Författararkiv: Fru Minimalist

Lyckad men inte lycklig

Jag har funderat mycket kring det här med lycka på sistone. Att vara noga med vem som definierar vad som är lycka för just mig. Så att man inte står där en dag lyckad, men inte alls lycklig.

Majoriteten av alla budskap kring vad som ska göra oss lyckliga, är kommersiellt manipulativa. Någon med en baktanke som vill att vi ska konsumera något, eller politisk manipulativa att vi ska se på lycka på ett visst sätt.

Det är så lätt att lyssna på andra, svälja vissa myter och gå på de hypnotiska bilderna av vad som ska göra dig lycklig. Vilket gör att många tror att lyckan finns i det materiella, i karriären, i att tjäna mer pengar och kunna köpa mer, fler och större. Bara jag får det där, gör det där, ser ut så där, eller lyckas med det där. Den konventionella bilden av materiell framgång som ska leda till lycka.

Undersökningar i USA har sedan 70-talet visat att amerikanarna har blivit mycket rikare, men lyckomätningarna visar att de inte alls har blivit lyckligare, trots denna ökade rikedom. Kanske saknas det högljudd klokskap om vad som egentligen gör oss lyckliga (?).

För var hittar du egentligen lycka? När familjen är samlad, påta i trädgården, tidig morgon på yogamattan, när barnen skrattar hjärtligt, mötet med en vän, stillheten vid havet, dansa till musik, gemenskap med vänner, när katten spinner i knät, att få en äkta kram? Kanske något helt annat för just dig.

Gemensamt för vad de flesta förknippar med lycka, är att det sällan har med prylar, jobb eller pengar att göra. Samtidigt som många prioriterar dessa tre väldigt högt i livet. Men kanske finns lyckan i det lilla, och är inte alls av materiell natur. Utan snarare som en grundinställning till hela tillvaron och ganska enkelt; finnas för andra, ta oss tid, hjälpa och inte vara så fast i oss själva. Känna ett vi mer än ett jag.

En till gemensam nämnare är att lycka inte är en slutdestination eller ett evigt uppnått tillstånd. Det är en lyckokänsla i en situation som går över, men kan såklart stanna i minnet om vi är närvarande. Desto fler saker vi själva definierar som lyckliga för oss, desto fler tillfällen finns det att känna sig lycklig.

Den första koppen te på dagen kan en person slänga i sig utan att knappt notera smaken, medan en annan kan uppleva det som en återkommande lycklig stund på dagen. Allt är en subjektiv bedömning och därigenom tror jag att vissa personer är bättre på att uppleva lycka, men också att alla kan träna sig till att uppleva lycka oftare.

Vad tror du? Och var hittar du lycka någonstans?

Färre saker – Mer upplevelser och tid tillsammans

I samarbete med Visit Dalarna.

Färre saker – mer upplevelser och tid tillsammans. Så skulle jag sammanfatta vår helg som spenderades i mitt älskade Dalarna. Men också med orden enkelhet, naturnära och personligt.

Att semestra i Sverige har blivit allt mer populärt. Dels av miljöskäl men också för att det finns så otroligt många fina och genuina platser att besöka och många smultronställen att upptäcka. För vad är det egentligen vi söker när vi reser iväg?

Forskning visar att de flesta vill få nya intryck på olika sätt; omväxling (novelty), avbrott från vardagen (eskapism), fördjupa eller skapa nya relationer, uppleva ny kultur, få nya visuella intryck och naturupplevelser. Att adressera dessa till en mindre global kostnad och flytta upplevelseturismen till sin närhet kommer bli allt viktigare i framtiden. Men det gäller ju också att hitta dessa små pärlor som kan uppfylla önskemålen.

Som exempelvis det lilla familjeföretaget Below Zero Husky Tours som drivs av Nicklas och Josefine tillsammans med deras 20 Siberian husky-hundar i Enviken utanför Falun. Hos dem började vi vår helg med en fartfylld och samtidigt rofylld hundspannstur genom skogslandskap, förbi myrar och över frusna sjöar. Sittandes i släden kommer du nära vinternaturen och det är fascinerande att se samspelet mellan förare och hundar.

