Etikettarkiv: föräldrar

Jag föddes inte som minimalist

Det är lätt att tro att bara för att någon har lätt för att prylbanta, har en liten garderob och endast lever med det hen behöver, så har personen alltid haft det lätt att anamma en minimalistisk livsstil. Så behöver det absolut inte vara.

Jag var inte någon minimalist som barn. Jag växte upp i ett stort hus med många leksaker och många skrymslen att ställa undan och spara prylar och kläder på. Jag samlade på allt från suddgummin, kulor och manicklar till klistermärken, hockeybilder och aluminiumburks öppnare (grejen man drar i för att öppna en burk läsk).

Min familj köpte visserligen mycket second hand och ärvde både leksaker och kläder från äldre kusiner. Men jag minns inte att vi direkt rensade ut något eller på andra sätt levde särskilt minimalistiskt. Jag skulle säga att jag varken föddes som minimalist eller uppfostrades med ett minimalistiskt tänk. Däremot har jag alltid gillat struktur och ordning, samt i vuxen ålder varit nyfiken på hur man kan optimera livet och vad vi mår bra av såväl fysiskt som psykiskt.

Varför skriver jag det här? Jo, för att några av er läsare kanske känner att det här med minimalism ibland inte kommer naturligt för er. Utan att det kräver nya tankesätt, ”arbete” med sitt inre och sina prioriteringar, samt energi för att angripa och lösa utmaningar i livet på andra sätt än tidigare. Då kan det vara skönt att veta att:

  • Jag uppfostrades inte med ett minimalistiskt mindset.
  • Att leva minimalistiskt och hållbart kom inte helt naturligt för mig i början.
  • Och det var initialt inte enkelt för mig att släppa taget om vissa ägodelar.

Minimalister är inte per automatik människor med superkrafter som inte påverkas av reklam, samhällets normer och andra marknadskrafter. Däremot har många minimalister lärt känna sig själva bra, är medvetna om sina prioriteringar, samt har kartlagt akilleshälar och konsumtionsmönster. Och utifrån detta skaffat sig verktyg och tankesätt som hjälper en att leva minimalistiskt.

Men också upptäckt alla fördelar som en minimalistisk livsstil kommer med och väljer därför den vägen i varje valsituation. Nu och sedan flera år tillbaka känns det som ett helt självklart och enkelt val för mig.

Hur har det varit för dig, är du född och uppfostrad till minimalist eller har du upplevt det enkelt att anamma en mer minimalistisk livsstil som vuxen?

Nedan är ett citat som kan vara bra att ha med sig när man strävar mot en minimalistisk livsstil och följer eller läser om andra som gör detsamma:

”Jämför aldrig din början med någon annans mitt”.
Jon Acuff

Dina 960 månader i livet

Vad vill du lägga din tid i livet på? Skulle du tänka och prioritera annorlunda om du visste exakt hur lång tid du hade kvar att leva? Medellivslängden i Sverige är ca 80 år, det betyder att du bara har 960 månader på dig att njuta av livet från det att du föds.

Det finns forskning som visar att redan när du går ut gymnasiet, har du spenderat över 90% av den tid du totalt i livet tillbringar med dina föräldrar. För vissa gäller detsamma tiden med sina syskon, beroende på relation och hur nära varandra ni bor.

Många tycks trots detta tycka att tv-soffan är väl spenderade timmar på dygnet, eller slösurfande på mobilen. Fotbolls-EM är nyligen avslutat och många spenderade åtskilliga timmar framför mer eller mindre spännande fotbollsmatcher. Senare i sommar börjar OS som även det kommer få stor del av svenska folket att bänka sig framför tv:n.

Varför hamnar du så lätt framför tv:n om kvällarna? Många gör det nog för att spara energi för att orka med nästa arbetsdag. Andra för att de tror sig återskapa energi genom den typen av lugn och avkopplande aktivitet. Vi har också varit där, men de senaste åren har vi insett att tv inte är det bästa sättet att återskapa energi efter en tuff dag. Träning, meditation, yoga, umgänge med nära och kära eller att baka, kan ge minst lika bra avkoppling och fylla på energidepåerna.

Kanske kan några av tv-timmarna eller övertiden på jobbet bytas ut mot tid med föräldrar, syskon och övrig familj, om det är svårt att träffas fysiskt så via videosamtal eller telefon. Något som är vanligt att ångra på sin dödsbädd är just att inte mer tid spenderades med familj och vänner, bli inte en av dem som ångrar just detta.

