Etikettarkiv: minnen

Så började allt på riktigt

3 svar

Allt har en mening, även om det inte alltid är lätt att se den när man är mitt uppe i ”allt”.

I början av sommaren skrev jag om vikten av att våga prata och berätta om sin minimalistiska resa för andra. Att vi genom att göra det kan inspirera varandra, bredda synen på vad minimalism är och få fler att våga prata och diskutera livsstilen.

Min och Herr Minimalists gemensamma minimalistiska resa, började på just en längre resa när vi dels hade tid att stanna upp och reflektera över livet, dels fick se en annan del av världen och hur människor levde där. Vi insåg att vi klarar oss med få saker så länge vi har det nödvändigaste utifrån våra behov, samt att prylar nog inte hörde ihop så mycket med lycka.

Men, för mig började den minimalistiska resan egentligen ca 1,5 år tidigare. Jag insåg det inte då, men insikterna från den tiden gjorde att när Herr Minimalist förde den minimalistiska filosofin på tal, så upplevde jag att det var i linje med många av mina tankar och insikter. Även om jag inte tidigare haft ett namn på det.

Så vad var det då som hände under 2011 innan jag ens hade träffat Herr Minimalist.

  • Fotografier från ett tidigare liv.

Jo, jag blev plötsligt lämnad av min dåvarande sambo som jag varit tillsammans med i nästan tio år, med visst uppehåll för jobb och studier utomlands. Lika snabbt och överraskande som det skedde, lika snabbt var han ute ur vår gemensamma lägenhet.

Det jag lärde mig i den processen och som spillt över på min minimalistiska resa, är hur liten roll det materiella spelar när livet vänds upp och ner. Strax innan det här hände kände jag verkligen att vi hade ”allt”. Vi hade köpt vår första gemensamma lägenhet i Stockholm, valt ut möbler och inrett den tillsammans, vi hade båda nyligen fått jobb som gjorde att vi hade råd att resa både utomlands och på skidsemester, vi köpte cyklar och längdskidor och påbörjade en svensk klassiker tillsammans. Vi levde helt enkelt som riktiga DINK:isar (Dual Income, No Kids) i en storstad.

När det tog slut kom det som en fet käftsmäll hur lite allt det där materiella spelade. Jag hade kunnat byta alla prylar och kläder i hela lägenheten mot att få må bra och känna mig ”hel” igen. Och jag vet att jag tänkte på precis exakt det, där och då.

Så när jag och Herr Minimalist sen träffades, och 1,5 år senare var ute på vår långresa och han började prata om ”minimalism”, så hade jag den där händelsen i min ryggsäck och var mottaglig för att förstå och rent praktiskt börja anamma konceptet och livsstilen. Att genom att äga färre överflödiga prylar och kläder, kan vi få mer tid, pengar och energi över till det som betyder mest i livet på riktigt.

Så började min minimalistiska resa på riktigt. Hur började din? :)

Relaterade inlägg:

  1. Så börjar du den minimalistiska resan
  2. Hur långt kan du minimera?
  3. Vad är meningen med minimalism?

Rensat nostalgi från skoltiden

2 svar

Igår släppte jag taget om min solstol från trä- och syslöjden. Kanske min stoltaste skapade pryl från hela grundskolan. Den går att fälla ihop för att bära med sig, frakta eller förvara. Otroligt smidig och smart!

När jag växte upp hade mina föräldrar en motorbåt som vi brukade göra utflykter med längs Dalälven och i sjöarna kring Falun/Borlänge. Då var solstolen smidigt och perfekt att sitta på i båten samt när vi gick ombord på en ö för picknick och bad. Den har förvarats hos mina föräldrar de senaste 10 åren utan att användas, även båten är såld för många år sedan men som synes har stolen knappt tagit någon plats att förvara. ;)

Det här skulle ju kunna vara en typisk nostalgisak som sparas år ut och år in, just för att den tar liten plats och ju kanske skulle kunna komma till användning någon gång. Det är ju ändå en solstol och skulle i teorin kunna tas med till stranden exempelvis. Och så är det ju egengjord och förknippad med minnen. :)

Men jag är bestämd i min uppfattning att;

  • Om inte sakerna används så finns det en anledning till det; de passar inte, är inte sköna eller finns helt enkelt inte behov av plagget/prylen/grejen vilket då istället motiverar att göra sig av med dem.
  • Minnet inte sitter i den fysisk prylen. Visst kan minnet komma tillbaka när jag ser solstolen ligga där i förrådet, men det minnet kan jag även få genom att titta på en bild eller genom att prata med en vän om solstolarna vi gjorde i slöjden. Det kräver inte att den fysiska prylen finns i min ägo.

