Jag var tidigare en shopaholic. Något som idag med min minimalistiska garderob, ett helt annat tankesätt kring konsumtion och insikter kring miljö, känns otroligt avlägset. Men hur blev jag en shopaholic, hur gjorde jag för att bryta mönstret och vad var det som fick mig att sluta ständigt okynnesshoppa? Det får du veta om du fortsätter läsa. :)
När jag var 14 år började jag jobba på ett hotell och restaurang vid sidan av skolan. Det gjorde att jag tidigt fick en hyfsat regelbunden inkomst, i samma veva fick jag ett stort klädintresse och började därav shoppa mycket. Jag hade alltid pengar ”över” som jag kunde shoppa upp, gärna dyra annorlunda kläder under en shoppinghelg i Stockholm. Och senare i livet under liknande helger i London där jag även bodde under en period.
Efter högskolestudier där jag också arbetade vid sidan av för att finansiera mina klädköp (och studier :) ), blev jag inneboende i en förort till Stockholm bredvid en av stans största gallerior. Samtidigt började jag jobba heltid för första gången, och fick mer pengar att sätta sprätt på i slutet av månaden. Vilket jag gärna gjorde eftersom jag hade ett nytt jobb som ”krävde” propra kläder, intalade jag mig själv.
Bild från shopaholic-tiden. :) Foto: PwC
I takt med att inkomsten ökade, gjorde även garderoben och märkeskläderna så. Jag har under årens gång köpt flera par skor som aldrig använts och dyra festklänningar som kostat flera tusen kronor styck och endast använts någon enstaka gång. När jag ser det så här i efterhand inser jag att beteende kan liknas vid det hos en shopaholic.
Konsumtionen var aldrig grundad i något konkret behov, utan jag shoppade för att jag:
- hade pengarna och inte hade något bättre för mig som ny och ensam i en storstad
- tyckte något var snyggt och satt bra
- i perioder inte mådde bra och tröstade mig med nya kläder.
Vad var det då som fick mig att bryta mönstret och sluta shoppa? Som med mycket annat i livet är det ofta flera händelser och pusselbitar som sammanfaller och leder en in på ett nytt spår. Med tiden insåg jag att:
- alla kläder jag köpte inte gjorde mig lycklig på lång sikt, de snarare hindrade mig från annat som betydde mer genom att ta min tid och pengar
- jag inte shoppade utifrån behov och att många plagg bara hängde där i garderoben
- aktier och fonder var lika roligt att ”shoppa” som kläder men betydligt mer positivt för plånboken på lång sikt.
Nu nästan tio år senare, med en minimalistisk garderob och snart två shoppingfria år bakom mig, är jag ”botad”? Självklart kan jag bli shoppingsugen eller lockad av duktig marknadsföring. Men jag har insett att färre är bättre är fler, och att en mindre garderob förenklar min vardag. Dessutom vill jag, när behov uppstår, köpa second hand i så stor utsträckning som möjligt för miljöns skull.
Och jag har landat i insikten att jag än mer än ytterligare kläder och prylar, vill ha de fördelar som minimalism och färre ägodelar kommer med. Därför kan jag också låta bli att köpa alla fina kläder i butikerna, samt rensa ut de plagg som jag av olika anledningar inte längre använder eller behöver.
Blev du förvånad? :) Vad tänker du på när du läser inlägget?
Jag håller med om allt du säger. Jag började inse detta med hur mycket kläder man behöver när jag var gravid. Hade kanske några basplagg, svart och vit tshirt och någon roligare tshirt, 1 långärmad tunn och 1 tjock, kjol för jobb, 2 klänningar för jobb, 1 festklänning, 1 par blå jeans och 1 par svarta osv. Blev otroligt förvånad över hur jag kunde variera dessa kläder utan att det kändes som att det var för lite.. hade ju kläder till alla tillfällen (åtminstone höst/vinter).. samma när jag fått barn och inte fick på mig i princip något från garderoben. Köpte ca 3 plagg och klarade mig hela föräldraledigheten. Detta har fått mig att inse att jag typ inte behöver handla kläder.. och det var det enda jag la mina pengar på innan! Helt sjukt. Har dock inte rensat allt som jag borde (nu kan jag dock ha det mesta) men saknar känslan när jag inte behövde fundera så mkt utan valde mellan 2 tröjor under graviditet. Min kompis som jag alltid shoppade med förut har fortsatt och kan liksom köpa ett par festskor (2barns mamma) för 4 000 kr.. så glad att jag brutit mitt mönster.
Att rensa är inget måste, det fyller inget självändamål. Ifall du kan ha och gillar alla plagg så slit ut dem. Det gör bara att det tar längre tid innan du behöver köpa nytt.
