Etikettarkiv: hållbarlivsstil

Plötsligt händer det!

Äntligen ska vi bli Herr och Fru Minimalist på riktigt! För även om vi kallat oss det i bloggen sedan starten 2013 när vi var anonyma, så har vi inte varit varken gifta eller förlovade. Men plötsligt hände det – Herr Minimalist friade och Fru Minimalist sa JA! :)

Efter 8,5 år tillsammans, två barn, en bokbebis och oräkneligt antal roliga upplevelser tillsammans, så skedde det! En solig kväll på en strand på Gotland, i närheten av det hus vi hyr där varje sommar. Vi började åka till Gotland när vi fick barn och sedan dess upptäcker vi ön pö om pö tillsammans.

Inom ett par år väntar någon form av minimalistiskt bröllop. Vi vet inte riktigt hur vi vill ha det, så tips med diverse förslag kring minimalistiskt och hållbart bröllop mottages tacksamt! Men det här är vad vi känner just nu:

  • Inget storslaget bröllop utan vi tänker oss närmsta familjen och vänner vilket inkl allas barn ändå skulle bli ca 50 personer. Barn får gärna vara med.
  • Kyrklig vigsel, inte för att vi är särskilt kyrkliga, men vi upplever att det blir mer stämningsfullt.
  • Ingen av oss tycker om att stå i centrum, så traditionsenlig sittande trerätters middag med tal och efterföljande bröllopsfest går bort.
  • Vi vill inte ordna en massa själva på bröllopsdagen då vi upplevt att det blir väldigt lite tid och energi för umgänge när vi fixat vid födelsedagsfester, barnens dop mm.
  • Geografiskt tänker vi utanför Stockholm så att majoriteten av gästerna inte behöver transportera sig så långt (miljöskäl) eller i Dalarna där vi båda har påbrå från.

Kanske har du varit på något bröllop utan den traditionsenliga middagen som du tyckte var bra? Ett bröllop med annorlunda men trevligt upplägg? Eller har du tips på prisvärd bröllopsfotograf eller fin lokal? Vad som är värt att lägga pengar på och vad man verkligen kan skippa?

Som sagt – alla tips mottages tacksamt!

Shoppingfritt år 2020 – Halvårsuppdatering

Det har gått ett drygt halvår med shoppingfritt år nu och det känns som jag knappt berört ämnet under året. Men här kommer en rapport och statusuppdatering!

Första halvåret gick väldigt bra och kändes enkelt. Kanske för att jag de första månaderna motiverades av utmaningen, och när corona slog till blev jag bara icke-shoppingsugen. Jag kände noll sug att konsumera och reflekterade inte så mycket över shoppingstoppet. Oklart varför, nedstämdhet, oro? Eller bara fokus på annat håll.

Annars är det ju lätt att falla för shopping som kortsiktigt uppiggande aktivitet i tider av stress, tristess, brist på sömn eller brist på andra stimulerande aktiviteter att göra och spendera pengar på. Shoppa sig lite gladare och få känna tillfälligt positiva känslor.

Nåväl, så omänskligt duktig har jag inte varit, jag har shoppat. Detta som är mitt andra shoppingfria år har jag i förhållningsreglerna satt att jag får shoppa second hand, så det har jag gjort. Två piké-tröjor som jag ofta har vid hemmajobb då skjorta känns onödigt uppklätt när jag arbetar hemifrån. Samt en tröja.

Nyköp skedde i början av sommaren i form av en bikini. Vilket ändå kändes okej, det var ett konkret behov som jag totalt glömt bort i kallaste december när idén om ytterligare ett shoppingfritt år dök upp. :)

Men, sen kom semestern och plötsligt gick flera par träningsstrumpor sönder, en sport-bh slets ut och mina enda par träningsshorts har använts så flitigt i sommarvärmen att de aldrig luktar fräscht längre (bra tecken ändå på att träningen gått bra, alltid något :) ). Shortsen har jag insett behöver ersättas så det ska jag leta efter second hand. Men sport-bh och strumpor får jag nog köpa nytt om det ska bli något, får se hur jag gör.

