Den ohållbara långtidsförvaringen av barnsaker

Vad ska vi spara efter barnen? Den ständiga frågan man som förälder ställer sig allt eftersom barnen växer. Särskilt när man landat i att det inte blir fler barn och man inser att vissa leksaker inte längre används utan har växts ifrån och de därför behöver gå en annan väg tillmötes. Men vilken väg ska man välja?

Det är bra att ha i åtanke att det kortsiktiga enklaste alternativt i princip alltid är att behålla. Det är betydligt jobbigare att fatta ett slutgiltigt beslut att släppa taget, vilket dessutom oftast innebär ytterligare aktiviteter, som att på lämpligt sätt sälja, skänka eller återvinna sakerna. Att det är så enkelt att spara är en av anledningarna till att det ackumuleras allt för mycket onödiga leksaker och andra prylar i många bostäder.

Vår åsikt är att undvika långtidsförvaring av barnsaker. Visst finns det en liten charm i att se barn och barnbarn leka med något man själv lekte med som barn. Men om vi lyfter blicken och tittar på det holistiskt istället för känslomässigt, så är det ohållbart att alla vi föräldrar ska spara och förvara lådvis med leksaker och barnkläder på vindar, i källare och förråd i sisådär 30 år. Bara för att vi kanske, eventuellt, kommer få barnbarn någon gång i framtiden, och som då kanske kommer tycka om att leka med just dessa saker, och kanske kan ha klädesplaggen vi längtansfullt sparat. Istället för att låta sakerna komma till användning medan de är fräscha och aktuella.

Tänk vad mycket alla dessa barnkläder, leksaker och andra barnsaker skulle kunna bli lekta med och användas av flera andra barn under dessa 30 år. Och sen köpa likartade begagnade den dag det finns faktiska barn/barnbarn att köpa till? För det är enbart du och möjligtvis dina föräldrar, inte barnen, som bryr sig om att det var precis den skallran, bodyn, dockan eller tågbanan du lekte med som barn.

Hur många är vi inte som fått ärva plastiga dockor, Barbies eller My Little Ponys, som vi ändå inte vill att våra barn leker med. Liksom omoderna bebisplagg där stretchen försvunnit efter 30 år i en låda på en fuktig vind?

Själva ärvde vi flera lådor med bebiskläder som inte alls kändes fräscha efter 35 års väntan på att få användas, dessutom hade det visst skett en del produktutveckling på bebisplagg fronten sedan början av 80-talet. Likaså avstod vi gärna gamla ärvda plastiga leksaker som både luktade skumt och kändes klibbiga, eftersom vi föredrar så giftfria leksaker som möjligt. Visst är det kul att barnen leker med samma tågbana som vi gjorde som barn, men i ärlighetens namn, både de och vi hade haft lika roligt med en låda blandad tågbana vi köpt second hand.

Att långtidsförvara mängder med barnsaker är inte miljömässigt försvarbart. Vårt tips är att våga släppa taget om barnens kläder och leksaker. Självklart är det okej att spara snuttefilten, första bebisplagget eller favoritbarnboken. Men stoppa dig någonstans där och låt det inte växa från en till både två och tre lådor med barnsaker. Att spara barnsaker i väntan på syskon inom familjen är självklart en annan sak, det vi skrivit ovan är när man landat i att det med största sannolikhet inte blir fler barn. Enklast att släppa taget om just barnsaker tycker jag brukar vara om de kan skänkas till en släkting eller vän med yngre barn än en själv. Att de får fortsätta leva vidare och generera värde inom bekantskapskretsen.

Vad tycker du, är det hållbart att vi alla sparar massa barnkläder och leksaker i väntan på eventuella framtida barnbarn?


11 tankar kring ”Den ohållbara långtidsförvaringen av barnsaker

  1. Sandra

    Håller med er i det ni skriver. När min bror i höstas väntade barn plockade jag och mamma fram gamla kläder och leksaker som mina föräldrar sparat – men min bror och hans partner fick så mycket gåvor och tyckte själva det var roligt att köpa nytt att det aldrig blev nåt av. Själv passade jag på att skänka bort alla mina gamla leksaker. Tror det är bättre att grejer får nya ägare medan de fortfarande är någorlunda aktuella och fräscha, såsom ni skriver. Om något känns extra sentimentalt kan ett foto föreviga det.

    Svara
  2. Malin N

    Vår minsta håller nu på att växa ut strl 50-56 och bi känner oss nöjda med två barn. Känns lite sorgligt att göra sig av med de minsta kläderna:( kommer vara lättare i de större storlekarna känns det som. Men min kompis får barn i augusti. Hon ska få det mesta och har själv fått välja ut vad hon vill ha/inte ha genom att jag skickat foton till henne. Tänkte spara de bilderna så kan man ta fram och kolla på om 30 år :) kvar i minneslådan blir kanske en outfit per barn och storlek

    Svara
  3. Karin Svensson

    Mina barn är 44 och 42 år, inte en enda sak har sparats efter dem. Kläder har skänkts bort leksaker likaså.
    Min dotter kan ibland när hon ser på kort säga: Åhhhh om vi ändå hade det här kvar det skulle vara roligt att visa det för mina barn.
    Nu inser jag att det skulle varit kul att plocka fram en liten låda med saker som barnen hade när de var små …… men försent. Vi får nöja oss med att titta på kort och minnas leken.

