Varför sparar vi saker i onödan?

Varför sparar de flesta så mycket onödiga prylar då då det finns så många olika typer av negativa kostnader? Som vanligt när ett beteende är svårt att förklara logiskt handlar det typiskt om att det är känslor istället för rationellt och logiskt tänkande som styr.

Nedan kan du läsa om några anledningar vi identifierat till varför människor tenderar att spara så mycket:

Sociala drivkrafter. På samma sätt som införskaffande av nya prylar drivs av diverse sociala drivkrafter så bidrar vår närmaste omgivning och dess krav, kultur och förväntningar till att vi behåller saker vi egentligen inte mår bra av eller faktiskt använder och har nytta av. Om du funderar på att rensa ut något men samtidigt hör en inre dialog i still med att varje hem måste ha en rejäl salt- och pepparkvarn eller vad skulle folk tro om vi inte hade en TV, så är det stor sannolikhet att det är omgivningens förväntningar och inte dina behov som motiverar det fortsatta ägandet av prylarna.

Enkelhet och prokrastinering. Det enklaste alternativet när du står inför valet att behålla eller rensa ut en pryl är nästan alltid att behålla. Det faktum att hjärnan och människan i grund och botten är lat gör alternativet spara till det första och naturligaste alternativet för de flesta. Det är betydligt jobbigare att fatta slutgiltigt beslut kring om prylen bör säljas, skänkas eller slängas. Dessutom medför dessa typer av beslut vanligtvis ytterligare aktiviteter och kostnader. Ett klassiskt sätt att förhala ett rensningsbehov är att flytta onödiga prylar till sommarstugan och på så sätt använda denna som förvaringsplats för bråte du inte tycker passar i ditt hem.

Det är ju inget fel på den. Ett vanligt argument för att behålla saker det egentligen inte finns behov av är att det faktiskt inte är något fel på prylen. Men bara för att en sak fortfarande är fullt fungerande så betyder inte det att den fyller ett behov hos dig eller att du bör fortsätta förvara den. En anledning till att detta argument är vanligt är att många enbart ser alternativet slänga, men i praktiken finns även alternativen sälja och skänka. Att veta att en sak kommer till användning hos någon annan underlättar ofta den mentala delen av rensningsprocessen.

Det är en present. Det är vanligt att hålla fast onödigt länge vid gåvor och presenter bara för att de är just gåvor. Även om de inte längre fyller ett behov eller skapar värde i ditt liv. Många är rädda att personen de fått saken av ska upptäcka att de gjort dig av med prylen och bli sårad. Att göra sig av med saker du fått i present betyder inte att du inte bryr dig om personen du fick den av eller att du förringar gåvas värde. Du blev förhoppningsvis glad när du fick den, antingen för själva gesten eller för att den fyllde ett behov, men nu är det dags att släppa taget. Utan att du för den sakens skull behöva släppa taget om din vän. Inte skulle väl du vilja att en vän behöll något hen fått av dig men inte gillar, av ren skyldighet eller lojalitet? Nej, just det! :)

Genom att ge förbrukningsvaror och upplevelser ökar sannolikheten att pricka rätt med presenter och gåvor.

Redan tagen kostnad. Redan tagen kostnad eller “sunc cost” som många känner den vid resulterar ofta i en obehaglig känsla som uppstår med insikten om hur mycket pengar eller tid du lagt på något som inte längre levererar värde i ditt liv. Samma känsla kan göra oss villiga att skiljas från ytterligare tid och pengar i samma riktning även fast vi innerst inne vet att det är fel. Att saken har kostat pengar är inget som automatiskt kvalificerar den för att få stanna kvar i ditt hem. De flesta saker har de facto kostat pengar, för så är det med kläder och prylar. Acceptera att den kostat pengar, att du fattat ett mindre bra köpbeslut, lär av misstagen och gå vidare.

