Här om dagen tänkte jag på olika delar som jag gärna hade velat förstå och vetat innan jag började min minimalistiska resa. Dessa tänkte jag dela med mig av till dig, och kanske har du någon annan punkt som du kan dela med dig av till oss andra i kommentarsfältet.
7 saker jag önskade att jag hade vetat innan jag började min minimalistiska resa:
- Du saknar inget. Att du inte saknar det du släpper taget om. Är du osäker på om du behöver något, kan du vara säker på att du inte behöver det. ;) Klart det finns enstaka ”edge cases”, men i 99% av fallen kommer du inte sakna det du rensat ut. I de 1 % av fallen du saknar något du rensat ut, löser du behovet på alternativt sätt.
- Det är en livsstil. Det är inte ett projekt, det är en livsstil. För de allra flesta handlar det inte om att rensa en gång och sedan är minimalist-projektet ”klart”. Då kommer det ackumuleras ytterligare kläder och prylar i hemmet med tiden eftersom livet förändras; saker tar sig in över tröskeln, behoven förändras, intressen försvinner och nya intressen tillkommer. Inte minst om du har barn i familjen.
- Det tar tid. Det tog tid att samla på dig alla saker, det kommer ta tid att göra dig av med dem. Och det är okej. Vissa saker kan slängas, andra bör säljas, många skänkas. Vill du rensa ansvarsfullt och låta fullt fungerande grejer fortsätta användas och hitta nya hem och få lite pengar för det, så behöver du låta det ta sin tid. Vilket också kan vara bra, för du blir inte lika benägen att fylla hemmet igen. :)
- Det är känslosamt. Prylar handlar mycket om känslor, vilket gör att vissa personer kommer finna det väldigt känslosamt att prylbanta. Men också i den andra ändan, att det är mycket känslor förknippade med marknadsföring av prylar. Företagen försöker sälja dig glädje, status, lycka och mening med livet. Det är klokt att börja rensa där det är enkelt, där sakerna förknippas med inga eller väldigt lite känslor.
- Behoven är i fokus. Som med allt annat blir du ”bra” på det du gör mer av. Och främst tänker jag att du med tiden blir bättre och bättre på att lära känna dig själv och dina verkliga behov. Vad tillför värde i ditt liv, vilka är dina prioriteringar och vem vill du vara. Detta är viktigt när du börjar ta dig an svårare och mer känslosamma områden, att då har sina behov klara för sig gör det enklare att släppa taget och låta förnuftet styra mer än känslorna.
- Det är befriande. Att släppa taget om saker, att inte hålla så hårt i allt, att inte äga en massa junk, är otroligt befriande. Och att allt du äger har en bestämd plats och du vet var den är, är otroligt tilltalande. Det är fullt förståeligt att det initialt kan skapa ett beroende att göra sig av med grejer till förmån för den frihetskänsla som kommer smygandes.
- Det handlar väldigt lite om prylar. Med allt ovan sagt så handlar det inte om att år ut och år in prylbanta hemmet eller optimera och organisera dina prylar och kläder. Då hamnar det minimalistiska fokuset fel och prylarna är åter i centrum, fast på ett annat sätt. När du vet dina behov och prioriteringar, vågar släppa taget och inser fördelarna med en minimalistisk livsstil, så kommer du inse att prylar bara är en liten del. Att en minimalistisk livsstil är så mycket mer. Att sträva efter att leva med enbart 100 saker eller en kapselgarderob, är inte alls poängen med en minimalistisk livsstil. Visst kan det vara ett verktyg, men det är inte målet i sig.
Så, där har du det, 7 saker jag önskar att jag hade vetat innan jag började treva mig fram på min minimalistiska resa. Men som med mycket annat i livet är det väldigt enkelt att läsa och förstå i teorin, men det är först när man själv praktiskt upplever det som det sätter sig på djupet och skapar insikter.
Nu är jag nyfiken på dels vad du tycker om punkterna ovan? Men också om du har något du önskade att du hade vetat innan du började din minimalistiska resa? :)