Minimalism med barn som älskar leksaker

Våra barn är nu 6 och 7 år och jag tror att vi nu befinner oss i peaken gällande mängden leksaker. Båda barnen tycker om sina leksaker och vill inte rensa ut något längre. Mina tidigare strategier för att prylbanta leksaker funkar sällan.

  • Jag har testat att plocka undan leksaker jag upplever att de inte längre leker med. Men plötsligt saknar de dem och frågar vart de tagit vägen.
  • Jag har ställt undan större skrymmande leksaker som duplo eller bilbana osv. Detta funkar ett tag, men snart saknar de dem och vill att de tas fram igen. Och de vill inte att jag i samma veva ställer undan lådan med kaplastavar eller plusplus.
  • Jag försöker få dem att ta ut en typ av leksaker åt gången. Men leken med lego vävs in i leken med fordon, och plus-plus och kappla-stavar vävs in i leken med mjukisdjur osv. De kombinerar olika typer av leksaker helt enkelt.

Barnen leker med i princip alla sina leksaker, om än olika mycket. Och de är väldigt kreativa i sina lekar och byggen. Den enda som verkar överväldigad av antalet leksaker just nu är – jag. Och möjligtvis Herr Minimalist när det var som stökigast.

Min räddning var när jag landade i att detta bara är en fas i livet. På samma sätt som vårt hem för några år sedan var fyllt med bebissaker. Nu har bebissakerna hittat nya hem och ägare. På samma sätt kommer nuvarande leksaker så småningom att gå samma väg till mötes. Och då kommer jag garanterat sakna dem och inse hur kort livsfasen med dessa leksaker var.

Någonstans får jag hoppas att det vi pratar om hemma kring att sälja och skänka saker man inte behöver, ändå sår ett frö. Så att när barnen inte längre leker med sina leksaker, så kommer de förstå att det är rimligt att sälja eller skänka bort dem. Men tills dess kan jag glädjas över att barnen har många ”open ended toys” som de gärna leker med och bygger och fantiserar ihop lekar med. Liksom att varje leksak har en bestämd plats. Även om den inte alltid hittar tillbaka dit samma dag som den togs fram.

Kanske är det någon annan förälder som känner frustration över hur det ser ut där hemma jämfört med visionen av hur ett minimalistiskt barnrum eller lekrum ska se ut. Eller hur andra tycks få till det på den ögonblicksbild som visas på sociala medier. Minimalism kommer se olika ut för oss alla, beroende av barnen intressen och ålder, hur våra liv och hem ser ut och olika livsfaser och utmaningar som familjen går igenom.

Så länge barnen har roligt med sina leksaker och de faktiskt används. Låt dem hållas. Det varar inte för evigt. Men se gärna till att alla leksaker har en plats att landa på när det lekts klart eller är dags att städa, då blir det enklare för både vuxna och barn.

Nu ska jag luta mig tillbaka och se på när barnen leker med och kombinerar olika leksaker och lyssna på deras fantasifulla sagoberättelser.

Hur är det med leksaker och leksaksstök hos er andra som har barn? :)

4 tankar kring ”Minimalism med barn som älskar leksaker

  1. Marie

    Låter som här, 10-åringen leker, fantiserar och är kreativ med nästan allt. Var flera år sedan det gick att rensa något (känns det som). Och fylls på gör det ju! Tänker som ni, en dag saknar men att trampa på små legobitar och gnugga torkat glitterlim ❤️

    Svara
  2. Carro

    Samma här, en 8 åring och en 5 åring. Men är så glad så länge de leker och har fantasi. Jag försöker hålla undan med sådant som är trasigt och inte ha för stort inflöde. Sedan får alla leksaker vara i deras rum på kvällen. De får leka i övriga utrymmen med sakerna men på kvällen städar vi undan då vill jag ha ett rent kök och vardagsrum.

    Svara
  3. Linnea

    Våra barn drar också fram mycket leksaker och vi försöker gömma undan – till exempel memory känns inte som att de behöver ha 6 olika varianter framme av. De har ännu inte koll på allt de har fått i present. De håller leksakerna i sina rum och hjälper till att städa undan varje kväll (efter påminnelser, men funkar ändå helt ok). Idag var det så fullt på golvet inne hos dottern att jag inte ville gå in, jag får obehagskänslor av att trampa på saker eller inte kunna röra mig fritt. Så skönt att jag kan välja att vara någon annanstans – och strax efter kom dottern efter mig till sonens rum, han brukar ha mer ordning, kanske hade hon också fått nog av röran. Men absolut, glädjen i leken är fantastisk, jag kan faktiskt själv fortfarande riktigt komma in i leken ibland :) Och även om inte leken alltid blir bättre för att leksakerna blir fler känns det inte som min uppgift som förälder att ”kasta ut” leksaker utan barnens godkännande, och inflödet från släktingar verkar jag tyvärr inte kunna påverka, haha.

    Svara
  4. M

    Jag kan också bli överväldigad. Vi har barn som är 2, 5 och 7. Ofta när det blir en lek där mycket hamnar på golvet och blandas ihop. Om jag redan är stressad eller pressad över något annat i livet då går mitt tålamod ut över leksakerna. Då är det städdags för alla!😅 vi kommer inte heller någonstans med att rensa just nu. Jag accepterar också att det är en fas som går över. Den minsta är än så länge den som är minst brydd i sakerna så jag tror att det kommer gå fort sen när den äldsta är redo att släppa dem. Som tur är så har vi minimalt med inflöde från släkt och vänner och är själva väldigt restriktiva med vad vi ger dem i present så mängden är ändå okej, så länge allt är sorterat där det ska vara. Jag började försöka i sommar att vi skulle sälja några leksaker på loppisen som var på området, men sjuåringen tyckte allt skulle vara kvar och femåringen var beredd att ge bort saker han faktiskt leker med, så jag insåg att det inte är hela världen om de är kvar något år till. Helt plötsligt plockar de fram en bil som jag påstår att de inte leker med för att något litet gossedjur ska åka i den. Det blir kanske roligare när vi kan sälja sakerna på loppis tillsammans sen när de är redo och vi kan bestämma tillsammans något roligt som vi gör för pengarna :)

    Svara

Lämna ett svar