Etikettarkiv: barn

Kan man leva minimalistiskt med barn?

Frågan i rubriken får vi ganska ofta. Och ja, det går, för det grundläggande inom minimalismen ändras inte bara för att du får barn. Det handlar fortfarande om att utgå från konkreta behov och identifiera vad som skapar värde i ditt liv. Och göra dig av med det som inte används eller på annat sätt inte fyller tillräckligt stort värde för dig.

Däremot kan minimalism med barn bli lite mer komplicerat än innan. Det kommer in fler åsikter, fler som tycker till och fler parametrar att ta hänsyn till. Och många barn gillar att spara, på allt från mjukisdjur, pyssel och kapsyler, till saker de hittar ute i naturen. Komplexiteten skapas genom:

  • Att barn växer fort och deras behov ändras snabbt.
  • Att det som funkar på ett barn funkar inte garanterat på ett annat.
  • Att barn får mer och mer egen vilja i takt med att de blir äldre, och det kan vara svårt att stå emot alla barn eller tonåringars ”villhöver”-grejer.
  • Att samhället kommer ha fler åsikter om ”hur du borde göra”.
  • Att marknadsförarna kommer lägga in en ytterligare växel för att påverka dig att konsumera mera.

Men värt att komma ihåg, är att det grundläggande egentligen inte har förändrats. Och som i så mycket annat – barn gör som vi vuxna gör, inte som vi säger. Så visa vägen genom att prata om och visa hur du själv gör, exempelvis genom:

  • Att du skänker bort saker du inte har behov av.
  • Att du säljer saker.
  • Att ni försöker använda det ni redan har istället för att köpa nytt.
  • Att du letar och köper second hand i första hand när behov uppstår.
  • Att du övar på att vara tacksam för det du/ni redan har.

Sen är ju minimalism så otroligt mycket mer än prylar. Och kanske kan just barn få vissa att inse just det. Att ens egna behov och ”individualism” sätts åt sidan under åtminstone en period. Kanske kan barn göra att livet känns mer meningsfullt, samt ökar viljan att leva minimalistiskt och mer hållbart.

Vad tycker du är största utmaningen med att leva minimalistiskt med barn?

Second hand-inspiration till barn

Samarbete Minikit med rabattkod till dig

Det finns många anledningar till att jag väljer andra hand i första hand till våra barn – mindre klimatavtryck, gifter urtvättade och mer prisvärt än nykonsumtion.

För ett par månader sedan fick jag höra om företaget Minikit. Och plötsligt hittade jag ett företag som lyckats med det jag saknat på second hand marknaden – nämligen att enkelt köpa hela klädset och matchande plagg.

Minikit gör det enkelt, smidigt och hållbart att köpa begagnade kläder till barnen när behov uppstår. De sätter ihop inspirerande kit bestående av färdigmatchade klädpaket. Exempelvis byxor, top och kofta, tights och klänning, body och byxor osv. Det gör att du sparar tid och energi som du kan lägga på annat.

Tjejerna bakom Minikit har tagit second hand till nästa nivå, genom att göra det enklare, smidigare och mer inspirerande att konsumera begagnat och hållbart. Plaggens kvalitet betygssätt för att köparen ska ha rätt förväntningar på plaggen i klädpaketet, vilket ju annars kan vara en osäkerhetsfaktor när man handlar second hand på nätet.

Just nu får du gratis frakt hos Minikit (och gratis retur om så behövs) med rabattkoden:
Minimalisterna
Koden gäller fram till 19 december 2021.

Nästa gång ditt eller dina barn (eller kanske barnbarn) har behov av ”nya” kläder, börja med att kika in hos Minikit för att se vad som finns i rätt storlek. Eller varför inte tipsa mor- och farföräldrar om att köpa de mjuka julklapparna hos Minikit detta år?

Köper du second hand-kläder till dina barn? Och vilken är din främsta anledning till att öka andelen second hand-köp?

