Etikettarkiv: prylar

Varför köper vi så mycket saker?

Du stirrar på kassarna med utrensade kläder och prylar och ser tusenlapparna som istället skulle kunna gett dig en resa, roliga upplevelser med familjen eller varit siffror på ditt bankkonto. Nu hoppas du kunna få tillbaka åtminstone en liten del för att väga upp dina tidigare dåliga beslut och felaktiga köp. Jag vet precis hur det känns.

Vi ger upp frihet till förmån för saker som knappt kommer vara värt något vid nästa års loppis. Varför gör vi det? Några anledningar är:

  • Jakten på en bra deal. Många människor motiveras till köp av att göra en riktigt bra affär snarare än att tillfredsställa ett konkret behov. Jakten på ett riktigt bra pris och känslan av att ha fyndat driver konsumtionen.
  • Mentala kryckor. Konsumtion för att känna sig säkrare, tryggare och mer förberedd vid nya utmaningar. Allt från nya kläder inför ett nytt jobb, eller ny teknisk pryl eller plagg inför en ny träningsform.
  • Låg tröskel. Låga priser får oss att tro att vi gör en bra affär och ger en känsla av att vi är smarta konsumenter. Det kan till och med upplevas som att vi sparar pengar på att shoppa på rea, trots att vi de facto spenderar pengar.
  • Emotionell tröst eller belöning. Shopping ger oss energi, tröst, hopp, trygghet, mod och andra egenskaper vi människor ofta önskade att vi hade mer av. Men det aktiverar även hjärnans belöningssystem genom att trigga utsöndring av signalsubstansen dopamin, vilket gör att vi upplever ett litet rus av att konsumera.
  • Status, tillhörighet och identitet. Vi påverkas i hög grad av vår närmaste omgivning och deras krav, kultur och förväntningar. Vi vill känna tillhörighet och gemenskap med andra, vilket gör oss mottagliga för det som vår referensgrupp konsumerar. Utöver grupptillhörighet är social status en stark drivkraft för hur och varför vi konsumerar, vilket är applicerbart på allt från bostäder, bilar, klockor, kläder och tekniska prylar.

Ytterligare några anledningar skriver vi om i vår bok Prylbanta – Färre saker, större frihet.

Ovannämnda punkter kan vara extra viktiga att ha med sig inför höstens black friday. När marknadsförarna vill få dig att känna att du gör en bra deal, att du bör belöna dig med det här, eller höja din status med det där, och genom att sänka priset sänker de tröskeln till att trycka på köp-knappen. Medvetenhet är ett första steg mot förändring, så bli medveten om dina konsumtionsmönster och vad som ofta triggar dig till onödig konsumtion. För att i nästa steg låta bli att göra om samma shoppingmisstag igen.

Vilken av de ovanstående punkterna känner du mest igen hos dig själv eller andra :)

Kan man leva minimalistiskt med barn?

Frågan i rubriken får vi ganska ofta. Och ja, det går, för det grundläggande inom minimalismen ändras inte bara för att du får barn. Det handlar fortfarande om att utgå från konkreta behov och identifiera vad som skapar värde i ditt liv. Och göra dig av med det som inte används eller på annat sätt inte fyller tillräckligt stort värde för dig.

Däremot kan minimalism med barn bli lite mer komplicerat än innan. Det kommer in fler åsikter, fler som tycker till och fler parametrar att ta hänsyn till. Och många barn gillar att spara, på allt från mjukisdjur, pyssel och kapsyler, till saker de hittar ute i naturen. Komplexiteten skapas genom:

  • Att barn växer fort och deras behov ändras snabbt.
  • Att det som funkar på ett barn funkar inte garanterat på ett annat.
  • Att barn får mer och mer egen vilja i takt med att de blir äldre, och det kan vara svårt att stå emot alla barn eller tonåringars ”villhöver”-grejer.
  • Att samhället kommer ha fler åsikter om ”hur du borde göra”.
  • Att marknadsförarna kommer lägga in en ytterligare växel för att påverka dig att konsumera mera.

