Bebislärdomar att förändra

Det finns mängder med bra och roliga anledningar att få möjlighet att ge sitt barn ett syskon. För vuxna som tycker om att utvecklas, förbättra och optimera, ger efterföljande barn även en chans att skruva på saker som inte riktigt fungerade med första barnet.

Kanske var du pappaledig för kort period, tog inte rådet ”sov medan barnet sover” på allvar och var ständigt trött, vågade inte be om avlastning och hjälp, eller bokade in för många aktiviteter och flängde runt hela föräldraledigheten? Eller också kanske du missade att knipträning faktiskt var ett viktigt råd, vågade inte testa tygblöjor, eller hann inte med det mysiga babysimmet? Oavsett så ger syskon möjligheter att göra om och göra ”rätt”.

Nedan berättar vi om vad vi planerar att ändra på nu när Lillebror Minimalist kommit, i nästa veckas inlägg på samma tema kommer vi berätta om vilka lärdomar som fungerat bra och som vi önskar fortsätta med.

  • Föräldraledighet. Med Storasyster Minimalist var Fru Minimalist hemma ca 7 månader och Herr Minimalist 11 månader. För Fru Minimalist var det en alldeles för kort period, men då kontrakt var signerat för nytt jobb gick det inte att ändra när insikten väl infann sig. Tre månader med kolik och två månaders gemensam sommarsemester gjorde att det kändes som den ”riktiga” föräldraledigheten bara var två snabba månader, inte sju långsamma. Vi behöver kanske inte nämna att Fru Minimalist kommer ta ut längre föräldraledighet denna gång. :)
  • Förskolestart. Från början var tanken att Herr och Fru Minimalist skulle vara jämställda och ta ut 7 månaders föräldraledighet vardera och därefter skola in Storasyster Minimalist på förskola, åtminstone på deltid. När det närmade sig tiden för förskolestart kändes hon inte alls redo. Vi läste på mer ingående om anknytning och därefter beslutade Herr Minimalist att förlänga sin pappaledighet med drygt 4 månader. Ett klokt val så här i efterhand då det är en betydligt tryggare och självständigare tjej som skolas in i augusti, knappt 19 månader gammal. Barnen är bara små en gång och i efterhand känns det som väl investerad tid och ett klokt beslut, även om det såklart kostat en hel del ekonomiskt.
  • Kolik. Storasyster Minimalist hade kolik. Efter 2,5 månad sa någon till mig i förbifarten att ”du borde testa att utesluta ägg”. Då hade vi redan pratat med BVC, testat magdroppar, spädbarnsmassage, att utesluta mjölkprodukter, lök, bönor, broccoli med mera. Ägg åt jag däremot flera per dag i olika former och konsistenser. När jag uteslöt det ur kosten var det som att få en ny bebis. Sedan Lillebror Minimalist kom har ägg inte förekommit i kosten mer än som ingrediens i en paj eller efterrätt och någon kolik har vi inte märkt av så här första veckorna. Som kompensation har vi en skrikig 17 månaders. ;)
  • Avlastning. Vi har tyvärr inte regelbunden hjälp av mor- och farföräldrar som kan avlasta eller hjälpa till med barnvakt eller hämtning på förskola etc. När Storasyster Minimalists var bebis ”vågade” vi fråga om hjälp en gång när Fru Minimalist hade influensa och var i stort behov av någon timmes ostörd sömn mitt på dagen. Detta är inget vi är stolta över, snarare tvärt om. Den här gången kommer vi släppa kontrollen mer, erkänna oss besegrade av tröttheten och be om avlastning och hjälp. Inte bara en gång, utan två. Minst. :)
  • Resa. Vi som älskar att resa tog inte tillfället i akt att göra detta med Storasyster Minimalist. Vi var lite fega, bekväma och det passade inte riktigt med föräldraledigheten och nytt jobb. En fjällvandring med Storasyster Minimalist fick vi till, men denna föräldraledighet siktar vi på att komma iväg till varmare breddgrader. Innan Lillebror Minimalist ens var född hade vi därför bokat en tvåveckors utlandsresa i januari 2017. Det blir ett rejält äventyr att ta med två småttingar på ett flyg och ett annat land, även om vi gör en bekväm chartervariant till två olika hotell på samma ö.