Minimalistiskt barnkalas utomhus

I helgen var det dags för 6-åringens efterlängtade kompiskalas. Även om vi bara bjöd barn från förskolan så valde vi att ha kalaset utomhus. Och helt ärligt, vi har inte ens tillräckligt många stolar för att alla, totalt tio barn, skulle kunna sitta inomhus, så det var kanske lika bra. :)

Det var en strålande vinterdag med ett par minusgrader. Vi lade två timmar på att skotta fram gångar på gräsmattan samt skotta fram altanen, av all snö gjorde vi en stor snöhög som var väldigt poppis att åka i under kalaset. Och det var även populärt att röra sig genom snögångarna. Väl investerade tid att skotta så här i efterhand. :)

Vi började kalaset med att samla alla och körde lekar, därefter fri lek. Sen bjöds det på varm choklad och nypoppade popcorn. Därefter fika och tårta och fri lek igen. Sen hade vi förberett en skattjakt för att barnen skulle få röra på sig och hålla värmen uppe, samt hitta godispåsarna. Läs mer detaljer längre ner.

Vi avslutade med dansstopp – återigen för att hålla värmen uppe. Sen när några hade börjat gå hem, insåg vi att vi inte öppnat presenterna (oops, minus i föräldraprotokollet) så det fick vi såklart göra då. Men å andra sidan är det väl skönt när inte presenterna hamnar i fokus på kalaset. :)

Jag kan verkligen rekommendera att köra utomhuskalas ur minimalistisk synvinkel. Nu är det ju vinter så vi har inte altanmöbler ute, utan barnen fick sitta på picknickfiltar. Men vi behövde inte duka fint, hade engångsmuggar till varm choklad och popcorn, samt engångstallrikar till fikat (men vanliga bestick). Servetter behövdes inte. Det behövde inte städas innan och knappt något efteråt. Det var ju inte anledningen till utomhuskalaset, men så här i efterhand var det en minimalistisk bieffekt! :)

Men hur håller man ett kalas minimalistiskt? Och vad kan man tänka på vid utomhuskalas? Jag har fått en del frågor via Instagram som får sina svar nedan.

Presenter. Vid alla kompiskalas har vi skrivit på inbjudan att vi gärna samlar pengar till en gemensam present från alla. Jag har inte hört något negativt från någon och flera vänner och grannar har tagit efter konceptet. I år fick vår dotter en enhörnings-käpphäst samt ett större lego-”cafe” som jag köpt begagnat (men var oöppnat). En del barn hade en teckning eller pärlplatta med som present. Är barnet van att få många små presenter kan det vara bra att prata innan om detta inför kalaset.

Skattjakt. Skattjakten var en påhittad historia om en prinsessa, enhörning och magisk kristall, barnen fick olika uppdrag som de tillsammans skulle lösa för att samla nycklar som ledde dem till godisskatten som en fe hade tagit. Här fick vi föräldrar jobba; den ena gjorde en utmaning med alla barnen medan den andra föräldern förberedde nästa utmaning i en annan del av trädgården. Det var gåtor, pussel, kluriga räknegrejer, leta gömda guldmynt, känna-låda, skattkarta mm). Fram och tillbaka mellan oss tills skatten med godispåsarna tillslut var hittad.

Lekar. Födelsedagsbarnet hade önskat ”Kim:s lek” där man lägger fram ca 10 blandade pryttlar, barnen får blunda medan man tar bort en sak och sen ska de gissa vad som är borta. Vi hade även dansstopp för att hålla värmen uppe. Och så skattjakten då som vi gjorde över hela trädgården för att barnen skulle få röra på sig.

Har man utomhuskalas på vintern är det ett måste att försöka hålla barnen varma, blir de kalla är det tråkigt. Vi hade förberett med extravantar så det fanns att låna om någons vantar blev kalla/blöta. Hade det inte varit så mycket snö hade en hinderbana kunnat byggas upp i trädgården, nu räckte det bra med snöhögen och gångarna.