För säkerhets skull. Det är otroligt vanligt att saker och kläder sparas ”utifall att”. Det grundar sig ofta i en rädsla att prylen faktiskt en dag kan komma till användning och att du då kommer ångra att du gjort dig av med den. Det spelar ingen roll att liknande prylar i 99 procent av fallen aldrig kommer till användning, att kostnaden för att förvara prylen över tid ofta är högre än att låna, hyra eller köpa en ny vid ett eventuellt framtida behov, eller det faktum att nypriset ofta är lågt. Det är rädslan för och känslan av att ha gjort ett dåligt beslut de flesta vill undvika. Det enklaste sättet att identifiera saker du sparar för säkerhets skull är att du argumenterar för att spara något med vaga och trevande meningar som: ”det kan nog vara bra att ha ändå”, “det skulle kunna komma till nytta” och ”jag sparar det för säkerhets skull”.

Nostalgiska skäl. Det du äger och behåller främst av nostalgiska skäl motiveras oftast av en längtan efter en tid som varit eller en relation eller människa som inte längre är en del av ditt liv eller i livet över huvud taget. Det generella tipset är att inse att minnena och känslorna för tiden och människorna som varit inte sitter i prylarna utan i ditt huvud. Behöver du hjälp att minnas fungerar ett foto ofta precis lika bra, oavsett om det är fysiskt eller digitalt.

Har du något ytterligare skäl till varför du sparar saker i onödan? :)

22 tankar kring ”Varför sparar vi saker i onödan?

  1. Marie

    När jag tvekar vid rensning brukar jag tänka såhär : skulle jag ta med den här saken om jag skulle emigrera? Om svaret är nej så fyller den inget behov eller har så stort affektionsvärde hos mig nu heller. Den frågan ställer jag mig ju inte om sånt jag använder och behöver förstås!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Intressant för just det där har jag skrivit ett inlägg om som ligger i pipen, att man ska tänka som att man ska flytta. Great minds think alike! :)

      Tycker den fungerar väldigt bra när jag rensar bland böcker, vilka böcker är värda att packa ner i en låda, bära ut ur lägenheten in i en flyttbil, ut ur flyttbilen och in i lägenheten, och sedan packas upp på nytt.

      Och den dag vi flyttar hoppas jag den taktiken fungerar lika bra på kläder. :)

  2. cl

    Mitt hem är offer för jojo-minimalism :(
    Rensar när det blir för mycket, införskaffar när det blir för kalt.
    VARFÖR beter jag mig såhär? Varför hittar jag ingen balans?
    Grr

    Hoppas ni har svar på detta/gör ett inlägg om det. Fler kanske känner som jag? Har ni själva varit där? Hur kom ni över tröskeln i så fall?

    Svara
    1. Anna

      Jag känner igen mig i jojo-minimalismen :) För mig blev det lättare när jag insåg att minimalism och inredningsstil är två helt olika saker. Jag gillar egentligen inte avskalad stil, utan vill ha ett varmt och ombonat hem men utan onödiga prylar. Jag har tex behållit många gamla böcker eftersom jag tycker att det är snyggt och mysigt med bokhylleväggar i inredningen. I ett rum har jag tex en mönstrad tapet och en bokhyllevägg vilket gör att rummet ser mysigt ut trots att det i övrigt är väldigt avplockat.

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Väldigt ointressant aspekt! :) Likt det som Anna svarar måste du nog djupdyka i ämnet hos dig själv. Är det samma typ av saker du rensar ut och köper tillbaka? Sker det inom fler områden?

      Kan bli ett inlägg om det längre fram för den var en intressant och ny aspekt som vi inte direkt tänkt på tidigare. Tack! :)

    3. Herr Minimalist

      Kan det vara så att du är mer minimalist när du rensar än när du shoppar?

      Utgår du från samma kriterier när du rensar som då du shoppar?

  3. Petra

    Hos oss är det släktfriden som fått bli ett skäl att saker sparas i onödan. Maken hade tidigare en sommarstuga tillsammans med sin mor och syster, och gissa vem som fick göra allt jobb. När han sa ifrån och ville sälja, så kom de nostalgiska barndomsminnesargumenten upp. Men då ingen egentligen nyttjade stugan längre så blev den till slut såld – att behålla ett hus av nostalgiska skäl är orimligt resurskrävande. En kompromiss blev dock att vi fick upplåta plats på vår vind för en del saker som funnits i stugan. Det har nu gått tio år och sakerna ligger där än. Som tur är slipper vi ju se dem till dagligdags, men i sommar skall vi göra en genomgång av vinden och då lär det ryka ett och annat. Det får till förbaskat tunga argument att fortsätta spara på något som inte använts på tio år.