Vilka lärdomar och förändringar vidtog du efter första barnet till efterföljande syskon?

Fjällvandring Tjäktadalen

32 tankar kring ”Bebislärdomar att förändra

  1. Kreativa minimalisten

    Instämmer i att man lär sig en hel del saker som man försöker ändra gång nr 2.

    En sak för mig är att jag, trots rejäl smärta i fogarna, försöker träna styrka nu för att bygga upp kroppen under graviditeten mer. Och nu efter ett tag med styrkeövningarna känner jag faktiskt att smärtan i fogarna blir värre när det går för långt mellan träningen, och blir mildare när jag tränar ofta!

    En annan sak som får ingå i nästa tema: saker vi vill fortsätta med, är att vi åkte till Spanien en vecka med vår fem månaders bebis förra gången, i gråaste mars. DET är något vi vill göra även denna gång, dra till varmare breddgrader ett tag och då ta ut dubbla föräldradagar.

    @kreativaminimalisten

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Great minds think alike! :)
      1. Inför nästa vecka är blogginlägget ”Bebislärdomar att fortsätta med” förinställt. Håll utkik på bloggen fredag den 15 juli för fortsättningen på liknande tema. :)
      2. Utlandsresan vi har bokat i januari 2017 med båda barnen går just till Spanien.

      Lycka till med bebis nr 2! :)

  2. Händelsevis

    Vi kommer också ta ut mer föräldraledighet med andra barnet och satsa mer på att känna efter längs vägen och inte planera så noga. Om lillasyster är redo för förskolan först vid två års ålder har vi denna gången självförtroende nog att göra så. Jag kommer troligen vara hemma lite längre (var hemma 11 månader med första barnet) för att inte känna press att avsluta amningen i förtid. Tygblöjor ska vi prova och ett andra försök med EC. Ännu mer bärsjal och denna gången ska jag bannemig lära mig amma i den :-)
    Vi kommer lyssna mer på vad vi själva vill och mindre på goda råd från BVC och andra rådgivare. Känns som en klassiker.
    Även vi ska försöka oss på en resa, dock av det lite mindre slaget, men säkert ett äventyr för det!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Visst är det en klassiker att inte lyssna på BVC och andra rådgivare, men ack så svårt när man ställs inför nya frågeställningar som inte uppkom med första barnet och vill ha råd från ”experter”.

      Alla resor med småttingar är äventyr, för såväl dem som en själv, haha. :)

  3. Eva

    Har ni sedan ni fick ert första barn (eller kanske långt före) pratat med föräldrar av annan härkomst än svensk eller på annat sätt samtalat kring det här med svensk barnuppfostran med dess ideal om barnens tidiga, främst känslomässiga, självständighet?

    I Tyskland som på många sätt liknar Sverige men där man, med svenska mått, ännu är relativt ojämställda och konservativa i sina värderingar vet jag att det finns forskare som ansett svenska barn i riskzonen för lättare psykisk störning pga av att de lämnas bort till dagis så tidigt, dvs före två års ålder. Detta märks förstås inte, de blir ju ”självständiga” och därmed uppfattas de som trygga – på ytan. Men det är så svenskar uppfostras, antar att det är där och så den starka oberoende svenska individualisten skapas. På gott och ont.

    Vill egentligen inte lägga någon värdering i detta…eller det är ju svårt att förhålla sig helt neutral till det också. Ingen kultur eller för den delen någon enskild familj har monopol på sanningen om vad som är bäst uppfostran. Men det är alltid intressant med andras uppfattning om det som man tar som självklart och ”rätt sätt.” Kom att tänka på det när ni nämnde trygghet nära självständighet i inlägget. Tänker att dessa två ord är ledord i svensk barnuppfostran med betoning på självständighet – som en förutsättning för tryggheten, inte tvärtom misstänker jag. Beroende och anknytning (ja ni nämnde ju vikten av god anknytning) är det inte lika ofta man hör i samband med uppfostran. Tycker det är intressant och säger något om vår kultur och våra ideal.

