Ekonomiskt fri genom FIRE

Är drömmen om ekonomisk frihet egentligen en illusion? Jag upplever att antalet personer som pratar om ekonomisk frihet eller det engelska ordet FIRE (Financial Independence Retire Early) har ökat senaste året.

Men om du säger att du vill bli ekonomiskt fri eller spara ihop tillräckligt med kapital för att slippa tänka på pengar, så börjar du i fel ände. De allra flesta kommer med tiden tröttna på den målsättningen och därmed inte nå målet eller åtminstone inte ha entusiasm och glädje på vägen dit.

Det är som en chef som säger att ”vi ska omsätta 100 miljoner”. Det finns ingen ”själ” i det målet och de flesta medarbetare kommer undra varför det är så viktigt och fråga sig ”what’s in it for me?”.

Pengar har inget egenvärde, om du inte omsätter dem till något som har ett värde för dig. Det är först när du använder pengarna till något som ligger i linje med dina värderingar och intentioner i livet som de får ett värde. Eller hur? :)

Däremot kommer det för de allra flesta att vara enklare att bara sätta upp en summa pengar som målsättning och börja eller fortsätta spara. För då behöver du inte arbeta med dig själv, lära känna dig själv, dina drömmar, intentioner och värderingar i livet. Men oj så mycket rikare livet kommer bli om du väljer att göra den inre resan. Och i slutändan kommer du förmodligen ha varit lyckligare längs vägen samt sluta rikare.

Därför behöver du fundera kring vad du vill ha eller vad det är du vill kunna göra när du är ekonomiskt fri, för att få en mer motiverande målsättning. För det är sällan en stor hög pengar ala Joakim von Anka som vi strävar mot och ha vid livets slut. Utan det är ju något annat du vill ha eller göra.

Vad är det du saknar eller stör dig på idag och vill förändra? Vad drömmer du om och vad vill du kunna göra mer av i livet? Vad är det mer specifikt som en större summa pengar skulle förändra för dig som du inte vågar gör, köpa eller testa redan idag?

Vad är dina tankar kring det här med ekonomisk frihet? Och är en specifik summa pengar verkligen en vinnande målsättning? :)

Årets julklapp 2020

Visst kan årets julklapp ses som en kommersiell grej enbart för att sälja något som annars inte alls hade sålt lika bra. Samtidigt säger det ofta något om den tid vi lever i och man måste ju faktiskt inte konsumera på beställning.

Igår utsåg HUI Research årets julklapp och det blev (trumvirvel) … stormköket! Jag gissade och ville att årets julklapp skulle bli ”en upplevelse i naturen tillsammans”. Dels för att jag tror vi är många som efter det här året behöver få träffas för att må bra psykiskt, men att vi bör fortsätta göra det primärt utomhus. Dels för att nästa år ju sedan länge är utsett till friluftslivets år. Och vad passar då bättre än att umgås utomhus i naturen tillsammans? :)

Jag skulle faktiskt vilja vidhålla den julklappen som ett väldigt bra alternativ. Att helt enkelt ge någon en upplevelse utomhus tillsammans, med eller utan stormkök. Kanske att ni tar er tid att mötas upp halvvägs mellan er om ni bor långt ifrån varandra.

De flesta inbitna friluftsmänniskor äger förmodligen redan ett stormkök. Och gör man det inte skulle jag tipsa om att låna ett innan man köper. Kanske har en vän eller någon i släkten ett som inte används? Våga fråga, som jag skrivit förut. Och blir du pepp så leta second hand i första hand. Det kommer säkert finnas massor av oanvända stormkök på Blocket under början av nästa år. ;)

Jag tror det är väldig många som redan idag har ett stormkök liggandes i förrådet. Så även vi. Det användes innan barn då vi fjällvandrade 1-2 veckor varje sommar. Men de senaste åren har vi nöjt oss med kall mat, korvgrillning och mat i termos. Det har känts enklare när vi varit ute med små barn. Men inom överskådlig framtid kommer stormköket användas, förhoppningsvis inte för att krisen kommer, utan för att vi själva vill.

Som vanligt riskerar årets julklapp att bli ett ohållbart köp. För den hållbaraste konsumtionen är den som inte blir av och hade du inte behov av ett stormkök för en vecka sedan, har du det förmodligen inte om några veckor heller.

