Etikettarkiv: barnrum

Barnens minimalistiska barnrum

Förra sommaren målade vi om i barnens rum och gjorde samtidigt om en del i rummet. Jag hade tänkt visa hur det blev men sen kom hösten och vintern och så glömdes det bort, tills nu. :)

Våra barn delar fortfarande rum med varandra. Det andra naturliga barnrummet i huset används till arbetsrum just nu. Barnen sover gärna tillsammans och både vi och de föredrar att leka där vi vuxna oftast är, vilket är på nedervåningen, så detta fungerar fint ett tag till. Nu är barnen 7,5 år och 6 år och frågan om eget rum har börjat väckas av storasyster enstaka gånger.

I somras målade vi alla väggar helt vita (det var många hål i väggarna från tidigare ägare). Rensade ut grejer barnen växt ifrån och lade till förvaring av mjukisdjur, matta, sittsäck och en anslagstavla för teckningar och bilder. Typ så. De två övre bilderna nedan är ”före” och underst är ”efter” den lilla förändring vi gjorde.

Några tavlor på väggen saknas, men annars är det så här det ser ut just nu i rummet. Sittsäcken flyttas ut i angränsande tv-rum när ytterligare sittplatser behövs framför tv:n.

Vårt vardagsrum nere är vad vi skulle kalla ett ”living room”. Det är där det händer. Oavsett om vi spelar spel, bygger pussel, leker med lego eller bilar, så görs det i vardagsrummet. Det är rymligt och luftigt och det är där vi medvetet har i princip all förvaring av leksaker. Så småningom vill vi ha ett större matsalsbord där, men i nuvarande livsfas är detta optimalt.

Det kommer en tid när barnen inte vill vara där vi vuxna är längre, och vardagsrummet kan då få bli mer av ett klassiskt vardagsrum, men vi vill inte skynda på den processen.

Detta är också anledningen till att vi inte har någon ”Instagram-vänlig” pysselstation med bord och ritgrejer i deras egna rum, trots att båda barnen tycker om att pyssla, pärla och rita. De får mycket hellre göra det vid köksbordet eller i vardagsrummet medan vi vuxna exempelvis lagar mat, får vara med på ett hörn och kan ge en hjälpande hand vid behov osv.

Barnens rum har därav få leksaker, men ibland plockas plusplus eller bilar upp dit. Men mestadels används barnrummet för rollekar, kojbygge och mys i våningssängen. Förutom till att sova då. Utklädningskläder hänger lätttillgängligt bakom dörren.

Den dag barnen önskar varsitt rum satsar vi nog på att göra det mer utifrån vad vardera barn önskar i färg på väggar och tavlor osv. Det vill säga gör barnrummet lite mer personligt. Men i dagsläget är det funktionellt och vi tycker att det är fint.

När det gäller barnens leksaker och prylar så gör vi precis som tidigare för att det inte ska svämma över:

  • Rensar regelbundet. Tar undan böcker och leksaker som barnen växt ifrån, gärna tillsammans med barnen.
  • Begränsar inflödet. Exempelvis genom 1-2 gemensamma presenter vid födelsedagar istället för en present från varje kompis.
  • Äger inte allt. Vissa saker finns bara på skola/förskola eller hos kompisar.
  • Roterar leksaker. Bilbanan är inte alltid framme, inte heller kaplastavarna, dessa åker fram på förfrågan eller exempelvis vid längre ledigheter eller vab.
  • Allt har en plats. Ser till att alla leksaker går att städa undan, extra viktigt när vårt vardagsrum även fungerar som lekrum.

Vilket är ditt bästa tips för ett mysigt barnrum? :)

Förvaring av lego

Minimalistfamiljen har under hösten gått in i en ny livsfas, vi har öppnat upp världen till smålego för barnen. Och vi gjorde det med besked. Vi köpte 15 kg lego via Blocket, en fylld flyttkartong, av en familj som rensade ut allt lego från sina två barn. Det mesta osorterat men ett tiotal ritningar medföljde som förmodligen går att bygga ihop med en stor dos tålamod.

Jag har byggt mycket med lego genom åren och vi tog hem en mindre låda lego från mina föräldrars vind efter sommarsemestern. Barnen älskade det men vi märkte också att det var alldeles för lite. Ett par dagars bevakning på Blocket och sedan slog vi till på den fyllda flyttkartongen med 15 kg till. Jag tog undan en liten del av allt vi köpte som barnen kommer få i present framöver.