    Hur vuxna, och i början i synnerhet föräldrarna, bemöter barn från det de är små och hela vägen upp till vuxen ålder tror jag är mycket avgörande för vilket samhälle vi skapar. Politik och annat officiellt samhällsbygge sedan blir ju bara speglingar av vilka vi blivit och vad vi priortierar. Att tro att man skapar något nytt med företagande, politik o dyl är lite av en chimär. Det som kommer av det är relativt förutbestämt utifrån det under lång tid formade mänskliga materialet, tror jag.

    Svara
    1. Eva

      Jag skrev för lamt. Det är snarare så att det finns tyska forskare som varit i Sverige och studerat små barn och som därefter faktiskt hävdat att svenska barn redan är lätt störda. Dessa barn har annars uppfattas som fullkomligt friska och välmående. Det säger något om skillnad i kultur och tänk!

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vi har inte pratat med föräldrar av annan härkomst kring detta, men däremot läst en hel del kring anknytning. Gällande det du är inne på så finns det forskning som visar att tidig start på förskola ger en viss ”störning” som kan påverka hur trygga barnen blir som vuxna. Många svenska barn upplevs som trygga, men innerst inne kan tidig förskolestart snarare skapa en otrygghet och osäkerhet som påverkar flera olika delar i det vuxna livet, exempelvis val av partner, relationer till andra, studier mm.

      Mycket intressant när man börjar läsa på, men också väldigt skrämmande med tanke på den kultur vi har av tidig förskolestart och förväntan att återgå till arbetet.

    3. Flisan

      Jag har visserligen inte läst den forskning du hänvisar till men att man blir störd av att börja på förskola tidigt skulle ju innebära att större delen av 70-talisterna i Sverige är störda?
      Jag var hemma 8-9 månader med bägge våra barn (vi bor i England så min man var inte hemma annat än de två första veckorna) och sen dess har de gått full tid på föris (vanligen 7.30-18.15) de trivs bra, jag njuter av att jobba och blir därför en bättre mamma. Jag är övertygad om att kvalité är viktigare än kvantitet. Jag upplever att det ses ganska provocerande när man som mamma inte vill vara hemma mer med barnen. Jag har ett yrke som jag älskar, som jag kämpat hårt för och där jag gör nytta (jag är ortopedläkare) och jag är också en person i mig själv, inte bara mamma. Alla passar inte att vara hemma med barn, det betyder inte att man inte tycker om sina barn eller inte vill deras bästa.

    4. Stella

      Flisan, vad det gäller anknytning och relationer till barn är kvantitet (alltså mycket tid att ses) långt viktigare än kvalitet (alltså vad du gör under tiden ni ses)! Förutsatt att du inte behandlar barnen illa, då kanske det faktiskt är bättre att ses sällan.

  4. Malin

    Hej!¨
    Kul och informativ blogg och jag hittade er för inte så längesedan men har läst det mesta tror jag. :)
    Har inte kommenterat något innan men nu kunde jag inte hålla mig längre.

    Jag hoppas att detta inte tas som ett påhopp utan att det ger er en liten tanke….
    Sedan gör man givetvis det som passar bäst i ens familjesituation. :)

    (Läs det med en vänlig ton för det är så jag har skrivit det)

    Något jag undrar över då ni pratar om hur viktig det är att ni är en familj och hur lång föräldraledighet ni ska ha för Lillebror.
    Varför ska Storasyster gå på förskola? Varför ska hon bli ”undanskuffad” för att ni ska kunna vara med Lillebror? Tror ni inte att hon skulle ha det bättre med er hemma?
    Hon är ju inte så stor och små barn kan inte leka med andra de leker bredvid varandra. Det är först när de närmar sig 3-års åldern de börjar interagera.
    Om ni känner att hon ”missar” den sociala anpassningen så kan man ju alltid gå på Öppen förskola, Biblioteken brukar ha lite grejer för de små, gå och bada, umgås med andra som har barn i lekparker etc.
    Visst det krävs ju lite mer av er föräldrar, men jag antar att ni har barn för att ni ville vara föräldrar och kunna vara så mycket som möjligt med dem. :)
    Kanske kan det vara mer värt att få ha sina Små hos sig så länge man kan innan förskolans hårda värld ska börja och man måste rätta in sig i ledet?

