Kategoriarkiv: Hälsa

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som rör hälsan.

Att hitta sin egen dröm

Den frihet som många minimalister strävar efter handlar även om att bygga upp sin egen drömtillvaro. En tillvaro där man har tillräckligt med tid, energi och pengar att kunna göra mer av det man drömmer om, mer av det man tycker om och det man värderar högst.

Men hur vet man egentligen att det är den egna drömmen man har målat upp och strävar mot? Idag översköljs vi dagligen av andras liv, drömmar och härliga upplevelser via sociala medier. Då är det såklart lätt att påverkas av andra och sätta upp mål och drömmar som egentligen mer är någon annans, än dina egna. Visst är det bra att inspireras av andras vägar, men det är samtidigt lätt att gå vilse. Hur vet du att det faktiskt är din dröm och inte bara något härligt du sett på Instagram, Facebook, Pinterest eller läst om på en blogg, som du strävar mot?

Jag skulle vilja ge 3 tips för att identifiera dina egna mål och drömmar:

  • Ta dig tid. En nyckel som många idag lider brist på, nämligen att ta sig tid att stanna upp och reflektera. För många snurrar hjulet och åren i ett så snabbt tempo att vi inte hinner stanna upp och känna efter. Var är jag? Vart är jag på väg? Och vart leder den nuvarande livsstilen mig? Ju mer vi jobbar, desto mindre tid har vi över till reflektion och att öppna upp för andra, nya tankebanor. Liksom mindre energi över till att börja agera annorlunda. Enklast är att göra som flocken och springa vidare i ekorrhjulet.
  • Influeras av likasinnade. Prata med vänner och bekanta som delar dina värderingar och stöttar dina drömmar, och som kanske själva har liknande mål. Samt följ personer på sociala medier som är på väg eller redan gjort en liknande resa. Att ständigt få försvara sina drömmar och mål för nära och kära, kan få vem som helst att fundera kring om det verkligen är rätt väg och börja tvivla på sig själv. Detta tips är inte samma sak som att bara omge sig med ja-sägare, men det finns olika sätt att ifrågasätta någon annan; med ifrågasättande ord och ton, eller med konstruktiva frågor och nyfikenhet. Omge dig med folk som gör det senare.
  • Ta små steg. Våga testa på din dröm eller snarare delar av den. Drömmer du om att jobba mindre? Testa att gå ner i tid under en begränsad period för att se hur det känns och hur det fungerar ekonomiskt. Har du en drömresa du vill göra? Dela upp den i delmål så att du känner att ni kommer framåt och att resan dit blir en del av målet. En större förändring eller ett högt uppsatt mål kan upplevas otroligt långt bort eller till och med ouppnåeligt, men bryter du ner det i mindre delar som var för sig blir hanterbara, känns det oftast mycket enklare. Och på köpet har du fått en plan för hur du ska nå hela vägen fram. :)

Det är ingen slump att många säger upp sig efter semestern eller börjar ta några steg mot förändringar i livet. Det är först då vi har haft tid att stanna upp och fundera hur vi faktiskt mår och var vi är på väg. Kanske även haft tid att diskutera och reflektera över vad som är realistiskt och vad som egentligen är ens egna dröm.

Vad drömmer du om? Och ändå viktigare, är det din egen dröm eller någon annans? :)

Att kunna cykla till jobbet kan vara en dröm för vissa.

Att jobba lokalt

Strax efter att vi flyttade till hus i höstas så valde jag att byta jobb. Istället för att fortsätta pendla in till stan, så började jag jobba lokalt i kommunen vi bosatt oss i. Vissa tycker att det finns en charm i att pendla in till Stockholm, få ta del av den storstad man ändå bor i (eller strax utanför), kunna möta upp vänner för en AW eller lunch mm. Själv är jag uppväxt i en småstad i Dalarna och van att kunna cykla till det mesta och har egentligen inget större behov av att befinna mig i centrala Stockholm mer än i undantagsfall.

