Skärmhjärnan är mobilberoende

Det börjar komma en del oroväckande rapporter kring skärmanvändande och vad det gör med våra hjärnor, inte minst barns hjärnor som är mer plastiska och formbara. Och jag tror dessa oroande rapporter kommer öka nu när tiden för att göra undersökningar och forska kring skärmanvändandet börjar bli längre.

I höstas publicerade New York Times en mörk artikel om hur många ur tech-eliten i Silicon Valley, det vill säga de som vet mest om hur tekniken bakom skärmarna är uppbyggd och faktiskt fungerar, håller sina barn så långt bort från skärmar som det går. Ända upp i tonåren. Sedan tidigare har det varit känt att såväl Steve Jobs som Bill Gates var restriktiva med skärmtid för sina barn. Och fler med insyn verkar gå samma väg tillmötes. Artikeln kan läsas här.

Två citat ur artikeln som är ganska talande:

”The benefits of screens as a learning tool are overblown, and the risks for addiction and stunting development seem high.”

“On the scale between candy and crack cocaine, it’s closer to crack cocaine”.

Rubriken på artikeln i New York Times.

Att lyckas med att begränsa sitt användande är dock inte helt lätt. Mobilerna är konstruerade för att trigga igång vårt belöningssystem och utsöndra dopamin. Så vi har inte bara våra hjärnor emot oss utan även de stora techbolagen som försöker få oss att spendera mer tid framför skärmarna. Såväl Facebook som Instagram har många beteendevetare och forskare inom psykiatri bland sina anställda, för att kunna skapa maximalt beroendeframkallande produkter.

Idag lägger vi svenskar i genomsnitt 3 timmar på mobilen, och plockar upp den var tionde minut. För barn och ungdomar är tiden som läggs på mobilen 4-5 timmar per dag. Och då är det här en teknik som inte ens fanns för tio år sedan. Det sägs vara den snabbaste omläggningen av ett beteende som har skett i mänsklighetens historia. Samtidigt som antalet personer som söker hjälp för psykisk ohälsa och sömnproblem har ökat under samma tidsperiod, och det finns påvisade samband mellan skärmar, depression och sömnproblem.

20 timmar i veckan med mobilen. Det är liksom en halvtidstjänst hängande över mobiltelefonen (typ). Vad skulle du kunna göra med 20 extra timmar per vecka? :)

Tester har visat att även om mobilen bara ligger i fickan på ljudlös, så räcker det för att koncentrationen på en konversation eller i ett möte ska försämras. Även om jag tror många spontant skulle tro det motsatta, att det är skönare att ha koll att förskolan eller sambon inte ringer, än att lämna telefonen någonstans och vara rädd att man missar något dödsviktigt.

Anders Hansen, som bland annat skrivit boken Hjärnstark, har nu i mars 2019 släppt boken ”Skärmhjärnan – Hur en gärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Kanske låter boken inte så upplyftande men jag tror den kan vara otroligt intressant och inspirerande! Och att den i likhet med hur boken Hjärnstark fick många att ändra sin syn på träning och vardagsmotion, kan få många att ändra sitt beteende och sin syn på användandet av mobiler och skärmar. En recension av boken kommer på bloggen under våren!

Är du någon gång orolig för hur mobilerna och andra skärmar påverkar oss?  Dels vad det gör med hjärnan på kort sikt men också hur det formar oss som individer på lång sikt?

15 tankar kring ”Skärmhjärnan är mobilberoende

  1. Sebbe

    Jag blir ibland orolig att skärmar tar över livet. Jag vill inte tillbringa hela mitt liv bakom en skärm. Men jag har ju tillbringad massor tid bakom en skärm i hela min barndom. Den olösta gåtan, vad ska man göra förutom att titta på skärmen? Jag tränar på att vara medveten på vad som händer utanför skärmen. Lite svårt då jag har i hela mitt liv varit bakom en skärm varje dag.

    Svara
  2. Sebbe

    Jag minns inte tiden innan jag började titta på skärmar. Det började med en Gameboy Color då var jag bara några år gammal. I värsta fall började jag med spela Gameboy Color som 1 åring.

    Svara
  3. Christel

    Och jag är så gammal att jag kommer ihåg hur man varnade för TVs negativa påverkan, liksom historiskt hur man förutspådde sjukdom och elände när elektriciteten infördes. Det senare var jag faktiskt inte med om!
    Men jag som gammal tycker inte att skärmtid är dåligt, tvärtom det ger livet stort positivt innehåll.Själv kan jag sitta timtals och gå på digitala museivisningar på världsledande konstmuseer och hålla kontakten med mina barnbarn som bor i en annan del av Europa.