Det är lätt att förknippa hundspann med skidanläggningar, men det kan som här även finnas på närmre håll. Hos Below Zero Husky Tours får du en personlig och naturskön åktur som stannar kvar länge i minnet. Ett riktigt bra tips på aktivitet som passar både stora och små!

Från Enviken tog vi oss vidare mot Furudal och Näsets Marcusgård. Här väntade Willem och Mireille på oss. Paret som flyttade från Holland till Sverige för att familjen skulle få en barnvänlig uppväxt nära naturen. Och de har verkligen tagit fasta på ”nära naturen” genom att skapa en lugn oas på sin gård i Furudal, och erbjuda boenden i kojor i skogen (cabins). Nedan ser du den unika kojan Supermåne, och längre ner Oddis Öga som vi bodde i en natt.

Men vi började med en natt i deras ”Retro Fähus” som är ett hus (före detta fähus) inrett tillsammans med butiken Retro Furudal i härlig 70-tals stil. Näsets Marcusgård kombinerar historia och natur med modern bekvämlighet. Hög kvalitet tillsammans med fridfullhet är något som en genomgående på samtliga deras boendealternativ.

Kojan Oddis Öga som vi bodde i är minimalistisk och enkel med kvalitet i minsta detalj. Känslan att ligga i sängen med enbart skogen utanför var overklig! Vi eldade lite i kaminen på kvällen, men golvvärme och ett värmeelement gav behagligt temperatur i kojan ända tills vi vaknade, trots minusgrader ute på natten. Vill du se fler bilder på Oddis Öga så kika här.

På Näsets Marcusgård har du möjlighet att bo på ett minnesvärt sätt i skogen, få en naturupplevelse utöver det vanliga, uppleva det genuina Furudal i form av Snitths Hantverksbageri (deras semlor är värda en omväg, liksom deras hockeybullar) och butiken Furudals Retro. Eller varför inte besöka Ärteråsens fäbodar och blicka ut över Dalarna i det 16 meter höga utkikstornet? Vi hann med detta och lite till. :)

För dig som är nyfiken på ett enklare liv och vill bolla idéer med personer som valt ett lugnare liv, är det en bonus att Willem och Mireille, som driver Näsets Marcusgård, finns där och kan dela med sig av sin livsstilsförändring.

Både Below Zero Husky Tours och Näsets Marcusgård är genuina små pärlor där allt görs med omtanke om kund, djur och natur. Där det småskaliga blir personligt och upplevelsen blir så mycket mer än bara besök på en plats, en övernattning eller genomförande av en aktivitet. Där mötet med andra människor blir en del av upplevelsen. Något som många underskattar och ofta missar vid besök på stora resmål.

Innan vi styrde bilen söderut besökte vi närliggande Orsa Grönklitt. En god lunch intogs på Toppstugan med sin härliga utsikt över skidbackar, rovdjursparken och Orsasjön. Vädret visade sig inte från sin bästa sida med blåst och snöfall, men det märktes att barnen saknat snö i Stockholm detta år. Efter ett par skidåk lekte de länge i de stora snöhögarna.

Och det är något med Grönklitt som får mig att tycka extra mycket om platsen. Jag vet inte om det är skogarna, utsikten eller höjden, men det känns som jag drar lite djupare andetag och att pulsen sänks när jag kommer dit. En av flera anledningar till varför vi spenderade dagarna innan jul just där.

Enkelhet, naturnära och personligt, det är något jag kommer sträva mer efter när vi planerar kommande semestrar, oavsett årstid. Vill du hitta något liknande, eller är ute efter något helt annat? Kika in på Visit Dalarna och inspireras av alla härliga platser och aktiviteter som Dalarna har att erbjuda, både kända och okända!

Har du något litet smultronställe eller familjevänligt äventyr i Dalarna att tipsa om?

Minimalistiskt kompiskalas

Barnkalas kan vara en mardröm för minimalistföräldrar. En massa nya småpryttlar som tar sig in i hemmet i all välmening, men väldigt sällan behovsstyrda sådana. För hur ska 5-10 barn med föräldrar veta vad som går hem hos just ditt barn, att det inte redan finns en sådan bland barnets ca 500 leksaker (genomsnitt för ett svenskt barn), och sedan hitta det inom rimlig presentbudget. Det är en näst intill omöjlig ekvation, vilket resulterar många onödiga presenter. Onödiga för miljön, onödiga pengar för föräldrarna och onödiga ytterligare prylar för barnet.