För egentligen är ju årets julklapp bara ett sätt att öka konsumtionen av en viss pryl. Hade det inte varit tanken hade man ju låtit marknaden avgöra och utsett årets julklapp först efter jul utifrån vad som faktiskt sålde mest just i år. Varför ska någon annan bestämma vad vi ska köpa i julklapp liksom? ;)

Vad tycker du om årets julklapp generellt och stormköket som årets julklapp specifikt?

Minimalistisk jul med julklappar

Hur kan man få släkt och vänner att förstå att man inte önskar prylar i julklapp? Eller att man inte önskar att de ger ens barn leksaker i överflöd? För bara för att julen är en högtid med konsumtionsdrivna traditioner, förväntningar och känslor, så råder det inte undantagstillstånd att släppa sina värderingar. ;)

Det kan såklart vara klurigt samt finns alltid de som kan reagera väldigt känslosamt och ta det personligt. Man får dels ha respekt för att ge (och/eller få) presenter faktiskt är vissa personers främsta kärleksspråk. Vad som menas med det kan du läsa mer om här. Men generellt kan jag av erfarenhet ge dessa tips:

Var tydlig. Att i god tid innan jul (typ nu) ta upp ämnet julklappar så ni hinner få någorlunda samsyn kring förväntningar och diskutera er fram till en lösning. Var redo att kompromissa, det kan ta tid att bryta traditioner och invanda beteenden, särskilt när det är kopplat till högtider.

Ge förslag. Till vissa personer hjälper det inte att du säger ”jag vill inte ha någon fysisk pryl”. Det tenderar att enbart skapa förvirring och osäkerhet. Våga ge förslag istället på vad du (eller barnen) faktiskt kan tänka dig i form av upplevelser, förbrukningsvaror eller om du har något konkret behov som du kan passa på att önska dig.

Var artig. Visst kan det vara tröttsamt att återigen få en fysisk pryl som du varken behöver, gillar eller vet vad du nu ska göra med. Men personen tänkte på dig när hen valde den, har (förmodligen) betalat för den och givit den till dig av omtanke. Var artig och tacksam för gesten. Så kan du rensa ut den sen. I ditt hem är det du/ni som bestämmer vad som kommer över tröskeln och vad som blir kvar.

Ovanstående tips kan såklart appliceras inför din egen eller barnens födelsedag.

Och kom ihåg också att du inte behöver ta 110 % ansvar för vad någon annan väljer att ge dig eller dina barn i julklapp. Men det skadar inte att försöka påverka, inspirera och vara tydlig, inte minst för miljöns och julfridens skull.

Hemma hos oss ger vi vuxna inte varandra julklappar, däremot har vi kring jul-/nyår försökt få till barnvakt några timmar för att åka skidor ihop eller gå ut och äta middag. Innan barn åkte vi iväg på spa eller någon hotellvistelse tillsammans som gemensam julklapp till oss båda. I år med restriktionerna får vi se om vi får till något.

Under barnens första år i livet gav vi inte våra barn något alls i julklapp. Helt enkelt för att det inte fanns något konkret behov, de hade ärvt eller redan fått det som behövdes (när de behövde det). Och vi ansåg att det räckte med de klappar de fick från släktingar. Här kan du också läsa tips kring en minimalistisk jul.

Hur gör du med julklappar i år? Och vad är ditt bästa knep för att undvika onödiga prylar i julklapp?

Hur vi själva gör med julkappar just i år nu när barnen är 4 år och 5,5 år och väl medvetna om julens antågande? Det kan vi ta i ett eget inlägg om det finns önskemål om det. :) Kommentera gärna nedan!

Jag föddes inte som minimalist

Det är lätt att tro att bara för att någon har lätt för att prylbanta, har en liten garderob och endast lever med det hen behöver, så har personen alltid haft det lätt att anamma en minimalistisk livsstil. Så behöver det absolut inte vara.

Jag var inte någon minimalist som barn. Jag växte upp i ett stort hus med många leksaker och många skrymslen att ställa undan och spara prylar och kläder på. Jag samlade på allt från suddgummin, kulor och manicklar till klistermärken, hockeybilder och aluminiumburks öppnare (grejen man drar i för att öppna en burk läsk).