Men värt att komma ihåg, är att det grundläggande egentligen inte har förändrats. Och som i så mycket annat – barn gör som vi vuxna gör, inte som vi säger. Så visa vägen genom att prata om och visa hur du själv gör, exempelvis genom:

  • Att du skänker bort saker du inte har behov av.
  • Att du säljer saker.
  • Att ni försöker använda det ni redan har istället för att köpa nytt.
  • Att du letar och köper second hand i första hand när behov uppstår.
  • Att du övar på att vara tacksam för det du/ni redan har.

Sen är ju minimalism så otroligt mycket mer än prylar. Och kanske kan just barn få vissa att inse just det. Att ens egna behov och ”individualism” sätts åt sidan under åtminstone en period. Kanske kan barn göra att livet känns mer meningsfullt, samt ökar viljan att leva minimalistiskt och mer hållbart.

Vad tycker du är största utmaningen med att leva minimalistiskt med barn?

Vad vill du ge i arv?

Arv är inte att lämna något åt andra. Det är att lämna något inom andra. Ofta får dock det förstnämnda väldigt stort fokus i samband med arv, för att det är så konkret och för att vi ofta har starka minnen och känslor kopplade till prylar. Men visst är det egentligen det där sistnämnda som är det viktigaste?

När det gäller ärvda prylar så lägger vi på ett lager och tankar och känslor på prylarna vilket ibland kan göra att vi agerar irrationellt. Särskilt i ögonen på någon som kommer utifrån och inte har samma relation till sakerna.

Exempelvis en ärvd stol. För en utomstående person är det just bara en stol, några träbitar som satts ihop till en sittmöbel. Medan det för en annan person kan vara stolen som mormor alltid satt i och som känns omöjlig att göra sig av med för den genererar så mycket känslor och minnen. Men det är ju egentligen ”bara” en stol.

Det är lätt att fastna i tanken på att lämna kvar fysiska ägodelar eller kanske pengar till barn och barnbarn. Men visst finns det många som lämnar kvar mycket annat som egentligen var det vi uppskattade med personen; upplevelser tillsammans, sunda värderingar och goda beteenden som speglas i personens handlingar och sätt att vara och leva. Det som ofta tar tid, kräver prioriteringar och en god vilja, i större utsträckning än vad det idag krävs för att lämna efter sig en större mängd prylar.

Det arv vi ger våra barn och eventuella barnbarn sträcker sig så mycket längre än att lämna efter oss mängder av materiella saker eller en summa pengar. Kanske borde vi fokusera mindre på att lämna efter oss fysiska saker i hopp om att våra släktingar ska vilja förvalta dessa.

Det ena behöver såklart inte utesluta det andra, och ett par utvalda minnessaker kan såklart fylla ett värde den dag man inte längre finns kvar. Men det kan vara värt att fundera över vad som väger tyngst och vad du vill att andra ska minnas av dig. Och se till att det speglar hur man lever och prioriterar i sitt liv.

Nu är jag väldigt nyfiken; vad tycker du kring detta? :)

Mer tid med färre saker

En undersökningar från Elfa för några år sedan visade att vi svenskar skulle kunna spara upp till 34 timmar per år på att ha det bättre organiserat hemma. Dessvärre finns det ännu inga större undersökningar som visar hur mycket tid du skulle kunna spara på att inte bara vara bättre organiserad utan även äga färre saker.

Vår uppfattning är att vinsten skulle vara betydligt större eftersom även själva organiserandet tar tid och kan generera ytterligare prylar i form av diverse förvaringslösningar.

Tidsåtgången för att leta efter saker tenderar även att öka proportionellt med antalet prylar och samma sak gäller vår tendens att glömma bort exakt vad vi äger. Om du äger en mössa eller ett par solglasögon vet du ofta precis hur dessa ser ut och var de är placerade. Men äger du sju mössor och tre par solglasögon så kan det vara en helt annan femma att hålla koll på hur de ser ut och var de befinner sig just nu.