    Svara
    1. Elin Hagberg

      En variant kan ju vara att du erbjuder släktingarna att hämta det som de vill ha (flera vill ha samma grej? Kör lottning eller låt dem ha ”auktion” på saken och ge pengarna som kommer in till tex cancerfonden).

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Imponerande att ni stått ut i tio års tid, men åren går fort när det väl rullar på. Håll hårt på det du är inne på, att det krävs tunga argument för att spara något som inte använts på tio år. :)

    3. Herr Minimalist

      Det här kanske är vanligare än man tror, dvs att magasinera saker man inte behöver eller ens uppskattar hos familj och släkt av bland annat nostalgiska skäl. Intressant! :)

      Personligen hade jag nog förklarat att jag inte har något intresse av prylarna och ge samma släktingar chansen att komma förbi och plocka upp dem innan ett specifikt datum. Därefter rensas de ut enligt konstens alla regler. :)

  4. P.

    Jag gillar er blogg och brukar tvinga mig själv att läsa här när jag är orimligt fäst vid random prylar. Jag har dock ett problem som jag inte har hittat svar på i er blogg och det är hur man kan rationalisera att skänka bort saker. Frumininera skrev ett bra inlägg om att man inte bör skänka bort saker för att det skapar större risk för att mottagaren inte faktiskt själv behöver eller kommer använda saken (än om denne betalat för prylen) och det tycker jag stämmer in bra på mig själv som ofta säger ”Jo, men det kan ju vara bra” att ha åt alltifrån barnkläder till strumpor som min mamma tycker är obekväma och hon vill bli av med. Jag är också lite kluven till välgörenhetsdonationer som ni ofta sysslar med, eftersom jag förstått att en majoritet av prylarna hamnar i Afrika (framför allt kläder) och slår ut inhemsk industri och leder till höga vinster till jättar i västvärlden snarare än bidrar till en bättre värld. Hur gör ni för att rättfärdiga allt ni skänker bort när ni faktiskt inte VET att saken får ett nytt hem utan kanske istället bidrar till sopberg i Afrika eller överfyllda hem någon annanstans i Sverige? En stor del av era argument bygger ju faktiskt på att det man gör av sig med gör nytta någon annanstans, men om det inte är så i runt 60% av fallen (som jag förstod forskningen för några år sedan när jag läste ekonomisk geografi) – hur ska man tänka då? I nuläget mår jag bäst av att sälja saker för då känns det som att jag inte bidrar till andras skräpberg eller en förstörelse av Afrika, men i ärlighetens namn är det väldigt energikrävande att kränga barnbyxor för en femma styck i FB-grupper eller på Tradera… Skulle gärna se ett inlägg om detta eller svar på min kommentar om ni orkar. Tack för bra blogg!

    Svara
    1. ANNA

      Om man lämnar saker till Myrorna, Erikshjälpen, Emmaus mfl så hamnar sakerna i deras sortering centralt, sen fördelas de ut i deras återbutiker över hela landet och säljs i Sverige. Det är inget som hamnar i något annat land från den här typen av butik och det är inget som slår ut någon lokal produktion därifrån. Pengarna som organisationerns får in på försäljning går till olika saker i organisationen som hyra, ev löner, administration mm och hamnar hos behövande i olika form, inte i slantar utan ofta i projekt som en ny skola, lön till de som jobbar på en sjukvårdsklinik, inköp etc till ett nattcafe för hemlösa osv.