Vi minimalister har ju sällan överflöd så det bara är att ”plocka fram” någon variant som blivit liggandes, utan snarare har vi precis det vi frekvent använder och behöver. ;)

I likhet med tidigare års shoppingstopp, så gäller det enbart kläder och prylar till mig själv. Har barnen behov som behöver tillfredsställas så får så ske, även om vi alltid letar second hand i första hand även till dem och hittat både sommarens sandaler som höstens skor second hand. Likaså är det okej om något behövs till hemmet, sambon köpte exempelvis en grill till oss i våras då vi inte ägt någon sådan tidigare. Efter två år i hus har vi insett att vi vill ha en grill. Slow consumption osv. :)

Sammanfattningsvis går det sådär med det shoppingfria året. När träningsshortsen har ersatts med ”nya” (bättre begagnade) ryker de illaluktande också. Så några ersättningsköp som nämnts ovan samtidigt som de utslitna eller trasiga dito rensas ut. Och det är just detta som gör att Herr Minimalist inte tycker ett shoppingfritt år är att föredra när man väl har en minimalistisk livsstil, att oväntade konkreta behov uppstår i livet, läs mer om hans tankar kring köpstopp här.

Är du nyfiken på mina förhållningsregler för det shoppingfria året så hittar du dem här.

Har du shoppingstopp/köpstopp i år och hur går det i så fall? Upplever du att corona gjort det enklare eller svårare att avstå konsumtion?

Från prylköp till prenumerationstjänst

Idag är det enklare och ofta billigare att köpa nytt, än att laga och förlänga livslängden på det som redan producerats. Hur skulle vi kunna göra för att ändra på det?

Tre veckor utan diskmaskin i väntan på reservdelar till vår diskmaskin, fick oss att fundera över dels hur dyrt det är att reparera vitvaror, men också kring prenumerationstjänster vs köpa och äga, denna typ av saker.

Inom mjukvarubranschen är SaaS (Software as a Service) vanligt förekommande. Det betyder att du prenumererar på en programvara/mjukvara och betalar en regelbunden fast summa pengar, i vilken det ingår service och uppdatering av programvaran. Du känner säkert igen prismodellen från vissa appar du betalar för månadsvis, bilar som leasas (men inte exempelvis Netflix, de tillhandahåller innehåll men ingen programvara). Inom verkstadsindustrin är det vanligt att stora maskiner har samma prismodell, du betalar månadsvis och kan räkna med service när maskinen krånglar liksom mjukvaruuppdateringar av maskinen.

Vad skulle hända om majoriteten av våra större privata prylköp, köptes med en SaaS-modell? Tänk alla dina vitvaror i köket, dina teknikprylar som datorer och tv-apparater liksom värmepumpar och liknande.

Jo, tillverkaren skulle vilja tillhandahålla en så kvalitativ produkt som möjligt, för att slippa åka ut och serva den för att någon lite del gått sönder. Reparationen skulle kosta i reservdelar, tid och personal, så det vore gynnsamt att istället tillverka kvalitet. Och du prenumererar då snarare på en tjänst; en fungerande maskin som gör ren disken, en dator som inte strular, du har inte köpt själva tvättmaskinen eller datorn. Så med den modellen skulle det gynna tillverkaren att tillverka kvalitet som håller länge.

För vår del var det som sagt diskmaskinen som gick sönder, den är tre år gammal (2017) och det var värmeelementet som slutade fungera, vilket gjorde att disken varken blev ren eller torr. Eftersom den är så ny så kändes det givet för oss att laga maskinen om det gick istället för att frakta hit en ny stor maskin med alla sina delar, när det bara är en liten grej som gått sönder. En ny diskmaskin skulle kosta ca 4 500 kr, reparationen kostade 3 000 kr. Eftermarknaden är lukrativ. Men ur miljösynvinkel så var detta det bästa valet på en så pass ny maskin. Kanske man man säga att vi tog en för teamet, som jag skrev om i inlägget här om veckan. :)

Så här två veckor efter att reparatören var här är vi fortfarande tacksamma över att ha en fungerande diskmaskin. Två av de tre veckor vi var utan diskmaskinen var hela familjen hemma i karantän på grund av lättare förkylning hos ett av barnen. Och ni andra småbarnsfamiljer vet ju hur mycket disk som skapas när hela familjen är hemma 24/7 och äter alla måltider hemma på grund av rådande läge. Om händerna var torra innan på grund av handtvätt, så var det inget mot vad de var efter dessa veckor med frekvent handdiskande. :)

Vad tror du om prismodellen att privatpersoner leasar sina dyrare prylar, skulle det göra att tillverkaren höjde kvaliteten på det som säljs?

