Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner

I helgen roade vi oss med att rensa ytterligare i vårt källarförråd för att göra plats för nya och framtida bebisrelaterade saker. Denna gång åkte bland annat mina gamla hockeypuckar samt mitt gamla pingisracket ut.

Varför nämner jag det här kanske du undrar, ett par puckar och en pingisrack är väl ingen stor grej att rensa ut? Jo, för i mitt fall var det inte bara fysiska saker som rensades ut utan även långdragna förhoppningar, drömmar och visioner.

Jag och ett flertal barndomsvänner har i många år pratat om samt haft ambitionen att lira lite leksam hockey alternativt lite lättsam pingis igen. Precis som vi ofta gjorde fram tills dess att vi började studera på högskolan i tjugoårsåldern. I båda fallen ovan har ämnet dykt upp vid diverse sociala tillställningar men det har inte gått att få till med våra liv som numera är fullspäckade med nya åtaganden och prioriteringar. Så med över 10 år sedan sista hockey- och pingistillfället och med en bebis på väg in i livet fick de gamla puckarna och det numera rätt torra pingisracketet lämna hemmet. En oväntat tung rensning.

Jag tror att just kopplingen mellan prylar och förhoppningar, drömmar och visioner ofta är något som gör rensning emotionellt svår. Du vet att du inte använt vissa prylar på många år samt att du med största sannolikhet inte kommer att använda dem på väldigt många år, om än någonsin, men ändå är du inte riktigt villig att ge upp förhoppningarna. Det påminner lite om exponentiell nostalgisk ränta men riktar sig framåt istället för bakåt i tiden.

Hemligheten i det läget är att vara realist istället för att låta sig styras av känslor, vilket inte alltid är så enkelt. Faktum är att skulle det mot förmodan bli aktuellt med hockey eller pingis igen så kan jag med största sannolikhet låna, hyra eller i absolut värsta fall köpa på mig ny utrustning för just det tillfället.

En sista iakttagelse jag gör på ämnet är hur fort tiden går. Det är helt vansinnigt att det redan gått över tio år sedan jag och mina närmaste vänner prioriterade liknande aktiviteter tillsammans. Det blir vid liknande tillfällen väldigt påtagligt att vissa aktiviteter och intressen faktiskt har ett bäst-före-datum, att var sak har sin tid samt vikten att ta vara på varje dag!

Har du några prylar som blivit liggande år efter år på grund av förhoppningar, drömmar och visioner om framtiden, men som du innerst inne vet att du förmodligen inte kommer att använda dig av igen?

22 tankar kring ”Utrensade förhoppningar, drömmar och visioner

  1. Malin

    Tack för ett bra inlägg, igen. Jag vidarebefodrar det till min man som envist håller fast vid sina golfklubbor. Jag skall också ta mig en funderare om det är något jag behöver rensa ut.

    Vill delge ett rensingstips: Jag brukar säga till barnen att Tomten ser om det är fullt i leksakslådorna och då tänker han att ”de här barnen behöver inte några fler julklappar” och så åker han förbi vårt hus. Därför skall vi rensa bland leksakerna och ge bort det som är helt eller slänga det som är trasigt. Vi brukar rensa i samband med att önskelistorna skrivs. Kan hända att samma taktik fungerar för vuxna också ;)

    /Malin

    Svara
  2. Bella

    För mig var det ett ganska stort steg att ge bort det mesta av mitt barns bebiskläder, saker etc. Att gå igenom känslorna inför att bara ha ett barn. Att mitt barn inte får några syskon. Men när jag kunde skänka bort dem till en av mina bästa vänner blev beslutet mycket självklarare.

    Sen har jag väldigt mycket kvar från jag drev eget modeföretag. Produkter, etiketter etc. Väldigt mycket kreativa alster från jag studerade modedesign. Jag rensar ca. en gång om året men har svårt att göra mig av då de kopplar ihop mig med den där unga designstudenten som skulle bli världkänd modedesigner! he he he… Jag hoppas fortfarande att jag ska fortsätta göra mönster, sy kläder när småbarnsåren är förbi så de behåller jag.

    Ja, mycket känslor när man rensar men det är väl just det som är så befriande.

    Jag har ju gjort en egen variant av ett år med en månad utan och november är en månad MED rensning (my game – my rules) för jag kände att jag ville avsluta småbebiskapitlet i mitt liv. Möblerade även om i vardagsrummet så att centrum inte längre är tv:n. Eftersom jag jobbar på ett arkitektkontor fascineras jag av att fortfarande 2014 enligt standardkrav måste det gå att få till en tv-soffhörna i alla lägenheter som byggs. Klassisk planlösning. Vilket gör det nästan omöjligt att bygga compact living och många unga tittar väl på tv i sin laptop/ipad i sängen???

