Det är lätt att tro att bara för att någon har lätt för att prylbanta, har en liten garderob och endast lever med det hen behöver, så har personen alltid haft det lätt att anamma en minimalistisk livsstil. Så behöver det absolut inte vara.
Jag var inte någon minimalist som barn. Jag växte upp i ett stort hus med många leksaker och många skrymslen att ställa undan och spara prylar och kläder på. Jag samlade på allt från suddgummin, kulor och manicklar till klistermärken, hockeybilder och aluminiumburks öppnare (grejen man drar i för att öppna en burk läsk).
Delar av min samling med klistermärken
Min familj köpte visserligen mycket second hand och ärvde både leksaker och kläder från äldre kusiner. Men jag minns inte att vi direkt rensade ut något eller på andra sätt levde särskilt minimalistiskt. Jag skulle säga att jag varken föddes som minimalist eller uppfostrades med ett minimalistiskt tänk. Däremot har jag alltid gillat struktur och ordning, samt i vuxen ålder varit nyfiken på hur man kan optimera livet och vad vi mår bra av såväl fysiskt som psykiskt.
Varför skriver jag det här? Jo, för att några av er läsare kanske känner att det här med minimalism ibland inte kommer naturligt för er. Utan att det kräver nya tankesätt, ”arbete” med sitt inre och sina prioriteringar, samt energi för att angripa och lösa utmaningar i livet på andra sätt än tidigare. Då kan det vara skönt att veta att:
- Jag uppfostrades inte med ett minimalistiskt mindset.
- Att leva minimalistiskt och hållbart kom inte helt naturligt för mig i början.
- Och det var initialt inte enkelt för mig att släppa taget om vissa ägodelar.
Minimalister är inte per automatik människor med superkrafter som inte påverkas av reklam, samhällets normer och andra marknadskrafter. Däremot har många minimalister lärt känna sig själva bra, är medvetna om sina prioriteringar, samt har kartlagt akilleshälar och konsumtionsmönster. Och utifrån detta skaffat sig verktyg och tankesätt som hjälper en att leva minimalistiskt.
Men också upptäckt alla fördelar som en minimalistisk livsstil kommer med och väljer därför den vägen i varje valsituation. Nu och sedan flera år tillbaka känns det som ett helt självklart och enkelt val för mig.
Hur har det varit för dig, är du född och uppfostrad till minimalist eller har du upplevt det enkelt att anamma en mer minimalistisk livsstil som vuxen?
Nedan är ett citat som kan vara bra att ha med sig när man strävar mot en minimalistisk livsstil och följer eller läser om andra som gör detsamma:
”Jämför aldrig din början med någon annans mitt”.
Jon Acuff