Som vi skrivit om tidigare kan det inom vissa områden vara fördelar att inte ha dubbletter eller tripletter. De tar bara upp onödigt förvaringsutrymme och tillför ingenting extra som saken inte klarar av att uppfylla ensam. Det är lätt att tänka ”om en sådan här är bra att äga, så måste det vara ändå bättre med två, eller ändå fler”. När det egentligen kan vara precis tvärtom.

Med färre saker är det dessutom enklare att låta allt du äger få en bestämd plats där de hör hemma. Så fort du inte använder saken ifråga lägger du tillbaka den och så fort du behöver den igen vet du exakt var den ligger. Detta är en av många fördelar med att ge alla saker ha en bestämd plats.

Hur mycket tid lägger du ner på att leta efter vardagsprylar som nycklar, mobilen, plånboken eller saker ni ofta har flera uppsättningar av som pennor, mössor, vantar och halsdukar?

Kanske skulle viss tid att leta elimineras om du ägde färre prylar. Du kan testa genom att lägga undan dubletterna/tripletterna i en tremånaderslåda och bara behålla favoriterna framme. :)

Äger dina prylar dig?

I minimalistsammanhang hör man ofta olika varianter av uttrycket ”äger dina prylar dig istället för tvärtom?”. Det spontana svaret för de flesta är nog att man inte alls känner sig ägd av sina prylar, men börjar man nysta i det är det trots allt många som är ägda av vissa av sina prylar.

Rent ekonomiskt känner du dig förmodligen inte ägd av dina prylar, om du inte köpt till exempel bilen, mobilen eller liknande på avbetalning. Men genom att du behöver jobba flera timmar i veckan och ytterligare år av livet på grund av just din prylkonsumtion, är du kanske ändå ägd av dem till viss del i ett större perspektiv. :) Fru Minimalist har kunnat gå ner i arbetstid utan att för den delen få lägre livskvalitet, snarare tvärtom, till stor del tack vare minskad onödig konsumtion. Även Herr Minimalist jobbade deltid innan han gick på föräldraledighet i våras.

I inlägget ”Förankrad av prylar i hemmet” skrev vi om att många äldre bor kvar i stora villor efter att barnen flyttat, fyllda till brädden av prylar som gör det övermäktigt att flytta till en mindre bostad. De har fyllt upp sina utrymmen med prylar som de känner trygghet i och skulle ha svårt att göra sig av med såväl fysiskt som psykiskt på grund av den ansenliga mängden. De äldre är en annan generation och har levt i en tid när det snarare rådigt brist än dagens överflöd, och har därav extra svårt att göra sig av med saker. Det får man ha respekt för, men de kan likväl ses som att de är ägda av sina prylar.

Även i det lilla vardagliga kan vi vara ägda av våra prylar. När du gör en utflykt till stranden och har mobil, nycklar och plånbok i väskan. Antingen känner du att någon borde stanna vid strandmadrassen och vakta prylarna, eller också nojar du och kastar övervakande blickar mot väskan medan du badar. Du kan aldrig riktigt slappna av eller vara närvarande i aktiviteten i vattnet på grund av prylarna. 

Samma sak om du är bland en stor mängd folk, på en konsert, ett allmänt midsommarfirande eller en populär turistattraktion. Du känner med handen mot fickan att mobilen ligger kvar. Kollar till handväskan eller jackfickan nu och då att den är stängd eller prylarna ligger där de ska. Du förlorar varje gång liten del av närvaron i aktiviteten för att du är rädd att bli av med prylarna.

