Våra bromskrafter vid prylbantning

När du prylbantar kommer du förr eller senare att stöta på diverse tankevillor som förvirrar och försvårar att fatta rationella beslut. Genom att lära känna dina främsta tankevillor som får dig att behålla saker du inte behöver (liksom får dig att shoppa saker du inte behöver) kommer du kunna agera mer rationellt och enklare släppa taget. Detta skriver vi mer om i vår bok Prylbanta.

Vill man inte kalla det tankevillor så passar bromskrafter lika bra, för dessa är som motsatser till att ha drivkrafter. Nedan delar vi med oss av våra topp 3 bromskrafter som försvårar rationellt agerande när vi prylbantar. För att inspirera dig att reflektera kring dina egna dito:

Nostalgi. Vi tillskriver ofta saker ett omotiverat stort värde för att de ägts av någon vi tycker mycket om, eller för att prylarna framkallar minnen vi är rädda att glömma bort om prylen försvinner. Nostalgi kan även vara framåtriktad eller proaktiv där du främst sparar saker för att eventuella barn och barnbarn ska få en bättre känsla för vem du var samt komma ihåg dig.

För vår egen del så är det främst prylar från våra båda mormödrar som vi kan känna har behållits omotiverat många av och länge, liksom några andra saker förknippat med en tid som varit. Det generella tipset gällande nostalgiska saker är att inse att minnet och känslorna inte sitter i prylarna utan inom dig och i ditt huvud. Behöver du hjälp att minnas fungerar ett foto ofta precis lika bra, oavsett om det är fysiskt eller digitalt.

Ärvda prylar har en förmåga att stanna kvar.

Bekvämlighet. Det enklaste alternativet är alltid att spara. Att helt enkelt lägga eller ställa tillbaka saken där man hittade den eller lägga den i en låda i förrådet/källaren/vinden. Men det också det kortsiktigaste alternativet. För även om det kan vara jobbigare att fatta ett slutgiltigt beslut kring om prylen bör säljas, skänkas eller slängas, som ju även medför ytterligare aktiviteter innan prylen lämnat hemmet, så är det bättre att försöka få ut prylen i användningskretsloppet igen.

Att det är så enkelt att spara är en stor anledning till att det ackumuleras onödiga prylar hos många, så även hos oss. Genom att bo länge i vår lilla lägenhet med barnen ”tvingades” vi ständigt utvärdera och göra oss av med saker, vilket hjälpte oss att skrida till handling och inte vara fortsatt lata och välja den enklaste vägen (spara). :)

Minimalisternas vardagsrum, lekrum och arbetsrum när vi bodde i lägenheten på 60 kvm.

Sunk cost. Insikten att något som kostat, ofta dyra, pengar men nu inte längre levererar värde och heller inte kommer ge tillbaka i närheten av samma värde vid en försäljning. Då kan det kännas lika bra att behålla saken och slippa ta den faktiska konsekvensen och kostnaden, eller? ;) Att saken har kostat pengar är inget som automatiskt kvalificerar den att få stanna kvar i ditt hem. De flesta sakerna där har de facto kostat pengar. Acceptera istället att du fattat ett mindre bra köpbeslut. Lär dig av misstagen och gå vidare. Förhoppningsvis blir du mer noggrann i dina val av klädesplagg och prylar framöver.

För oss är det märkeskläder som får hänga med oförskämt länge trots att de inte kommit till användning i tillräcklig utsträckning. Plagg som varit dyra i inköp, som kanske är lite för små eller lite för stora, som skulle kunna passa om kroppen blev större eller mindre. I samband med flytten till huset gick vi igenom alla plagg och lyckades faktiskt släppa taget om flera plagg som tidigare sparats på grund av just sunk cost.

Kanske sparar du saker av samma anledningar som vi? Eller för att de är snygga? För säkerhets skull? För att det var en present? Eller helt enkelt för att du saknar en rensningsplan för dem? I vår bok Prylbanta ger vi som nämnt fler exempel på det här med tankevillor eller bromskrafter vid såväl shopping som prylbantning, samt ger dig verktyg för att ha en verktygsplan.