För mig lockade det mer att få kortare restid, möjlighet att cykla till jobbet, att snabbt kunna ta mig till barnens förskola och att inte dagligen vara beroende av tågtider. Men också att få ett större engagemang och inblick i den kommun vi nu bosatt oss i då vi inte har någon relation till den sedan tidigare.

På gott och ont hade jag ett roligt och utvecklande jobb med otroligt bra kollegor mitt inne i stan, men när den tjänst jag har idag dök upp strax innan vi skulle flytta, kunde jag inte låta bli att söka. För rent krasst så är utbudet lägre av spännande tjänster som ekonom/analytiker, ju längre ut från storstan man kommer.

Vad är det då för jobb jag har? Jag jobbar med det som du eller dina barn med stor sannolikhet sysslar med på fritiden i vår kommun. :) Ett jobb där jag får kombinera det bästa av flera världar; ekonomi, analyser, föreningsliv, friluftsliv, bibliotek, kultur och hållbarhet.

Jag vet att det kanske låter rörigt, men jag ser det bara som väldigt varierat vilket passar mig. Rollen jag har är som controller på fritidsförvaltningen och kulturförvaltningen i vår kommun. Och jag har också ett visst ansvar att driva hållbarhetsfrågor inom dessa två förvaltningar. Jag tycker att jag får komma i kontakt med de roligaste delarna som en kommun erbjuder, och kombinera det med ekonomi som jag är utbildad inom, och hållbarhet som är ett av mina intressen.

Så här ett halvår på ”nya” jobbet kan jag konstatera att det är otroligt underskattat att jobba lokalt. För mig har det givit en större flexibilitet i vardagen och betydligt större frihetskänsla. Just flexibilitet i jobbet och vardagen ska inte underskattas. Herr Minimalist fortsätter pendla till sitt jobb i stan av samma anledning. Han har ett både utvecklande och väldigt flexibelt jobb. Men jag slipper gärna vardagsstressen med att passa tågtider. Det är inte alla som upplever det som stress, men jag gjorde det när resan blev längre och alternativa resvägar färre.

När fritidsförvaltningen har AW är vi såklart utomhus. Även vintertid. :)

Att säga upp sig från ett jobb man trivs väldigt bra på är jobbigt. För man vet bara vad man har, inte vad man får. För mig var det en stor chansning att byta bort något bra, till något jag hoppades och trodde skulle kunna bli ändå bättre. Jag är glad att jag lyssnade på magkänslan och kan så här i efterhand konstatera att det blev väldigt bra! :)

vad är viktigast för dig när det gäller ett jobb? Skulle du kunna tänka dig att börja jobba lokalt?

Den underskattade förnöjsamheten

I ett samhälle där mycket är uppbyggt kring att du ska vara missnöjd, är det otroligt underskattat att vara förnöjsam. Tänk om vi plötsligt skulle vara nöjda med det vi redan har och där vi är i livet. Då skulle vi inte i samma utsträckning shoppa, renovera, karriärklättra eller sukta efter nästa vad-som-helst.

Vår kultur bygger på att vi ska vara missnöjda och känna att vi kan vara och få det lite bättre. Vi byggt upp ett samhälle där missnöjsamhet behövs för tillväxten. Där företagen är de som tjänar mest på att vi ska känna oss missnöjda med det vi redan har. Och de har verkligen lyckats med sin marknadsföring. För vem vill nöja sig med mindre, om man kan få mer och fler?

Jag funderar ibland på vad det är som gör att vi har så svårt att stanna upp och stoltsera med att vara förnöjsamma. Är det rädslan för att andra plötsligt ska ha fler, mer och bättre än oss själva? Är det samhällets förväntningar på att vi idag ständigt ska sträva uppåt och framåt, oavsett om det gäller karriär, hemmet eller fritiden? Det är nästa pryl, nästa resa, nästa bostad, nästa utmaning, nästa karriärsteg. Hur många stannar egentligen upp, känner sig nöjda och kan landa i det längre än över en helg?