Vad har vi så bråttom tillbaka till?

Det känns som alla så snabbt som möjligt vill komma tillbaka till en normal vardag och till så som livet såg ut innan corona. Men vad är det egentligen vi har så bråttom tillbaka till?

Jag tror alla håller med om att det kommer finnas ett ”före” och ett ”efter” corona. Hur vill vi att detta ”efter” ska se ut. Vad av det gamla vill vi ha tillbaka, vad vill vi välja bort och vad av allt vi lärt oss under den här processen vill vi ta med oss och kanske till och med låta ta större plats i den tid som väntar efter corona?

Jag såg en tänkvärd och halvrolig text på sociala medier för några veckor sedan:

Kinda feeling like the earth just sent us all to our rooms to think about what we’ve done.

Kanske är det någon där uppe som inte riktigt tycker att vi har tänkt klart tankarna kring hur vi vill att världen och livet ska se ut, och därför inte släpper ut oss ur rummet till vårt ”efter”.

När jag och sambon åker bil och en bilförare kör snabbt och som en galning, brukar vi skämtsamt säga, vad har hen så bråttom till? Att komma hem snabbast möjligt bara för att sedan lägga sig i soffan stirrandes på mobilen?

Vad är det vi har så bråttom att komma tillbaka till? Kanske är det inte förrän vi landat i och tänkt klart hur vi vill forma och skapa vårt ”efter” corona, som sjukdomen släpper sitt grepp om samhället, och tar oss dit.

Och jag förstår att alla inom vård och omsorg, de som blivit av med sitt jobb och sin trygghet, liksom de som drabbats av den värsta sortens corona, bara vill tillbaka till det som tidigare var ens ”normala” vardag. Men alla vi andra, vi kan passa på att ta oss en funderare kring vad av det normala som är värt att faktiskt ha bråttom tillbaka till. Hur vi vill att världen, samhället och livet ska se ut efter corona?

Vad tror du? :) Och hur vill du forma ditt efter corona?

Allemansrätten hotad av corona

Vandringsintresset har ökat under flera år, allt fler tar sig ut i naturen och väljer att svemestra på sommaren och hittar till fjällen på vintern. Samtidigt som Svenska Turistföreningen (STF), som arbetat i 135 år för att alla ska ha tillgång till Sveriges natur, går på knäna och riskerar att gå omkull, på grund av corona.

En otroligt viktig pusselbit i den unika allemansrätten är på väg att försvinna. För vi är på väg att förlora den stora förening som skapar enkla vägar ut i naturen med bra boenden till rimliga priser i vacker natur runt om i hela vårt avlånga land. En förening som slår vakt om allemansrätten, inspirerar och guidar till nya äventyr och är en röst i viktiga miljöfrågor.

STF har 10 riktlinjer för turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor, och nummer 1 på listan är ”Hållbar turism. Vi värnar besöksmålens natur- och kulturvärden på ett långsiktigt och hållbart sätt. STF ska vara en drivande aktör för en hållbar turistutveckling i Sverige.”

Förstå kraften i och vikten av att ha kvar en stor förening som sätter hållbarhet, miljö och svensk turism högst upp på agendan. Detta i en tid när många svenskar av såväl klimatskäl som corona-skäl, kommer vilja ha tillgång till, och kunna turista i den vackra svenska naturen och köra svemester oavsett årstid.

Vad vill du ska finnas kvar den dag du vaknar upp efter corona? Vad är viktigt att ha tillgång till när livet återgår till det normala? Det måste vi börja stötta redan idag! Annars är risken stor att vi vaknar upp till en morgondag där mycket fint gott förlorat för att vi hade fullt upp med att oroa oss och bunkra mat. Och för att många inte ens tänkt tanken att det skulle kunna hända när det bara står om utmaningarna för stora företag och sjukvården på nyhetssidorna.