Här om helgen hade vi kalas för vår nyblivna 5-åring. En 5-åring som helt plötsligt fått stora förväntningar på sitt kompiskalas och en tydlig bild av vad hon ville ha, hur saker och ting skulle gå till och hur tårtan skulle dekoreras på kalastemat Frost. Jag tror hon somnade nöjd vid dagens slut och vi lyckades hålla kalaset hyfsat minimalistiskt. Men hur kan man tänka och göra om man vill ha ett minimalistiskt barnkalas? Här kommer några tips på hur vi gjorde:

Dekorationer
Tack internet mallar som andra mer kreativa och pyssliga människor runt om i världen tagit sig tiden att skapa och göra tillgängliga gratis för oss okreativa. Bokstäverna på bilden ovan samt vimplarna är just sådana, utskrivna från nätet och urklippta. Rosa och blåa ballonger samt några serpentiner och sen var frostkänslan fulländad. :) Och för att slippa frågor, vimplarna hittade jag här och Frost-bokstäverna (finns även siffror) hittade jag här.

Presenter
Vi gjorde likadant som inför förra årets kompiskalas – samlade ihop pengar av de som ville komma på kalaset och gav en större present från alla barn. Eller i år slutade det med två presenter. En större i form av Frost-lego-slott som jag köpte på Blocket, och ett mindre paket med två nagellack, något det tjatats om sedan före jul av 5-åringen. :)

Fikat
Vi började kalaset med ett fruktfat med äppelklyftor med kanel samt äppelchips. En Frost-tårta med jordgubbar och blåbär var önskad av födelsedagsbarnet, men tolkningen av detta var upp till mamman. Då en kompis är möjlkproteinallergiker valde jag att göra en glasstårta där jag varvade hallonsorbet och havreglass i två lager i en springform. Tinade glass, smetade ut ett lager, frös in, sen samma lika med nästa lager, och nästa. Tidskrävande med enkelt.

Kakor bakades med rosa karamellfärg och chokladbollarna/dadelbollar rullades i blått strössel (missade dock att fota dessa).

Jag fick diverse frågor på Instagram kring kalaset och tänkte svara på dem här:

  • Hur kom ni överens med kompisars föräldrar om gemensam present och var det någon som ändå ville ge present?
    I inbjudan skrev vi som texten i bilden nedan, och alla swishade. Själv hade jag tyckt det var väldigt skönt att slippa leta present till någon oavsett om det är ett barn jag känner eller mer främmande barn, utan bara swisha 40 kr. Men vissa kan såklart tycka det är tråkigt, likväl som jag tycker det är tråkigt att köpa kalas-presenter. :)

    För dig som vill göra kalasplaneringen enklare och fira mer hållbart finns sidan getillsammans.se genom vilken du kan skapa en inbjudan, hålla koll på vilka som kommer, samt visa vilken gemensam present barnet/barnen önskar från kompisarna. Kolla här för ett tydligt exempel på hur det kan se ut i praktiken.
  • Hur förbereder man barnen på att de bara kommer få en stor present och inte ett presenthav?
    Kalas-förväntningar som går i kras är lite av en förälders mardröm och hos oss var stor skillnad på kalasförväntningarna i år jämfört med vid 4-årskalaset. Vi pratade ett par dagar innan med storasyster om att det kommer vara en eller två presenter på kompiskalaset. Just där och då mottogs det med tveksamhet, men när det var dags för kalaset och presentöppning så gick det bra. Jag tror en nyckel är att ge barnet något väldigt bra som de verkligen vill ha. :)
  • Hur gör man men släkten som vill ge massa presenter då?
    Min motfråga är; måste man ens ha släktkalas? Vi skippade traditionellt släktkalas i år men barnens mormor och morfar och farmor och farfar kom över på fika och presenter. Men det behöver kanske inte vara större än så? Då behöver det inte bli någon inflation i presenter ens från släktingar.
  • Men barnen lär sig inte att köpa och ge bort något till någon annan, något som de kanske själva skulle vilja ha?
    Jag tror det finns fler tillfällen i livet för denna lärdom än vid just kompiskalas. Och för vår del så är våra barn aldrig med och köper presenter till andra barn utan det löser jag på ett eller annat sätt, helst via nätet. Däremot brukar vi lägga lite tid på att göra ett egen-gjort grattis-kort, rita eller pyssla ihop något. I likhet med som vi skrev på inbjudan, att vill barnet ge något vid ankomst får de gärna ge en teckning, vilket flera gjorde. Och någon hade en fin ballong med sig exempelvis.
  • Vi bjuder bara 3-4 kompisar, då blir det så liten summa att köpa gemensam present för?
    Det beror ju på viket belopp som swishas, antingen anger man ett skäligt belopp eller har det frivilligt. Liksom beroende på vad man tänkt köpa, man får ju helt klart mer för 200 kr än för 50 kr. :) Generellt är gemensam present lämpligare ju fler barn man bjudit, utifrån att man annars får en otrolig mängd småpresenter, samt ju äldre barnen blir, eftersom det då blir svårare att hitta något inom rimlig presentbudget.