Det som främst gjort att vi avvaktat med att ta fram smålego har varit förvaringen av det. Lådor under sängen gick bort då barnen mest vill vara i vardagsrummet nere och leka, höga förvaringslådor gick också bort. Duplot har vi haft i en stadig förvaringspåse som barnen gärna vänt upp och ner och hällt ut för att det är svårt att få överblick. Tillslut landade vi i att vi ville ha en lekpåse på golvet med allt lego samlat men som också enkelt kan dras ihop och flyttas undan vid behov. Och hittade den nedan i bild efter lite googling och är otroligt nöjda.

Enkelt att få överblick genom att breda ut påsen, lägg att samla ihop lego som barnen plockat utanför påsen, liksom smidigt att dra ihop och flytta undan påsen vid dagens slut.

Vi kommer avvakta med att introducera steg-för-steg legoritningar till barnen. Min spontana tanke var att det skulle göra dem mindre kreativa och mer fokuserade på att bygga ”rätt” och klart. Efter lite googling visade det sig att det har forskats på detta. Och det stämmer att barn blir mindre kreativa generellt om de använder legoritningar. Det gör dem mindre kreativa även i efterföljande aktiviteter efter legobyggandet. Väldigt intressant. Studien kan du läsa om här.

Med det sagt behöver ritningar inte alls vara dåligt. Men det finns förmodligen åldrar när det är bättre och sämre att börja med, liksom som alltid – olika från barn till barn. Öva upp att följa en instruktion, fokusera och härma ska inte underskattas. Och då kanske det finns bättre sätt att förvara legot på (utifrån färg exempelvis) för att hitta varenda liten bit i ett exakt rätt färg och form utan att bli galen. :)

Självklart kan man sy en egen liknande förvaringspåse, tyvärr hittade jag inget tyg jag fastnade för. Kanske hade man kunnat göra det med slitstarkt återbrukat jeanstyg likt den hemmasydda matta vi har i tipitältet som du ser nedan.

Här hemma kommer inget in utan att något annat åker ut. :) Så när legot kom in så rensade vi tillsammans ut flera andra leksaker som barnen växt ifrån. Samt ställde undan duplot, kanske får det flytta till barnens mormor om det inte efterfrågas här hemma.

Hur har du gjort med förvaringen av barnens lego? Och har det sett olika ut beroende på hur gamla barnen varit?

Så undviker du maxade barnrum

Det sägs att ett svenskt barn i genomsnitt har 500 leksaker. Det kan låta mycket, men många har betydligt fler (eftersom 500 är just ett genomsnitt :) ). Under åren har vi identifierat ett par grundläggande förhållningssätt för att inte låta barnrummen, eller övriga hemmet också för den delen, svämma över av leksaker.

Nedanstående förhållningssätt har vi övat på och blivit allt bättre på att applicera med tiden. Även om min längtan efter ett tredje barn satte vissa käppar i hjulet för främst den första punkten nedan, så har det övat mig i förnöjsamhet och tillslut lyckades jag rensa ut och låta bebissakerna leva vidare på annat håll. Här kommer våra tips för att undvika leksaksberg:

Rensa regelbundet. Barn utvecklas i en rasande takt när de är små. Så snart de tröttnar eller växer ifrån något försöker vi rensa ut det. Pussel som de växer ifrån, böcker eller leksaker de inte längre läser och leker med. Här är en fördel att känna någon man kan skänka det till, så minskar risken att leksakerna ”fastnar” på vägen ut. Likaså är ett tips att våga rensa bort och lägga undan osäkra saker i förrådet, för att se om barnen faktiskt saknar leksaken.

Vi passar på att rensa tillsammans med barnen inför någons födelsedag eller julfirande. Då fungerar argumentet att det behöver göras plats för nya leksaker. Samma sak om det vid andra tidpunkter kommer in flera nya böcker eller leksaker – då prylbantar vi tillsammans. När barnen blir större kan de själva få vara med och sälja leksakerna och köpa något annat för pengarna.