Berätta gärna nedan vilka bromskrafter du har när du prylbantar. :)

21 tankar kring ”Våra bromskrafter vid prylbantning

  1. Carro

    Jag har ”lider av” bromsklossen nostalgi för saker från mormor och från när jag själv var liten. Mina bästa knep för att motverka att detta uppstår för mer nutida saker att rensa direkt innan det hinner få ett nostalgivärde. Saker som redan blivit kvar som nostalgi har jag sett till att plocka fram synligt, antingen i genomskinliga plastlådor i förrådet så jag ser dem varje gång jag hämtar cykeln (man blir inte så sugen på att behålla gosedjur från 80-talet när man ser dem varje vardagsmorgon) eller flytta in dem i hemmet, då inser man snart ifall det finns ngt värde i att behålla eller inte?

    Svara
  2. Carro

    Känner igen dessa områden. Här har jag ”fin” porslin som samlats till mig då jag var väldigt ung och det tycker jag känns svårt att göra mig av med då jag vet att den kostat väldigt mycket och man knappt får något för det i dag. Tänkte använda det som vardagsporslin men då det har guldkant kan det inte användas i micron…. Mannen har några ärvda saker som han har svårt att göra sig av med just för att de är ärvda.
    Barnsakerna är något vi också funderar kring. Nu gör vi oss av med allt som yngste växer ur men hur mycket ska vi spara från storebror till lillebror…. De kanske inte alls får samma intressen, samma storlekar i säsong osv….

    Svara
  3. Ann

    Miljö va plats har jag svårt med. Ett exempel är: Vi har många kaffekoppar, glöggmuggar och assietter. De tar plats och används bara en eller några gånger per år men samtidigt så slipper vi de gångerna köpa engångsprodukter

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ah, det där förstår jag verkligen kan vara svårt.
      Och det är väl en svårighet som ökar när man bor i hus med mer förvaring än som när vi bodde lite trängre i lägenheten. Då var det ganska lätt att släppa taget om sällan-användnings-prylar för att vi behövde utrymmet till mer vardagliga saker. Men nu finns ju utrymmet där… Om det är saker som man sällan behöver ”spontant” samt enkelt kan låna ihop genom exempelvis grannar eller familj, så skulle jag nog ändå överväga en utrensning.
      Eller om du har något annat som kan användas de få gånger det behövs. Måste alla ha likadana assietter den där gången eller kan några ha tallrikar istället etc?

      Vi har exempelvis inte särskilt många glögg-glas (6 st) men vet att vi kan låna fler inom familjen om så skulle behövas, och de som vi har använder barnen ändå dagligen året runt som sina vattenglas (de har inga tomtar eller så på sig så det funkar fint :) )

  4. Fia

    Bröllopsklänningen… Som jag sydde upp i en modell som kanske skulle kunna användas igen… not. Men om jag gör mig av med den, kan ni ge tips på hur jag bevarar minnet? Bröllopsfotona blev inte så bra tyvärr.

    Har dessutom två sarees och en balklänning i samma ”kategori”.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kan du ta några fina bilder på själva klänningen nu? Hänga den fint någonstans eller lägga den fint i naturen någonstans? Och ta foto på eventuella detaljer mm. Skulle det kännas lättare om den såldes på Blocket och fick uppleva fler bröllop genom någon annan? :)

      Finare festklänningar har jag sålt på Tradera, tyvärr för endast ca 10% av nypriset trots att de bara använts 2-3 ggr. Jobbigt just där och då att släppa taget för nästan inga pengar alls, men idag tänker jag inte på det (mer än nu då ;) men inte heller det känns jobbigt, det har liksom passerat).

