Etikettarkiv: lycka

Så började allt på riktigt

Allt har en mening, även om det inte alltid är lätt att se den när man är mitt uppe i ”allt”.

I början av sommaren skrev jag om vikten av att våga prata och berätta om sin minimalistiska resa för andra. Att vi genom att göra det kan inspirera varandra, bredda synen på vad minimalism är och få fler att våga prata och diskutera livsstilen.

Min och Herr Minimalists gemensamma minimalistiska resa, började på just en längre resa när vi dels hade tid att stanna upp och reflektera över livet, dels fick se en annan del av världen och hur människor levde där. Vi insåg att vi klarar oss med få saker så länge vi har det nödvändigaste utifrån våra behov, samt att prylar nog inte hörde ihop så mycket med lycka.

Men, för mig började den minimalistiska resan egentligen ca 1,5 år tidigare. Jag insåg det inte då, men insikterna från den tiden gjorde att när Herr Minimalist förde den minimalistiska filosofin på tal, så upplevde jag att det var i linje med många av mina tankar och insikter. Även om jag inte tidigare haft ett namn på det.

Så vad var det då som hände under 2011 innan jag ens hade träffat Herr Minimalist.

Jo, jag blev plötsligt lämnad av min dåvarande sambo som jag varit tillsammans med i nästan tio år, med visst uppehåll för jobb och studier utomlands. Lika snabbt och överraskande som det skedde, lika snabbt var han ute ur vår gemensamma lägenhet.

Det jag lärde mig i den processen och som spillt över på min minimalistiska resa, är hur liten roll det materiella spelar när livet vänds upp och ner. Strax innan det här hände kände jag verkligen att vi hade ”allt”. Vi hade köpt vår första gemensamma lägenhet i Stockholm, valt ut möbler och inrett den tillsammans, vi hade båda nyligen fått jobb som gjorde att vi hade råd att resa både utomlands och på skidsemester, vi köpte cyklar och längdskidor och påbörjade en svensk klassiker tillsammans. Vi levde helt enkelt som riktiga DINK:isar (Dual Income, No Kids) i en storstad.

När det tog slut kom det som en fet käftsmäll hur lite allt det där materiella spelade. Jag hade kunnat byta alla prylar och kläder i hela lägenheten mot att få må bra och känna mig ”hel” igen. Och jag vet att jag tänkte på precis exakt det, där och då.

Så när jag och Herr Minimalist sen träffades, och 1,5 år senare var ute på vår långresa och han började prata om ”minimalism”, så hade jag den där händelsen i min ryggsäck och var mottaglig för att förstå och rent praktiskt börja anamma konceptet och livsstilen. Att genom att äga färre överflödiga prylar och kläder, kan vi få mer tid, pengar och energi över till det som betyder mest i livet på riktigt.

Så började min minimalistiska resa på riktigt. Hur började din? :)

Normerna gör oss olyckliga

Är det inte märkligt att det som i vårt samhälle signalerar hög status, framgång och ett rikt liv. Inte är förankrat i det som i verkligheten gör oss lyckliga.

Vi har ett samhälle som i mångt och mycket är uppbyggt kring konsumtion, pengar, status och prylar. Vilket gör att många strävar efter materiellt välstånd och att visa upp sin exklusiva bil, märkesväska eller senaste dyra vad-som-helst.

Medan forskning visar att det som får människor att känna riktig lycka är relationer, meningsfullhet, tacksamhet och att hjälpa andra.

Varför har det blivit så här? Delvis beror det på att grupptillhörighet och social status är starka drivkrafter nedärvda i våra hjärnor. Dessa påverkar i dagens samhälle hur och varför vi konsumerar. Behov av status motiverar ofta en löjligt hög kostnad till förhållandevis liten praktisk vinning, exempelvis oförsvarligt dyra men inte nödvändigtvis bra eller kvalitativa märkesprodukter som klockor, kläder, smycken eller elektronik, bilar och bostäder. Och forskning visar att vi förknippar dyrare kläder och prylar med högre intelligens, och personer med dyrare attribut blir oftast bättre behandlade. I ett statussamhälle likt det vi lever i är det med andra ord viktigt att visa att du är rik. Eller åtminstone inte fattig.

Men det går att bli medveten om dessa mönster och att göra andra val som på sikt kommer generera större bestående lycka. Beteendet att sträva efter mer, större och fler, handlar mer om våra normer i samhället, än har förankring i vad som kommer göra oss långsiktigt lyckliga.

Här tror jag det är otroligt viktigt att omge sig med personer som strävar i en riktning man själv vill och tror på. Precis som jag skrev i inlägget ”Du blir som du umgås” så kan det ha stor påverkan på ditt liv, vilka människor du umgås med och hur dessa väljer att leva och prioritera i sitt liv.

