Vad är meningen med minimalism?

Vad är egentligen meningen med minimalism? Om man inte blir lyckligare av att prylbanta, eller när man kommit till en balans mellan in och ut, vad ska man då med minimalismen till? Vi fick en intressant fråga på bloggen som jag tänkte lyfta upp så fler kan ta del av den och fundera, och delger samtidigt vårt svar på frågan. Frågan är något nedkortad mot originalet, och svaret något utökat. Frågan lyder:

Minimalismen är något som tilltalar mig mycket, men jag tänker efter att man har rensat ut det värsta och bara sparat sådant som man behöver, vad händer sen? Jag har alltid älskat att rensa och gå igenom alla mina saker, men nu känner jag liksom att jag inte ser någon mening med det, jag blir inte lyckligare för det. Men jag blir heller inte lyckligare av att ha för mycket saker. Det känns väl tomt på nåt vis nu. Vad ska man med minimalismen till om man ändå inte känner att det hjälper en på ett bättre spår? Jag känner att jag fastnat i en känsla av att livet är tomt. Jag saknar inte saker, utan det är en djupare tomhet. Minimalismen ska ju ge en tid till det man tycker om att göra, men om man inte vet vad man tycker om att göra, då är det ju lite meningslöst känner jag. Jag vill gärna höra er sida och tankar om saken!

För er som läst vår bok Prylbanta kanske ni känner igen motsvarande tankegångar i slutorden på boken. Det framgick inte om frågeställaren läst vår bok, men så här står det nämligen där om jag klipper in två korta stycken:

… ”Och du har mer tid, energi och pengar över. Men vad händer då? Eftersom shopping och prylar för flertalet fyller en så pass central roll i våra liv och på många sätt används som mentala kryckor samt distraktion från sådant som vi inte vill tänka på eller orkar ta tag i, så följs en intensiv rensningsperiod ofta av något som kan liknas vid abstinens. Det uppstår nämligen ett emotionellt och mentalt tomrum som tidigare fylldes av alla prylar och dess många former av relaterad distraktion.”

… ”Härifrån finns det nämligen helt nya möjligheter att medvetet fylla detta vakuum med nya, meningsfulla eller prioriterade åtaganden, intressen, relationer och utgifter som ligger i linje med dina värderingar och som skänker just ditt liv maximal mening och glädje.”

Vår bok Prylbanta finns även som e-bok.

Jag tror frågeställaren ska fokusera på det där sista stycket och gräva djupare där.

Minimalism är inte lösningen på ”vad som är meningen med livet” eller vad som ger just dig lycka, utan minimalism är ett verktyg för att frigöra tid, energi och utrymme till att kunna göra mer av det som är viktigt och högt prioriterat hos dig. Men då gäller det ju att veta vad detta är, vad som skänker just mig stor glädje och tillfredsställelse.

För många tror jag processen med att prylbanta det överflödiga gör att det blir tydligare vad som är viktigt i livet. Framför allt när man kommer in på det som inte är prylrelaterat utan rensar och minimerar bland åtaganden, intressen, relationer och utgifter. Men det kan också vara så att det som skulle skänka glädje, lycka och mening, är något man inte gör eller har idag. Helt enkelt för att det inte funnits utrymme till att testa eller fördjupa sig inom det. Eller bara inte funnits tid och andrum till att låta sinnet fantisera vad det skulle kunna vara.

Om du funderar inom olika delar i livet, som exempelvis vänner, familj, jobb, självutveckling, fritid mm, vad inom respektive område ger energi, glädje eller skapar nyfikenhet hos dig? Hur ser en riktigt härlig dag ut för dig och kan du få fler sådana dagar? Och det behöver inte betyda att du ska lägga till en massa aktiviteter. Kanske är prioriteringen bara att slippa stressa, eller känslan av att ha ett friare liv i linje med dina värderingar.