Kanske är orsaken till den ständiga missnöjsamheten en kombination av människans grundläggande drivkraft att sträva längre fram som är det som drivit evolutionen framåt. Kombinerat med företagens uppbyggnad och marknadsföring av förväntningssamhället där vi är mer intresserade av vad som väntar runt nästa hörn än vad som händer här och nu. Där vi tror att nästa vad-som-helst är bättre än det vi har idag.

Förnöjsamhet är inte samma sak som tråkigt och meningslöst. Jag tror att även väldigt drivna människor skulle må bra av förnöjsamhet, kanske är det till och med de som behöver det allra mest. Livet har plats för såväl driv och utveckling, som förnöjsamhet och tillräcklighet.

Jag anser att förnöjsamhet är otroligt underskattat. Lägg pengar på att leva istället för att konsumera. Och fortsätt att röra dig framåt, men på ett behagligt och mer hållbart sätt. Hållbart för såväl dig själv, som andra omkring dig och för planeten.

Är du bra på att stanna upp vara förnöjsam med det du redan har, eller har du en vana att ständigt sträva framåt och mot nästa mål?

Skärmhjärnan är mobilberoende

Det börjar komma en del oroväckande rapporter kring skärmanvändande och vad det gör med våra hjärnor, inte minst barns hjärnor som är mer plastiska och formbara. Och jag tror dessa oroande rapporter kommer öka nu när tiden för att göra undersökningar och forska kring skärmanvändandet börjar bli längre.

I höstas publicerade New York Times en mörk artikel om hur många ur tech-eliten i Silicon Valley, det vill säga de som vet mest om hur tekniken bakom skärmarna är uppbyggd och faktiskt fungerar, håller sina barn så långt bort från skärmar som det går. Ända upp i tonåren. Sedan tidigare har det varit känt att såväl Steve Jobs som Bill Gates var restriktiva med skärmtid för sina barn. Och fler med insyn verkar gå samma väg tillmötes. Artikeln kan läsas här.

Två citat ur artikeln som är ganska talande:

”The benefits of screens as a learning tool are overblown, and the risks for addiction and stunting development seem high.”

“On the scale between candy and crack cocaine, it’s closer to crack cocaine”.

Rubriken på artikeln i New York Times.

Att lyckas med att begränsa sitt användande är dock inte helt lätt. Mobilerna är konstruerade för att trigga igång vårt belöningssystem och utsöndra dopamin. Så vi har inte bara våra hjärnor emot oss utan även de stora techbolagen som försöker få oss att spendera mer tid framför skärmarna. Såväl Facebook som Instagram har många beteendevetare och forskare inom psykiatri bland sina anställda, för att kunna skapa maximalt beroendeframkallande produkter.

Idag lägger vi svenskar i genomsnitt 3 timmar på mobilen, och plockar upp den var tionde minut. För barn och ungdomar är tiden som läggs på mobilen 4-5 timmar per dag. Och då är det här en teknik som inte ens fanns för tio år sedan. Det sägs vara den snabbaste omläggningen av ett beteende som har skett i mänsklighetens historia. Samtidigt som antalet personer som söker hjälp för psykisk ohälsa och sömnproblem har ökat under samma tidsperiod, och det finns påvisade samband mellan skärmar, depression och sömnproblem.

20 timmar i veckan med mobilen. Det är liksom en halvtidstjänst hängande över mobiltelefonen (typ). Vad skulle du kunna göra med 20 extra timmar per vecka? :)

Tester har visat att även om mobilen bara ligger i fickan på ljudlös, så räcker det för att koncentrationen på en konversation eller i ett möte ska försämras. Även om jag tror många spontant skulle tro det motsatta, att det är skönare att ha koll att förskolan eller sambon inte ringer, än att lämna telefonen någonstans och vara rädd att man missar något dödsviktigt.

Anders Hansen, som bland annat skrivit boken Hjärnstark, har nu i mars 2019 släppt boken ”Skärmhjärnan – Hur en gärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Kanske låter boken inte så upplyftande men jag tror den kan vara otroligt intressant och inspirerande! Och att den i likhet med hur boken Hjärnstark fick många att ändra sin syn på träning och vardagsmotion, kan få många att ändra sitt beteende och sin syn på användandet av mobiler och skärmar. En recension av boken kommer på bloggen under våren!