Kalastillbehör. Har vi inte alla diverse rester från kalas liggandes som inte använts upp? Som med mycket annat – prioritera. Vad tycker just dina barn förknippas med ”kalas”. Hos oss är det helt klart ballonger, både vanliga men också sifferballong nu när de är lite äldre. För någon annan är det kanske konfetti, serpentiner eller specialtårta. Vimplar brukar vi också ha men jag gör dem själv genom att skriva ut från nätet och tejpa upp på snöre. Vissa vimplar har använts flera kalas.

Det som blivit över från tidigare kalas då? Om du inte tror de kommer användas vid kommande kalas, så välj en dag i närtid och duka för fest. Barnen tycker säkert det är jättekul! :)

Gäster. Ju äldre barn desto mer vill de bestämma vilka som får komma. Vi har varierat mellan 4-8 gäster (+ våra 2 barn). Det viktiga är att det inte blir något enstaka barn i förskolegruppen/åldersgruppen/grannskapet kvar som inte är bjudet. Sen trycker jag man får acceptera att alla har olika förutsättningar att hålla stora/små kalas utifrån ekonomi, årstid, hus, preferenser, vänner etc.

Har du några ytterligare tips på temat minimalism och barnkalas? Eller har du något tips kring att ordna utomhuskalas att dela med dig av?

Jag föddes inte som minimalist

Det är lätt att tro att bara för att någon har lätt för att prylbanta, har en liten garderob och endast lever med det hen behöver, så har personen alltid haft det lätt att anamma en minimalistisk livsstil. Så behöver det absolut inte vara.

Jag var inte någon minimalist som barn. Jag växte upp i ett stort hus med många leksaker och många skrymslen att ställa undan och spara prylar och kläder på. Jag samlade på allt från suddgummin, kulor och manicklar till klistermärken, hockeybilder och aluminiumburks öppnare (grejen man drar i för att öppna en burk läsk).

Min familj köpte visserligen mycket second hand och ärvde både leksaker och kläder från äldre kusiner. Men jag minns inte att vi direkt rensade ut något eller på andra sätt levde särskilt minimalistiskt. Jag skulle säga att jag varken föddes som minimalist eller uppfostrades med ett minimalistiskt tänk. Däremot har jag alltid gillat struktur och ordning, samt i vuxen ålder varit nyfiken på hur man kan optimera livet och vad vi mår bra av såväl fysiskt som psykiskt.

Varför skriver jag det här? Jo, för att några av er läsare kanske känner att det här med minimalism ibland inte kommer naturligt för er. Utan att det kräver nya tankesätt, ”arbete” med sitt inre och sina prioriteringar, samt energi för att angripa och lösa utmaningar i livet på andra sätt än tidigare. Då kan det vara skönt att veta att:

  • Jag uppfostrades inte med ett minimalistiskt mindset.
  • Att leva minimalistiskt och hållbart kom inte helt naturligt för mig i början.
  • Och det var initialt inte enkelt för mig att släppa taget om vissa ägodelar.

Minimalister är inte per automatik människor med superkrafter som inte påverkas av reklam, samhällets normer och andra marknadskrafter. Däremot har många minimalister lärt känna sig själva bra, är medvetna om sina prioriteringar, samt har kartlagt akilleshälar och konsumtionsmönster. Och utifrån detta skaffat sig verktyg och tankesätt som hjälper en att leva minimalistiskt.

Men också upptäckt alla fördelar som en minimalistisk livsstil kommer med och väljer därför den vägen i varje valsituation. Nu och sedan flera år tillbaka känns det som ett helt självklart och enkelt val för mig.

Hur har det varit för dig, är du född och uppfostrad till minimalist eller har du upplevt det enkelt att anamma en mer minimalistisk livsstil som vuxen?