Hur människor nära dig själv väljer att leva sina liv, kommer nämligen påverka vad du uppfattar som ”normalt”. Om de du umgås med jobbar heltid, reser och konsumerar frekvent, ständigt renoverar något i hemmet och är så uppe i ekorrhjulet att de inte ens reflekterar över att det skulle finnas andra alternativ i livet. Då är det stor risk att du också kör på i samma hjulspår och uppfattar det som vägen till lycka och framgång.

I jämförelse med om de flesta du umgås med redan har gjort livsval som liknar de du själv går och funderar på. Då kommer stegen kännas betydligt mindre och valen enklare att göra verklighet av. Kanske till och med helt naturliga trots att de går emot normer i samhället.

Vi blir matade med en viss bild av vad som är framgång och skapar lycka, så för att gå emot dessa normer i samhället, behöver du själv omvärdera vad som faktiskt betyder mest i livet för dig. Att bli medveten om sina egna val och försöka komma underfund med varför man gör på ett visst sätt eller konsumerar vissa saker. Liksom att bli bra på att uppskatta och vara tacksam för det du har. Som jag skrev på Instagram här om dagen:

Förnöjsamhet uppnås inte den dag vi har tillräckligt. Utan den dag vi inser att det vi har är tillräckligt.

Elisabeth / Minimalisterna

Vem bestämde egentligen att den här jakten på nya kläder, senaste mobilen, ett nyrenoverat hem och resor långt bort, var det som skulle definiera oss oss lyckliga och framgångsrika?

Vad är dina tankar kring detta?

Vad är meningen med livet?

Minimalism är inte lösningen på frågan vad som är meningen med livet? Eller vad som skapar värde för just dig. Däremot är minimalism ett verktyg för att frigöra tid, energi och utrymme i livet, till det som är viktigt och högt prioriterat hos dig. Men hur tar jag reda vad som skänker mig stor glädje, tillfredsställelse och meningsfullhet?

Sociala medier, tidningar, reklam, vänner, kollegor och familj, vi har många runt omkring oss som kan influera oss och få oss att känna behov och skapa livsdrömmar som egentligen inte är våra egna. Dels för att vi av naturliga skäl påverkas av andra, dels för att bilder av andras härliga liv lätt kan förväxlas med en bild av att ”sådär vill jag också ha det”. Och dels för att det är enklare om någon annan stakar ut vår väg än att vi själva gör jobbet.

Därför tror jag att det är otroligt viktigt att stanna upp och ta pauser. Pauser från ljud och intryck, och tid där tankarna får flyga fritt. Känna inåt och lyssna på sina tankar. Ja, ha ett samtal med sig själv helt enkelt. :)

I och med smartphones intåg minimerades många tidigare tysta pauser i livet. När vi stod och väntade på bussen, åkte tåg, tog en promenad eller joggingtur. Då var det ofta utan stimulans. Och även om joggingturen förgylls av en bra podcast, eller väntetiden känns kortare scrollandes på mobilen, så är det också stimulans för hjärnan som minskar chansen att man hör sin egen inre röst.

Förändring börjar med insikt, och insikt börjar med reflektion. Och tar vi oss inte tid att reflektera och lyssna till våra egna tankar, så kommer vi ha svårare att hitta vad som är meningen med livet för just mig och hur jag kan ta mig dit.

Jag kan själv känna nu med hemmajobb att naturliga pauser minskat än mer. Den naturliga pausen mellan jobb och familj/fritid på morgon och eftermiddag har försvunnit när man inte tar sig till jobbet. Otroligt tidseffektivt att bara stänga locket på datorn och direkt vara ”hemma från jobbet” och gå all in på barnens behov med mellis eller middagsbestyr. Men helt utan paus för hjärnan att reflektera inför eller efter arbetsdagen.

Kanske har det blivit än viktigare att faktiskt ge sig själv tystnad och mental stillhet i det överflöd av ljud och intryck som vi lever i idag. För att på så vis komma fram till vad som är meningsfullt för mig, vad är i linje med mina värderingar och hur tar jag mig dit. Och vad vill jag lägga den ytterligare tid, energi och pengar på, som frigjorts genom en minimalistisk livsstil?

Stora frågor där jag tror svaren finns på insidan. Bara vi tar oss tid och vågar lyssna.

Vad tror du?

Ser du lyckohorisonten?

Vi matas ständigt med att framgång och välbefinnande kommer genom yttre faktorer. Och att sträva efter större och fler är receptet för lycka. Det du vill ha finns där framme. Om du strävar efter mer blir du lyckligare. Bara du får det där jobbet, kan köpa den där prylen, flyttar till en större bostad. Så snart du får mer än du har idag, kommer du bli lycklig, harmonisk och framgångsrik.

