Jag föddes inte som minimalist

Det är lätt att tro att bara för att någon har lätt för att prylbanta, har en liten garderob och endast lever med det hen behöver, så har personen alltid haft det lätt att anamma en minimalistisk livsstil. Så behöver det absolut inte vara.

Jag var inte någon minimalist som barn. Jag växte upp i ett stort hus med många leksaker och många skrymslen att ställa undan och spara prylar och kläder på. Jag samlade på allt från suddgummin, kulor och manicklar till klistermärken, hockeybilder och aluminiumburks öppnare (grejen man drar i för att öppna en burk läsk).

Min familj köpte visserligen mycket second hand och ärvde både leksaker och kläder från äldre kusiner. Men jag minns inte att vi direkt rensade ut något eller på andra sätt levde särskilt minimalistiskt. Jag skulle säga att jag varken föddes som minimalist eller uppfostrades med ett minimalistiskt tänk. Däremot har jag alltid gillat struktur och ordning, samt i vuxen ålder varit nyfiken på hur man kan optimera livet och vad vi mår bra av såväl fysiskt som psykiskt.

Varför skriver jag det här? Jo, för att några av er läsare kanske känner att det här med minimalism ibland inte kommer naturligt för er. Utan att det kräver nya tankesätt, ”arbete” med sitt inre och sina prioriteringar, samt energi för att angripa och lösa utmaningar i livet på andra sätt än tidigare. Då kan det vara skönt att veta att:

  • Jag uppfostrades inte med ett minimalistiskt mindset.
  • Att leva minimalistiskt och hållbart kom inte helt naturligt för mig i början.
  • Och det var initialt inte enkelt för mig att släppa taget om vissa ägodelar.

Minimalister är inte per automatik människor med superkrafter som inte påverkas av reklam, samhällets normer och andra marknadskrafter. Däremot har många minimalister lärt känna sig själva bra, är medvetna om sina prioriteringar, samt har kartlagt akilleshälar och konsumtionsmönster. Och utifrån detta skaffat sig verktyg och tankesätt som hjälper en att leva minimalistiskt.

Men också upptäckt alla fördelar som en minimalistisk livsstil kommer med och väljer därför den vägen i varje valsituation. Nu och sedan flera år tillbaka känns det som ett helt självklart och enkelt val för mig.

Hur har det varit för dig, är du född och uppfostrad till minimalist eller har du upplevt det enkelt att anamma en mer minimalistisk livsstil som vuxen?

Nedan är ett citat som kan vara bra att ha med sig när man strävar mot en minimalistisk livsstil och följer eller läser om andra som gör detsamma:

”Jämför aldrig din början med någon annans mitt”.
Jon Acuff

8 tankar kring ”Jag föddes inte som minimalist

  1. Ekot

    Det är klart att man kan ändra sig, även om det inte är så lätt! Det ser ut som om du har haft med dig att vara ute i naturen sedan barndomen, och att värdesätta den. Även om du inte gjorde det så mycket som ung vuxen, tror du att det är en sak som du redan hade med dig och därför inte behövt ”lära dig” ? Dvs att det är svårare att ta till sig det om man aldrig fick göra det under sin uppväxt…

    Svara
  2. M

    Jag känner också igen mig. Såpass att det kunnat vara jag som skrev texten. Uppväxt med samlingar, mycket leksaker, ett hus att förvara dem i. Ärvde en del kläder från kusiner men mycket köptes. Idag är jag den som är mest ordningsam i familjen. Har tre barn på 5,5 år, 3 år och 5 månader. Är mycket mån om att hålla ordning bland deras kläder, köpa så lite presenter och julklappar som möjligt fastän att de ändå ska bli glada och känna att det är härligt. Rensa bort det vi inte behöver. Mamma undrade häromdagen var jag fått mitt ordningssinne ifrån. Kanske från min mormor. Medan jag är uppväxt med mycket julklappar och att nästan alla mina leksaker har sparats så är mamma uppväxt med att de hade vad de behövde och fick någon leksak till jul, men inget överflöd som jag har förstått det. Och jag undrar om det är det som har slagit tvärtom på oss. Att jag gärna rensar bort och minimerar mina inköp. Blir stressad över för mycket saker runtomkring mig om de inte används. Jag är van att ha för mycket. Och mamma har hittills sparat det mesta, tycker om att köpa många julklappar etc. Hon som är uppväxt med längtan efter mer. Tänker att det är lättare för mig att dra åt det minimalistiska hållet för att jag är uppväxt med överflödet. Jag har inte behövt längta efter det. Och vet att om jag rensar bort som står i förrådet så kan jag i värsta fall köpa det en gång till om jag skulle behöva.