Nedan är ett citat som kan vara bra att ha med sig när man strävar mot en minimalistisk livsstil och följer eller läser om andra som gör detsamma:

”Jämför aldrig din början med någon annans mitt”.
Jon Acuff

Minimalistiskt kompiskalas

Barnkalas kan vara en mardröm för minimalistföräldrar. En massa nya småpryttlar som tar sig in i hemmet i all välmening, men väldigt sällan behovsstyrda sådana. För hur ska 5-10 barn med föräldrar veta vad som går hem hos just ditt barn, att det inte redan finns en sådan bland barnets ca 500 leksaker (genomsnitt för ett svenskt barn), och sedan hitta det inom rimlig presentbudget. Det är en näst intill omöjlig ekvation, vilket resulterar många onödiga presenter. Onödiga för miljön, onödiga pengar för föräldrarna och onödiga ytterligare prylar för barnet.

Här om helgen hade vi kalas för vår nyblivna 5-åring. En 5-åring som helt plötsligt fått stora förväntningar på sitt kompiskalas och en tydlig bild av vad hon ville ha, hur saker och ting skulle gå till och hur tårtan skulle dekoreras på kalastemat Frost. Jag tror hon somnade nöjd vid dagens slut och vi lyckades hålla kalaset hyfsat minimalistiskt. Men hur kan man tänka och göra om man vill ha ett minimalistiskt barnkalas? Här kommer några tips på hur vi gjorde:

Dekorationer
Tack internet mallar som andra mer kreativa och pyssliga människor runt om i världen tagit sig tiden att skapa och göra tillgängliga gratis för oss okreativa. Bokstäverna på bilden ovan samt vimplarna är just sådana, utskrivna från nätet och urklippta. Rosa och blåa ballonger samt några serpentiner och sen var frostkänslan fulländad. :) Och för att slippa frågor, vimplarna hittade jag här och Frost-bokstäverna (finns även siffror) hittade jag här.

Presenter
Vi gjorde likadant som inför förra årets kompiskalas – samlade ihop pengar av de som ville komma på kalaset och gav en större present från alla barn. Eller i år slutade det med två presenter. En större i form av Frost-lego-slott som jag köpte på Blocket, och ett mindre paket med två nagellack, något det tjatats om sedan före jul av 5-åringen. :)

Fikat
Vi började kalaset med ett fruktfat med äppelklyftor med kanel samt äppelchips. En Frost-tårta med jordgubbar och blåbär var önskad av födelsedagsbarnet, men tolkningen av detta var upp till mamman. Då en kompis är möjlkproteinallergiker valde jag att göra en glasstårta där jag varvade hallonsorbet och havreglass i två lager i en springform. Tinade glass, smetade ut ett lager, frös in, sen samma lika med nästa lager, och nästa. Tidskrävande med enkelt.

Kakor bakades med rosa karamellfärg och chokladbollarna/dadelbollar rullades i blått strössel (missade dock att fota dessa).

Jag fick diverse frågor på Instagram kring kalaset och tänkte svara på dem här:

  • Hur kom ni överens med kompisars föräldrar om gemensam present och var det någon som ändå ville ge present?
    I inbjudan skrev vi som texten i bilden nedan, och alla swishade. Själv hade jag tyckt det var väldigt skönt att slippa leta present till någon oavsett om det är ett barn jag känner eller mer främmande barn, utan bara swisha 40 kr. Men vissa kan såklart tycka det är tråkigt, likväl som jag tycker det är tråkigt att köpa kalas-presenter. :)