    Njut, av att ha dem hos er den tid ni har möjlighet till det för tiden går fort innan skolor börjar och de blir självständiga. Det kommer snabbare än man tror…..

    Tänk ett varv till angående Storasyster för ni planerar ju att vara hemma länge och varför inte få njuta av båda och skola in dem samtidigt när det är dags….

    Ha en bra sommar och gör det som känns bäst i magen!

    /Malin

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ingen fara gällande påhopp, bara intressant med någon som vågar tänka och agera på annat sätt än en själv. :)

      Det finns flera orsaker att vi väljer att Storasyster Minimalist ska börja förskola i höst:
      – Jag vill kunna lägga större fokus på Lillebror Minimalist. Han blir tillräckligt ”undanskuffad” ändå som det är med så pass tätt mellan barnen. Jag är dock glad att vi kunnat och prioriterat att vara tillsammans alla fyra första två månaderna, sen blir jag själv med båda barnen ett par veckor innan storasyster börjar skolas in under två veckor.

      – Jag vet hur trött jag var första halvåret med Storasyster Minimalist, inte minst för att hon hade kolik första tre månaderna, men även för att hon sov dåligt om nätterna. Att ha ytterligare ett barn hemma som är än mer krävande skulle kännas övermäktigt vissa dagar.

      – Storasyster kommer gå deltid på förskolan så länge någon av oss är föräldraledig, och jag tror det blir perfekt för henne. Och för mig och lillebror. :) Då får hon några timmar med andra barn, leka och stimuleras och jag får några timmar med bara lillebror och där jag har möjlighet att fokusera på att han har det bra, ev. sova ikapp, ev träna med andra mammor och socialisera på ett enklare sätt än om även storasyster varit med (förstår dock om denna punkt låter egoistisk.)

      – Vi börjar känna att vi inte kan stimulera henne tillräckligt. Eftersom vi bor i lägenhet behöver vi göra en ”utflykt” varje dag för att ”rasta av” henne så hon får springa av sig och bli trött. Detta
      skulle för mig vara mer jobbigt än roligt, framför allt så länge lillebror ammas (jag är inte bekväm med att amma offentligt även om det går när det krisar).

      – Vi har inte möjlighet till avlastning av exempelvis mor- och farföräldrar eller andra. Möjligtvis några timmar i nödfall och de timmarna behöver då vara planerade i förväg eftersom de har några timmars bilresa till oss.

      Så tänker vi, men jag imponeras av alla som klarar logistiken att ha flera barn i olika åldrar hemma samtidigt och njuter av att ha det så! :)

  5. Eva

    Fru Minimalist: Du skrev ”förväntan att återgå till arbetet”. Förlåt men det väckte en del tankar som jag här kände för att dela med mig av… ;)

    Blir inte klok på vad det är som driver oss människor och styr våra val. Ena stunden (de flesta stunderna) tänker jag att det är ekonomin som styr nästan allt i livet utifrån rädsla för brist och i avsaknad av tillit och kärlek eller av rent penningbegär. Nu tar du däremot upp förväntningarna. Alltså att folk styrs av tänkta förväntningar. Det är ju väldigt osjälvständigt eller bara tragiskt att offra att vara borta från sina barn (om det verkligen inte sker helt frivilligt vilket jag misstänker ofta är fallet) för att arbetsgivaren förväntar sig att man ska återgå till jobbet efter en viss (kort) tid. Eller för att omgivningen, ”samhället” förväntar sig det, eller ens bekanta.

    Dessa förväntningar kanske snarare ligger i linje med något slags känsla för vad som anses bäst bland en viss grupp människor som man vill identifiera sig med och därmed är en förväntan som handlar om att vilja tillhöra en grupp där ingen sticker ut då man kan bli utan stöd för sina livsval eller det uppstår upplevd orättvisa. Man har då förväntningar att de som man tror ingår i gruppen också har dessa känslor för vad som är normen och en förväntan byggs upp som signaleras via frågor, attityder, antaganden som sätter normen och så förs den vidare mellan personer inom gruppen som kanske helt oreflekterat tar till sig normen och utan till synes yttre press. Men likriktningen finns där, testandet, den tysta överenskommelsen om vad som ska anses ok. Så skapas en kultur.