Vad kan du göra?
Du kan swisha ett bidrag, du kan bli medlem och du kan köpa ett presentkort. Läs mer här!

Vad är min relation till STF? I vuxen ålder kom den i samband med att jag och sambon bestämde oss för att fjällvandra under den första sommaren tillsammans år 2012. Någonstans där under en veckas vandring så insåg jag vilken enorm naturskatt vi har i vårt eget land.

Och även om jag gillar att vara i naturen så är jag ingen tältmänniska. Utedass är inga som helst problem eller att sova i ett rum med andra. Men jag vill inte vakna kall eller svettig i ett fuktigt tält på en madrass som tappat hälften av all luft. Som vuxen har jag blivit bekväm och vill vandra mellan STF-stugor eller ha en bas i en stuga och göra dagsutflykter.

Kolla på bilderna ovan och inse vilken natur- och kulturskatt vi är på väg att förlora. För STF gör naturen tillgänglig för många. Både genom information men också genom att anordna aktiviteter och guidningar till nya äventyr, och inte minst, genom sina 250 prisvärda boenden runt om i vårt avlånga land. Hjälp och stötta dem nu för att kunna njuta av dem sen!

Vad är viktigt för dig att det finns kvar när vi vaknar upp ”på andra sidan” corona och hur gör du för att stötta just det?

Ta en för teamet

Vi har i flera år pratat här hemma om konceptet att ”ta en för teamet” ur ett klimatperspektiv. Nu kom vi att tänka på att det är lika applicerbart gällande corona. Låt mig förklara vad vi menar med begreppet, jag tror nämligen inte att vi skrivit om det på bloggen tidigare.

Att ta en för teamet kan innebära att du gör hållbara val som andra inte riktigt vågar, med förhoppningen att fler ska inspireras till liknande val framöver. Det är också när du gör ett val som är bättre ur ett klimatperspektiv eller coronaperspektiv, men som kräver mer jobb eller uppoffringar för dig än ett mindre klimatsmart eller mindre ansvarsfullt val hade gjort.

Inom klimatområdet kan det exempelvis innebära att du väljer att skänka något som hade varit enklast och snabbast att bara slänga när du ändå ska till tippen. Men du tar dig ändå tid och energi att hitta en ny ägare till saken, som i sin tur slipper köpa nyproducerat. Du förlänger livslängden och tar en för teamet (jorden).

Samma sak om du eller familjen avstår en flygresa, det hade kanske varit smidigast att flyga dit du/ni ska, men väljer att ta en för teamet och tar tåget istället. Det är det bästa valet för klimatet och kan samtidigt inspirera andra att göra samma hållbara val i en liknande situation.

Ibland har det hänt att en av oss blivit sugen på att slänga något för att genast bli av med det som rensats ut, men så har den andra påmint om att nu tar vi en för teamet. Så fotar vi, administrerar och försöker skänka för att hitta ny ägare.

Så här i pandemitider när corona härjar är vi många som behöver ta en för teamet. Vi behöver ändra våra planer, ställa in våra resor, hålla oss hemmavid och borta från släktingar. Så gott som dagligen behöver de flesta göra andra, ofta jobbigare, val jämfört med hur vardagen såg ut för bara en månad sedan.

I detta läge behöver vi göra uppoffringar i våra liv för vår omgivnings skull. Vi behöver zooma ut och lyfta blicken från oss själva. För även om man känner att det inte är någon större fara för en själv, så behöver vi ta en för teamet. För teamet medmänniskor och för vårt land, team Sverige.

Den vecka som passerat skulle vi exempelvis spenderat i de svenska fjällen tillsammans med vänner och familj. En efterlängtad resa denna snöfattiga vinter. Men dagen innan avresa började vi tveka och beslutade, om än motvilligt, att stanna kvar hemma och ta en för team Sverige. (En dag efteråt beslutade Skistar att man fick pengar tillgodo vid avbokning – tack!).