    För dig som vill göra kalasplaneringen enklare och fira mer hållbart finns sidan getillsammans.se genom vilken du kan skapa en inbjudan, hålla koll på vilka som kommer, samt visa vilken gemensam present barnet/barnen önskar från kompisarna. Kolla här för ett tydligt exempel på hur det kan se ut i praktiken.
  • Hur förbereder man barnen på att de bara kommer få en stor present och inte ett presenthav?
    Kalas-förväntningar som går i kras är lite av en förälders mardröm och hos oss var stor skillnad på kalasförväntningarna i år jämfört med vid 4-årskalaset. Vi pratade ett par dagar innan med storasyster om att det kommer vara en eller två presenter på kompiskalaset. Just där och då mottogs det med tveksamhet, men när det var dags för kalaset och presentöppning så gick det bra. Jag tror en nyckel är att ge barnet något väldigt bra som de verkligen vill ha. :)
  • Hur gör man men släkten som vill ge massa presenter då?
    Min motfråga är; måste man ens ha släktkalas? Vi skippade traditionellt släktkalas i år men barnens mormor och morfar och farmor och farfar kom över på fika och presenter. Men det behöver kanske inte vara större än så? Då behöver det inte bli någon inflation i presenter ens från släktingar.
  • Men barnen lär sig inte att köpa och ge bort något till någon annan, något som de kanske själva skulle vilja ha?
    Jag tror det finns fler tillfällen i livet för denna lärdom än vid just kompiskalas. Och för vår del så är våra barn aldrig med och köper presenter till andra barn utan det löser jag på ett eller annat sätt, helst via nätet. Däremot brukar vi lägga lite tid på att göra ett egen-gjort grattis-kort, rita eller pyssla ihop något. I likhet med som vi skrev på inbjudan, att vill barnet ge något vid ankomst får de gärna ge en teckning, vilket flera gjorde. Och någon hade en fin ballong med sig exempelvis.
  • Vi bjuder bara 3-4 kompisar, då blir det så liten summa att köpa gemensam present för?
    Det beror ju på viket belopp som swishas, antingen anger man ett skäligt belopp eller har det frivilligt. Liksom beroende på vad man tänkt köpa, man får ju helt klart mer för 200 kr än för 50 kr. :) Generellt är gemensam present lämpligare ju fler barn man bjudit, utifrån att man annars får en otrolig mängd småpresenter, samt ju äldre barnen blir, eftersom det då blir svårare att hitta något inom rimlig presentbudget.

Har du något bra tips för att minimera antalet presenter vid barnkalas? Eller något annat tips för minimalistiska barnkalas? :)

Månadens in och ut december 2019

Då var det är dags för december och årets sista balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 25 och införskaffat 9 saker denna månad.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en eller flera nya saker (+) i våra liv.

Längst ned skriver vi en motivering eller kommentar kring vissa av de prylar vi köpt eller gjort oss av med under månaden.

Herr Minimalist

  • Paraply (+1)
  • Hörlurar (+1)
  • Träningsshorts (+1)
  • Paraply (-1)
  • Hörlurar (-1)
  • Träningsshorts (-1)
  • Ryggsäck (-1)
  • Läsplatta (-1)

Fru Minimalist

  • Skidbyxor (+1)
  • Mobiltelefon (+1)
  • Mobiltelefon (-1)
  • Gravid-linnen/toppar (-7)
  • Gravidjeans (-3)
  • Gravidklänning (-3)
  • Gravidtröjor (-2)
  • Amningsinlägg flergångs (-2)
  • Träningsstrumpor (-1 par)

Minimalisterna

  • Takräcke (+1)
  • Skidlås (+1)
  • Gardiner (+2)
  • Glas (-1)

Kommentarer Herr Minimalist

En trött morgon på vägen till jobbet gjorde jag något jag nästan aldrig gör, vilket var att tappa bort något. Den pryl som gick förlorad var ett litet paraply vilket jag hängt på handtaget under fönstret men totalt glömde bort när det var dags att stiga av. Eftersom jag behöver ett litet paraply på vägen till och från jobbet under regniga dagar så köpte jag ett nytt. Efter mycket research så landade beslutet på ett marinblått paraply från Blunt (modell Metro) som sägs vara av extremt bra kvalitet. Dock kunde jag inte hitta någon återförsäljare i Europa men som tur var hade min amerikanska kollega möjligheten att köpa med ett från USA när han skulle besöka släktingar i Sverige över julen. Med lite tur kan jag ha det fram tills det är dags för pension under förutsättning att jag inte slarvar bort även detta.