    Men detta med att känna sig tvungen att gå till arbetet tidigare än man egentligen vill kanske trots allt sorterar under ekonomiska hänsynstaganden i alla fall. Man kanske tycker man riskerar att inte få jobba kvar alls för att arbetsgivaren inte tillåter tjänstledigt ett par extra år utöver föräldraledigheten eller man förlorar halva försörjningen för länge och inte anser att bara en kan försörja familjen eller att man får sämre karriärmöjligheter längre fram.

    Den tredje orsaken till tidig återgång till arbetet talas det inte så mycket om. Kanske känns det för skamligt. Men föräldrar kan ju faktiskt ha sitt jobb som sin grej, sitt sätt att känna sig väl till mods, där man hämtar sin identitet. Jobbet kan ju faktiskt vara viktigare än partnern och ens barn. Även för mammor. Jobbet kan vara en avlastning från familjen, från barnen. Att vara med sina barn på heltid kan väl dessutom ändå i många fall ses som ett större och hårdare jobb än ens arbete! Hemma kanske man inte alls får den bekräftelse man söker och som kommer naturligt med arbetet. Med barn blir man ju en givare, på jobbet kan man ibland mer vara tagare (av lön, bekräftelse, status, karriärmöjligheter osv.) snarare än tjänare.

    Och allt detta sagt av en person utan barn som öppet erkänner att om jag hade några så skulle jag med största sannolikhet prioritera mitt eget liv och mina intressen före dem i alla fall. Det gjorde mina föräldrar också. Och deras…

    Svara
  6. Elin

    Tanke, det verkar så vansinnigt ominimalistiskt att ha barn. Om man eftersträvar ett enklare liv som inte tär på Jordens resurser osv.

    Svara
  7. Lisa

    Vi väntar barn nummer 2 nu och jag ska försöka komma ut mer under den här föräldraledigheten, någon liten utflykt varje dag. Hade svårt att ta mig för saker med första barnet och satt hemma mycket och det blev deppigt i längden.
    Intressant att läsa kommentarerna om att ha det äldre barnet på förskolan när man är hemma, håller på att fundera hur vi ska göra.

    Svara
  8. Marina

    I vår kommun får syskonet vara på förskola 15 timmar per vecka. Fördelat på tre dagar. Komma efter frukost och hämtas efter lunch. 9-13. Vi fick vårt andra barn när första var 1 år 10 mån och då var de 15 timmarna fördelade på fem dagar. Blev sjukt stressigt att passa dessa tider. Amma. Barn som sover osv. Ingen av barnen mådde bra av detta. Hade stora där några veckor innan vi sa upp platsen. Sedan började båda i lugn och ro när det var dags att börja arbeta igen.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter onekligen stressigt, lite beroende på hur lång transporttid man har såklart.
      Här får vi har syskonet på förskola några fler timmar så jag upplever inte att det kommer bli stressigt, men det blir ju en helt annan, mer inrutad, föräldraledighet mot att bara vara ledig med ett barn.

  9. ES

    Efter barn nummer ett är man expert på barn och allt som gått bra beror på ens egen förträfflighet. De saker som gick mindre bra har man lärt sig av och ska ändra på till nästa barn.
    Sedan kommer barn nummer två och man inser plötsligt att det inte var en kopia på barn nummer ett man fick, utan en helt egen individ som inte alls fungerar på samma sätt och reagerar likadant.

    Det är först efter barn nummer två som man lär sig det viktigaste om barn, dvs att de är alla olika och man får först då en ökad förståelse för andra föräldrars problem och situation.

    Barn nummer ett ger självsäkerhet, barn nummer två ger ödmjukhet.

    Så har det i alla fall varit för oss och våra vänner.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Haha, jättebra kommentar där jag helt klart med dig! Efter bara ett par veckor har vi upplevt flera skillnader mellan barnens första tid, allt fårn vad gäller antal bajsblöjor per dygn (15-1 till Lillebror Minimalist ;) ) till viktuppgång, amning, sömnvanor, napp mm.