Bilen är en vanlig pryl att känna sig ägd av. Både ekonomiskt, tidsmässigt och energimässigt. Besiktning, däckbyte, förvaring, fordonsskatt och diverse service mm. I en storstad även gisslet med trygg parkering. För oss har bilen vi köpte förra hösten, inneburit en stor frihetskänsla och en pryl som vi än så länge sällan känner oss ägd av. Men många känner mer oro och energidränage över sin bil än glädje och frihet. Kanske även för oss när vi befinner oss i en annan livsfas, eller så snart bilen börjar krångla…

I vilka sammanhang äger dina prylar dig? :)

Nojar du över såväl barnens säkerhet som dina prylars när du är på stranden? :)

Öppna öglor

Minimalism handlar för oss mycket om att stänga eller eliminera ”öppna öglor”. Det handlar typiskt om fysiska saker och uppgifter som ditt medvetande ofrivilligt fastnar i om de förblir öppna. Har du tillräckligt många öppna öglor skräpandes i bostaden alternativt i huvudet blir du till slut så distraherad eller irriterad att du slutar fungera optimalt i vardagen.

Det kan självklart vara viktiga uppgifter som gång på gång poppar upp i ditt medvetande tills de är åtgärdade, delegerade, aktivt ignorerade alternativt dokumenterade i ett system du litar på. Ett system du vet att du ofta återkommer till, vilket gör att du kan släppa uppgiften mentalt tills vidare utan risk att den förblir glömd tills det är för sent.

Men det kan även vara saker som ligger framme på diverse ytor i hemmet och som faktiskt egentligen hör hemma någon annanstans. Barnleksaker på golvet som ska in in leklådorna, högar med tidningar som ska ned i pappersinsamlingen, kläder som egentligen borde doneras eller en mobil på bordet som ska till återsamlingsplatsen.

Allt du äger, oavsett om det är mentala uppgifter eller fysiska saker, kan ses som öppna öglor. Dessa varierar givetvis i hur mycket de påverkar dig. Vissa är du så van vid att de inte längre påverkar dig speciellt mycket, typiskt enkla rutinuppgifter eller fysiska saker som faktiskt ska stå framme som en bordslampa, prydnadssak eller krukväxt. Andra är betydligt mer störande och påträngande, till exempel ett utspillt glas mjölk på golvet eller insikten att det är dags att söka ett nytt jobb.

Men oavsett hur viktiga dina åtaganden är alternativt hur ändamålsenliga dina prylar är, så kommer de att och ta mer eller mindre mental energi av dig, för någonstans i ditt undermedvetna är du trots allt medveten om dem. Det är därför det är så viktigt att rensa ut det som inte längre är prioriterat eller adderar värde i ditt liv. Och kanske är det människor som precis som vi stör sig lite extra på onödiga öppna öglor som tenderar att attraheras av minimalism. Oavsett om de kommer från ett mentalt eller materiellt perspektiv.

Har du några öppna öglor som du borde eliminera redan idag?

Har du stöd för alltför många edge-case?

Inom mjukvarutveckling finns det något som kallas edge-case. Det innebär ett användarfall, det vill säga ett behov, som behöver tillfredsställas extremt sällan. Alternativt ett behov som uppstår för en extremt liten del av användarna av den slutgiltiga produkten.

Om du som mjukvarutvecklare försöker bygga in stöd för alltför många edge-case så tenderar den slutgiltiga produkten att bli komplicerad att underhålla för utvecklarna, svår att bruka för användarna och följaktligen oattraktiv och olönsam på marknaden.

På många sätt är det precis samma sak i vanliga livet, det vill säga om du försöker skapa hårdvarustöd genom att köpa och äga saker för alla dina undantagsfall och specialfall i livet, så kommer ditt hem och liv bli onödigt komplicerat, din ekonomi sämre och din livsglädje troligen lägre.

Ett exempel på ett edge-case är prylar relaterade till högtider som till exempel pepparkaksformar. Även sällananvändningsprylar som jordgubbssnoppare, eller prylar relaterade till specifika säsonger som vinterns långfärdsskridskor eller slalomskidor passar ofta in i kategorin. Dessa går ofta att låna eller hyra istället vid de få tillfällen då behov uppstår.

Vilka edge-case har du byggt in stöd för i ditt liv och hur skulle ditt liv se ut utan dem?