Vi tror oss se något långt där framme, något yttre som kommer förändra den inre känslan. Där framme i lyckohorisonten. Men allt eftersom vi rör oss framåt så flyttas horisonten. Vi når aldrig fram.

Jag tror att många känner igen sig i att drömmande vilja ha en pryl, ett plagg eller ett nytt jobb, och hur vi skapar en inre bild av att när det sker, så kommer livet bli så mycket bättre, mer produktivt, mer hälsosamt, enklare och lyckligare. Men när du väl skaffat och använt den där prylen eller plagget en period, bott i den större bostaden eller jobbat på det nya jobbet en tid, så märker du att livet ser ganska lika ut som det gjorde innan. Och så börjar drömmen om nästa pryl, plagg, bostad eller ett mer statusfyllt jobb, osv.

Varje gång du når fram till det du trodde var horisonten så flyttar den på sig. Var det här allt? Jag blev ju inte lyckligare. Och det är just det som är grejen. Om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag, tror du då att det kommer förändras för att du står på toppen av ett berg, på toppen av din karriär eller med en dyr garderob? :)

Det är lätt att glömma att du har väldigt mycket att vara nöjd över inom dig. Under förutsättning att du väljer att se det. Kanske borde vi oftare fundera över vad det är som gör att vi inte känner välbefinnande och hittar lycka inom oss. Istället för att ständigt sträva efter yttre faktorer som ska tillfredsställa detta.

De flesta av oss har mycket lycka att hämta i vår vardag, istället för att försöka sträva mot den större lyckan i horisonten, som ändå inte gör oss långsiktigt lyckliga. Kanske behöver vi minimera distraktioner för att kunna höra den inre rösten och för att kunna ta oss tid att se, känna och uppleva all lycka som finns här och nu i vår vardag? Helt enkelt skapa mer mentalt utrymme.

Vad tänker du om detta? Ser du lyckohorisonten långt där borta? ;)

Därför blir du inte lycklig av prylar

Prylar och andra materiella saker är inte det som gör oss långsiktigt lyckliga. Trots det är samhället i mångt och mycket uppbyggt kring konsumtion, pengar, status och prylar. Vilket gör att många strävar efter materiellt välstånd och att visa upp sin exklusiva bil, märkesväska eller senaste dyra vad-som-helst. Och många upplever faktiskt lycka när de köpt sin bil eller märkesväska. Men hur kommer det sig egentligen att vi inte blir långsiktigt lyckliga av det som på kort sikt faktiskt kan göra oss glada?

Kortfattat är svaret att det beror på hjärnans förmåga till anpassning och tillvänjning.

Hjärnan vill alltid spara energi, det vill säga minimera energianvändningen. Vår hjärna är endast 2 procent av vår kroppsvikt, men tar 20 procent av den energi som kroppen använder hela tiden. Och ett sätt att spara energi för hjärnan är att vänja sig. Allt som är nytt; nya händelser, nya människor och nya prylar, kommer behöva mer energi och uppmärksamhet samt få hjärnan att utsöndra mer dopamin (lyckohormonet eller må-bra-hormonet).

Men med tiden vänjer sig hjärnan. Den exklusiva bilen blir den gamla vanliga bilen och märkesväskan blir bara en bland flera väskor. Detta för att hjärnan annars ständigt skulle gå på högvarv hela dagarna. Nu kan den gå på lågvarv i det som är bekant. Du har säkert cyklat eller kört bil till jobbet utan särskilt mycket tankekraft vissa dagar, för att du har åkt samma sträcka hundratals gånger förut.

Så initialt får du starkt dopaminpåslag när du köper eller upplever något nytt. Just för att det är nytt för hjärnan och något som ger variation. Men därefter anpassar sig hjärnan och vänjer sig till det som nu inte längre är så nytt, och därför ger samma pryl eller upplevelse, inte samma dopaminpåslag efter en tid. Förrän du konsumerar eller upplever något helt nytt igen.

Och är man inte medveten utan låter känslorna och impulserna styra, så är det lätt hänt att hamna i en negativ spiral av konsumtion som kortsiktig belöning. Som behöver efterföljas av ständig ny konsumtion för att få samma härliga känsla av dopaminpåslag. Precis samma negativa dopamin-spiral som kan generera spel- och alkoholberoende.

Medvetenhet är ett första steg till förändring. Att bli medveten om att den härliga dopamin-känslan bara är kortsiktig, att den kan ”lura” dig och skapa beroenden. Samt att du ju faktiskt kan får den även på andra mer hälsosamma sätt – genom exempelvis träning. Och som du nog förstått vid det här laget; det är inte dina kortsiktiga konsumtionskickar som kommer göra dig långsiktigt lycklig.

Kan du känna igen dig i ovanstående hos dig själv eller hos andra i din bekantskapskrets? ;)

Minimera aktiviteter och relationer

Vi brukar definiera en minimalistisk livsstil som att det handlar om att du så långt det är möjligt eliminerar allt som är lågprioriterat eller onödigt för att skapa mer plats för det som är högprioriterat och meningsfullt för dig.