Har du något bra tips för att minimera antalet presenter vid barnkalas? Eller något annat tips för minimalistiska barnkalas? :)

Det behöver bli status att leva hållbart

En av de stora förändringar som behöver ske i samhället i närtid för att nå våra klimatmål och ha en hållbar planet att bo på, är att statusen på att leva klimatsmart behöver höjas. Och då menar jag inte statusen i att köpa en sprillans ny Tesla-bil eller bygga ett nytt Svanenmärkt hus. Utan mer statusen kring att använda det man har, äta grönt, återanvända, låna och hyra i så stor utsträckning som möjligt. Reparera det man äger som går sönder istället för att köpa nytt, och vid konsumtionsbehov välja second hand i första hand.

Jag tror att det måste bli status att leva klimatsmart och hållbart för att vi ska få med oss den stora massan på det gröna tåget och klara av klimatomställningen.

För generellt påverkas vi människor i hög grad av vår närmaste omgivning och deras krav, kultur och förväntningar, visar forskning. De sociala behoven kommer ur identitetsskapande och ditt behov av att känna tillhörighet med en specifik grupp samt att ha en hög status inom denna. Vi vill känna tillhörighet och gemenskap med andra, vilket gör oss mottagliga för det som vår referensgrupp eller människor med status inom samma grupp visar upp som norm, oavsett om det handlar om prylar, kläder eller värderingar.

Det kan låta som en ungdomsföreteelse att påverkas av sin omgivning, men fenomenet finns även bland vuxna, titta själv på jobbsammanhang hur oskrivna koder kan få folk att klä sig på ett visst sätt. Och jag tycker bara det är att gå till sig själv; om alla vänner i min egen närhet enbart åt vegetariskt, alltid åkte kommunalt eller cyklade, valde jobb utifrån sina värderingar snarare än karriär och lön, samt jobbade deltid. Nog skulle det vara svårt att vara öppen om man själv inte gjorde något av detta och därmed visade på att man har helt andra värderingar? Man skulle inte bli vegetarian över en natt, säga upp sig på stört och plötsligt låta bilen stå varje dag, men jag är övertygad om att det skulle börja skava lite på flera fronter. Vilket med tiden skulle göra att man formades till en mer hållbar livsstil av sina vänner och sin referensgrupp.

Därför tycker jag att det är så viktigt att vi vågar prata om klimatkrisen och vad vi själva gör för att försöka leva lite mer klimatsmart. Dels för att själv få stöttning och inspiration från andra, men också för att vi faktiskt kan påverka och inspirera människor i vår närhet till mer hållbara val. Under förutsättning att vi vågar prata, berätta och såklart lyssna. Och utan att det blir en tävling mellan individer, för då tror jag tyvärr miljön står som förlorare.

Håller du med om att det behöver bli högre status att leva klimatsmart och hållbart för att vi ska klara klimatomställningen?