      ”Barn nummer ett ger självsäkerhet, barn nummer två ger ödmjukhet.” Väldigt fint och bra beskrivet! :)

  10. Anonym

    Hej Minimalisterna och kommentatorerna!
    Tänkte bara skriva en rad och säga att detta var väldigt interessant läsning! Kul med kommentarerna som vänder och vrider på ämnena ovan! :) Framför allt bra val av ämne av Minimalisterna – vad man skulle gjort annorlunda och utvärdera. Det är så mycket ”perfektion” i bloggvärlden, så det är väldigt kul och givande med ”riktiga” och ”tänkande” inlägg, om ni förstår hur jag menar. Jag gillar när inte alla måste hävda att man har rätt hela tiden, utan kan resonera kring ganska knepiga frågor som vi inte har klara svar på. Allt gott! :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Åh, vad kul att du gillade inlägget och kommentarerna! :)
      Nästa vecka kommer fortsättning på samma tema, vilka lärdomar vi tar med oss från storasyster och som vi kommer fortsätta göra om det är möjligt (alla barn är ju olika ;) ) med lillebror.

  11. Sandra

    Hej! Tack för en välskriven och engagerad blogg! Om vi fick ytterligare ett barn skulle jag fokusera på att i lugn och ro njuta av sötknoppen. Vi fick tvillingar vilket var en väldigt annorlunda föräldraledighet än vad vi hade kunnat drömma om. Intensivt, utmattande och stressigt med två spädbarn. Jag skulle med barn nr 3, sova ikapp när bebisen gjorde det (går ju inte med två om det är de minsta osynk), jag skulle amma i evigheter utan minsta stress att bli ”klar” så att bebis nr 2 kan få sitt, jag skulle åka på utflykt trygg i förvissningen att blir bebisen ledsen nu är jag, ensam, helt kapabel att lugna hen. Med tvillingarna hände det flera gånger att jag desperat bad en främling i parken hålla ett av mina barn eftersom båda var otröstliga samtidigt. Jag skulle med trean njuta av friheten och slippa känna mig så beroende av släkt och vänner. Det praktiska och det ”logistiska” skulle vi nog inte ändra så mkt på, vi har redan tvingats optimera rutiner och sova i skift och bla bla så på så vis är vi väl preppade hehe????

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det ger verkligen perspektiv på tillvaron med barn att prata med eller höra från någon som har tvillingar! Tack för en rolig, intressant och tänkvärd kommentar. :)

  12. Fia F

    Alltså, att resa med barn är det bästa sättet tycker jag. Nu har vi bara ett barn, men när han var lite drygt två var vi en vecka på Island. När han var 2,5 hade vi med honom på vår bröllopsresa på Kuba i tre veckor. Och sen lite diverse bil- och tågresor genom Sverige. Förutom att det känns lite konstigt för att allt är nytt tycker jag att han fungerar mycket bättre på semester. Vi kan ta allt helt i familjens tempo och ingen av oss är stressade över något. Dessutom blir det alltid lite mer prat med nya människor man träffar. Speciellt på Kuba där alla älskar barn =D Tror INTE att ni kommer ångra er resa det minsta.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Barn kan nog vara lite som en hund, en dörröppnare för spontana samtal med främlingar. :)

      Många argumenterar ju mot att resa med ”det ger inte barnen något när de är så små”. Och det kan hända att resmålet i sig inte ger något, men däremot det du är inne på, att familjen har semester och inte är stressad. Liksom att båda föräldrarna umgås med barnen 24/7. Det tror jag ger barnen otroligt mycket. Sen måste det ju såklart inte ske utomlands, men man slipper en del matlagning, tvätt och vardagsbestyr som kan vara stressande när man åker iväg, och det är inte så många som tar semester två veckor i februari för att ”bara” hänga hemma med familjen. :)

  13. David

    Tack för en mycket bra blogg. Hittade hit för en månad sedan och nu är snart halva hemmet nedpackat i 3 månaderslådor.