De primära förenklingsområdena att arbeta med är; saker, utgifter, åtaganden, intressen och relationer. De tre sistnämnda kan till viss del vara provokativa att ”rensa” bland.

Det kan lätt förväxlas med att man inte bryr sig, är oengagerad eller till och med otacksam. När det egentligen kan handla om att man börjat lyssna mer inåt till sig själv. Vad i livet mår jag bra av, vilka personer och aktiviteter ger mig energi, vad behöver jag i mitt liv där jag befinner mig just nu och vilka åtaganden tillför tillräckligt stort värde för att få vara kvar?

Den klassiska paretoprincipen eller 80/20-regeln kan appliceras även här, som att:
20 procent av dina åtaganden leder till 80 procent av det resultat som tar dig mot dina mål.
20 procent av dina intressen leder till 80 procent av din personliga utveckling eller behållning.
20 procent av dina relationer står för 80 procent av den tillfredsställelse du får av att umgås med andra människor.

Det är i teorin lätt att inse att ett liv där de 20 procent som inte ger dig värde i livet sållats bort inom olika kategorier, är ett mycket enklare och mer tillfredsställande liv.

Minimalism handlar om att göra medvetna val kring vad du tackar ja respektive nej till samt att förutse vad det leder till på längre sikt. Den stora utmaningen är att göra medvetna val baserade på dina värderingar och prioriteringar och därigenom undvika att oprioriterade prylar, åtaganden, intressen, relationer och utgifter smyger sig in i livet tills det plötsligt är dessa som äger dig istället för tvärtom.

Att minimera bland sina åtaganden, intressen och relationer, handlar inte om egoism, att man är elak eller otacksam. Det handlar om att hushålla med sina resurser, att lyssna inåt och att börja identifiera vad i livet som ger värde och energi, och möjliggöra att det får ta större plats. Även inom dessa områden som kan upplevas mer känsliga att förändra.

Har du försökt ”rensa” och minimera bland åtaganden, intressen och relationer?

Lyckad men inte lycklig

Jag har funderat mycket kring det här med lycka på sistone. Att vara noga med vem som definierar vad som är lycka för just mig. Så att man inte står där en dag lyckad, men inte alls lycklig.

Majoriteten av alla budskap kring vad som ska göra oss lyckliga, är kommersiellt manipulativa. Någon med en baktanke som vill att vi ska konsumera något, eller politisk manipulativa att vi ska se på lycka på ett visst sätt.

Det är så lätt att lyssna på andra, svälja vissa myter och gå på de hypnotiska bilderna av vad som ska göra dig lycklig. Vilket gör att många tror att lyckan finns i det materiella, i karriären, i att tjäna mer pengar och kunna köpa mer, fler och större. Bara jag får det där, gör det där, ser ut så där, eller lyckas med det där. Den konventionella bilden av materiell framgång som ska leda till lycka.

Undersökningar i USA har sedan 70-talet visat att amerikanarna har blivit mycket rikare, men lyckomätningarna visar att de inte alls har blivit lyckligare, trots denna ökade rikedom. Kanske saknas det högljudd klokskap om vad som egentligen gör oss lyckliga (?).

För var hittar du egentligen lycka? När familjen är samlad, påta i trädgården, tidig morgon på yogamattan, när barnen skrattar hjärtligt, mötet med en vän, stillheten vid havet, dansa till musik, gemenskap med vänner, när katten spinner i knät, att få en äkta kram? Kanske något helt annat för just dig.

Gemensamt för vad de flesta förknippar med lycka, är att det sällan har med prylar, jobb eller pengar att göra. Samtidigt som många prioriterar dessa tre väldigt högt i livet. Men kanske finns lyckan i det lilla, och är inte alls av materiell natur. Utan snarare som en grundinställning till hela tillvaron och ganska enkelt; finnas för andra, ta oss tid, hjälpa och inte vara så fast i oss själva. Känna ett vi mer än ett jag.

En till gemensam nämnare är att lycka inte är en slutdestination eller ett evigt uppnått tillstånd. Det är en lyckokänsla i en situation som går över, men kan såklart stanna i minnet om vi är närvarande. Desto fler saker vi själva definierar som lyckliga för oss, desto fler tillfällen finns det att känna sig lycklig.

Den första koppen te på dagen kan en person slänga i sig utan att knappt notera smaken, medan en annan kan uppleva det som en återkommande lycklig stund på dagen. Allt är en subjektiv bedömning och därigenom tror jag att vissa personer är bättre på att uppleva lycka, men också att alla kan träna sig till att uppleva lycka oftare.

Vad tror du? Och var hittar du lycka någonstans?