Begränsa inflödet. Att begränsa inflödet är en utmaning för många småbarnsföräldrar, men genom att tänka till innan vid kalas och andra högtider går det. Finns det exempelvis något barnen faktiskt behöver som ni kan önska av mor- och farföräldrar? Kan flera personer gå ihop och köpa något större så att det blir två rejäla saker in istället för tio små? Måste ni föräldrar verkligen köpa presenter till era barn eller räcker det med alla andras gåvor och så sätter ni av pengar till barnens sparkonto istället? Läs mer här om hur vi minimerade antalet paket vid 4-åringens kompiskalas och ändå fick ett nöjt barn. :)

Att även tänka till i andra sammanhang och inte ”okynnes-köpa” saker till barnen i tid och otid, gör såklart att inflödet minskar. Våra barn får aldrig några leksaker när vi är och handlar på mataffären och vi tar inte med dem in i leksaksaffärer mer än i undantagsfall. Med andra ord undviker vi många onödiga frestelser för barnen.

Äg inte allt. Att fatta ett aktivt beslut att inte behöva äga allt kan vara väldigt befriande. Genom att regelbundet låna böcker på biblioteket slipper vi äga så många egna böcker men kan ändå ha stor variation som följer barnens utveckling. Likaså finns det vissa pysselsaker som barnen gärna skulle vilja ha hemma, men som vi känner att det faktiskt räcker att de ha daglig tillgång till genom förskolan. Och vissa leksaker kanske det räcker med att barnens kompisar har, så kan man själv komplettera med andra leksaker.

Jag tycker inte ovanstående är att hämma barnens utveckling eller inte låta dem få utlopp för all kreativitet. Utan snarare visa på att man inte behöver äga allt. Och jag tror dessutom det blir roligare om vissa saker enbart finns hos kompisen eller på förskolan, än att ha full tillgång till allt tänkbart roligt jämt och ständigt.

Ett bonustips om du tycker det är mycket leksaker i hemmet men det av oklara anledningar inte går att rensa ut, är att rotera leksaker. Då lägger du helt enkelt undan en låda med leksaker och ställer i exempelvis förrådet eller på vinden, och sedan tar du fram dessa leksaker och byter ut mot andra leksaker i lådan. Plötsligt har barnen en hel låda ”nya” leksaker som de kanske till och med glömt bort att ni ägde.

När vi bodde i en liten lägenhet med barnen roterade vi leksaker som duplo och tågbana istället för att ha båda dessa stora set med leksaker framme jämt. Likaså med böcker, när vi vuxna tröttnade på att läsa samma böcker om och om igen, fick de flytta till förrådet en period. :)

Vilket är ditt bästa tips för att undvika ett överflöd av leksaker till barnen?

Barnens leksaker

Jag har fått många frågor om barnens leksaker, så här kommer ett inlägg där du får inspiration kring just det, liksom två tips kring förvaring av leksakerna. Barnen är nu 3 år respektive 4,5 år.

Vi fokuserar hellre på ett fåtal bra leksaker som både håller fysiskt och som barnen kan leka med under lång tid. Vilket allt eftersom åren går blir en allt större utmaning har vi märkt. :) Men det har varit en generell regel i kombination med att vi aktivt tagit ett beslut att vi inte behöver äga allt som ”alla andra barn” har. Lite samma två grundregler som vi har för oss vuxna; långsiktiga och kvalitativa köp men inte äga ”allt” och utgå från behov, snarare än bara kutym.

Många av barnens leksaker är ärvda eller second hand-köpta. Några av barnens favoritleksaker inomhus är förutom böcker vi lånar och läser är:

  • Duplo. Majoriteten är ärvt men lite har även kompletterats som presenter genom åren. Inom något år byts detta ut mot vanligt lego/smålego. Då flyttar nog duplot hem till barnens mormor och morfar istället.
  • Fordon. Lillebror leker väldigt mycket med olika fordon och har med åren fått ett par sådana, både små och stora, och såväl nya som second hand-köpta eller vid leksaksbyten. De flesta i trä, till golvets nackdel. ;)
  • Leksakskök. Briokök köpt på Blocket, medan själva maten barnen leker med i köket är en salig blandning mellan nyköpt, virkat i gåva och second hand-köp.
  • Pyssel. Vi har ett skåp i köket med diverse pyssel; pennor, kritor, pysselböcker, ritpapper, pärlplattor och pärlor. Då jag själv inte är så pysslig av mig tycker jag att detta räcker långt att ha hemma.
  • Tågbana. Till största del ärvd och några delar har kompletterats second hand och vid leksaksbytardagar. Roligast är såklart att bygga. :)

