättre för samhället, eller finns det bättre lösningar och alternativ?

Apropå det här med att jobba deltid och privatekonomi så blev jag intervjuad av Privata Pengar för en tid sedan. Du ser ingressen nedan och hittar intervjun i sin helhet på länken här.

Intervju med mig i Privata Pengar.

37 tankar kring ”Att jobba deltid

  1. Veronica

    Jag gick ner till 80% i april och slutar numer kl 15 varje dag. Jag hinner hämta barnen på fritids och vi hinner äta något innan det är dax för kvällens träningar. Har i stort sett jobbat heltid under alla tio år dom förälder mycket pga att min förra arbetsgivare i finansbranschen inte var särskilt förtjust i föräldraledighet och gjorde jättekonstigt schema så jag kunde lika gärna jobba heltid. Nu jobbar jag inom kommunal förvaltning och tjänar lika mycket på deltid som jag gjorde på heltid på förra jobbet. Vi klarar oss väl men har dragit ner på lyx och lite på sparandet. Pendlar totalt 6 mil med bil varje dag och lägger mycket pengar på det. Skulle gärna ha ett jobb närmare men man kan ju inte få allt.

    Svara
  2. Ia

    Jag tycker det stora orosmolnet vid deltid vore pensionen, den påverkas ju mycket av deltid. Då vill man vara säker på att egna sparandet kompenserar.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, men pensionen påverkas ju av att vara långtidssjukskriven också… eller av att vara FL, eller egen företagare. Liksom av många andra saker som sker i samhället (som gör att allmänna pensionen minimeras).
      Jag upplever att många lätt fastnar i den där oron för hur just deltiden ska påverka pensionen. Kanske är det pga många föräldrar/morföräldrar jobbade deltid hela livet (och dessutom kom sent ut på arbetsmarknaden), och därmed inte fick någon bra pension (?). Den situationen handlar det ju sällan om i dagens samhälle. Precis som jag skrev i inlägget, jobba deltid under några år när livet är som mest intensivt och barnen behöver en som mest. För att sedan jobba mer igen.

    2. Lisa

      Jag tänker att man inte ens vet om man lever när det är dags att gå i pension…

  3. Flisan

    Nu bor jag inte i Sverige och saker ser lite annorlunda ut här samt att jag har ett jobb sim helt utesluter att jobba hemifrån (förutom obetald egen förkovran som det räknas att man gör utanför arbetstid). Man kan jobba deltid men då kan man inte gå hem tidigare eller komma senare utan om man jobbar 80% så jobbar man 4 dagar osv. Det hjälper ju inte så mycket med hämtningar och lämningar direkt… Dessutom blir det i princip så att man jobbar nästan 100% (med längre dagar när man är där) men får 80% i lön. Det är ju lite surt. Så ja, vi fortsätter att vara de där föräldrarna som väntar utanför på att föris ska öppna och som hämtar med andan i halsen i sista minuten från skolbussen.

    Svara
  4. Carro

    Här är en till som jobbar 80%. Det är det bästa val jag gjort för mig själv och familjen på länge. Det är underbart att det finns tid för mindre stress i vardagen och energi över till att träna för egen del. Men jag har aktivit valt en arbetsgivare där deltid respekteras och inte ifrågasätts av någon. Mindre pengar blir det såklart men vi har så vi klarar oss fint, har medvetet inte köpt så dyr bostad som banken tillät lån för osv. Det gör att valet känns enklare och tryggare då vi fortfarande kan spara som förut. Nyfiken fråga – hur har ni fördelat era timmar, gå tidigare varje dag, en ledig dag per vecka eller ngn annan variant? För oss passar två halvdagar bäst just nu men det kan ju ändas.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vi har testat lite olika gällande upplägget för deltiden. Innan lillebror började förskolan men när jag gått tillbaka till jobbet efter FL, var jag ledig en dag i veckan och Herr Minimalist körde samma lika en period när jag var FL. Senaste halvåret har jag gått tidigare varje dag och det kommer jag göra i höst också, men om det blir så att flexen byggs på (tänkte jobba ca 7 h/dag vilket ju blir mer än att jobba 80 %) tänker jag ta ut en flexledig dag här och där (kanske blir en per månad?). Om jag kunde jobba hemifrån regelbundet eller hade kortare resväg till jobbet, skulle jag gärna ha en halvdag ledigt ist men känns inte värt att åka 45 min enkel resa för att jobba halvdag. ;) Men som du är inne på, upplägget kan ju ändras utifrån barnen, jobbet mm.