      Det kan ju vara bra att veta, så att inte skänka till välgörenhet känns som ett hinder längre ;)

    2. P.

      Anna: Jag har naturligtvis inget emot administrationskostnader eller att saker säljs second hand, men som jag förstår forskning såväl som de egna hemsidorna (se tex http://myrorna.se/vanliga-fragor/vad-hander-med-det-som-inte-saljs/) så exporteras visst en hel del av vårt skräp till u-länder. Den som varit i Afrika söder om Sahara ser det ganska tydligt på gator och torg och som jag förstår det är utvecklingen densamma i Sydamerika och Centralamerika. En majoritet av personerna går omkring i reklamkläder från Europa och USA och det är numera svårt för kvinnor att försörja sig på att sy kläder till den egna befolkningen. Globalt sett rör det sig om mer än hälften av allt som skänks till välgörenhetsorganisationer om det inte förändrats nämnvärt sedan jag studerade ämnet och det tåls ju att ha i åtanke! Erikshjälpen säger på sin hemsida (http://www.erikshjalpen.se/secondhand/om-secondhand/) att de exporterar det som blir över främst till Baltikum. Jag vet inte så mycket om Baltikums klädindustri, men problemet blir ju liknande oavsett. Gör vi verkligen världen en tjänst genom att skänka bort saker? Skapar det paretoeffektivitet? Leder det till att andra i Sverige konsumerar mindre? Eller dödar vi inhemsk industri, tar bort inkomster för kvinnor i u-länder och bidrar till ökade skräpberg på andra ställen i världen? Med det sagt betyder inte det att minimalism är dåligt på något sätt, men huvudpoängen bör kanske vara att man främst ska ta ansvar genom att köpa färre saker och ta ansvar för att ens saker får ett nytt hem om man mot förmodan vill bli av med något. Då är kanske inte välgörenhetsorganisationer det bästa alternativet! För den som är intresserad av ämnet rekommenderar jag The Travels of a T-shirt in the Global Economy.

    3. Herr Minimalist

      Tack för många intressanta tankar och värdefull information! Kanske är det dags för ett mer djupgående inlägg (inklusive research) kring just denna fråga. :)

      Jag håller helt med dig om att minimalism inte enbart inkluderar rensning utan även shopping. Dvs man bör vara precis lika behovsorienterad, långsiktig och miljömedveten i båda ändarna. Och att sätta ett pris om än litet på något ökar precis som du säger sannolikheten att den nya ägaren behöver prylen.

      Jag minns för övrigt att både jag och Fru Minimalist förvånades över att så många var klädda precis som folk hemma när vi var i lite större städer under vårt besöka i Tanzania för några år sedan. Vet vet, kanske var det kläder från hjälporganisationer.

  5. Elin Hagberg

    En viktig aspekt är att er lista förutsätter att man har råd att ersätta en sak man gör sig av med. Så är det inte för alla. Man kan en gång haft god ekonomi men nu har man inte längre det. Att sälja saken kan generera pengar men att göra sig av med en sak är ett definitivt avslut på den aktiviteten. Visst kan många i denna situation också må bra av att göra sig av med saker man jag kan inte känna att de gör fel om de behåller något ”för säkerhets skull” som faktiskt har ett riktigt värde, att behålla en omaka socka med hål är förstås onödigt oavsett ekonomisk situation.

    Med äldre människor spelar nog krigen fortfarande in och kanske för yngre i Sverige som flytt från oroligheter. Vet man hur det är när allt saknas så vill man helst inte uppleva det igen. Min man tror jag sa det fanns 7 yxskaft i en äldre släktings ägo, plus många andra saker men yxskaften stod ut för mig.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Du menar att man behöver ha råd att ersätta prylen om man eventuellt skulle behöva en liknande variant i framtiden?
      Så kan naturligtvis vara fallet, men i de flesta fall har vi saker vi sparar som vi inte behöver ersätta inom överskådlig framtid. Är det dessutom något med värde, kan man göra som vi skrev om i inlägget ”Att använda Blocket som förråd”, det vill säga sälja det på andrahandsmarknaden och köpa tillbaka det på samma marknad om ett behov mot förmodan skulle uppstå i framtiden. Då blir det ofta +/- noll rent ekonomiskt.