    Jag beundrar väldigt mycket min mormor och morfars hem som är hemtrevligt men bara precis vad de behöver. Ett hem där det alltid bjuds på god mat och fika. Där det alltid är städat och prydligt och vilsamt att sätta sig bekvämt i fåtöljen för det står ingen disk och dräller i köket som man tittar på. (Det fina med diskställ innanför skåpluckorna i Finland). Lakanen manglas, kläderna hänger ute för att vädras. Mitt ideal liv att bara ha precis det jag behöver och hinna ta hand om det ordentligt. Med tre små barn gör vi vårt bästa för att hinna med. Inköp är en riktig tidstjuv som jag skulle vilja minimera ännu mer men inte helt lätt i byte av säsong när det behövs framförallt skor, stövlar och handskar i nya storlekar. Kläder lyckas de bra med att ärva av varandra. Och just nu får jag ändå lägga ordning i skåpen lite på is och komma ihåg att det finns viktigare saker! :)

    Svara
    1. Minimalisten från Österbotten

      Jag måste säga som du M att jag känner igen mig exakt, men i din kommentar här! Det känns som att din kommentar är exakt de orden jag skulle skrivit😅

      Jag kom in på min minimalistiska resan då jag var hemma med första barnet och ångrar inte det en sekund! Däremot så förstår inte min mor detta överhuvudtaget, vilket jag kan känna frustration över. Jag känner igen det hon håller på med och det gör mig totalt galen!! Hon försökte ”köpa” min kärlek genom att överrösa mig med saker (även sånt som jag i tonåren även kände att jag kanske inte riktigt ville ha eller hade behov av) och nu tyvärr ser jag samma mönster med mina barn, hennes barnbarn. Hur konfronterar man nån med att säga att det inte går att köpa in sig i nåns liv!??

      Bör väl tilläggas att jag vill rikta ett stort TACK till er minimalisterna, det var er blogg som fick mig att börja rensa och fundera över vad jag egentligen behöver !! 🙏 Jag läste hela bloggen från ert allra första inlägg och följer ännu idag med spänning när nästa inlägg ska postas! Kan känna att det blir en hel del liknande inlägg då man följt er i 5 år men det kan komma guldkorn där man ännu ser saker ur en ny synvinkel eller bara ren och skär inspiration att ta itu med en ny rensning. 😉🤗

      Gärna ett inlägg på hur man får släkten att ”tagga ner” på gåvofronten så att jag också känner att jag kan/får ge mina barn nåt, för som det är idag så vet jag att de kommer att få så mycket presenter/julklappar att jag känner att jag inte kan köpa nåt från mig/familjen för då blir det för mycket och det gör mig mycket ledsen! Jag vill ju också kunna ge mina barn nåt speciellt som de minns.

  3. Linda

    Ett tips til Minimalisterna från Österbotten angående gåvor till barnen, nu som vi närmar oss jul.

    Jag har pratat med släktingar i lugn och ro, till exempel med min mans faster på sommarsemestern och sagt hur vi känner angående gåvor. Det har resulterat i att hon och hennes man ger våra barn ett kort på en upplevelse varje jul som de ska göra tillsammans på sommaren. Min äldsta dotter ser fram mot det och pratar om det hela våren, och det är en stor dag varje sommar när gammelfaster och gammelfarbror hämtar för att åka till någon lokal aktivitet (ofta en hård med djur och fika). Och jag ser att de vuxna också har det fint, så det är ett förslag.

    Svara
    1. Minimalisten från Österbotten

      Tack för tipset!
      Jag har nog förespråkat aktiviteter länge och visst lyssnar de på önskemålet men då känner de att det tydligen inte ”räcker” med att ge ett aktivitetskort eller presentkort till nåt utan bara MÅSTE köpa nån pryl också, eller till och med två!! 🤨 så då blir det ju ännu mera gåvor😤 inte lätt det här med gåvor😅

  4. Jennie

    På tal om att inte ha varit minimalist hela livet – skulle ni kunna visa några före- och efterbilder? Jag vet att ni gör det ibland men då är det inte så stor skillnad eftersom ni redan är minimalister. Det vore intressant att se bilder från långt tillbaka, t.ex. en jämförelse av garderob eller köksskåp för 10 år sedan och nu. Det skulle inspirera mig och säkert många andra :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, utmaningen är nog att vi inte har så mycket bilder från ”innan”. Vi insåg efter bara ett drygt år ihop att vi ville leva mer minimalistiskt, efter det flyttade vi ihop och i den vevan började vi minimera sakerna (två bohag skulle ju bli ett så just då fanns det ju väldigt överflöd av det mesta i så väl möbelväg som köksgeråd osv.). Garderoben har ju varit betydligt större, men samtidigt var det inte något jag tänkte på att fota för sisådär 10 år sedan innan eller precis i början när vi började blogga. Önskar att jag hade tagit mycket mer foton såklart, men precis som många andra så tar man ju inte så ofta foton på sin välfyllda garderob eller stökiga förråd eller köksskåpen för den delen. :)

Lämna ett svar