  5. Deckres

    Vår plan efter fl och studier är att båda ska jobba max 75%. Med låga fasta kostnader så borde vi klara oss på det. Vi vill ha precis som du mycket tid med familjen och minska stress.

    Svara
  6. Birgitta

    Som född på 50-talet så tillhör jag nog den sista generation vars mammor var hemma på heltid. Men då ska man ju komma ihåg att levnadsstandarden var en helt annan. Inga utlandsresor, ingen bil, inga restaurangbesök, betydligt enklare mat och betydligt färre kläder. Om man är villig att acceptera den standarden så tror jag nog att betydligt fler människor än som själva tror det idag faktiskt hade kunnat arbeta mindre.

    Svara
    1. Eva

      Tror att många svenskar födda på 50-talet känner igen det där. Tror att den nödvändiga värderingsförändringen som måste till för att vilja leva mer så, inte kommer till stånd förrän man kommit i kontakt med det i sig själv och i ens närstående, som verkligen har betydelse i livet. Det behövs kontakt med andra djup i livet helt enkelt. Sedan kommer livsföringen att ändras automatiskt, prioriteringar ändras.

      Vårt radikalt ökande materiella välstånd sedan den generationen har kommit med ett pris. Den dagen man inser att man mest lever för att jobba och därtill kanske göra karriär bara för att vinna bekräftelse och status, istället för jobba tillräckligt för att kunna leva i hälsa och välmående med sin familj och nära och kära, har man väl ändå tappat det totalt. Då har man ju misslyckats, missat målet fullständigt. Ibland verkar det nödvändigt att bli sjuk eller göra andra stora förluster innan man låter verkligheten ruska om en och man kapitulerar. Som man sår får man skörda. Det är också hoppfullt. Om man i sin fantasi ser den skörd man önskar se förverkligad, är det bara att sätta igång med att så och vattna då och då. Sedan vänta med tålamod. Skörden kommer tids nog och mestadels utom vår kontroll, som genom en naturlag.

    2. Elin Hagberg

      Det är stor skillnad bara från 80-talet när jag är född. Visst åkte folk på utlandssemester men det var inte varje år för de allra flesta. Både mat och kläder är mycket billigare idag i förhållande till vad vi tjänar så detta gör nog inte så mycket i det stora hela riktigt. Vi bor däremot i dyrare hus och i större boenden än man gjorde bara för ca 30 år sedan. Jag gick i en skola med mestadels medelklass och många barn delade rum med syskon och det var inget konstigt med det, idag anser många det är kris om man inte har ett eget rum allra senast vid skolstarten.

      Vi har ofta levt på min ganska låga lön och klarar oss bra på den så jag har väldigt svårt att tro att man inte kan leva ett ganska bekvämt liv på en medelklasslön om man vill eller ännu bättre två deltidslöner för jag håller med minimalisterna att det är bättre med två deltidsjobbande än en som jobbar och en som är hemma.

  7. Lisa

    Både jag och min man arbetar 75 %. Det är väldigt skönt, vi ser det som en långsiktig investering i hälsan och familjelivet att jobba deltid. Vem vet om vi ens lever när det är dags att gå i pension?

    Barnen hämtas strax på förskola/fritids innan kl 15 och saker som storhandling, lite städning och tvätt kan stökas undan successivt under veckan, istället för att ”sparas” till helgen.

    Jobbar båda statligt och ingen av våra chefer har kommenterat något särskilt kring att vi gått ner i tid, utan bara frågat från och med vilket datum; precis så bör alla chefer göra, tycker jag.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Precis min uppfattning som statligt anställd också. En helt annan mentalitet och acceptans för att man önskar jobba deltid och ändå ha ett stimulerande och utvecklande jobb.

  8. Engiftfribarndom

    Du skriver om att jobba deltid när barnen små… min mamma var hemmaförälder hela min barndom och hon säger att det var viktigt att vara hemma när vi var småbarn, men ändå mer viktigt när vi blev skolbarn.
    Hon fanns alltid där att prata med om sociala livet i skolan, var uppe sent och hjälpte med läxor, ordnade mellanmål till oss och kompisar. Jag behövde aldrig gå på fritids utan fick återhämtning efter skolan. Jag har aldrig behövt nyckel hem eller varit med kompisar utan att vuxna haft koll.
    Jag och maken kommer se till att fortsätta deltidsarbeta många år framöver.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, och allt är ju relativt med vad man menar med ”små” ;) Tänker att när aktiviteter etc kommer igång lite mer men barnen ff är för små för att ta sig dit själv (första skolåren kanske?) så är det nog också väldigt skönt att jobba deltid. Och sen som du säger senare i livet finns det ju andra anledningar. 6 timmars arbetsdag för alla alltid vore kanske något, då kan fler engagera sig i ungdomarna eller i idrottsklubbar etc som också är ett viktigt inslag för många unga.