Det kan vara värt att då och då reflektera över hur du vill spendera din livstid. Läser du det här har du betydligt färre än de ursprungliga 960 månaderna kvar. Jag och Herr Minimalist har var och en drygt 500 månader kvar att njuta av livet. Det känns skrämmande lite när man ser det på pränt och vet hur snabbt en månad kan gå!

Hur många månader har du kvar och hur vill du spendera dessa kvarvarande månader? Vad vill du lägga mer respektive mindre tid på? Och vad är ditt bästa sätt och tips för att återfå energi efter en tuff dag på exempelvis jobbet?

När mammor dör

För tre år sedan gick min mormor bort efter ett snabbt sjukdomsförlopp. Vi stod varandra väldigt nära och jag hann knappt ta in att hon var sjuk och inte längre bodde i sin lägenhet förrän hon var borta. Vilket samtidigt var skönt eftersom hon slapp bo på hem eller ligga på sjukhus särskilt längre. Nu tre år senare föddes vårt andra barn, Lillebror Minimalist, kring samma datum. Jag kan fortfarande känna en sorg över att hon aldrig fick träffa något av sina barnbarnsbarn. Men så är livet, och när ett ljus släcks tänds ett annat någon annanstans.

Jag läste nyligen en dikt av Göran Tunström:

”När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta.
När mammor dör, växer det sly överallt.”

Det var först när jag själv fick förmånen att bli mamma till Storasyster Minimalist, som jag insåg hur mycket min mamma måste älska mig. Det är svårt att förstå hur det ska finnas plats för mer kärlek till fler i samma hjärta. Men modershjärtan växer sig större i takt med att familjen växer och fler kärleksfulla individer tar sig in i ens liv. En dag har det plats för både partner, barn, barnbarnsbarn och andra i ens närhet som förtjänar en plats.

Att få egna barn har samtidigt gjort mig mer rädd att förlora min mamma. Hur ska jag kunna navigera mitt liv utan det sista väderstrecket? Hur ska jag lära mig leva med mindre syre? Kommer jag någonsin hitta en glänta där jag kan se det vackra bortom all sly när jag mist den som älskat mig allra mest? Hon som gav mig livet, min mamma.

Men vad har det här med minimalism att göra? Kanske inget. Eller kanske allt. För i grund och botten är familjen det viktigaste många av oss har. Ändå har vi svårt att prioritera och uppskatta den i jakten på en framgångsrik karriär, mer pengar, högre status, fler prylar och ett fullspäckat schema där tid och umgänge med familjen sällan bokas in som en aktivitet. Trots att det kanske är den viktigaste aktiviteten av alla.

Rensning i föräldrahemmet

I helgen blev det ett besök hos mina föräldrar där rensning stod högst upp på agendan. Efter 31 år i sju rum och kök, dubbelgarage, två förråd och en vind, med tre barn, har de samlat på sig både det ena och det tredje. Men nu har de äntligen insett att de måste börja rensa i den 175 kvm stora villan och tillhörande biutrymmen.

Det hela började egentligen i somras med mormors bortgång och den rensning av hennes lägenhet som det medförde. Under hösten fick sedan mina föräldrar ett erbjudande om att teckna sig för en nyproducerad bostadsrätt, hälften så stor som villan de bor i idag, vilket de blev väldigt intresserade av. Men med inflyttning om mindre än ett halvår insåg de att de inte skulle hinna rensa ur villan samt alla biutrymmen inom den tidsramen och valde att tacka nej till erbjudandet. Visst fanns det ytterligare skäl till att de i slutändan valde att tacka nej, men det överväldigande rensningsprojektet var en av de främsta orsakerna.

I helgen valde jag därför att dra mitt strå till, eller kanske från, stacken genom att rensa och göra mig av med de saker som förvarades hos dem men som egentligen är mina. Till exempel flera kartonger med tio års ackumulerade födelsedagspresenter samt ytterligare kartonger fyllda med saker som rensats ur vår nuvarande lägenhet i väntan på bättre öde. Totalt lämnade jag tre banankartonger till loppis samt två kassar med kläder till H&Ms Garment Collection. Trots helgens flitiga rensande finns det fortfarande en hel del ägodelar att gå igenom men det sparar jag till en annan dag.

Mina insikter från helgen är hur otroligt lätt det är att spara på ALLT när man har tillgång till snudd på obegränsade förvaringsutrymmen. En stor del av de sparade sakerna hade dessutom garanterat gjort någon annan glad och kanske även genererat en viss inkomst om de sålts eller skänkts bort så fort de blev inaktuella stället för uppemot 30 år senare.

Så sätt igång och rensa redan idag, om du misstänker att du någon gång i livet kommer att flytta till en mindre bostad, så minskar risken att du hindras av dina prylar när det är dags! :)