Om barnen önskar uteleksaker som även innebär aktivitet så är tröskel för oss att konsumera något lägre, jämfört med inomhusleksaker. Jag vill gärna att de ska vara aktiva och vara utomhus, samt få öva på olika sporter under leksamma former. Än så länge har vi ingen studsmatta och inte heller så mycket ”småleksaker”/spel ute, men utomhus har vi:

  • Cykel (köpt begagnad)
  • Sparkcyklar (ärvd + köpt begagnad)
  • Balanscykel (ärvd)
  • Bobycar (köpt på second hand-affär)
  • Innebandymål och klubbor (nyköp)
  • Fotbollsmål och bollar (nyköp)

Och så har jag två avslutande tips när det gäller leksakerna i hemmet:

  • Lättstädad förvaring. Skapa lättstädad förvaring som barnen själva kommer åt och låt alla saker ha en egen plats. Vi har all leksaksförvaring i en höjd som barnen lätt kommer åt vilket gör att de själva kan ta fram och lägga städa undan saker. För oss innebär det två låga bokhyllor, där vi satt lådor längst ner för ett lugnare intryck, se bild nedan. I lådorna ligger pussel, i förvaringskorgar småbilar respektive leksaksmat och i två större förvaringspåsar ligger duplo och tågbanan.
  • Användandet i fokus. Förvara leksakerna där de mestadels används. Pyssla och måla gör vi oftast i köket så vi har vigt ett köksskåp till pärlor, papper, pennor, pysselböcker etc. Våra barn är än så länge små och vill helst leka i närheten av där vi är vilket gjort att halva vardagsrummet nere som gränsar mot köket blivit lekrum, se bild nedan. I barnens sovrum har vi ett fåtal leksaker, böcker och utklädningskläder, vilket är den typen av lek som brukar äga rum där.

Vad tänker du om ovanstående resonemang kring leksaker, och vilka ute- och inneleksaker är mest populärt hemma hos er? :)

Vill du läsa mer om det här med leksaker och få tips kring barnens leksaker och rensning kring desamma, så finns massor av tips i dessa inlägg:
Ordning och reda bland barnens leksaker
Låt leksakerna åka på semester
Flytten – Prylbanta barnens saker
Julrensning med barnen
Minimalistiskt barnkalas
Den ohållbara långtidsförvaringen av barnsaker

Den ohållbara långtidsförvaringen av barnsaker

Vad ska vi spara efter barnen? Den ständiga frågan man som förälder ställer sig allt eftersom barnen växer. Särskilt när man landat i att det inte blir fler barn och man inser att vissa leksaker inte längre används utan har växts ifrån och de därför behöver gå en annan väg tillmötes. Men vilken väg ska man välja?

Det är bra att ha i åtanke att det kortsiktiga enklaste alternativt i princip alltid är att behålla. Det är betydligt jobbigare att fatta ett slutgiltigt beslut att släppa taget, vilket dessutom oftast innebär ytterligare aktiviteter, som att på lämpligt sätt sälja, skänka eller återvinna sakerna. Att det är så enkelt att spara är en av anledningarna till att det ackumuleras allt för mycket onödiga leksaker och andra prylar i många bostäder.

Vår åsikt är att undvika långtidsförvaring av barnsaker. Visst finns det en liten charm i att se barn och barnbarn leka med något man själv lekte med som barn. Men om vi lyfter blicken och tittar på det holistiskt istället för känslomässigt, så är det ohållbart att alla vi föräldrar ska spara och förvara lådvis med leksaker och barnkläder på vindar, i källare och förråd i sisådär 30 år. Bara för att vi kanske, eventuellt, kommer få barnbarn någon gång i framtiden, och som då kanske kommer tycka om att leka med just dessa saker, och kanske kan ha klädesplaggen vi längtansfullt sparat. Istället för att låta sakerna komma till användning medan de är fräscha och aktuella.

Tänk vad mycket alla dessa barnkläder, leksaker och andra barnsaker skulle kunna bli lekta med och användas av flera andra barn under dessa 30 år. Och sen köpa likartade begagnade den dag det finns faktiska barn/barnbarn att köpa till? För det är enbart du och möjligtvis dina föräldrar, inte barnen, som bryr sig om att det var precis den skallran, bodyn, dockan eller tågbanan du lekte med som barn.