Kanske kan detta inlägg inspirera någon annan därute som sparar något egengjort eller nostalgiskt som inte används och som bara ligger på en hylla och samlar damm eller tar upp plats i förrådet. Solstolen har det senaste året förvarats i vårt förråd utan att komma till användning, innan dess i mina föräldrars garage sedan båten såldes. Nu hade den fått göra sitt så här 20 år efter att den byggdes.

Har du något pryl från sy- eller träslöjden där hemma som inte används och som det är dags att släppa taget om? Eller kanske någon helt annat nostalgisk pryl som du bör börja använda istället för att bara förvara? :)

Relaterade inlägg:

  1. Minimering av skolkataloger
  2. Prylbanta minnen och nostalgiska saker
  3. Våra bromskrafter vid prylbantning

5 principer för att lättare släppta taget

5 svar

Även om man i teorin kan förstå att prylar tar ens tid, pengar och energi. Och därmed ju fler prylar, desto mer tid till att administrera, organisera och underhålla dessa, samt desto mindre tid till att använda och uppleva. Så kan det ändå vara svårt i praktiken att göra sig av med sina ägodelar.

Här kommer därför 5 tankar och minimalistiska principer som kan få dig att tänka annorlunda kring några av de prylar och kläder som du av olika anledningar håller fast vid så hårt.

  1. Minnet sitter inte i prylen. När du tänker på en viss person i ditt liv är det sällan prylar du tänker på, ofta är det snarare platser, situationer, upplevelser mm som du kopplar ihop med personen. Om personen var viktig för dig kommer du inte glömma bort hen även om du rensar bort hens prylar.
  2. Allt eller inget gäller inte. Bara för att du rensar rejält behöver du inte rensa ut alla. Det går fint att behålla några minnessaker, men du behöver förmodligen inte ha 15 saker kvar bara för att minnas en person. Välj ut ett fåtal som du kan använda och/eller som du förknippar med just den personen. Eller om det är bebisplagg du önskar spara, välj några enstaka och låt resten förgylla någon annans bebistid. Det behöver inte vara allt eller inget, oavsett rensningsområde.
  3. En av varje räcker. Även om reklamen vill få oss att tro att även om vi redan har en, så behöver vi minst en till av ”vad-som-helst” som är snyggare, större, mindre, tystare, miljövänligare eller bara i en annan färg. Men genom att bara äga en så tar du bättre hand om saken, har färre saker att hantera och administrera, och du har förmodligen en favorit som du ändå använder mest.
  4. Du behöver inte äga allt snyggt. För mig var det som att en polett trillade ner när jag insåg att jag inte behöver sukta efter eller köpa allt snyggt jag ser i butiker, hos andra, i tidningar eller sociala medier. Att jag bara kan konstatera att ja det är snyggt eller praktiskt, men nej jag behöver det faktiskt inte i mitt hem eller i min garderob, och sen släppa det. Precis samma sak gäller det jag nu äger; jag behöver inte behålla allt bara för att det är snyggt om behovet av det inte längre kvarstår.
  5. Ut med sakerna i användningskretsloppet. Saker du äger och förvarar kan möta någon annans behov. Genom att få ut saker du inte använder och behöver i användningskretsloppet, undviker du att någon annan köper nyproducerat. Och kan få pengar tillbaka, eller också ”bara” mer utrymme och luft i hemmet. Använd Blocket som förråd, som vi skrivit om förut.

Så, där har du några principer och tips hur du kan tänka kring att prylbanta. Och du, kom ihåg, det är ytterst sällan man saknar något som man rensar ut om. Våga släppa taget för att få uppleva alla de positiva aspekter som kommer med en mer minimalistisk livsstil.

Vad är det som får dig att släppa taget om prylar? :)

Relaterade inlägg:

  1. Underhållsrensning och triggers för att prylbanta
  2. Flytta tröskeln – avgörande steg när du ska prylbanta
  3. Prylbanta minnen och nostalgiska saker

Vad vill du ge i arv?

4 svar

Arv är inte att lämna något åt andra. Det är att lämna något inom andra. Ofta får dock det förstnämnda väldigt stort fokus i samband med arv, för att det är så konkret och för att vi ofta har starka minnen och känslor kopplade till prylar. Men visst är det egentligen det där sistnämnda som är det viktigaste?

När det gäller ärvda prylar så lägger vi på ett lager och tankar och känslor på prylarna vilket ibland kan göra att vi agerar irrationellt. Särskilt i ögonen på någon som kommer utifrån och inte har samma relation till sakerna.

Exempelvis en ärvd stol. För en utomstående person är det just bara en stol, några träbitar som satts ihop till en sittmöbel. Medan det för en annan person kan vara stolen som mormor alltid satt i och som känns omöjlig att göra sig av med för den genererar så mycket känslor och minnen. Men det är ju egentligen ”bara” en stol.