    Att resa med barn är inte så besvärligt som många tycks tro -det handlar nog mer om inställning.
    Reste i vintras till australien med våra 3 barn, 7 månader, 3 och 5 år. 44 timmar ”dörr till dörr” och ett par byten påvägen – inga större bekymmer med god planering och rätt inställning.

    Eftersom vi ville maxa tiden borta bodde vi mkt på hostels men också i lägenheter och enstaka hotellnätter. Barnen föredrog och ville bo på hostels. Likadå reste vi mycket kollektivtivtrafik men även hyrbil – barnen föredrog fullpackad metro samt bussar utan aircon framför hyrbilens bekvämligheter.

    Min fru och jag var lediga samtidigt i 4 månader – kan verkligen rekommendera att ta ut så mycket ledighet som möjligt tillsammans hela familjen ( även om det kan bli knapert)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att kunna inspirera till en så pass stor förändring! :)

      Och även kul att höra att ni har så positiv och bra erfarenhet av att resa med tre barn! Vi sparar pengar för en långresa till Nya Zeeland om ett par år. Året innan Storasyster Minimalist börjar skolan har vi sagt att vi tar de antal barn vi har då med oss och åker bort en månad. Men innan dess hoppas vi kunna göra en hel del kortare resor med barnen. :)

  14. Katrin

    Inser nu att jag kanske vill kommentera något om diskussionen syskon på dagis också – men för tillfället nöjer jag mig med att kommentera resedelen :)

    Det är mycket som påminner om vårt upplägg med barn nummer ett, och nu kom barn nummer två för en dryg vecka sedan så vi följs åt :) Jag var hemma med sonen fyra månader, därefter var vi lediga tillsammans två månader innan pappan tog vid i tio månader. Detta var även för vår del på grund av att jag fått ett nytt jobb. Vi tillbringade våra två föräldralediga månader tillsammans i Thailand vilket vi inte ångrar, det var helt fantastiskt. Men många tyckte vi var våghalsiga/dumdristiga som åkte iväg med en fyramånaders bebis.. Vi upplevde dock inga större problem eller svårigheter, snarare fick vi mersmak :) Nu är sonen fyra år och vi har rest till bl a Spanien och USA med honom också.

    För att fortsätta på temat resor, så planerar vi den här gången att tillbringa en månad av föräldraledigheten på Bali i början på nästa år. Då är yngste sonen ca sju månader och har hunnit få alla nödvändiga vaccinationer. Vi fick en del lärdomar från förra resan med bebis som vi kommer att tillämpa den här gången, men det blir alldeles för långt för att skriva här..

    Svara
    1. Helene

      Jag är imponerad a v ert mod att resa iväg så tidigt med bebis. Vi har precis fått en liten tjej och vill åka iväg i vinter, ca två månader i Asien. Men känner oss lite bekymrade för det här med vaccinationer. Vår lilla fick ett virus som ledde till hjärhinneinflamation, det har fått mig att fundera ett varv extra. Hinner de få alla vaccinationer vid 7 månaders ålder?

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      En uppelelse likt er med allvarlig sjukdom kan helt klart göra att man tänker efter både en och två gånger extra om det är värt att åka iväg. Rådfråga BVC gällande vaccinationer, det tycks vara lite olika från år till år och vart du bor. Vissa kan ge vaccinationer tidigare än ”de brukar” men ibland får man bekosta det själv då.

  15. Mossfolk

    Åh vilken bra blogg -den hamnar på favoritlistan.
    Här kommer tvåan till hösten och det vi absolut tänker göra lika är att han får vara hemma i två år, precis som storebror varit, för att sedan börja hos dagmamma.
    Ändringar är att ge bärsjal ett seriöst försök samt att inte känna att jag måste göra allt och lite till direkt efter förlossningen. Släkt och vänner får kanske vänta lite och vi måste inte ha nybakat varje dag…
    För övrigt har det här barnet bl.a gomspalt och vi är helt inställda på att inget kommer att bli på samma sätt som det var med storebror.
    Nu ser vi förstås så mycket fram emot att få träffa honom ?

    Svara

Lämna ett svar till MossfolkAvbryt svar