Är du någon gång orolig för hur mobilerna och andra skärmar påverkar oss?  Dels vad det gör med hjärnan på kort sikt men också hur det formar oss som individer på lång sikt?

Så gör du mobilen mindre lockande

Bättre sömn, bättre fokus och större intresse för din omgivning. Det är några av fördelarna med att inte ha mobilen i närheten, men ändå är det så svårt att bryta vanor och låta bli den. Varför är det egentligen så och vad finns det för knep för bättre mobildisciplin?

Vi har genom åren skrivit om många tips hur du gör mobilen mindre attraktiv. Som att logga hur mycket tid du lägger på mobilen eftersom medvetenhet är ett första steg till förändring, det som numera är inbyggt i iPhone där du får en veckorapport över din skärmtid. Likaså att ta bort notifikationer, sociala medier-appar, använda mobilparkering, spärra sociala medier-sidor i webbläsaren eller varför inte tipset om att gömma undan ALLA appar i mobilen så att du behöver öva in ett helt nytt beteende och inte ens ser de lockande färgklickarna till app-ikoner.

För de där godisfärgade apparna på din telefon triggar hjärnan att använda dem oftare. Ser man historiskt så betyder starka färger i naturen, saker av intresse. Alla färgglada ikoner på mobilskärmen betyder därför många saker av intresse. Hela tiden. Varje gång du tar upp mobilen frigörs lite dopamin i hjärnan och du får en kick. Mobilerna är programmerade för att locka till sin din uppmärksamhet visuellt, gå rakt in i ditt belöningssystem och hålla kvar dig så länge som möjligt.

Därför har jag testat att istället göra mobilens gränssnitt i gråskala. Helt enkelt för att göra den tråkigare och mindre lockande att använda som tidsfördriv.

Så här kan mobilen se ut när den är i gråskala. Startskärm + skärmdump från vårt Instagramkonto.

Detta är ett knep som många digitala minimalister gjort, och jag kände att jag var tvungen att testa. Fredag till söndag bestämde jag mig för att ha mobilen i gråskala. Och ärligt talat blir mobilen direkt väldigt tråkig. Bilder blir tråkigare att titta på i gråskala, Instagram blir tråkigare att scrolla igenom (och svårare att publicera bilder i ;) ). Till och med sms eller meddelanden på Messenger känns lite tråkigare. Mobilen känns generellt lite mindre levande och mindre som den leksak jag använder den som. Så jag tyckte det fungerade för att göra mobilen tråkigare.

Dessutom blev det tydligt hur lätt hjärnan gör kopplingar mellan färg och färgglada mönster med olika appar. Nu när jag inte såg några färger behövde jag titta noga och leta efter symboler och namnet på appen för att hitta rätt app.

Det var dock svårt att publicera bilder på Instagram och ha koll på hur de såg ut för andra (har jag mobilen i gråskala ser de alltså svart-vit ut när jag fotar, men i verkligheten blir fotona som vanligt i färg). Så inför publicering av bilder ändrade jag till färg igen. Och då kom jag på att det optimala varianten för mig nog är en kombination av gråskala och färg. Att ha mobilen i gråskala som default, men snabbt kunna ändra till färg vid behov. Och det går att lösa enkelt, mer om det längre ner i blogginlägget.

Vår gata i gråskala. :)

Hur gör man då om man vill testa att göra mobilen i gråskala:
Samsung: Inställningar – Tillgänglighet – Syn – Färgjustering – Gråskala.
iPhone: Inställningar – Allmänt – Hjälpmedel – Skärmhjälpmedel – Färgfilter – Gråskala.
Nej, de har inte gjort det lätt att hitta utan gömt det långt in bland inställningarna. Med största sannolikhet för att din mobil nu inte blir lika attraktiv att använda mer än för det nödvändiga.