Vi är många som nu och framöver behöver göra liknande val, välja bort, planera om, ta ansvar, inspirera, och helt enkelt ta en för teamet såväl ur klimatperspektiv som coronaperspektiv.

Är du beredd att ta en för såväl team Sverige som för team Jorden? :)

Kan corona gynna klimatet?

Corona, vem kunde ana att det skulle få så stora konsekvenser på så bred front. Det är otroligt hemskt för alla som drabbas av själva sjukdomen, anställda som förlorar jobb, en sjukdomssektor som redan innan gick på knäna, och många som får se flera års besparingar försvinna i ett djupt svart hål (jag själv inräknad).

Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om det är precis den här typen av rejält omskakande händelse som behövs, för att det ska ske en nödvändig global förändring i samhället med en positiv inverkan på klimatet som resultat. Där global samverkan blivit ett måste och politiker fått anledning att kliva fram och fatta avgörande beslut med negativa konsekvenser för samhället. Kanske känns stora beslut för klimatet inte lika läskiga och främmande att fatta efter corona. Och nu vet vi att samhället kan ställa om snabbt på många fronter när vi behandlar krisen som en kris.

Fatta styrkan i att vi kan stänga ner stora delar av världen på kortare tid än två månader (!). Och styrkan i att vi nu en gång praktiskt har genomfört just det i och med corona. Förhoppningsvis kan vi då med de lärdomar och erfarenhet som detta givit, också skapa långsiktiga strukturella förändringar som gynnar klimatet.

Kan det rent av vara så att vi om några år ser tillbaka på corona som startskottet på det gemensamma greppet för att motverka klimatförändringarna och som avstamp på det globala klimatarbetet?

Låt mig förklara hur jag tänker:

  • Recession eller depression. Om det blir en recession eller till och med depression, kommer folk att hålla i pengarna och konsumera betydligt mindre. Vilket såklart spär på ekonomins negativa spiral, samtidigt som klimatet jublar tack vare…(nästa punkt)
  • Minskad konsumtion. Även om det inte blir en depression så kommer konsumtionen av prylar och kläder sannolikt att minska under en längre period. I bästa fall skapas en långsiktigt sundare konsumtionskultur som baseras på behov snarare än känsla eller status. Och företagen får lov att tänka över sin affärsmodell och hitta hållbara versioner, hållbar för att klara oroligheter i världen och hållbar för miljön.
  • Minskad produktion. Utbud och efterfrågan hänger såklart ihop. På lång sikt minskar produktionen om vi minskar efterfrågar. På kort sikt går den ner genom att många i de värst drabbade länderna producerar det vi i västvärlden konsumerar, men nu inte kunnat producera på grund av corona.
  • Kulturförändring. Folk kommer nu och framöver att resa mindre, det kommer bli mer naturligt och accepterat att arbeta på distans och ha webbmöten. Företagen inser att distansarbete funkar, vilket för många skapar ett sundare arbetsklimat och minskar vardagsstressen. Och vänjer vi oss vid att konsumera och resa mindre, behöver vi dra in mindre pengar, kan jobba och stressa mindre, vilket ger mer tid för nära och kära…en positiv spiral för individen och klimatet, som på sikt genererar en kulturförändring!

Å ena sidan gör krissituationen att det sämsta hos människor plockas fram, egoismen tar över förnuftet och vi bunkrar varor utan omtanke om andra. Å andra sidan visar många också medmänsklighet och vi tar oss tid att prata med varandra för färre behöver skynda till tåg, möten eller aktiviteter. Enskilda personer erbjuder hjälp med medicin och handling till de som inte kan, och grupper med liknande syfte bildas.

Nya positiva sidor kommer också fram i krissituationer, och jag hoppas att de är större än egoismen, åtminstone när den initiala paniken lagt sig och vi inser att ”we are in this together”. Som Stefan Löfven sa: ”Vi ska ta oss genom det och jag vill understryka att vi ska göra det tillsammans”. Var det klimatkrisen eller corona han talade om? :) Det gäller båda oavsett.

Vad tror du, kan corona föra med sig något positivt när det gäller klimatkrisen, kan det skapa en sundare kultur inom såväl konsumtion, resvanor som arbete?