    Heja er! Jag är med på pinterest http://se.pinterest.com/designbella/compact-living/
    och har väldigt många följare till min compact living mapp – den speglar att minimalistisk livstil är trendigt!

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Vilka bra exempel med barnkläderna och modegrejorna, mycket tuffare rensningar på samma tema än mitt pingisrack. Tack för att du delar med dig. ;)

      Håller med om att det är märkligt på något vis att så många hem designas och planeras utifrån att TVn är dess hjärta och centrum. Det vore spännande att se mer lägenheter som planeras utifrån helt andra grundförutsättningar framöver.

      Ska spana in din Pinterest nu! :)

  3. Tuula S

    Ni kan ju skaffa nya puckar (med annat ishockeyredskap) senare, om ert nya bebis är en pojke och visar sig intresse för ishockey :-). Pappas förhoppningar kan kanske förverkligas i redan några år! Redan en 2- eller 3-åring kan spela lite ishockey med sin pappa eller mamma, kanske inte på skridskor ännu, men använda stövlar på iset. Min son var 4 år när han lärde sig att åka skridskor och han var så entusiastisk att ville gå till banan varje dag från januari till slutet av februari!. Jag åker inte skridskor själv så jag spatserade där bredvid banan frysande kväll efter kväll. Min man i stället började igen använda sina gamla skridskor, dom hade varit i skåpet kanske för 15 år. Nu är vår son nästan 10 år och har spelat i ett ishockeylag för 3 år.
    (usäkta mina språkfel, jag är en finlandäre med finska som modersmål, lärt mig svenska bara i skolan)

    Svara
    1. ansi-balans i livet

      Eller en tjej!! Tjejer kan också vilja spela hockey. Jag gillar inte när vi redan från början sätter in våra barn i olika fack. ”om ert nya bebis är en pojke och visar sig intresse för ishockey :-)”. Det kan ju lika gärna vara en tjej som visar intresse för hockey

    2. Fru Minimalist

      Jag tänkte samma sak som kommentaren ”ansi-balans i livet” gällande att det lika gärna kan vara en tjej som vill spela hockey :)
      Faktum är att jag, Fru Minimalist, spelade i ett hockeylag när jag var 16-17 år, och idag är det väl ändå mer vanligt förekommande än på den tiden.

      Oavsett kön så kan vi helt klart skaffa ny utrustning om det är en hockeyintresserad person där inne. Att spara på alla gamla fritidsintressen, låta sakerna ta plats, behöva släpa runt dem vid rensningar och flyttar etc, bara för att ”om utifall att”, känns inte som tillräckligt motiv för att få denna typ av prylar att vara kvar. :)

    3. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, kanske vägen framåt kring hockeyn är att spela med barnen och inte vännerna, bra tänkt! :)

      Jag instämmer med Ansi-Balans ovan, även tjejer kan ju spela hockey. :)

  4. Händelsevis

    Sambaskorna! Guldskor med 12 cm klack. De får representera mina drömmar o visioner som troligen aldrig kommer infrias igen. Har faktiskt kvar nästan hela dräkten med… Har haft huvudbonaden en gång efter att danskarriären avslutades men fjädrar, ryggställning, paljetter och 12cm klackar kommer troligen aldrig på igen. Borde slänga! Behöver jag ens påpeka att de är synnerligen skrymmande? Lite av problemet är dock att jag inte vet hur jag ska bli av med det? Återvinna sambadräkt? Deponi?

    Svara
    1. Maria

      Om tyg och paljetter är i bra skick kan du väl höra med någon dansskola? Eller varför inte till pyssellådan på någon förskola eller fritids?

    2. Händelsevis

      Vill inte gärna ge till barn eftersom det är mjukplast och ganska mycket lim inblandat. Men paljetterna kanske man kan ta tillvara på ändå. Montera i sär och sortera får det kanske bli tillslut… Tack för tipset dock!