Hur många är vi inte som fått ärva plastiga dockor, Barbies eller My Little Ponys, som vi ändå inte vill att våra barn leker med. Liksom omoderna bebisplagg där stretchen försvunnit efter 30 år i en låda på en fuktig vind?

Själva ärvde vi flera lådor med bebiskläder som inte alls kändes fräscha efter 35 års väntan på att få användas, dessutom hade det visst skett en del produktutveckling på bebisplagg fronten sedan början av 80-talet. Likaså avstod vi gärna gamla ärvda plastiga leksaker som både luktade skumt och kändes klibbiga, eftersom vi föredrar så giftfria leksaker som möjligt. Visst är det kul att barnen leker med samma tågbana som vi gjorde som barn, men i ärlighetens namn, både de och vi hade haft lika roligt med en låda blandad tågbana vi köpt second hand.

Att långtidsförvara mängder med barnsaker är inte miljömässigt försvarbart. Vårt tips är att våga släppa taget om barnens kläder och leksaker. Självklart är det okej att spara snuttefilten, första bebisplagget eller favoritbarnboken. Men stoppa dig någonstans där och låt det inte växa från en till både två och tre lådor med barnsaker. Att spara barnsaker i väntan på syskon inom familjen är självklart en annan sak, det vi skrivit ovan är när man landat i att det med största sannolikhet inte blir fler barn. Enklast att släppa taget om just barnsaker tycker jag brukar vara om de kan skänkas till en släkting eller vän med yngre barn än en själv. Att de får fortsätta leva vidare och generera värde inom bekantskapskretsen.

Vad tycker du, är det hållbart att vi alla sparar massa barnkläder och leksaker i väntan på eventuella framtida barnbarn?


Långsiktig sänglösning till barnen

Drygt fem månader efter inflytt i huset har vi äntligen landet i vilken barnsäng vi vill ha och börjat skapa ett barnrum till barnen. Men oj vad vi har velat och vänt och vridigt för att komma fram till hur vi vill ha det för att hitta något vi tror ska fungera såväl idag som på lång sikt.

Vi var länge inne på att köpa barnen varsin dagbädd som kan bäddas ut och bli en dubbelsäng, vilket skulle vara bra för såväl gäster, som senare i livet när barnen vill ha varsitt rum. Vi insåg dock att barnens rum inte skulle rymma två sådana på ett bra sätt, och tänkte därför köpa en till att börja med som alltid kunde vara utbäddad som dubbelsäng. Vi var så nära att vi till och med lagt en Hemnes i kundkorgen hos Ikea (ja i webbutiken alltså :) ). Sen ändrade vi oss.

Ledorden för blivande barnrummet är långsiktigt, enkelt och mysigt. Det vi köper och gör nu är avsikten att barnen ska kunna ha väldigt länge, oavsett om det gäller val av väggfärg, lampa, säng och andra eventuella möbler.

Men vi tar velandet av barnsäng från början och ger er några förutsättningar vid valet;

  • Barnen har sedan födseln fram till idag sovit i vårt sovrum i varsin spjälsäng med bovetemadrass. I lägenheten hade vi spjälsängarna ställda mot varandra som en dubbelsäng medan det i huset såg ut som på bilden högst upp i inlägget.
  • Vi vill att barnen ska dela rum då båda barnen kräver att en vuxen är kvar i rummet tills de somnat och en förälder behöver kunna lägga två barn. Det skiljer bara 16 månader mellan våra barn, så de har samma dygnsrytm och vi tycker läggningar tillsammans fungerar ok.
  • Barnrummet är ca 10 kvm och det blir väldigt trångt med två 80 eller 90-sängar har vi märkt. Dels genom att mäta men också eftersom rummet fungerat som gästrum med två resårmadrasser sedan vi köpte ny säng efter flytten.
  • Lillebror som blir 3 år i sommar har aldrig sovit en hel natt. Vi behöver ha en tillräckligt stor säng så att vi kan lägga oss bredvid honom och själva sova en hel natt i hans säng. Det i kombination med att vi vill ha en långsiktig lösning gjorde att växasäng gick bort.