Månadens inspiration januari 2020

Som vi skrev i sammanfattningen över år 2019 kommer vi efter nästan 7 år med månatliga in- och ut-listor över vad som kommit in i hemmet respektive rensats ut från hemmet, att sluta med detta, för att vi inte längre känner att de fyller sitt syfte för oss. Men jag skulle gärna ha något månatligt återkommande inlägg, och kommer nu testa att tipsa om en podcast, en artikel, ett tv-program/film, ett inlägg på Instagram samt något citat som inspirerat och fastnat hos mig under månaden. Kommer du på någon ytterligare kategori jag bör ha med, alternativt något annat månatligt inlägg du gärna skulle läsa så kommentera nedan!

Givetvis är tanken att kategorierna ska ha någon minimalism- eller hållbarhetskoppling. Så nu kör vi, här är januaris inspiration inom respektive kategori:

PodcastWe are influencers med Frida Ramstedt Trendenser

En fin intervju rakt igenom men det var framför allt de sista 20 minutrarna av podcasten som jag fastnade för. Då kom Frida och Linda (Lalinda som intervjuar i podcasten) in på influencers ansvar och additionsstressen som många kan uppleva av sociala medier. Det vill säga att hjärnan lägger ihop personer som på ytan är perfekta inom träning, inredning, mat, kläder och familj, till en och samma person. Och den fiktiva personen jämför man sig själv med vilket skapar stress.

Liksom att det finns en risk att många idag, glömmer bort att njuta av och uppskatta vissa av de basala värdena i livet. Att många främst ser värdet i det vi ska skaffa oss, istället för i det vi redan har. Att vi missar att njuta av det som är här och nu och vår vardag, för att vi springer så snabbt mot nästa häftiga pryl eller upplevelse. Och att sociala medier som borde vara en krydda att berika våra liv med, mer och mer har blivit mångas liv. Frida är klok och värd att lyssnas på!

Tv/film – 2050

Serien 2050 hade premiär på SVT i mitten av januari, och jag gissar att den inte undgått någon med hållbarhetsintresse (?). Jag förvånades över hur rolig serien var, alltså att man satt och skrattade åt (eller med) framför allt Erik Haag, vilket kan vara skönt mitt i allt miljö-elände.

Jag pendlar mellan att tycka att programmet framställer förändringarna vi individer behöver göra som ”små”. Samtidigt som jag tror en för allvarlig och hård ton hade skrämt bort de allra flesta och skapat skygglappar istället för förändringsbenägenhet. Likaså har jag (tyvärr) svårt att se fega politiker fatta de modiga beslut som krävs, men jag hoppas såklart att det finns modiga politiker där ute som vågar fatta banbrytande beslut.

Instagrampost – Yoga_girl

Den här texten nedan postad av Yoga Girl Rachel Brathen den 8 januari 2020 fastnade verkligen, klicka på länken för att läsa hela Instagramposten: Dream a bigger dream – but live a smaller life.

Artikel – Camino Magasin

En krönika som Oskar (före detta Fantastiska Fabror Fri) och Maribel som driver bloggen och Instagramkontot Enkelboning har skrivit i hållbarhetsmagasinet Camino.

Jag tycker det är inspirerande och fascinerande att läsa om personer som helt eller delvis hoppat av ekorrhjulet och bestämt sig för en helt annan livsstil. Kanske för att det finns många likheter med vår egen livsstil men också för att finns så mycket inspiration i andra modiga individers val. Några rader från krönikan:

”Vi kunde engagera oss mer i lokalsamhället där vi lever. Vi minskade vårt resande både med flyg och bil vilket sparar tid, pengar och miljö. Vi lagar mer mat från grunden och i säsong vilket innebär mindre förpackningsmaterial och bättre kvalitet på det vi stoppar i oss. Vi har även fått energi över för att experimentera mer med maten inte minst i form av att minska på köttet. Vi har med största sannolikhet minskat vårt personliga klimatmässiga avtryck med mer än 50 procent samtidigt som vi fått en bättre livskvalitet. … Ett annat sätt uttrycka detta är att vi numera lever ett liv i linje med våra värderingar, något som är lättare när man inte ständigt har andan i halsen för att hinna till nästa möte eller aktivitet.”