  5. Eva

    Håller inte med om att det som ni kallar bromskrafter är motsatser till att ha drivkrafter. Drivet att bromsa är ju en stark drivkraft! Min personlighet är inriktad på inbromsning och stressas om jag tvingas till motsatt driv. (Blå personlighet!) En chef var mycket irriterad en gång och tyckte jag saknade driv. Vad han aldrig förstod var att jag arbetade hårt (med starkt driv) med att stoppa slarv och säkerställa kvalitet. Men jag sade aldrig något om det eftersom han inte visade intresse för att förstå andra människors motivationer. Till exempel ställde han aldrig någonsin frågor om hur man tänkte! Med det sagt menar jag inte att bromsandet bara är bra. Det måste ju finnas motsatsen också.

    Vad jag vill ha sagt är att ni minimalister ibland har en tendens att skriva på ett sätt som vore era åsikter mer ”fakta”. Det är era värderingar och uppfattningar om ”hur det är” eller ”hur det borde vara” ni sprider. Tror inte alla uppfattar det så, kanske inte ni själva alltid heller tänker på det?

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Intressant poäng, så kan det såklart vara.

      För oss är det nog självklart att det mesta av det vi skriver är våra egna värderingar och uppfattningar utifrån vår egen upplevelse av det vi beskriver, snarare än fakta och sanningar om hur ”alla” borde göra. Även om vi då och då även kommer med ren fakta, sanningar och vissa klokheter ;) Men vi måste kanske ha detta mer i åtanke i hur vi formulerar oss. Tack för påminnelsen! :)

  6. Jenny L

    Hej Eva, så intressant inlägg! Jag vet själv att vi som är mer ”gåpåiga” lätt kan underskatta visheten hos er som är mer eftertänksamma. Båda synsätt behövs ju för att få en bra/komplett arbetsgrupp på jobbet. Har aldrig funderat på om samma sak gäller i hemmet och i tex ett prylbantningsprojekt. Själv är jag singel och får argumentera med mig själv :-)

    Svara
  7. Jim

    En sak som jag upplever har bromsat mig är att rensa bort vissa prylar är då de representerar mitt ”fantasi-jag” eller ”framtids-jag”. Det jag då menar är saker som jag införskaffat i hoppet eller tron om att jag är en person som använder en viss typ av prylar. Ett exempel är exempelvis att jag har skaffat pralinformar i hopp om att jag kommer använda dessa för att göra chokladpraliner till presenter till familj och vänner. Formarna ligger där och hånar mig varje gång jag öppnar min garderob i en kartong som det står ”choklad” på. Jag tror inte att jag har använt dem ens en gång om året och när jag väl använder dem så blir resultatet inte speciellt gott att det är värt att göra igen…… tills nästa gång jag försöker (då jag har glömt bort att det var jobbigt). Eller kokböcker/bakböcker som står i hyllan och väntar på att användas. Jag kan tänka mig att det finns en massa sådana prylar runt om i hemmen i Sverige, som väntar på den där speciella dagen då man blir den där mästerkocken/bagaren som man tror man är. Känner ni igen er?

    Svara
    1. Emelie

      Jag håller verkligen med!! Eller kläder för att jag ska bli framgångsrik när jag använder dem osv… sjukt egentligen! Är typ då om man gör sig av med dom, det är då det blir ett misslyckande typ!

  8. Hanna

    ”Kan vara bra att ha”. Mycket stark drivkraft. Applicerbart på allt möjligt, såsom redskap, böcker, tyger, skrivblock, tallrikar, krukor, underkläder, förlängningskablar etc etc.

    Svara
  9. Malin

    Jag tycker det är så svårt med kan vara bra att ha sakerna och att göra mig av med sånt som jag kan behöva köpa nytt vid ett senare tillfälle. Exempelvis dubbla uppsättningar av köksprylar, där risken finns att jag behöver slänga den ena framöver. Har jag då gjort mig av med den andra behöver jag köpa nytt och det känns så onödigt…
    Och typ gamla kläder som kan vara bra att ha som arbetskläder, istället för att köpa nytt/lägga tid på att leta på secondhand senare. Hur tänker ni kring såna saker?