  9. Jenny

    Jobbar herr minimalist också deltid? Vore intressant om ni vill dela med er hur arbetsfördelningen hemma ser ut också. Jag tänker att ni är mer jämställda än genomsnittet i och med att ni är så uppmärksamma på vad ni lägger tid på.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Inte just nu, men han har jobbat 80% tidigare. Men han har generellt ett mer flexibelt jobb än jag, kan jobba hemifrån mer på regelbunden basis mm. Han var även hemma längre med första barnet (drygt 1 år mot mina 7-8 månader) så på sikt jämnar det nog ut sig ändå.

  10. Anita

    Det tråkiga, ur jämställdhetssynpunkt, är att det alltid är kvinnorna som ”väljer” att jobba deltid medan männen ”väljer” att jobba heltid. SCB har visat att småbarnspappor tillhör den grupp som jobbar mest. Så kanske det inte är just för er men så ser könsmönstret ut.

    Svara
    1. Sandra

      Ja det är ju biologiska instinkter som tittar fram. Inget konstigt alls att det blir så. Manliga instinkten att försörja/skydda sin familj vs kvinnliga instinkten att vårda barn o hem, med ursprung i att det är mamman som bär barnet i sig i 9 månader o sen ammar det samt hur vi som art har levt under större delen av vår existens. Vi kompletterar varandra! Gud vad jag är trött på att behöva motarbetas bara för att jag är kvinna och därmed har typiskt kvinnliga instinkter… precis som det måste vara jobbigt för män med typiskt manliga instinker att behöva motarbetas och skuldbeläggas. Personligen är jag sjukt glad att jag fått tag på en man som känner ett ansvar att dra in mkt pengar till oss och därmed möjligöra att jag kan vara hemma mer med barnen. Inte minst som kompensation för graviditet och förlossning. Jämställdhetsivrare verkar tycka att kvinnor inte är värda nån kompensation alls för det arbetet…. utan de vill bara tvinga bort oss från barnen så vi kommer ut i arbete o betalar mer skatt så fort som möjligt.

  11. Ola Lindberg

    Jag (man, snart 40) har jobbat deltid (60-80% just nu 80%) i snart 10 år och trivs så himla bra med det.

    Mitt liv är betydligt lugnare och ofta hinner och orkar jag med de mesta av de jag behöver. Vi fick barn för 2,5 år sedan och min arbetsmängd har varit samma före och efter en lång fl. Min sambo jobbar nu också deltid.

    Vi har valt ett billigare boende och jag har verkligen gått ner i konsumtion. Tex en tröja kan (med lite tur) hålla yp 10 år. Testa att använda kläder till de är utslitna. Det är ofta oväntat länge :) Eller att vänta med att byta telefon / kamera / dator / etc… Många saker går dessutom att lämna in för lagning eller laga själv.

    Jag är mycket intresserad av miljöfrågor och tror att mer tid är en av nycklarna till att minska onödig konsumtion. Jag behöver nästan aldrig stress/tröstköpa något längre och det gör inget att jag behöver cykla i regnet till jobbet för att slippa ha en pendlar-bil. Jag hinner med det också. Dessutom rör jag på mig även de dagarna jag inte hinner det…

    Pensionen kan jag bli stressad över ibland men jag hoppas att jag kan jobba lite längre. Håller jag mig friskare borde det gå tänker jag? Hade jag varit utbränd vi detta laget hade de påverkat också? Jag känner undan lite extra också och hoppas de går.

    Spännande!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Tack för bra kommentar! :)
      Gillade delen om att det inte gör något att cykla i regnet, den tar jag med mig framöver de dagar jag cyklar i regnet. ;)

  12. Johanna

    Hej!

    Ett väldigt bra inlägg. Superviktigt att lyfta att det går utmärkt att inte delta i det allmänna ekorrhjulet. Många verkar så fixerade vid att ”livspusslet” ska vara omöjligt. Jag och min man har valt att ha en lägre konsumtionsgrad av miljöskäl, men även för att vi inte tycker att det är värt att förlägga all ledig tid på aktiviteter utanför hemmet. Varför tror så många att karriären är viktigast och att barn måste få åka på tex charter regelbundet? Ibland undrar jag om människor glömt bort att alla har samma möjlighet att göra vad man vill istället för att göra vad alla andra gör?
    Tack för många intressant och tänkvärda inlägg!