Som vi nämnt tidigare anser vi att minimalism inte är något du blir färdig med. Minimalism är som vi ser det inte ett projekt du genomför och bockar av, utan mer en livsstil eller filosofi. Vill du läsa mer kring det så läs inlägget När är du en färdig minimalist?

Sitter du som läsare på något bra svar eller tankar som kan hjälpa frågeställaren? Kommentera gärna nedan! :)

Hur tänker du själv kring vad som är meningen med minimalism och vad som händer ”sen” när du nått balans mellan utrensade och inkommande saker?

13 tankar kring ”Vad är meningen med minimalism?

  1. Anna Fredriksson

    Att shoppa och hålla på med grejer fyller väl en ångestdämpande funktion, så antingen får man ta tag i ångesten eller så hittar man nåt annat att fokusera på. För mig är det relationer. Till dom jag tycker om. Att umgås och ha omsorg om barn, barnbarn, föräldrar och vänner….ja det kan fylla hur mycket tid om helst. Och det ger glädje och oro. Så är det.

    Svara
  2. Emma

    För mig känns det som att om man tänker för stort om man låter minimalismen ta så mycket plats. Minimalismen för mig är en liten grej, typ som att jag tycker mycket om tacos, och jag är minimalist. Jag tror att har man det som ”livsstil” så blir det tomt tillslut, förr eller senare har man ju rensat ut och optimerat sitt liv till en nivå man är bekväm med.

    För mig är minimalism ett sätt att minska stressen i vardagen. Slippa tänka så mycket på konsumtion men också rent praktiskt. Jag slipper rota i tre kökslådor för att den förbannade sleven är här nånstans, jag slipper gräva i garderoben efter något att ta på mig för den är för liten, den är för obekväm, den är för ful osv.

    Städa går lättare, var sak har sin plats. En sak jag inte reflekterade över förut var att jag numera vet vad jag äger. Skulle ett nytt behov uppstå vet jag på en gång om det är något jag redan kan åtgärda och kan också tänka till både en och två gånger innan jag köper något nytt.

    Det här har frigjort lite tid rent praktiskt, men också mentalt då jag inte behöver fundera så mycket på prylar varken de jag äger eller sådant man ser i butiker osv.

    Jag tror man måste fundera på hur man konsumerat tidigare. Har man gått på stan och slökollat varje dag för man inte har något annat för sig? köper man saker för att man har tråkigt eller är stressad? Jag tror man måste ta sig en tankeställare om vad man vill göra med sitt liv. Jag tror att ofta är det inte avsaknaden av konsumtion som skaver egentligen utan det är att man kanske inte trivs med sitt jobb, sin partner, sitt boende, man saknar ett fritidsintresse eller vänner. Man känner de saker som man använt konsumtion till att döva tidigare helt enkelt. Men det är ju bara en teori såklart.

    Svara
    1. Erik

      Bra reflektion. Metoder inom beteendeterapi bygger många gånger på det du säger 🙂

  3. Hanna

    Min minimalism är att, jag tycker om när det är luftigt i rummen. Roligare och öppna skåp och lådor, när det inte är helt proppat med saker i.
    Blir mindre dammigt, vilket är bra om man skulle ha allergi.
    Har inte haft nån tanke med min minimalism, att jag skulle få mer tid till annat eller att jag skulle spara pengar.

    Svara
  4. Eva

    Tänker att syftet med minimalismen är att uppnå det tillstånd som är motsatsen till situationen som lätt uppstår om man till exempel måste plugga till en tenta. Det är lätt att man kommer på annat att fixa då som städning till exempel. Men när man kommit en bra bit på vägen i att effektivisera, ordna och underlätta vardagslivet, finns det knappt någon distraherande uppgift att skylla på längre och man kan/måste fokusera på det viktiga direkt, dvs själva livet med dess arbete och glädjeämnen.

    Svara
  5. JS

    Känner att frågans kärna handlar om meningen med livet.