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Men måste du köpa nytt? Jag tänker så här; 9/10 behöver du inte ”bra att ha saken” och om det går att enkelt få tag på den second hand, så ökar anledningen till att inte behålla den. Lite som vi skrivit om i inlägget här:
      http://minimalisterna.se/anvanda-blocket-som-forrad/
      Och arbetskläder, visst om du målar om etc någon gång ibland så visst kan en uppsättning helt klart vara motiverad, men kanske inte fler än så. För med tiden brukar ju dessutom vissa kläder i nuvarande garderob kunna ”bli” arbetskläder när de inte längre håller måttet för vardagen. :)

  10. Hilda

    Jag har stött på en variant av ”tagen kostnad”: På min gamla teknologoverall, TVM-tröja (TVM är Friluftsfrämjandets ungdomsverksamhet) och utslitna Kånken har jag sammanlagt sytt på 60 olika tygmärken, med täta prydliga stygn. Dessutom har jag sytt på mitt namn och lite ytterligare småkrafs på overallen. När jag tänker på hur många timmar jag måste ha lagt på detta tar det emot att göra sig av med grejerna…

    Svara
    1. Carro

      Den kostnaden har jag också tagit, tog nog sådär 15 år efter examen innan jag kunde med att förpassa min overall till återvinningen????

    2. Hilda

      Mig tog det ”bara” 9 år efter examen, men jag gjorde det lite lättare genom att sprätta bort och skicka 40 av tygmärkena till min syster, som precis har börjat plugga och behövde märken till både overall och studentorkesterutstyrseln.

    3. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Tack för tänkvärd kommentar! Väldigt likt det som Herr Minimalist upplevde för flera år sedan när han stod inför dilemmat att rensa ut eller behålla anteckningar från högskolestudierna:
      (kan tillägga att han både skriver och illustrerar väldigt fint och prydligt ;) )
      ”Varje pärm innehöll tiotals, ofta hundratals sidor med vackert och noga nedskrivna anteckningar som jag lagt mycket tid och möda på att utforma så att både jag och andra enkelt skulle kunna förstå och ta del av dem efteråt. Varje sida var som ett litet konstverk i sig och det kändes som att slänga en bit av mig själv eller kanske mitt yngre jag varje gång en sida åkte ned i papperskassarna avsedda för pappersåtervinning.
      Det tog även emot mentalt eftersom det kändes som att viktig kunskap gick förlorad. Hur skulle jag, om behovet mot all förmodan uppstod, kunna lösa en arbetsuppgift relaterat till något av kursområdena om jag slängt alla mina gamla anteckningar?”

      Läs inlägget i sin helhet här:
      https://minimalisterna.se/anteckningar-fran-hogskolestudier/

  11. Hilda

    Det verkar inte funka att lägga in ett svar på mitt tidigare inlägg, så jag försöker såhär istället…

    Fru Minimalist: Jag är imponerad över att han lyckades! Jag har också pärmar med anteckningar från en hel civilingenjörsutbildning, som jag inte har lyckats göra mig av med (än). I mitt fall är det framförallt det senare som hindrar: Tänk om jag vill gå tillbaka någon gång och se vad vi lärde oss i någon kurs! Jag har faktiskt haft nytta av anteckningarna efter examen, men jag är inte helt övertygad om att den nyttan motiverar att fylla upp nästan en hyllmeter i bokhyllan… De flesta gånger jag behöver kolla upp något tar jag internet eller en bok (med register!) till hjälp. Det är betydligt lättare att hitta informationen så än att bläddra igenom omkring 100 sidor anteckningar från en kurs där det jag behöver veta *kanske* gicks igenom.

    När det gäller den nedlagda tiden ser jag den i det här fallet mer som att den har varit ett medel för att lära mig saker och i slutändan få ut en examen, snarare än att jag har lagt den på att producera anteckningar.

    Svara

Lämna ett svar till Jenny LAvbryt svar