    Svara
  4. Maria

    Jag fattar inte hur dina inlägg nästan alltid tar upp något so jag nyligen upplevt. Är 30år (inga barn än) och var hos mina föräldrar i helgen. Tänkte att jag skulle rensa bland gamla leksaker då mina föräldrar nämnt ett flertal gånger att jag har grejer kvar samt att mina föräldrar själv har svårt att göra sig av med saker och behöver då all space dom kan få. När jag rensade hade jag min pappa, mamma, moster och morbror i samma rum och blev ifrågasatt i princip hela tiden. ”Ska du slänga det där??” ”Men mina barnbarn älskar att leka med sånt!” Kändes faktiskt som att de blev riktigt upprörda att jag slängde så mycket grejer i ”Skänk-lådan” utan att blinka. Men det känns dock skönt att jag kommit en bit i min rensa-resa i och med att det var sån skillnad i våra synsätt på vad som ska sparas.

    Svara
  5. Maria O

    Men känns det inte fel att ge bort barnens leksaker (mycket är säkert presenter) innan de själva kan avgöra vad de vill behålla? Sådant som är trasigt eller blir dåligt med åldern är ju en sak.
    Sen har man kanske barn av varierande ålder på besök och då kan det vara roligt att ha något de kan leka med.
    (Nope, jag är inte minimalist men jag jag tänker nog över vad som kommer in i mitt hem.)

    Svara
    1. Sanna

      Kan svara för mig och mina barn.

      Trasiga leksaker slängs utan att fråga.

      Sedan har vi ett gäng lådor med olika innehåll som vi lyckats gå igenom ett par gånger. Nu när de fått en liten kusin så kan de relatera till vissa saker att kanske kusinen eller andra barn kan leka med sakerna de inte själva leker med, så då kan vi rensa tillsammans.

      Mitt mål i framtiden är att ha en lite större låda med lite olika prylar i för ev besökande barn. Resten ska ut. Vad vet jag inte nu, men det löser sig. Min mormor hade en sådan låda, alltid lika roligt att få titta i den och leka med sakerna. …å andra sidan vill kanske framtidens besökande ungar bara sitta med mobiler och plattor, vad vet jag?!

  6. Mia

    Jag ger bort barnet saker. Har sparat någon bärsjal vi använde mycket och första skorna. Leksaker kommer jag inte spara, möjligen det gosedjur som använts mest. Men hittills finns inga leksaker som han älskat. Det ska vara två plastfigurer som han höll i händerna konstant i några månader vid 1,5 års ålder. Men annars lekar han ju mest med lite bilar eller hänger runt oss. Fick också själv flera lådor med sparade gamla gosedjur och dockor och har gett bort eller slängt det mesta. Känns bara dammigt och ofräscht efter 30 år. Bättre köpa nytt eller nytt-begagnat när det är dags. Som sagt, man kanske aldrig får några barnbarn ens.

    Svara
  7. Linnea

    Håller med! Har fått väldigt mycket begagnade grejer till vårt barn. Kläderna var bara några år gamla, de flesta användes. Barnböcker däremot – fick ett par bananlådor från när min man och hans äldre syskon var små – de flesta är hopplöst föråldrade i språk och tankesätt. Barn som får smisk (Elsa Beskow), andra bestraffningar eller lämnas ensamma hela dagarna när föräldrarna jobbar (Nils Karlsson pyssling), det är ju inget mitt barn kan relatera till. Så mycket bättre om de hade skänks bort när de fortfarande var någorlunda aktuella! Inte heller någon idé att spara en armé av slitna gosedjur, räcker i så fall med en favorit, barnen får ändå så mycket nytt sådant i present.

    Svara
    1. Moa

      Det är möjligt att böckerna inte ens var inköpta på den tiden de var ”aktuella”. Jag ser många Elsa Beskow- och Astrid Lindgren-böcker i affärerna nuförtiden, och någon lär ju köpa dem. Jag läste själv såna böcker när jag var barn, och det var på 80-talet, långt efter den tid böckerna utspelar sig.

      Jag håller med om gosedjur, oftast har ju barn en favorit, det är onödigt att spara massor av gosedjur.

  8. Anna

    Hej! Det är inte alls hållbart och smart att långtidsförvara barngrejor.Det tar stor plats och oftast helt i onödan.Givetvis kan det sparas en liten låda, med några få saker.Mina barn är tonåringar, har rensat ut mycket.Det finns lite till, att ta tag i.

    Svara
  9. Ylva

    Jag tycker det går utmärkt att läsa ”föråldrade” böcker för barnen om man vill och förklara att ”så här var det på den tiden”. Sedan måste man förstås inte spara just ett speciellt exemplar om man inte vill. Det utvecklar barnens tänkande och ger perspektiv på tillvaron. Man läser ju historia i skolan av en anledning och lär sig t ex att aga användes förr men är förbjudet nu (i Sverige och flera andra länder men tyvärr inte i alla). Man måste inte kunna relatera till allt för att det ska ge behållning att läsa, tycker jag. Gillar inte Beskow nämnvärt men att läsa om Nils-Karlsson pyssling väcker enligt mig empati och kan dessutom visa på hur det var innan barnomsorg fanns vilket kanske får barnen att uppskatta skola/fsk mer…;)

    Svara

Lämna ett svar