Personligen ser jag ingen motsättning mellan att vilja vara välklädd och att sträva efter minimalism :)
Har valt alla mina kläder med omsorg – alla skjortor, tischor, strumpor etc. är av samma modell vilket gör att jag i princip alltid har samma outfit och därmed slipper välja varje morgon.
När en favorit är utsliten köper jag gärna samma plagg igen – alltid med fokus på kvalité och enkelhet. Men, faran är att motivera dyra köp med devisen `kvalité lönar sig i längden`.
Det du beskriver, fru Minimalist, är säkert relaterbart för många och det är en positiv inspiration att du hittat en väg som passar dig och att du delar den med oss.
Jag själv har mest handlat second hand sedan tonåren – först för att jag ville ha alternativa kläder, sedan för att jag inte hade råd med annat som student (eller snarare ville göra andra saker för pengarna) och nu under de senaste 10 åren, efter en resa till Bangladesh, på grund av etiska- och miljöskäl.
Men det går förstås att handla för mycket även på second hand, varför jag har satt upp strikta riktlinjer för att slippa en överfull garderob. Men det är hemskt hur stort utbudet på second hand butikerna är idag – det om något talar ju om extrem överkonsumtion! Numera handlar jag därför mycket sällan just på grund av att jag börjar må fysiskt illa när jag ser överflödet. Vem tänker på de kvinnor, barn och män som producerat de kläder som slängs, eldas upp och återvinns? Eller på hur detta skadar miljön? Vi verkar fortfarande tyvärr vara i minoritet.
Minimalism, remake och att handla second hand är förstås steg på vägen men det räcker tyvärr inte på långa vägar är jag rädd. Är det någon här som kan relatera till den uppgivenhet och sorg jag känner över detta?
Tänkvärd läsning. Är 35år och haft samma storlek sedan högstadiet vilket innebär att det inte funnits någon ”naturlig” utrensning utan ffa blivit vid olika flyttar. Jag har sällan handlat jätte dyra kläder men det är lätt att garderoben känns full, mkt som sparas som ”kan vara bra att ha”.
Har en 3 åring och en 6 mån bebis hemma. Är så trött på att flytta in och ut kläder i garderober. Jag har under och efter graviditeter ändrat storlekar upp och ner och barnen växer. Känns därför som att behovet av typ av kläder och storlek ändrats hela tiden senare åren vilket drivit på konsumtionen (även om mkt är second hand).
Det här låter kanske konstigt, men när jag läser detta (och då jag läst bloggen då och då i åratal så är det inte direkt nytt för mig) så är det alltid samma tanke som dyker upp. Har nog inte nämnt den förut ändå. Det är att jag ändå tycker det är positivt att en person inte fäster sig vid pengar och att samla på hög för egen vinning, utan har en lättsam inställning till livet och främst pengar och kan spenderar dem på roliga saker. Det är i exemplet förstås för mycket, men det är i någon mån befriande med människor som är fria från pengar på det sättet. Ofta är de mer generösa mot andra då också, ger gärna fina presenter och bjuder ofta vänner på trevliga saker och är allmänt inte så beräknande. Menar alltså detta generellt.
Man bör kanske inte alltid döma shopparna så hårt alltså. Däremot kan man försöka rikta dem mot mindre skadliga beteenden gällande miljön och sin egen framtida försörjning så de inte blir högt skuldsatta på grund av konsumtionsvaror som snabbt tappar sitt värde. Tycker snåljåpar som jag har något att lära av människor som lätt ”ger ut” och sätter pengar i rörelse när jag själv är så trög i detta pga egosim, rädsla och ibland överdrivet säkerhetstänk.
Jag ser dock ingen motsättning i att minska sitt eget shoppingflöde och minimera antalet prylar runt sig själv och vara generös mot andra. Jag har ett shoppingfritt år för mig själv men handlar lika som innan till barnen, presenter, gåvor osv. Jag har alltid prioriterat att ge till andra även när ekonmin varit sämre, just att vara generös, bjuda in och bjuda hem samt uppvakta barn och vuxna runt mig är det absolut viktigaste.
Jag kan hålla med dig, tidigare har jag köpt nytt till varje årstid och tänkt att det är ”så det ska vara”. Sist jag köpte kläder var för ett år sedan och då köpte jag en omgång nya trosor. Jag har precis som ni, insett att det är mer spännande att spara och investera på börsen.
Fel fokus kanske, men vilken otroligt snygg bild på fru minimalist. Det måste helt enkelt kommenteras :)
I övrigt; nej inte förvånad. Tror att väldigt många minimalister och stor-sparare har erfarenhet av motsatsen, dvs shoppande utan eftertanke.