Min familj köpte visserligen mycket second hand och ärvde både leksaker och kläder från äldre kusiner. Men jag minns inte att vi direkt rensade ut något eller på andra sätt levde särskilt minimalistiskt. Jag skulle säga att jag varken föddes som minimalist eller uppfostrades med ett minimalistiskt tänk. Däremot har jag alltid gillat struktur och ordning, samt i vuxen ålder varit nyfiken på hur man kan optimera livet och vad vi mår bra av såväl fysiskt som psykiskt.

Varför skriver jag det här? Jo, för att några av er läsare kanske känner att det här med minimalism ibland inte kommer naturligt för er. Utan att det kräver nya tankesätt, ”arbete” med sitt inre och sina prioriteringar, samt energi för att angripa och lösa utmaningar i livet på andra sätt än tidigare. Då kan det vara skönt att veta att:

  • Jag uppfostrades inte med ett minimalistiskt mindset.
  • Att leva minimalistiskt och hållbart kom inte helt naturligt för mig i början.
  • Och det var initialt inte enkelt för mig att släppa taget om vissa ägodelar.

Minimalister är inte per automatik människor med superkrafter som inte påverkas av reklam, samhällets normer och andra marknadskrafter. Däremot har många minimalister lärt känna sig själva bra, är medvetna om sina prioriteringar, samt har kartlagt akilleshälar och konsumtionsmönster. Och utifrån detta skaffat sig verktyg och tankesätt som hjälper en att leva minimalistiskt.

Men också upptäckt alla fördelar som en minimalistisk livsstil kommer med och väljer därför den vägen i varje valsituation. Nu och sedan flera år tillbaka känns det som ett helt självklart och enkelt val för mig.

Hur har det varit för dig, är du född och uppfostrad till minimalist eller har du upplevt det enkelt att anamma en mer minimalistisk livsstil som vuxen?

Nedan är ett citat som kan vara bra att ha med sig när man strävar mot en minimalistisk livsstil och följer eller läser om andra som gör detsamma:

”Jämför aldrig din början med någon annans mitt”.
Jon Acuff

Därför har vi ingen budget

Många blir förvånade när de hör att vi inte har någon budget. Men att inte ha en budget, behöver inte betyda att man inte har koll på sin ekonomi. :)

Kanske är det delvis tvärtom, att jag känner att jag har så bra koll och insikt kring min/vår ekonomi, att jag därför inte behöver lägga tid och energi på att göra eller följa en budget? Att det ändå inte skulle ge några aha-upplevelser eller leda till förändring.

Det finns två tillfällen när jag ser behov av en budget och det är när du står inför:

  1. Utmaningar
  2. Målsättningar
  1. Utmaningar kan exempelvis vara att man har svårt att hålla i pengarna eller få dem att räcka hela månaden, eller att man har begränsat med pengar. Helt enkelt när det finns utmaningar i sin privatekonomi, vilket det för vissa gör jämt, och för andra under en specifik period i livet (som student, föräldraledig, utan/mellan jobb etc).
  2. Målsättningar kan exempelvis vara att man vill öronmärka pengar till något speciellt, eller skaffa sig kontroll för att utifrån nuläget kunna skapa förändring. Kanske har man som mål att spara ihop en summar pengar och behöver få koll på var pengarna tar vägen eller hålla nere utgifterna väldigt mycket.

Vi har inget av dessa just nu, ingen direkt ekonomisk utmaning (tack och lov) men heller ingen målsättning. Vi upplever att vi sparar tillräckligt varje månad, och vi konsumerar sparsamt utifrån våra låga behov.

Vissa månader lägger vi lite för mycket pengar på ute-luncher, och en annan månad väldigt lite. Vissa månader har lite högre fasta kostnader pga försäkringar, kyla eller kvartalsvisa vattenräkningar, men det är hanterbara svängningar. Vi vet däremot inte den exakta månadskostnaden för mat, utan köper mat när det behövs. Inte heller hur mycket vi tankar bilen för varje (eller är det varannan?) månad, utan vi tankar vid behov.

Då vi (jag och Herr Minimalist) inte har gemensam ekonomi håller vi dock noggrann koll på hushållets månatliga fasta kostnader och delar dessa 50/50. Och så här två år med hus har vi hyfsad koll på vad alla fasta kostnader summerar till i genomsnitt per månad.