Är man som jag och känner att man behöver ”fuska” och då och då under dagen och ha färg och inte orkar leta sig in djupt bland inställningarna varje gång, så kan du göra en snabbknapp. På iPhones hemknapp kan du lägga till kortkommando vad som ska hända när du trippelklickar. Där har jag lagt till att den nu ändrar till gråskala, eller färg (beroende på utgångsläget). Men risken är såklart att det blir för enkelt att byta till färg. ;)

För att skapa ett kortkommande kopplat till hemknappen gör du så här:
iPhone: Inställningar – Allmänt – Hjälpmedel – Hjälpmedelsgenvägar (längst ner) – Färgfilter.
(Oklart hur du gör på Samsung, kanske någon av er läsare kan berätta i kommentarerna. Har du en iPhone som saknar hemknapp kan du lägga till liknande kortkommando för sidoknappen.)

Sammanfattningsvis är tekniken såklart inte ondskefull i sig, men vi behöver lära oss hantera den och inte låta oss bli styrda av den. Likt att prylarna i hemmet inte ska äga dig, ska du inte vara en slav under mobilen. Vilket är otroligt svårt eftersom den är programmerad för det motsatta och stimulerar din hjärna på ett obehagligt sätt, vare sig du vill eller inte.

Kan du tänka dig att att testa att ha mobilen i gråskala? Har du något annat tips som fått dig att använda mobilen mindre?

Köper du prylar eller välbefinnande?

Har du tänkt på vad mycket pengar vi lägger på kläder och prylar jämfört med hur mycket vi lägger på vår egna fysiska och psykiska hälsa? Jag upplever att träning och andra långsiktiga satsningar i vårt eget välbefinnande oftast får en betydligt mindre pott i vår månadsbudget?

En ny iPhone här, en ny bikini och ett par nya höstplagg där, några inredningsdetaljer och en vinterjacka med matchande halsduk. Ingen skulle höja på ögonbrynen för den konsumtionen under ett år trots att den säkert inte var livsviktig samt kan uppgå till ett femsiffrigt belopp totalt. Men hur mycket pengar lägger vi på vårt eget psykiska och fysiska välbefinnande? Det som egentligen borde värderas otroligt mycket högre än prylar och kläder. Gymkort upplevs dyra, ekologisk mat likaså, PT-timmar ska vi inte ens tala om och att gå till en coach regelbundet kostar bara fåtalet på sig.

Min analys är att vi är dåliga på att värdera sådant som inte lämnar något fysiskt efter sig. Eller saker som inte ger omedelbar positiv belöning. Upplevelser är också något som oftast inte lämnar något fysiskt efter sig, men det ger ändå någon slags omedelbar positiv tillfredsställelse.

Men när det gäller områden där belöningen är mindre konkret och där man själv har ett visst ansvar för att få betalt för nedlagda tid, pengar och energi, så är vi inte lika generösa mot oss själva. Likaså områden där belöningen kommer först på lång sikt. Det räcker inte att gå till gymmet en gång, gå på ett coachsamtal, åka på en träningsresa eller äta en hälsosam måltid för att må bra på lång sikt. Det krävs ofta någon form av regelbundenhet och du är oftast själv ansvarig för, åtminstone delar av, utvecklingen.

Det är helt enkelt lättare att låta pengarna gå till prylar. Risken för att misslyckas eller att inte få valuta för pengarna är mindre. Det står en prislapp och du vet ofta ganska väl vad du får med dig hem och belöningen sker direkt (om än kortvarigt). Det har kanske att göra med människans oförmåga att investera och tänka långsiktigt och holistiskt?

Har du en app likt Tink eller bankernas egna utgifts-uppdelningar så kan du hyfsat snabbt få en överblick över hur mycket pengar du lägger på prylar och kläder, respektive din egen fysiska och psykiska hälsa.

Har du funderat kring hur mycket pengar du lägger på prylar och kläder vs mer långsiktiga investeringar i dig själv under ett år?