  6. Ida

    Jag har framförallt en skäms-pryl jag har betalt dyra pengar för som jag har svårt att göra mig av med samtidigt som jag mår dåligt när jag ser den. Det är en sån där asdyr dammsugare för 35000 kr (skäms skäms) och jag har knappt använt den alls utan en industridammsugare jag fick att ha i källaren i mitt hus som jag inte heller har kvar. Huset alltså… båda dammsugarna är kvar och ger mig dåligt samvete. Nu har jag nämligen köpt en ny dammsugare som jag mår bra när jag dammsuger med. Industridammsugaren lät för mycket och den andra var bara krånglig… Ibland känner jag bara för att slänga den och inte ens försöka sälja den. På blocket har jag sett några till salu och de verkar inte gå att sälja så…

    Svara
    1. Maria O

      Om du tror att de inte går att sälja så testa en ge-bort-sida innan du slänger dammsugarna.

    2. Herr Minimalist

      Det låter som att du inte har praktiskt nytta av dina dammsugare samt som att du mår dåliga av att se dem. Det bästa i ditt fall är att rensa ut oavsett eventuell ”redan tagen kostnad”, även om du måste skänka bort den för att bli av med den. Allt annat är en fortsatt förlustaffär både för dig och världen i stort. :)

    3. Elin Hagberg

      Håller med om att prova ge bort den om den inte går att sälja. Jag gav bort en dammsugare (dubblett efter vi flyttat ihop) och fick den hämtad samma kväll. Nu var det ju en vanlig dammsugare men den var nästan 10 år gammal och knappast något som borde vara så attraktivt. Tjejen som skulle ha den bodde smått och brydde sig inte om att den var gammal och kanske inte den effektivaste för det var så lite hon skulle dammsuga och ville helst slippa köpa en dammsugare. Alla nöjda, hon och jag.

  7. AnSo

    Har kikat runt här på bloggen en stund och kan inte hitta något så jag frågar: Hur gör ni när ni är på väg att köpa något nytt?

    Jag är själv mitt uppe i resan av att rensa ut mitt hem, hitintills har en mängd motsvarande 16 svarta sopsäckar flyttat ut, och då är jag för det första en person som rensar ut, slänger, säljer eller ger bort väldigt regelbundet..plus det faktum att jag bor i en 1,5a – helt makalöst vad som fått plats i skåp, garderober & lådor..

    Men det är ju det här med att hela utrensnings-processen och allt slit känns väldigt mycket förgäves om jag inte ändrar mina rutiner när det kommer till inköp.

    Mycket av det jag köper så som det ser ut nu – inredning, kläder, kontorsmaterial osv, köper jag antingen på loppisar, second hand eller på billiga affärer som HM och Netto.

    Jag har en psykisk funktionsförändring som bland annat gör att jag har lätt för att agera på impuls – och detta i kombination med att min hjärna reagerar väldigt starkt på en vanlig dos morfiner som vem som helst får av att köpa sig någon pryl de tycker är fin.

    Impulsiviteten försöker jag säga nej till, och jag vet att lyckoruset inte är något som varar i många minuter, men vilka ”checkpunkter” ”kontrollfrågor” skulle ni föreslå att man ställer sig själv inför varje köp?

    Två exempel då det är väldigt svårt för mig att inte köpa något är när affärer har varor till kraftigt rabatterade priser, klassiska ”jag sparar x antal kr på detta köpet!”-tänket.

    Nästa exempel är på loppis, mycket saker till väldigt låga priser i kombination med att det ofta är mycket andra spekulanter på plats gör att man nästan är tvungen att agera fort vid inköp.

    Reor kan jag förvisso sluta besöka helt, men att gå på loppis och besöka second hand-butiker är ett av mina största intressen.

    Vilka strategier & nya rutiner tänker ni skulle vara bra för mig i framtiden innan jag köper något annat än mat?

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Jag håller verkligen med om att minimalism inte bara handlar om att maximera utflödet av sådan som inte tillför värde i livet utan även minimera inflödet av liknande saker. Vår kommande bok innehåller vad vi kallar ”behovsanalysen” som fungerar bra i båda riktningarna. Exakt hur den fungerar vill jag inte gå in på i detalj för då avslöjar jag en stor del av nyvärdet med den kommande boken. Men jag kan iallafall avslöja att det rör sig om fyra frågor som täcker det mesta. ;)

Lämna ett svar till P.Avbryt svar