Att jämföra sina egna kostnader eller sin egen budget med andra, kan vara lärorikt under period, exempelvis när man har utmaningar eller målsättningar med sin ekonomi. Men när man fått grundkoll på ekonomin upptäcker man att skillnaderna ofta handlar om att man har olika prioriteringar. Någon vill bo i en storstad och har därför dyra bostadskostnader, någon uppskattar att äta på restaurang regelbundet och en tredje lägger stora pengar på kläder eller kanske resor/upplevelser.

Har du en budget? Och håller du med mig om att det inte alltid är nödvändigt utan att man kan ha fullt tillräcklig koll på sin ekonomi ändå? :)

Månadens inspiration oktober 2020

Här kommer oktober månads inspirationsinlägg. Så luta dig tillbaka, kanske hämta en kopp te, kaffe eller chokladbit, och ta dig en rogivande och inspirerande lässtund eller varför inte börja lyssna på podcasten som jag tipsar om!

Podcast – Katarina Blom i Framgångspodden

I nr 345 av Alexander Pärleros Framgångspodden intervjuar han psykologen, föreläsaren och författaren Katarina Blom som lär oss allt om lycka. De pratar på djupet om vad lycka egentligen är och varför nyförälskade par känner varandra bättre än par som varit gifta länge, om föräldraparadoxen, viktigaste faktorerna för att känna lycka, hur man skapar bättre relationer med folk runtomkring dig och massa annat!

Ett avsnitt som gör att man förstår lycka lite bättre och kanske ändå viktigare, vad många tror ska göra oss lyckliga, men som långsiktigt inte gör oss lyckliga.

Instagrampost – Isabelles kamp mot cancern

Så otroligt viktig och sann text som berör. Jag vet inte varför, men för mig fastnade den verkligen och fick mig att tänka just ”vakna”, som texten inleds med. Visst händer det då och då, att man själv är med om något eller läser något som får en att vakna till, men sen kommer vardagen och ”livet” ikapp och det glöms bort. Men skillnaden är att denna text har funnits kvar i mitt minne och medvetande flera veckor efteråt.

Vakna!
Här har ni det. Min Ikeakatalog. Innan jag vaknade.
Mitt liv var fyllt av drömmen om det nybyggda huset, den nya bilen, sammetsgardinerna, designervaggan till den nya bebisen, märkeskläderna och den perfekta familjen.

Den första månaden efter att Isabelle insjuknande blev det så otroligt
verkligt för mig hur oviktigt alla dessa saker var.

Här på länken hittar ni instagramposten i sin helhet, otroligt läsvärd och tänkvärd.

Artikel – Årets miljöhjälte: Våra barns klimat

Organisationen Våra barns klimat (tidigare Föräldravrålet) fick ta emot WWF:s pris Årets miljöhjälte i kategorin ekologiskt fotavtryck/klimat. Våra barns klimat är en organisation som jobbar för att politiker ska:

  1. Sätta klimatet främst
  2. Göra det lätt att leva klimatvänligt
  3. Göra Sverige till ett föregångsland

Håller du med om att våra barns klimat är vuxnas ansvar och att våra barn har rätt till en politik som tar klimatmålen på allvar. Gör som 26 000 andra och skriv på deras upprop här.

Citat – Våra barns klimat

Ett urklipp från talet som Frida Berry Eklund från Våra barns klimat, höll inför bland annat kungen vid prisceremonin för Årets miljöhjälte.

Därför måste vi se till att alla vuxna, alla föräldrar,
reser sig ur sofforna och börjar använda den makt vi har:
i styrelserummen, på fabriksgolven, i idrottsföreningarna,
på våra arbetsplatser, i skolvärlden och inom politiken.
För det är vi skyldiga våra barn!

Hela talet i sin helhet hittar du här.

Film – Social Media Dilemma

Den här filmen finns på Netflix och är så otroligt tänkvärd, informativ och bra. Jag har än så länge inte stött på någon som inte blivit rejält påverkad av den.

