Frågan i rubriken får vi ganska ofta. Och ja, det går, för det grundläggande inom minimalismen ändras inte bara för att du får barn. Det handlar fortfarande om att utgå från konkreta behov och identifiera vad som skapar värde i ditt liv. Och göra dig av med det som inte används eller på annat sätt inte fyller tillräckligt stort värde för dig.
Däremot kan minimalism med barn bli lite mer komplicerat än innan. Det kommer in fler åsikter, fler som tycker till och fler parametrar att ta hänsyn till. Och många barn gillar att spara, på allt från mjukisdjur, pyssel och kapsyler, till saker de hittar ute i naturen. Komplexiteten skapas genom:
- Att barn växer fort och deras behov ändras snabbt.
- Att det som funkar på ett barn funkar inte garanterat på ett annat.
- Att barn får mer och mer egen vilja i takt med att de blir äldre, och det kan vara svårt att stå emot alla barn eller tonåringars ”villhöver”-grejer.
- Att samhället kommer ha fler åsikter om ”hur du borde göra”.
- Att marknadsförarna kommer lägga in en ytterligare växel för att påverka dig att konsumera mera.
Men värt att komma ihåg, är att det grundläggande egentligen inte har förändrats. Och som i så mycket annat – barn gör som vi vuxna gör, inte som vi säger. Så visa vägen genom att prata om och visa hur du själv gör, exempelvis genom:
- Att du skänker bort saker du inte har behov av.
- Att du säljer saker.
- Att ni försöker använda det ni redan har istället för att köpa nytt.
- Att du letar och köper second hand i första hand när behov uppstår.
- Att du övar på att vara tacksam för det du/ni redan har.
Sen är ju minimalism så otroligt mycket mer än prylar. Och kanske kan just barn få vissa att inse just det. Att ens egna behov och ”individualism” sätts åt sidan under åtminstone en period. Kanske kan barn göra att livet känns mer meningsfullt, samt ökar viljan att leva minimalistiskt och mer hållbart.
Vad tycker du är största utmaningen med att leva minimalistiskt med barn?
Största utmaningen? Att barnen vill ha saker, men egentligen inte har behov. Att de ser på tv/youtube/hos kompisar, och sen tjatar om att de vill ha samma lika. Utan att ha något egentligt behov och man vet nästan innan att det inte kommer användas särskilt frekvent. Tur då att det mesta går att köpa second hand. :)
Jag är lite rädd att mina livsstilsval kommer ”slå över” i barnen. Att de kommer köpa massa nya grejer, äta kött, köra bil och flyga när de blir vuxna eftersom de inte får ta del av detta som barn. Ganska ofta frågar dom ”Men varför kan inte vi också… som alla andra.” och i nästa andetag säger dom ”Äh, säg inget. Jag vet att du kommer svara ”för miljön/klimatet”.”.
Hej! Hå hå ja ja alla dessa kapsyler, PINNAR, guldiga grejer, metallskrot, fler pinnar, fina pyssel, fina stenar etc etc som våra killar inte kan leva utan 😌. Och alla dessa fina, detaljerade teckningar 😅Så utmaningen är deras kreativa sidor som ser potentialen i varenda liten bortglömd mutter som de springer på. Vi gav dem till slut lådor i carporten att samla skatterna i. När lådan är full är det stopp.
För oss har det underlättat med minimalistiskt synsätt med barn, mkt för att det blir färre val för dem och lättare att hålla ordning. Färre kläder = lättare att välja skolkläder. Färre leksaker (vi går in helhjärtat för Lego) gör det (lite) lättare att hålla ordning. Färre aktiviteter (en per barn) ger lugnare helger osv. Använder ert knep ”blocket som förråd” och säljer /skänker regelbundet allt det de slutat leka med. Tänker att barnen märker vad vi gör (hyr via Hygglo, lånar från grannar, lånar ut våra egna grejer osv) och tar efter det sen. Hoppas jag 😬
Trevlig kväll!
Vi lyckas inte. Vi köper väldigt lite saker men våra barn älskar att få saker. Detta har alla grannar, vänner etc upptäckt. Barnen blir lika glada för en sten som en ny mobil. Å wow. Nämen får jag denna det har jag alltid velat ha! Vi får allt! Från krukor, drinkvagn, kontorsstol, pingisbord till böcker och ritgrejer. Fina saker helt klart men vi hade klarat oss bra utan. Men det är barnens saker och jag har inte rätt att ge dem vidare. Samma med kläder. Vi får massor. Och jag har inte hjärta att rensa. Är ju bra, praktiskt och vi kan pyssla med en del. Men det är mycket.
Hej! Kan ni inte skriva ett inlägg om hur man ska tänka kring att ”göra sig av” med grejer man inte kan bli av med. Alltså fullt fungerande saker som ingen vill ha, inte ens när det skänks. Det känns som att begagnat-marknaden är alldeles för stor, kanske till följd av den stora nykonsumtionen. Vi tänker ofta när vi köper något, både köp av nytt och begagnat, att ”det här kan jag sälja vidare sen när jag har använt färdigt”. Men det slutar tyvärr många gånger på tippen för att ingen vill ha det. Jag som bor en bit ut på landet märker också att det är sååå mycket besvärligare att sälja/skänka något eftersom logistiken blir så mycket krångligare när prylarna ska till sin nya ägare. Det blir som ett stort projekt varje gång vilket tar mycket energi. Och nu när jag har fått barn så kommer det bli mycket kläder/prylar som kommer att användas under bara en kort tid, vilket ger lite ångest.
Tack för en bra blogg! :)