Minimalistiskt barnkalas

Här om helgen hade vi barnkalas för storasyster som fyllde 4 år. Barnkalas kan ju vara en riktig mardröm för minimalistföräldrar ;) massa nya småpryttlar som tar sig in i hemmet i all välmening, men väldigt sällan behovsstyrda sådana. För hur ska 5-10 barn med föräldrar veta vad som går hem hos just ditt barn, att det inte redan finns en sådan bland barnets ca 500 leksaker (genomsnitt för ett svenskt barn), och sedan hitta det inom rimlig presentbudget.

Det är en näst intill omöjlig ekvation, vilket resulterar många onödiga presenter. Onödiga för miljön, onödiga pengar för föräldrarna och onödiga ytterligare prylar för barnet. Det tycks vara flera föräldrar som upplever det här och vi har fått många önskemål om att skriva hur man kan tänka kring just barnkalas. Så här kommer lite inspo!

Vi var tydliga redan på inbjudan om hur vi tänkte. Vi skrev att vi gärna köpte en större present mot att föräldrarna swishade 40 kr. Vissa kan säkert ha invändningar mot att det då känns som att man ”betalar” för att gå på kalaset, men jag tror de allra flesta med barn i kalasålder tycker det är ganska skönt att ”komma undan” genom att bara swisha pengar. Det skulle jag tycka utifrån egna erfarenheter kring hur svårt det är att hitta en lämplig present, inom barnkalasbudget till halvbekanta förskolekompisar för tredje kalashelgen i rad. Typ :) .

Ett bra alternativ till att skriva som vi gjorde är att ange mer specifikt vad barnet (och ni föräldrar ;) ) önskar. Något i stil med; ”Här hemma leker vi ofta med lego, ritar och pysslar, samt tycker om att läsa böcker. Så presenter i dessa kategorier går alltid hem, nytt eller begagnat spelar ingen roll.”

Alla föräldrar swishade pengar, och de kommentarer som kom var enbart positiva. Men kanske vågade de inte annat ;) Vad köpte vi då för present? Jo, det som stått högst upp på storasysters önskelista sedan i höstas, nämligen pärlor, pärlplattor och tråd till pärlhalsband. Kitet du ser nedan i bild. Pengarna räckte även till en påse med bokstavs-pärlor som hon fick samtidigt.

4-årskalas. 8 barn. 1 present.

På kalaset var det totalt åtta barn och de flesta i 4-årsåldern, både tjejer och killar. Vi valde att inte ha uppstyrda lekar då barnen ändå är så pass små. Här kommer några andra punkter kring upplägget och vad vi bjöd på under kalaset:

  • De flesta barn hade med sig någon teckning i ”present” när de kom, det var gulligt.
  • När alla kommit bjöd vi på diverse blandad uppskuren frukt att grunda barnen med.
  • Därefter öppnades paketet och vi hade fri lek.
  • Sen serverades glasståg med hallon mm, ”nyttiga” chokladbollar och några kakor, se nedan.
  • Vi skippade saft och bjöd på vatten med jordgubbar (gott!) och citronvatten istället.
  • Avslutningsvis hade vi fiskdamm där påsarna innehöll ett par godisbitar, en fruktrem och en karta med klistermärken.
  • Därefter fortsatte kalaset med en stunds fri lek innan hemgång.

Glasståg. Sista vagnen är gjord av mjölkproteinfri-glass (havrebaserad glass) toppen med bakverk som lätt kan anpassas utifrån allergier etc.

När vi på kvällen frågade storasyster vad som var det bästa med födelsedagen blev svaret ”Att mina kompisar kom på kalaset och att jag fick pärlor av mina kompisar”. Och då konkurrerade paketet ändå med en radiostyrd bil som hon fått av oss föräldrar på morgonen. :) Återigen kom presentpåsarna i tyg som vi hade till julklappar till användning, och det känns mer och mer självklart att fasa ut presentpapper/inslagspapper.

Vad är ditt bästa tips för att slippa få onödiga presenter till barnen vid kalas? Har du några generella bra tips kring upplägg och aktiviteter vid barnkalas?

Vill du läsa om andra barnkalas vi ordnat för barnen så hittar du dem här:
Barnkalas utan tillsatt socker
1-årskalas med återvinningstema