    3. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Bra exempel med sambaskorna och dräkten. Jag kan tänka mig att du förknippar dem med väldigt mycket roliga känslor som gör rensandet extra svårt. :)

  5. www.aktivadagar.com

    Intressant inlägg och infallsvinkel! Håller med… Vissa saker är mentalt svåra göra sig av med. Jag tycker att det även är svårt med de saker som vissa i min omgivningen gett mig. Kanske för att DE tror att jag liksom är, var eller skulle bli… någon jag helt klart inte ÄR eller kommer att BLI. Och det tror jag de vet vid detta laget, men ändå är det svårt… Eller som arvegods. Också en sån där emotionell grej. Men jag glömmer ju inte personen ifråga fast jag inte omger mig med dens saker…

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Tack, kul att du gillade inlägget. :)

      Ja, arvegods är nog bland det absolut svåraste att rensa. Det är ju så mycket känslor inblandat.

  6. Lill

    Mynt och frimärken. Jag kan inte släppa tanken på att de ska vara värda någonting, samtidigt som jag aldrig orkar kolla upp om de kanske är det. Istället ligger de bara i lådorna och tar plats till ingen nytta eller glädje..

    Ca 1 kg garanterat värdelösa mynt ska i alla fall nu få glädja en samlande 6 åring, och det känns bra. :)

    Svara
    1. spartankar.com

      Jag har ca 10-15 kg mynt… Vissa värd ganska mycket; många inte värt vikten.
      Mynt och biljetter är en sätt att resa. Jag kommer att sortera dem och ha kvar endast det som är en sätt att resa. En resa som kan vara i tiden och till exempel påminna att den mynt som jag fick från min mormor har hon använt när det var en fascist diktatur under andra världskriget i Frankrike.

    2. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Den där är extremt klurig dvs då man misstänker att sakerna man egentligen inte vill behålla kan ha ett stort ekonomiskt värde men att uppgiften att ta reda på exakt hur mycket sakerna kan vara värda är svår eller tidskrävande. Det förtjänar typ ett eget inlägg! :)

  7. Optimeralivet

    Åh, superbra inlägg. Huvudet på spiken. Intressant också att det i detta läget verkligen ÄR tungt att rensa ut.. Den direkta kicken uteblir en aning? Kommer belöningen snarare i smygande form när ni har mer plats/slipper släpa på dåligt samvete kring sakerna? Bra gjort oavsett, belöna er själva med en klapp på axeln!

    Jag har ett par dansskor som varje gång jag ser dem ger mig en radda minnesbilder från min tid från dansen. Dessa skor påminner mig om hur härligt det var, även om jag vet att den tiden är över för min del. Frågan är hur man ställer sig till dem? Jag upplever inte att äga dem känns betungande men samtidigt är det alltid en extra sak som framförallt inte har en given plats att vara på. Det funkar inte riktigt att ställa dem mer synligt samtidigt som de verkligen inte ger mig några härliga flashbacks när de ligger nerpackade i källaren. Ja, jag inser också att de borde få gå vidare från mitt liv egentligen, men jag får passa på när något annat tydligt kommer in i mitt liv eller vid en flytt tillexempel.

    Det som skorna däremot fungerar utmärkt som är motivation till att rensa ut andra saker, ”om jag rensar ut x andra saker då får skorna stanna”. Perfekt emellanåt och bra metod för andra saker som man håller lite för kärt än så länge.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Du kanske kan fotografera skorna och sätta fotot någonstans där du faktiskt ser dem oftare än då de ligger nedpackade i källaren?

      Vi har två ”tavlor” på väggen som egentligen är en fotoram med plats för 12 foton. Dessa har vi fyllt med bilder från roliga resor och andra tillfällen som gör oss glada då vi påminns om dem. I ditt fall kanske det skulle fungera med något liknande där en plats i ramen tillägnas bilden på skorna? :)

    2. Optimeralivet

      Bra idé! Planterar ett tankefrö i min hjärna så nästa gång jag så att säga stöter på skorna så kanske jag är mogen att få upp dem på väggen i bildform och låta dem gå vidare till skohimlen rent fysiskt.

  8. Anna

    Känner igen det där. Min sambo är en nostalgiker, har svårt att rensa ut saker som har anknytning till särskilda händelser/människor. Mina föräldrar är likadana, tror till och med min pappa har kvar sin gamla flygaroverall, trots att han inte suttit bakom spakarna på över 30 år och sannolikt aldrig kommer göra det igen. Vad vet jag, han kanske tar på den ibland när han är själv hemma och minns forna tider i luften :-)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Ibland undrar jag vilken funktion nostalgin har haft i evolutionen. Eftersom den är så stark hos så många människor så gissar jag att den varit jätteviktig men det är inte självklart på vilket sätt för min del.

      Kanske handlar det bara om att man sparar grejer inför kärvare tider och att de som faktiskt gjort detta har överlevt i större utsträckning. :)

Lämna ett svar