Det finns oändligt många olika typer av arbeten som ställer helt olika krav på utföraren. Några jobbar främst med kroppen, andra mest med huvudet. Några jobbar på natten, andra främst på dagen. Några har uppgifter som enbart går att utföra på arbetsplatsen, andra uppgifter som kan tas med överallt.
Jag har en typ av arbete som går att utföra ungefär var som helst så länge jag har jobbdatorn och jobbmobilen med mig. Det är ofta bra eftersom jag då kan arbeta hemifrån någon dag i veckan om jag skulle föredra det eller från hotellrummet då jag är på tjänsteresor.
Precis samma upplägg har dessvärre även en baksida. Jag har under våren och hösten ofta tagit med mig jobbdatorn hem på kvällar och helger, inte för att arbeta, utan för att jag och Fru Minimalist inte haft någon egen dator. Syftet med att ta hem jobbdatorn har varit att skriva och läsa blogginlägg, sköta bankärenden, kommunicera med vänner via mail etc.
Att släpa hem jobbdatorn har dock visat sig vara inte bara fysiskt betungande, utan även mentalt. För vad som lätt händer då jag sitter framför min jobbdator, trots att det är efter arbetstid, är att jag lite snabbt kikar i jobbmailen alternativt ser något annat som för in tankarna på arbetet. Plötsligt sitter jag där och arbetar eller tänker på arbete istället för att använda kvällen och helgen åt återhämtning och roliga fritidsaktiviteter.
Jag trodde, kanske lite naivt, att jag med disciplin och medvetenhet skulle kunna eliminera det beteendet men har insett att i praktiken fungerar det inte speciellt väl. Enda sättet för mig att känna mig helt fri är att lämna jobbdatorn på arbetsplatsen när jag går hem för dagen.
Därför köpte jag och Fru Minimalist här om veckan en MacBook Pro. Kanske inte helt minimalistiskt tänker du, men minimalism handlar inte bara om fysiska ting utan även att göra plats för rätt tankar och beteenden och det är precis vad som blev resultatet.
Jag känner mig numera otroligt mycket friare på kvällar och helger och märker även att jag återhämtar mig bättre. Det gör i längden att jag kan arbeta mer fokuserat och engagerat då jag väl är på jobbet, vilket gör det till en win-win både för mig och min arbetsgivare. Faktum är att både fritiden och jobbet blir betydligt roligare då jag inte längre tillåter arbetet att smyga sig in i dygnets alla vakna timmar.
Hur ser din arbetssituation ut? Kan du lämna arbetsuppgifterna på arbetsplatsen eller tenderar även du att ta med arbetet hem på kvällar och helger?
Jag kan lämna arbetsuppgifterna på jobbet! Jag jobbar med att ringa företag och bjuda in dem till gratisföreläsningar. Det har dock hänt att jag tagit hem mitt manus och filat lite på formulering och sådant, men vanligtvis lämnar jag det fysiska arbetet på kontoret. Det psykiska är lite svårare, men jag jobbar på det ;)
Gud vad skönt att kunna hålla mer eller mindre vattentäta skott mellan arbets- och privatliv. :)
Under fem år hade jag tio timmars förtroendetid per vecka att spendera utanför arbetsplatsen då jag är gymnasielärare. Att ta med sig arbetet hem var både naturligt och mer eller mindre tvingande för att ha något vettigt att komma med under arbetsdagen. På arbetsplatsen fanns ju bara tid för administration utöver lektioner, inte lektionsplanering och någon djupare tankeverksamhet… Det faktum att man var kvar på skolan till minst halv fem varje dag utan att egentligen göra något annat än i praktiken utföra föregående kvälls planering plus administrationen och sällan ha tid för att tänka på morgondagen förrän efter middagen hemma var något stressande och tog kål på arbetsglädjen.
Nu är jag sedan länge istället lärarvikarie och jobbar färre timmar och tjänar därmed mindre men har den roligaste delen kvar; undervisningen i klassrummet. På området arbete och försörjning har jag blivit en minimalist av rang i mina egna ögon men till ett högt pris. Man betalar med minskad inkomst. Det värsta är dock den överraskande statussänkningen det inneburit men arbetar på att inte vara så känslig inför folks betydligt sämre bemötande. Det är sorgligt att man plötsligt anses vara smått korkad och därtill misslyckad i tillvaron när kunskap, bildning och undervisning är det viktigaste i ens liv och det sätt på vilket man vill bidra till samhället.
För övrigt förstår jag att ni lite ursäktar er för att ni skaffat annan dator att surfa och skriva på hemma än jobbdatorn. Det är dock märkligt ändå att det skulle vara mot ett minimalistiskt ideal år 2013. I ert fall är det ju raka motsatsen som ni ju också menar. Målet är väl ändå frihet till Något med stort N och inte att enbart vara fri från saker med litet s, i synnerhet inte från saker som är hjälpmedel för att uppnå detta Något.
Tack för ett intressant och utförligt svar!
Jag talade med en kollega häromdagen som gjort en rätt ”bra” karriär inom företaget och nu ansvarar för över 100 medarbetare. Han har i sin nya roll en riktigt hög lön och hög status men erkände att han ofta avundas dem som har ett mindre ”krävande” jobb eftersom hans nuvarande tjänst påverkar honom negativt på så många olika sätt i form av stress, dålig sömn, mindre ledighet osv. Trots det har han inga planer på att ändra sitt liv vad jag vet. Ditt sätt att prioritera, vilket låter sunt, är med andra ord relativt ovanligt tror jag. :)
Tack för förståelsen vad det gäller datorköp. Vi valde faktiskt just en maxad MacBook för att vi ska kunna vara nöjda med den i många år framöver. Hög kvalitet och långsiktighet, snygg design och enkelhet/användarvänlighet var prio. Vi köper mycket hellre en lite dyrare dator och har den minst fem år än en billigare som vi måste byta efter 2-3 år för att den blivit för trög eller gått sönder. :)