  • Ärvda kökshanddukar och rostfria bunkar.

Det är lätt att fastna i tanken på att lämna kvar fysiska ägodelar eller kanske pengar till barn och barnbarn. Men visst finns det många som lämnar kvar mycket annat som egentligen var det vi uppskattade med personen; upplevelser tillsammans, sunda värderingar och goda beteenden som speglas i personens handlingar och sätt att vara och leva. Det som ofta tar tid, kräver prioriteringar och en god vilja, i större utsträckning än vad det idag krävs för att lämna efter sig en större mängd prylar.

Det arv vi ger våra barn och eventuella barnbarn sträcker sig så mycket längre än att lämna efter oss mängder av materiella saker eller en summa pengar. Kanske borde vi fokusera mindre på att lämna efter oss fysiska saker i hopp om att våra släktingar ska vilja förvalta dessa.

Det ena behöver såklart inte utesluta det andra, och ett par utvalda minnessaker kan såklart fylla ett värde den dag man inte längre finns kvar. Men det kan vara värt att fundera över vad som väger tyngst och vad du vill att andra ska minnas av dig. Och se till att det speglar hur man lever och prioriterar i sitt liv.

Nu är jag väldigt nyfiken; vad tycker du kring detta? :)

Relaterade inlägg:

  1. Att sälja ärvda ting
  2. Bouppteckning och prylar in
  3. När det mesta plötsligt blir oviktigt

Prylbanta minnen och nostalgiska saker

4 svar

Förr eller senare under din minimalistiska resa kommer du behöva ta dig an ett av de rensningsområden som de flesta tycker är svårast, nämligen nostalgi- och minnessaker. Det är lätt att bli sentimental och extra fäst vid saker som påminner om eller har tillhört någon du tycker mycket om eller en för dig betydelsefull tid i livet.

Här kommer två tips kring hur du kan tänka när det är dags att prylbanta bland nostalgiskt laddade prylar, ärvda ting och minnessaker:

1. Färre är inte samma sak som ingen. Det är många som spontant känner att de absolut inte kan göra sig av med nostalgiskt laddade prylar. Att rensa ut ärvda saker skulle vara som att rensa ut personen ifråga från sitt liv. Men kom ihåg att det är stor skillnad på att göra sig av med alla minnessaker och att behålla ett par. Att behålla ett fåtal väl utvalda som används frekvent eller får en väl utvald plats i hemmet, kan skänka större glädje än att ha en stor hög.

På bilden nedan syns det som jag ärvde av min mormor som stod mig väldigt nära. Min morfar gick bort strax innan jag föddes så av honom ärvde jag inte något alls.

Så här 5 år senare har jag kunnat släppa taget om de flesta av sakerna och av de som är kvar används majoriteten regelbundet. Exempelvis stora glasskålen som vi använder för grädde, frukt, popcorn mm. Dalahästen som en av få synliga prydnadssaker i hemmet och vasen som det regelbundet står blommor i. Däremot såldes kaffeservisen eftersom vi inte kunde se hur den skulle komma till användning hos oss tillräckligt mycket då ingen av oss dricker kaffe, bättre då att den får leva vidare och skänka glädje och användas av någon annan.

2. Minnet sitter inte i den fysiska prylen. Jag vet att vissa får tillbaka minnen av personer när de luktar på en tröja, eller tittar och känner på en ärvd pryl. Men minnen kan även genereras genom att se en bild på dessa saker, eller genom att helt enkelt bara tänka på personen eller händelsen vi vill minnas. Minnena sitter defacto inom dig i ditt huvud och hjärta, inte i de fysiska tingen. Bara för att du rensar ut en fysisk pryl, raderar du inte per automatik minnena kopplade till den. Därför kan du också digitalisera flera av minnessakerna eller nostalgiska saker så finns de där, lätta att komma åt om det skulle krisa.

Ärvda smycken har en tendens att samlas på hög.

Vi har tidigare skrivit ett inlägg med tips kring hur du rent praktiskt kan hantera minnessaker och nostalgiskt laddade prylar, du hittar dessa tips i inlägget ”Nostalgi- och minnessaker”.

Och kom ihåg att det här området inte är det första du bör ge dig på om du blivit sugen på en mer minimalistisk livsstil. Då är det bättre att börja där tröskeln är lägre, och slutgiltiga besluten enklare, vill du ha tips på sådana områden kan du läsa något av nedanstående inlägg först för att komma igång, dra lärdomar och få momentum i prylbantandet:
10 saker du kan göra dig av med idag
10 utrymmen på 100 minuter
5 bortglömda rensningsställen

Hur har du gjort för att släppa taget om minnessaker och nostalgiskt laddade prylar?