    Svara
  4. Mikaela

    Jag är beroende. Jag mår dåligt av att jag ”måste” titta på telefonen det första jag gör när jag vaknar istället för att pussa mina barn. Jag skäms varje gång jag ser vilken skärmtid jag haft under dagen eller veckan och jag känner att jag vill uppleva så mycket annat än denna förb* telefon. Men tänk om jag missar nått livsviktigt på instagram? Tänkt om jag får ett kul Mail? Tänk om någon gör nått superkul på snapchat? Tänk om jag får svar på detta inlägg och inte läser det med en gång? Ja, jag ser själv hur sjukt det är när jag läser detta. Nu blir telefonen grå och jag tar inte upp den mer så länge barnen är vakna!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det positiva är att du verkligen verkar medveten om ditt beteende och villig till en förändring! Det är mycket mer och längre än många andra kommit. Så se det positivt att du tycks veta vad du behöver jobba med och hur du kan gå tillväga. Lycka till!

  5. Eva

    Har utan tvivel ägnat skärmar mer tid än lönearbete de senaste tio åren. Dock gäller det inte telefoner, eftersom jag fortfarande kör med min Nokia C2 med avstängt internet vid köpet. Jag mår inte dåligt av skärmanvändningen och har inte dåligt samvete. Istället har internet berikat livet.

    Däremot kan jag inte förstå mig på detta med att vissa inte verkar kunna fokusera på sitt arbete tillräckligt på grund av skärmanvändning för privat bruk. Hur i all sin dar har man ens tid för att kolla efter privata saker på sin arbetstid? Har i stort sett aldrig någonsin gjort det och känner inget sådant behov. På jobbet är man på jobbet och är upptagen av det, punkt. Annat är tidsstöld från arbetsgivaren dessutom.

    Privat skärmbruk på jobbet eller i skolan kan förstås även vara uttryck för prokrastinering på grund av stress inför att ta sig an något påfrestande. Man kanske är rädd att inte riktigt fixa något så bra som man skulle vilja. Men då föreslår jag istället en kort promenad inomhus eller ute eller att gå och prata med någon på arbetsplatsen. Inte bör man väl sitta och ”stresslindra” vid skärmen, som om det skulle hjälpa, stillasittande som det också är.

    Svara
    1. Em

      Sitter i detta nu och kollar på bloggen på jobbet;) har en väldigt varierande arbetsbelastning och lugna dagar kan man ägna några minuter åt att kolla bloggar etc. Skulle nog inte kalla det tidsstöld från min arbetsgivare då jag andra dagar kan ha väldigt mycket att göra. Men håller med om att det kan vara en distraktion från arbete/skolarbete och det är givetvis inte bra.

      Det ligger något i att skärmen kan användas som en flykt. Märker att jag ofta slösurfar när jag känner mig trött och omotiverad och egentligen borde ta tag i tex städning eller att plugga inför en kvällskurs som jag läser. Vet inte hur man ska bli av med denna ovana… försöker slappna av genom att läsa böcker eller lyssna på intressanta poddar istället men det är så lätt att bara plocka upp telefonen och belöna hjärnan med snabba kickar.

  6. Anna-Karin

    Vi har ganska nyss plockat bort ipads hemma och infört förhållandevis strikta regler för våra två yngre barn när de får titta och när de inte får titta. Vi märker enorm skillnad på vår son (6 år), han är en gladare och gosigare kille som uppskattar tiden med oss igen på ett sätt som jag inte känt på ett tag. Jag blir nästan rädd over den stora förändringen som skett och känner mig orolig inför framtiden.

    Svara
  7. Josefin

    Jag har en fitbitklocka på armen, som ger mig notiser om telefonsamtal/sms.
    För mig har det bidragit till att jag inte alls har telefonen nära på samma sätt längre, eller tar upp och kollar den. Får jag ett sms kan jag läsa första raden på min fitbit, och då direkt veta om jag ”måste” svara direkt, eller kan svara senare.

    Svara
  8. Jenny L

    Har just kommit på ett sätt för mindre fomo. Jag ska stänga av mobildatat så jag inte lockas att kolla efter notiser. Och så bara sätta på det några gånger om dagen, kanske på bestämda tider, för att se om nåt kommit in. (Har en del kontakt i Whatsapp med syskon och vänner, annars hade det räckt med en gång om dagen.)

    Svara
  9. Nicolina

    Hur skrämmande är det inte då att paddor ska ingå i läroplanen för förskolan from 1 juli i år?! När vi inte vet hur det påverkar barn och att stora grundare som ni nämnde i ert inlägg är skeptiska. Hur ska vi som är skeptiska mot detta kunna skydda och hjälpa våra barn att förhålla sig om det blir obligatoriskt redskap i förskolorna. Det bekymrar mig. Hur tänker ni?

    Svara
  10. Erik

    Det känns fruktansvärt att staten tvingar våra barn att vara försökskaniner i detta skärmexperiment. När cheferna i silicon valley håller sina barn från skärmar blir jag rädd. Varför är våra makthavare så blind eller blundar de bara? Studier från sydkorea visar spår på något de kallar digital demens redan hos unga och barn. Varför tillåts detta skadliga och beroendeframkallande beteende? Jag är inte mot teknik men detta känns inte bra alls. //Erik

    Svara

Lämna ett svar till Mikaela Avbryt svar