    ”Minimalismen ska ju ge en tid till det man tycker om att göra, men om man inte vet vad man tycker om att göra, då är det ju lite meningslöst känner jag.”
    Här vill jag påpeka att även det motsatta gäller. Att slösa sin tid på icke värdefull konsumtion är också meningslöst. Varken konsumtion eller minimalism ger svaret på frågan om vad som är livets mening.
    Däremot öppnar minimalismen för att börja fundera på denna fråga.

    ”Om man inte vet vad man tycker om att göra”… vad gör man då?
    – Prova nya saker! Våga! Var nyfiken! Träffa nya människor! Utbilda dig! Sträva efter personlig utveckling! Fundera över vilka människor som inspirerar dig och varför. Fundera fritt över hur just ditt drömliv skulle vara men se upp för ”falska drömmar” (t.ex. normer som att alla vill resa, ligga på en strand, starta café).

    Svara
  6. Engiftfribarndom

    Vi har precis haft denna diskussion. Vi har kommit långt i strävan mot minimalism och frigjort tid, energi och pengar.

    Men vad vi märkte var att vi var dåliga på att göra sådant som vi tycker om och som ger energi. Det blev liksom inte som vi trott från början att minimalism på nåt sätt var lösningen på vad vi ogillade i vardagen.

    Det blev som att vi såg hur alla runt omkring stressade omkring men sen så hittade de på massa skoj som på nåt vis skulle väga upp hetsen.
    Vi vill inte åka till Thailand eller dyra skidsemestrar men vi vill känna den där kicken när energin fylls på. Skapa fina minnen och leva i nuet.

    Så vi har börjat fokusera på vad vi vill med livet. Ex åka iväg på flera små weekends i Sverige med barnen. Nu ska vi precis boka en ”bo på lantgård” vistelse som vi länge velat testa på. Innan bodde vi en vecka på ö i Sthlms skärgård, hyrde stuga på brygga med egen båt ca två timmar hemifrån osv.

    Vi tycker också mycket om att träffa vänner och familj o lägga pengar på att bjuda på middagar.

    Vi vill båda prova på olika saker och ska försöka ta tag i detta på riktigt nu.

    Svara
  7. Sebbe

    För mig handlar minimalism om att ta sina behov på allvar. Man ska inte göra det svårare än det är. Jag byter ut mina ägodelar efter mitt behov.
    En smiley på det! ?

    Svara
  8. Sabina Wangenfors

    För mig var det så simpelt som att sen jag rensade ut massa saker och möbler, så behöver jag inte städa och plocka lika mycket vilket ger mig mer ro att njuta av att läsa böcker och se på film :)

    Svara
  9. Petra

    ” Jag känner att jag fastnat i en känsla av att livet är tomt. Jag saknar inte saker, utan det är en djupare tomhet.”
    Jag blev berörd av det här. Har också varit där – dock långt innan jag ens hade hört om minimalismen. Jag kan komma ihåg hur jag redan som barn kunde känna en ångest över hur tomt jag kände mig på insidan. Personligen tror jag, att inga metoder eller filosofier kan fylla den där tomheten, och inte faktiskt andra människor heller, oavsett hur fina och kärleksfulla de än är.
    Jag är övertygad om att endast upptäckten om att jag är villkorslöst, gränslöst älskad av en Gud som har skapat mig i sin kärlek och vill ha en nära, personlig relation med mig, kan fylla den tomheten som är mer eller mindre kännbar hos oss alla. Jag kan aldrig förvänta mig att en annan människa kan älska mig så gränslöst och självuppoffrande som Jesus har gjort, eller fylla mitt livs tomhet. Det är en otrolig vila i att veta att man är så älskad, och att ingen kraft i den här världen kan göra slut på den kärleken. Det ger mig också kraft att älska och ge vidare till andra. Och då börjar jag upptäcka meningen med livet…

    Svara
  10. Madelene

    Hej! Det var jag som ställde frågan och jag vill bara tacka för inlägget och svar och kommentarerna. Det är skönt att ibland få in andra tankar och andra sätt att se på saker. Så tack ?

    Svara

Lämna ett svar