De hörlurar jag använder på gymmet har länge glappat, med resultatet att ljudet stänger av sig eller att Siri automatiskt börjar göra saker på egen hand flera gånger per träningspass. Därför har jag länge varit på jakt efter ett par nya in-ear-hörlurar. Här landade valet på ett par Apple AirPods Pro eftersom de har allt jag är ute efter. Bra ljudkvalitet, in-ear (på riktigt) , trådlösa, bra batteritid, noice-cancelling samt friktionsfri kompatibilitet med andra Apple-grejor. Faktum är att jag är så nöjd med dessa att jag misstänker att mina tidigare ständiga följeslagare dvs mina svarta Bose Quality Comfort 35 kommer bli extremt lite använda framöver. Troligen borde jag sälja de senare direkt medan de har ett värde på andrahandsmarknaden. Även här hjälpte för övrigt min amerikanska kollega till genom att införskaffa dessa löjligt dyra lurar i USA, vilket gjorde att jag fick dem en tusenlapp billigare än i Sverige.

Det var även dags att köpa ett par nya träningsshorts då mina gamla plötsligt börjat lukta hockeyomklädningsrum oavsett hur många gånger och hur många grader jag tvättade dem i. Dessvärre är det inte direkt shortssäsong så utbudet var minst sagt skralt och jag fick nöja mig med ett par som var långt ifrån perfekta men iallafall i rätt storlek.

Jag passade även på att sälja min överflöda gamla Kindle-läsplatta samt Haglöfs-ryggsäck på Blocket.

Kommentarer Fru Minimalist

I slutet av året gav jag mig själv den enda julklapp som jag fick i år, och det var en ny mobiltelefon. Min gamla mobil har krånglat senaste månaderna och droppen var under våra två korta skidsemestrar i samband med julledigheten då mobilens batteri dog så snart den kom ut i minusgrader vilket gjorde att jag inte kunde ha kontakt med andra familjemedlemmar. Dessutom har jag senaste halvåret helst fotat med Herr Minimalists mobil som har bättre kamera än min som var ganska precis tre år gammal. Den gamla mobilen bytte jag in i Apple-butiken samtidigt som den nya införskaffades, det var en smidig lösning även om jag troligen hade fått ett par hundralappar till på Blocket för den. Just nu värderade jag smidigheten och tiden högre.

Jag har nu släppt taget om alla mina gravidkläder. Ni som läst bloggen länge vet säkert att det funnits en önskan om ett tredje barn, detta i kombination med att jag tyckt om mina gravidkläder (liksom att vara gravid) har gjort att det känts onödigt att göra mig av med dem förut. Men nu börjar förnöjsamheten över de två underbara barn vi faktiskt har samt andra skäl göra att jag kunnat släppa gravidplaggen. Nu får de leva vidare en tid genom någon annan med större behov än jag.

Kommentarer Minimalisterna

I takt med att barnen blir större och det blir mer skidåkning och skidsemestrar för familjen så har behov av att kunna frakta slalomskidor och längdskidor uppkommit. Vi har så litet bagageutrymme att vi inte får in skidor där och kan heller ej fälla enskilda säten i vår bil. Längdskidorna har förvarats hos mina föräldrar i Dalarna för att vi inte får ner dem till Stockholm på något sätt, vilket funkat under småbarnsåren men nu finns både tiden och intresset igen så det var bara att lösa genom att köpa takräcke samt skidlås. En ”ny” bil känns mer avlägset att vi köper då den är ”good enough” utifrån våra behov och takbox valdes bort då vi främst behöver frakta skidor, inte ytterligare generellt förvaringsutrymme.