Sängbygge pågår…

Efter flera månaders velande, mätande och optimerande, ja egentligen till och från sedan flytten, så landade vi tillslut i den lösning som vi egentligen varit inne på sedan i somras – en familjevåningssäng. Det vill säga en våningssäng där den nedre bädden är bredare vilket gör att fler personer kan sova där, men även att stegen upp lutar och blir mer lik en trapp.

Efter att ha tittat på och provlegat 4-5 sängmodeller, föll valet på en av de högre varianterna då den uppfyllde flest av våra krav. Vi kan ha riktig resårmadrass i nedre bädden, det blir inte för trångt eller klaustrofobiskt för en vuxen. Samt att den känns kvalitativ och rejäl. Dessutom kan vi, när barnen vill ha varsitt rum, göra om den till två enkelsängar, en 120 säng och en 90 säng. Vi tror att den här sängen passar just vår familjs behov, krav och förutsättningar bäst.

Det färdiga resultatet efter att ha byggt upp en 117 kg tung familjevåningssäng, ser du nedan. Vi tänker fortsätta ha majoriteten av barnens leksaker i vardagsrummet på nedre plan, men rummet ska kompletteras med en fåtölj, samt en liten bokhylla som flyttar upp från vardagsrummet. Vi får återkomma med bilder när sovrummet lever upp även till ledorden enkelt och mysigt. :)

Barnens nya sänglösning. Rullskyddet i nedre bädden fick vi av en granne med äldre barn.

Vad som hände med resårmadrasserna som låg i gästrummet innan det blev barnrum som du ser nedan? De får leva vidare hos min syster som köpt hus och bli gästsäng där istället. Vi har en bäddsoffa som köptes av förra husägarna till våra gäster. Och spjälsängarna med bovetemadrasser som barnen sovit i hittills tänkte vi sälja.

Vilket är ditt bästa tips för att få ett barnrum mysigt?

Minimalistiskt och avskalat gästrum blir nu ett barnrum.

Trångboddhet ett mentalt tillstånd?

Lagom tills vi nu flyttat till hus och fler kvm så tänkte jag skriva lite om trångboddhet för att peppa er som fortfarande bor lite trängre än medelsvensson, eller er som skulle vilja göra det. ;)

Vi har ju testat på det här med att, i andras ögon, vara trångbodda. Fram tills barnen var drygt 2 år respektive 3,5 år bodde vi i en tvåa på 60 kvm. Men ärligt talat kände vi oss aldrig trångbodda. Vi saknade mest ytterligare ett sovrum då vårt sovrum inte var dimensionera rent syremässigt för fyra sovande personer samt att hela familjen väcktes så fort något av barnen vaknade, vilket blev lite onödigt stökigt med barn som aldrig sover hela nätter.

Men att bo lite trängre har många fördelar. När barnen är små är det skönt att aldrig vara mer än några steg bort när de ropar eller slår sig, att finnas nära såväl dagtid som nattetid. Trångboddhet är också närhet där alla måste ta hänsyn till varandra och hjälpas åt om det ska fungera.

Kan det vara så att trångboddhet snarare är ett mentalt tillstånd än ett fysiskt? Normen kring trångboddhet har med tiden blivit alltmer snäv, eller trång kanske man kan säga: 1947 ansågs en tvåbarnsfamilj bo trångt i mindre än två rum. 1965 var de tvungna att ha minst tre rum. I slutet av 1970-talet åtminstone fyra rum för att inte anses vara trångbodda.

Många, så även vi själva, har tänkt att tonåringar behöver väl ändå få ett eget privat rum att stänga in sig i. Men frågan är till vilket pris? Idag när ytterligare ett rum kan kosta flera hundratusen kan det leda till att föräldrarna får kämpa för att få ihop den nya bostadskalkylen och spendera allt mindre tid hemma i den nya, dyrare bostaden.

Om trångboddheten är ett stort problem ska man såklart försöka göra något åt saken. Men börja med att prylbanta, gå igenom alla grejer och gör er av med överflödiga saker först. Med färre saker att förvara behövs färre förvaringsmöbler. Kanske märker ni i processen att hemmet inte känns lika trångt längre. Eller att befintliga ytor kan omdisponeras.

Vad tycker du om det här med trångboddhet, är det ett problem och måste det lösas med just större bostad?