Jag brukar själv säga att stress är en glömd bidragande orsak till att vi har svårt att leva klimatsmart och skapa oss en hållbar livsstil. För att stress leder till att minsta motståndets lag börjar gälla, det vill säga vi tar genvägar för att orka och hinna med. Och det inom på satliga fronter (transporter, mat, konsumtion mm). Och jag tycker den tesen stärks utifrån texten ovan.

Läs hela krönikan här.

Citat – Frida Ramstedt Trendenser

Från podcasten jag tipsade om längre upp, kommer det här citatet från Frida Ramstedt i slutet av podcasten:

Vi ägnar oss så lite åt att leva och så mycket åt att planera för det, fixa för det och
skapa vackra situationer kring det och jämföra våra liv med andra

Med det sagt så hoppas jag du får en härlig helg där du ser till att ägna livet till att leva, gör det du mår bra av tillsammans med personer som du tycker om och som ger dig energi.

Har du läst eller lyssnat på något av tipsen ovan och hur var dina tankar i så fall? Eller fyll på i kommentarsfältet med tips på något som du har inspirerats av just den här månaden! :)

Vad behåller man bland ärvda saker?

För några månader sedan gick min farmor bort efter en tids sjukdom. 97 år gammal så inget konstigt med det. I likhet med för några år sedan när min mormor gick bort, så blev det dags att återigen ärva prylar. Frågan i rubriken aktualiserades igen, vad behåller och väljer man ut av den ofta stora mängden ägodelar som en släkting samlat på sig under en livstid?

Förra gången jag stod inför denna fråga, hade vi precis påbörjat vår minimalistiska resa, tankarna var i sin linda och bloggen bara någon månad gammal. Numera finns insikterna och verktygen där, men ändå är det inte helt lätt att värja sig utifrån andras önskningar och förhoppningar kring vad man bör ta emot, spara och föra vidare i släktleden.

Det är så lätt hänt att man plötsligt bär och behåller andras minnen i sin ägo. Men vad vill egentligen jag ärva och behålla? Jag skulle säga att det finns två aspekter som jag utgick från och som kan vara till hjälp även för dig som hamnar i en liknande situation:

  • Behov. Precis som vi brukar förespråka oavsett om du ska rensa eller köpa något, eller som i detta fall ärva – utgå från konkreta behov. Har personen något som du har behov av som du saknar idag, eller något du kan ”uppgradera” till.
  • Minnen. Ibland är det svårt att titta på en stor mängd saker och identifiera vad som är viktigt att spara. Men om du lämnar sakerna och istället tänker på personen det gäller, vad ser du då? Vad gillade du med personen eller hens hem? Vad kommer du ihåg mest? Och ha dessa tankar med dig när du går tillbaka och tittar på sakerna.

Jag sparar hellre ett fåtal saker som verkligen gör mig glad och får mig att tänka på personen, än att känna ansvar för att förvara ett stort antal saker för att andra vill det. Utifrån tankarna ovan i åtanke så sparade jag följande från min farmor:

  • En rostfri bunke och decilitermått. Vi har bara en av varje av dessa sedan tidigare som används vid matlagning och bakning, vilket vi regelbundet upplevt varit för lite. Min farmor bakade mycket och hon bakade ofta ett favoritbröd som var uppkallat efter henne, så det känns fint att dessa får gå i arv och användas av oss nu.
  • Två påslakan då barnen just bytt från barntäcken (som passar spjälsäng) till stora/vanliga täcken, och därmed fanns behov av ”nya” normalstora påslakan.
  • Två skålar i glas. Dessa överlever vi helt klart utan, men de matchade varandra och jag har saknat en finare skål/fat att lägga upp kakor, chokladbollar och dylikt vid fika och barnkalas. När jag ser dem ser jag också framför mig var de har stått i farmors hem.

Prydnadssaker, möbler, tavlor och dukar tackades det nej till. Det finns mängder med fina tavlor och dukar som min farmor själv har sytt, men jag har väldigt svårt att se behov av dessa på både kort och lång sikt. Därför känns det mest rationellt att tacka nej och låta andra i släkten med större behov få välja och njuta av dessa.