    Svara
    1. Flisan

      Visst måste man inte åka på charter varje år men för oss är en semester resa ett sätt för oss sin familj att bara vara tillsammans utan alla måsten. Visst kan det vara utan att flyga (men hem till Sverige måste vi flyga!) men att semestra i ett regnigt England i en stuga med två barn är inte direkt avkopplande. Att åka på semester ger mig kvalitetstid (och kvantitet) med mina barn som vi inte alltid får hemma pga av alla måsten..,

  13. Carro

    Just nu är jag föräldraledig men har jobbat deltid innan och kommer fortsätta med det när jag börjar jobba igen. Tror att kortare arbetsdagar hade varit bra. Min man pendlar långt varje dag och det hade möjliggjort att kunna pendla utan att dagarna blir alltför långa som de tyvärr blir i dag. Sedan tror jag att även större barn behöver få komma hem tidigt ibland osv.

    Svara
  14. Malin

    Jag bor nära mitt arbete. Om man har lång resväg äts arbetstidsförkortningen upp av pendlingstid. 1 1/2 timmes pendling varje dag låter jobbigt. Jag cyklar till jobbet på 10 minuter så jag kan komma hem i rimlig tid utan att behöva gå ner på deltid. På min arbetsplats hade deltid dessutom betytt lika mycket arbete, på mindre tid och för mindre pengar.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Just pga den där sista meningen bytte jag jobb. I teorin utlovades det att det skulle fungera att jobba deltid, men i praktiken var det lika mycket arbete på samma tid för lägre lön. Då sade jag upp mig och bytte till ett jobb där deltid accepterades på ett helt annat sätt. För att det var viktigt för mig i nuvarande livsfas.

      Men håller helt klart med dig om att arbetstidsförkortningen kan ätas upp av restid i framför allt en storstad, sen beror det väl lite på hur man upplever sin resa och vad man kan göra av den. Vet många som kan jobba på tåg/buss och då tillgodoräkna sig hela/delar av resan som jobbtid, eller om man ser det som sin ”egentid” eller ”träningstid” (cykelpendling mm).

  15. Maria

    Min man och jag har sparat föräldradagar så mycket det bara går innan barnen fyllde ett (vi bytte vid nio månader) för att kunna gå ner till 80% båda två de närmaste 3-4 åren utan att tappa SGI. Sedan får vi väl utvärdera hur det känns då. Vi turas om, hämtar kvart över tre mån-tors ena veckan, och är lediga fredagar den andra veckan. Den stora fördelen är att man inte alltid behöver vara den där som inte kan vara med på sena möten, funkar super för oss! Vi började göra så med storasyster, och upplevde att vi slapp en himla massa vabbande eftersom hon aldrig blev sådär totalt slutkörd. Men man vet ju inte hur det hade varit annars heller. Iaf bästa beslutet, grymt nöjda, hoppas inspirera fler, tror att fler kan om de börjar räkna på det, framförallt om de delar lika på såväl plåstring av skrubbade knän som pensionsbortfall och blöta barnpussar.

    Svara
    1. Susanna L

      Jag ville bara säga att man har rätt till arbetstidsförkortning, alltså att gå ner i arbetstid med upp till 25%, utan att förlora någon SGI fram tills dess att barnet fyller 12 år.

  16. Karin

    På min arbetsplats har vi det senaste året haft ett projekt med förkortad arbetstid. Vi jobbar 7 timmar istället för 8, med alla andra förmåner kvar (flextid, friskvårdsbidrag etc).
    Det har verkligen varit guld värt och vi hoppas på fortsättning. Jätteintressant det också att arbetsbördan inte har ökat, vi verkar hinna exakt lika mycket på 7 timmar som på 8!