Och barnen fick till slut ett par gardiner i sitt sovrum för ökad myspysfaktor.

Färre barn för klimatets skull

Att skaffa barn belastar klimatet, det har framkommit i flera forskningsstudier. I Sverige fick forskare vid Lunds universitet stor uppmärksamhet för ett par år sedan när de konstaterade att valet att inte skaffa ett barn till var den enskilt största uppoffring man kan göra för klimatet.

För mig som då var tvåbarnsmamma med stor längtan efter ett tredje barn, etsade sig den där studien verkligen fast och jag har inte kunnat släppa den. Lite som när polletten plötsligt kan trilla ner inom vad som helst. Man får en insikt som gör att något plötsligt skaver eller att man börjar göra en konkret förändring utifrån den nya kunskapen.

Kanske har det gått för långt när klimatdebatten tar sig in i sängkammaren. Samtidigt som vi måste börja kompromissa med många av de stora klimatpåverkande bekvämligheter och friheter vi skaffat oss genom åren. Ett hållbart liv handlar inte längre bara om källsortering, bilism och ekologisk mat.

Att sukta efter fler barn men låta bli på grund av klimatet, är det att ge upp? Eller är det snarare att ta ett av flera potentiella miljöansvar som man som individ faktiskt kan påverka? Liksom ett sätt att öva sig i att vara förnöjsam med det man har. I mitt fall två underbara barn.

Jag har alltid drömt om en stor familj, sett mig som en mamma till många barn. Gillar kaoset som uppstår när alla mina syskon och syskonbarn är samlade och umgås vid högtider och semestrar. Samtidigt kan jag inte släppa den där forskningsrapporten från Lund.

”Om vi inte skaffar barn, för vems skull ska jorden finnas kvar?” läste jag i någon debattartikel. Men jag tycker inte det handlar om barn eller inte barn. Utan om att fler kanske kan nöja sig med färre. Jag tror att barn kan vara det som för många ger mening till livet och ge en ändå större vilja att kämpa för någons framtid. Med det sagt behöver inte mer, eller snarare fler, vara det som skapar större kämparglöd eller lycka.

Rent faktamässigt tror jag de flesta förstår att en befolkningsminskning skulle innebära ett lättat tryck på ekosystemen och våra resurser. Det finns en bortre gräns för hur många individer vår planet klarar av. Samtidigt är det en grundläggande drift i människan att fortplanta sig. Men det är också en grundläggande drift i människan att vara missnöjd och ständigt söka efter mer, fler, större och bättre. Det är det som hittills drivit evolutionen framåt och som gjort att vi som människor kommit dit vi är idag. Med ett klimathot hängande över oss som följd.

Vi måste börja ta ägandeskap och fundera kring hur vi vill och behöver forma vår framtid inom en rad områden. För att överhuvudtaget ha någon framtid. Vi behöver rädda miljön både för de människor som redan finns och för de som kommer efter oss. Vi måste göra förändringar på flera fronter samtidigt; resor, konsumtion, mat, investeringar och transporter. Och vi måste skapa ett samhälle som inte bygger på att vi blir fler för att få tillväxt och hålla samhällsekonomin igång.

När det skrivs om att skaffa färre barn ur klimatsynvinkel görs det numera sällan utan att nämna ordet barnskam. Men det handlar inte om skam eller vem som ”offrar mest”. Om klimatfrågan blir en tävling mellan individer tror jag tyvärr miljön står som förlorare.

Och istället för att se det som att jag väljer bort ett barn, kan jag se det som att jag faktiskt väljer mer tid och energi med de två barn vi redan har. Göra det till ett aktivt och medvetet val, se fördelarna som det innebär och försöka landa i förnöjsamhet och acceptans kring det.

Hur tänker du kring det här med att nöja sig med färre barn för klimatet oavsett om det är noll, ett eller fyra?