Just gedigna och användbara prylar likt den rostfria bunken och decilitermåttet känns det fint och lite coolt att ärva. Tänk att dessa kvalitativa saker kan användas och skänka glädje generation efter generation. Precis som det borde vara i ett hållbart samhälle.

Jag har såklart också fått lärdomar från förra gången jag ärvde saker. För vad av allt jag ärvde från min mormor som gick bort, har jag så här sju år senare kvar? Jo, en gammal, sliten dalahäst som jag förknippar med henne och minns precis var den stod i hennes hem, en fin vas som vi använder regelbundet till blommor, samt en fin stor glasskål som släkten åt frukt och bär ur på juldagen under hela min uppväxt, och som vi nu äter frukt och bär ur regelbundet här hemma. Användbara och kvalitativa saker samt någon minnessak jag förknippar med min mormor.

Hur har du tänkt och känt när du ärvt saker? Har du svårt för att tacka nej när andra släktingar vill att du ska ta emot ärvda prylar?

Minimera junket i junklådan

Junklåda, skräplåda eller alltiallo-låda, kärt barn har många namn. Även små saker tar upp plats i hemmet. Och de tenderar dessutom att inte ha någon naturlig förvaringsplats. Det kan vara vitt skilda saker som exempelvis batterier, reflexer, hänglås, gem, utländska pengar, nyckelbrickor, pass, vaccinationskort, medlemskort med mera. Saker du har användning för då och då och gärna vill hitta snabbt och enkelt när du väl behöver dem.

Idag ger jag tips kring rensning i din junklåda, som ett led i att börja decenniet lite enklare och lite mer ordningssamt. Men kom ihåg, organisera inte det du kan rensa bort. :)

Denna saliga blandning av småsaker har en tendens att hamna i en eller flera så kallade junklådor och jag har identifierat några typiska karaktärsdrag för dessa saker:

  • De saknar naturlig tillhörighet. Sakerna har ingen naturligt hem eller förvaringsplats och hör inte ihop med tillräckligt många andra prylar för att förtjäna en egen plats.
  • De är fysiskt små. Sakerna tar var för sig liten plats och anses därför inte behöva ett eget utrymme i en låda eller på en hylla, och det finns inget bättre sätt att förvara dem på än tillsammans med andra prylar av liknande karaktär.
  • De används sällan. Sakerna används sällan eller under en ytterst begränsad del av året. Kanske är det extra uppsättningar av befintliga saker som nyckelbrickor, glasögonfodral, hänglås, reflexer eller liknande.

Utmaningen med junklådorna är att dessa över tid tenderar att fyllas med sådant som egentligen bör rensas ut. De används nämligen ofta som plats för saker som inte har någon bestämd plats eller som du inte orkar lägga tillbaka på rätt plats, alternativt inte vill fatta ett slutgiltigt rensningsbeslut kring. Det gör att saker med eller utan värde blandas huller och buller, där den senare kategorin tenderar att dölja den första. Därför är det bra att någon eller några gånger per år göra en rensning även i junklådan.

De prylarna som faktiskt fyller ett behov, om än relativt sällan, behöver såklart inte rensas ut. Samtidigt som de inte heller behöver ligga huller om buller med saker som bör rensas ut.

Genom att ta ut alla saker i junklådan, kan du enklare lyfta blicken och kategorisera dem. Jämfört med andra rensningsområden är det särskilt viktigt att fundera ett extra varv kring var de olika prylarna som du vill behålla hör hemma. Så när du rensar i junklådan, lägg inte omedelbart tillbaka det du behöver och vill spara, utan fundera om det finns en mer naturlig plats för saken i hemmet. Kanske kan en delmängd av junket skapa en helt egen kategori, exempelvis reseprylar, träningssaker eller motsvarande. På så vis slipper du lägga onödigt mycket tid och mental energi på att leta efter dem i röran nästa gång.

Hur ser det ut hos dig, har du en junklåda eller skräplåda? Är den i behov av att prylbantas? :)

Det här inlägget är en del av en kort serie blogginlägg med prylbantar-inspiration för att du ska kunna börja det nya decenniet lite lättare. De tidigare publicerade inläggen i serien är:
Börja decenniet med en enklare garderob
Rensa böcker steg för steg
Minimera samlingen med textilier