Och även om många i teorin vet att de stora tech-bolagen känner oss bättre än vår partner eller bästa vänner, att de följer varje steg vi tar på nätet och att sociala medier är skapat för att vara beroendeframkallande. Så sker det ändå något när personer som jobbat i dessa bolag berättar om det och förklarar det.

Filmen varvar intressanta intervjuer med verklighetstrogen fiction där man får följa en vanlig familj och hur mobiltelefoner och sociala media kan påverka relationer. Se den!

Bok – Höstens bokhög

Jag vet knappt vilken av böckerna jag ska tipsa om för jag har en så stor spännande bokhög på nattduksbordet i höst. Du ser alla böckerna på bilden ovan. Är det någon av dem som du blir extra nyfiken på och skulle vilja att jag recenserade?

Än så länge har jag småläst lite i flera av dem, men inte tagit mig igenom någon, och inte för att de inte varit lockande, utan helt enkelt för att så många av dem varit lockande på olika sätt. :)

Gav något av allt det ovanstående i inlägget dig några tankar och funderingar?

Från shopaholic till minimalist

Jag var tidigare en shopaholic. Något som idag med min minimalistiska garderob, ett helt annat tankesätt kring konsumtion och insikter kring miljö, känns otroligt avlägset. Men hur blev jag en shopaholic, hur gjorde jag för att bryta mönstret och vad var det som fick mig att sluta ständigt okynnesshoppa? Det får du veta om du fortsätter läsa. :)

När jag var 14 år började jag jobba på ett hotell och restaurang vid sidan av skolan. Det gjorde att jag tidigt fick en hyfsat regelbunden inkomst, i samma veva fick jag ett stort klädintresse och började därav shoppa mycket. Jag hade alltid pengar ”över” som jag kunde shoppa upp, gärna dyra annorlunda kläder under en shoppinghelg i Stockholm. Och senare i livet under liknande helger i London där jag även bodde under en period.

Efter högskolestudier där jag också arbetade vid sidan av för att finansiera mina klädköp (och studier :) ), blev jag inneboende i en förort till Stockholm bredvid en av stans största gallerior. Samtidigt började jag jobba heltid för första gången, och fick mer pengar att sätta sprätt på i slutet av månaden. Vilket jag gärna gjorde eftersom jag hade ett nytt jobb som ”krävde” propra kläder, intalade jag mig själv.

I takt med att inkomsten ökade, gjorde även garderoben och märkeskläderna så. Jag har under årens gång köpt flera par skor som aldrig använts och dyra festklänningar som kostat flera tusen kronor styck och endast använts någon enstaka gång. När jag ser det så här i efterhand inser jag att beteende kan liknas vid det hos en shopaholic.

Konsumtionen var aldrig grundad i något konkret behov, utan jag shoppade för att jag:

  • hade pengarna och inte hade något bättre för mig som ny och ensam i en storstad
  • tyckte något var snyggt och satt bra
  • i perioder inte mådde bra och tröstade mig med nya kläder.

Vad var det då som fick mig att bryta mönstret och sluta shoppa? Som med mycket annat i livet är det ofta flera händelser och pusselbitar som sammanfaller och leder en in på ett nytt spår. Med tiden insåg jag att:

  • alla kläder jag köpte inte gjorde mig lycklig på lång sikt, de snarare hindrade mig från annat som betydde mer genom att ta min tid och pengar
  • jag inte shoppade utifrån behov och att många plagg bara hängde där i garderoben
  • aktier och fonder var lika roligt att ”shoppa” som kläder men betydligt mer positivt för plånboken på lång sikt.

Nu nästan tio år senare, med en minimalistisk garderob och snart två shoppingfria år bakom mig, är jag ”botad”? Självklart kan jag bli shoppingsugen eller lockad av duktig marknadsföring. Men jag har insett att färre är bättre är fler, och att en mindre garderob förenklar min vardag. Dessutom vill jag, när behov uppstår, köpa second hand i så stor utsträckning som möjligt för miljöns skull.

Och jag har landat i insikten att jag än mer än ytterligare kläder och prylar, vill ha de fördelar som minimalism och färre ägodelar kommer med. Därför kan jag också låta bli att köpa alla fina kläder i butikerna, samt rensa ut de plagg som jag av olika anledningar inte längre använder eller behöver.

Blev du förvånad? :) Vad tänker du på när du läser inlägget?