Relaterade inlägg:

  1. Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner
  2. Nostalgitripp – 7 prylar vi prylbantat
  3. Exponentiell nostalgisk ränta

Mognadsprocessen vid prylbantning

28 svar

Det händer att vi träffar människor som anser sig ha alldeles för mycket saker men som ändå har svårt att släppa taget och göra sig av med något. De fastnar i klassiska argument som att ”det kan vara bra att ha” och sparar saker ”för säkerhetsskull”. Liksom överdriver eller missminner sig hur ofta eller när något faktiskt kom till användning senast, som absolut inte hade kunnat lösas med någon annan pryl eller plagg.

Det här får man ha respekt för. För minimalism och att prylbanta är en mognadsprocess som de allra flesta går igenom, men vi gör det olika snabbt. När man väl landat i sina värderingar och prioriteringar och har erfarenheten av att våga släppa taget om såväl enkla som svårare prylar, så inser de allra flesta att det inte alls är farligt. Och att argumenten man använde mot sig själv, egentligen inte stämde överens med verkligheten utan var mer en känsla.

Du saknar i princip aldrig något du rensar ut. Du får snarare vara glad om du ens kommer ihåg att du tidigare ägt det. ;)

Memoryspel jag inte ens minns att jag ägt, förrän jag såg bilden.

Med största sannolikhet inträffade heller ingen av det farhågor du målat upp skulle ske om du släppte taget om saken. Du saknade det inte, du behövde det inte, någon svärmor eller farmor ifrågasatte inte var saken du tidigare fått numera håller hus, och någon vän rotade inte i skåpen efter gåvan du tidigare fått. Det hände ingenting, mer än att du tog ytterligare steg på din minimalistiska resa, både rent praktiskt men också mentalt.

Börja rensa där tröskeln är låg för just dig. Där det inte känns så jobbigt att faktiskt släppa taget. Med tiden kommer du sedan inse att när du rensar ut saker du inte behöver, inte använder och som inte är värdeskapande för dig, så inträffar ingenting av det negativa som du målat upp en bild av. Men däremot kan du få ut mycket positivt av det.

När du under mognadsprocessen inser att du faktisk inte saknar det du släpper taget om, kommer du kunna ge dig på även svårare rensningsområden. Och med din erfarenhet kring att prylbanta, kommer du allt mer sällan fastna i de där klassiska argumenten och spara saker för att ”det kan vara bra att ha”, ”för säkerhetsskull” eller bara för att det är en gåva.

Kan du känna igen dig i mognadsprocessen när det gäller rensning och minimalism?

Relaterade inlägg:

  1. Prylbanta minnen och nostalgiska saker
  2. Nostalgitripp – 7 prylar vi prylbantat
  3. Minimera aktiviteter och relationer

Minimering av skolkataloger

16 svar

När tittade du i dina skolkataloger senast? För mig var det flera år sedan. Till stor del för att de legat nerpackade i min nostalgilåda i källaren, men mest för att jag inte känt någon önskan eller något behov av att titta i dem.

Dock tog mina 12 skolkataloger upp en stor del av nostalgilådans utrymme samt för stor del av dess vikt med sina ganska precis 4 kg skolkataloger.

Det var därför en lättnad och frihetskänsla på flera sätt när jag bestämde mig för att klippa ut enbart min egen klass i respektive skolkatalog/årskull och slänga resten. De där andra klasserna (läs killarna ;) ) jag hade stort intresse av då, finns inget intresse av nu.

Till vänster kvarvarande urklippta bilder, till höger högen med skolkataloger.

Visst kan man tycka att det som ligger undangömt i lådor i källaren och inte märks i vardagen inte är så viktigt att rensa bland. Men man ska inte underskatta de positiva känslor det kan innebära att släppa taget om den här typen av saker. Och det kan vara lite som med digitalt överflöd, det är inte alltid det märks i vardagen, men medvetenheten kring att det finns där, kan ändå ligga och gnaga långt bak i det omedvetna. ;)

Kanske släpper jag även taget om bilderna på min egen klass framgent, eller digitaliserar dem. Men tills vidare kändes det lagom att spara i nostalgilådan. Jag har många positiva minnen från skoltiden, men inte några andra foton än dessa som direkt påminner om skoltiden eller om personerna jag upplevde den livsfasen tillsammans med. Kanske är det annorlunda för ungdomar idag som kan ta bilder med mobilen i tid och otid på klasskamrater.

Har du dina skolkataloger kvar?

Relaterade inlägg:

  1. Saker vi sparar till barnen
  2. Set och samlingar försvårar utrensning
  3. Nostalgitripp – 7 prylar vi prylbantat