    Svara
  17. Kajsa

    Vi väntar vårt första barn nu och klurar på detta. Jag håller verkligen med dig. För oss är det dock överhuvudtaget inte pengarna som innebär problem för deltidsjobb (vi har pluggat länge och har endast marginellt ökat våra utgifter sen dess, så vi skulle utan problem kunna leva på en lön om det vore så – lyxen skippar vi gärna till förmån för tid), utan inställningen i våra branscher. Vi är unga, högutbildade och vill jobba med det vi brinner för, vilket innebär en hög konkurrens och en mentalitet som säger att vi bör vara supermänniskor och jobba jämt för att komma någonstans. Jag offrar gladeligen utlandsresor, pension, SGI – vad som helst! – men kan jag verkligen offra 40 kommande år av möjligheten att kunna arbeta med det jag älskar? Eller ska vi ”kötta igenom” några år av 40+ timmar i veckan (tyvärr i kombination med småbarn!) för att sedan, som lite mer seniora i våra branscher, kunna få större möjligheter att jobba kvar OCH gå ner i tid? Jag vet inte!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Förstår att det är svårt. Har ju själv jobbat i revisions- och finansbranschen och där är det ju inte direkt ”känt” för att vara deltid man jobbar…utan snarare 120%. Men någon måste ju gå mot strömmen ;)

      Ni får nog känna av vad ni vill med karriären på både kort och lång sikt. Är det möjligt att jobba deltid och blir senior lite senare i livet bara eller går den möjligheten helt bort om man jobbar deltid några år? Och vänta och känn efter när barnet väl har kommit, många ändrar ju faktiskt helt perspektiv på livet efter att ha fått barn. ;)

  18. Angelica

    Jag arbetar på ett äldreboende, eller vård och omsorgsboende som det nu heter. Det bor inte bara äldre där med andra ord. Man möter unga människor som vid 40 års åldern börjar bli dementa. Många har bott hos oss i några år och fyllt 65 år här. De har inte ens hunnit blivit pensionärer.

    Därför jobbar jag just nu 50% och är hemma mycket med barnen. Mannen ligger borta och drar in kosingen just nu. Inte så jämställt men hälsan är god och det finns inget stressande ekorrhjul.

    Summasumarum, tänk inte så mycket på pensionen. Vem vet hur det ser ut då. Men ändå försöka spara pengar i den mån man kan.

    Och blir vi pensionärer med dålig pension så kan vi förhoppningsvis leva ett gott liv ändå eftersom vi redan nu försöker leva enkelt.

    Svara
    1. Sandra

      Men nej! Vi måste komma bort från den här galna iden om att jämställdhet innebär att vi ska vara likadana och göra/välja likadant på gruppnivå såväl som i enskilda förhållanden. Såvida det inte bara är en av er som har drivit igenom denna fördelning och tvingat på den på den andra så är det ett jämställt beslut.

  19. Ellinor

    Tankeväckande inlägg! Jag har funderat kring heltidsnormen en hel del och funderar på om det verkligen är sunt att nästan hälften av ens vakna tid går åt att jobba och ta sig till och från jobbet. Jag har precis kommit ut i arbetslivet som förskollärare och det känns som att det finns en förväntan att jag ska jobba heltid. Om du nu kan jobba heltid varför du då inte göra det? ekar det i mitt huvud. Vad tänker du kring att jobba deltid när man inte har fått barn än? Det är ju många som börjar jobba deltid när de har barn men jag har liksom lite svårare att motivera mina känslor när det inte är några barn med i bilden..

    Tack på förhand! /Ellinor

    Svara
  20. Tine

    Vi har barn på melllan- och högstadiet och de behöver mig mycket mera nu än när de var små. Det händer så mycket mera i deras vardag: skola, kompisar, prov och läxor, sociala medier och spel, fotbollsträning och matcher … det är jättemycket att bearbeta varje dag.

    Många föräldrar (och politiker) tror att barnen är ”självständiga”, när de börjar skolan eller senast när de har kommit in i puberteten och familjen blir något slags kollektivboende. Om barnens känslor förväntas lärare, kuratorer och fritidsledare ta hand om.

    Att jag jobbar deltid ger mina barn en stor trygghet. Barn berättar inte att de mår dåligt när de känner att föräldern är stressad och har fullt upp med sig själv. Att jag finns och har tid gör stor skillnad.

    Mitt tipps är att utbilda sig så mycket som det går. Då får man ett jobb som är bättre betalt och kan tjäna lika mycket på deltid som i ett annat jobb på heltid.

    Svara
  21. Maria

    Försöker leva på min deltidslön 12000kr + 6000kr som långstidssjukskriven sambo har i inkomst. Vi går minus så jag skulle behöva jobba mer men samtidigt ta hand om barnen o hushållet…. trött på att försöka få ihop livspusselet och det handlar inte om att köpa färre gucciväskor och thailandsresor om man säger så…

    Svara

Lämna ett svar till KarinAvbryt svar