Minimalism är inte lösningen på frågan vad som är meningen med livet? Eller vad som skapar värde för just dig. Däremot är minimalism ett verktyg för att frigöra tid, energi och utrymme i livet, till det som är viktigt och högt prioriterat hos dig. Men hur tar jag reda vad som skänker mig stor glädje, tillfredsställelse och meningsfullhet?
Sociala medier, tidningar, reklam, vänner, kollegor och familj, vi har många runt omkring oss som kan influera oss och få oss att känna behov och skapa livsdrömmar som egentligen inte är våra egna. Dels för att vi av naturliga skäl påverkas av andra, dels för att bilder av andras härliga liv lätt kan förväxlas med en bild av att ”sådär vill jag också ha det”. Och dels för att det är enklare om någon annan stakar ut vår väg än att vi själva gör jobbet.
Därför tror jag att det är otroligt viktigt att stanna upp och ta pauser. Pauser från ljud och intryck, och tid där tankarna får flyga fritt. Känna inåt och lyssna på sina tankar. Ja, ha ett samtal med sig själv helt enkelt. :)
I och med smartphones intåg minimerades många tidigare tysta pauser i livet. När vi stod och väntade på bussen, åkte tåg, tog en promenad eller joggingtur. Då var det ofta utan stimulans. Och även om joggingturen förgylls av en bra podcast, eller väntetiden känns kortare scrollandes på mobilen, så är det också stimulans för hjärnan som minskar chansen att man hör sin egen inre röst.
Förändring börjar med insikt, och insikt börjar med reflektion. Och tar vi oss inte tid att reflektera och lyssna till våra egna tankar, så kommer vi ha svårare att hitta vad som är meningen med livet för just mig och hur jag kan ta mig dit.
Jag kan själv känna nu med hemmajobb att naturliga pauser minskat än mer. Den naturliga pausen mellan jobb och familj/fritid på morgon och eftermiddag har försvunnit när man inte tar sig till jobbet. Otroligt tidseffektivt att bara stänga locket på datorn och direkt vara ”hemma från jobbet” och gå all in på barnens behov med mellis eller middagsbestyr. Men helt utan paus för hjärnan att reflektera inför eller efter arbetsdagen.
Kanske har det blivit än viktigare att faktiskt ge sig själv tystnad och mental stillhet i det överflöd av ljud och intryck som vi lever i idag. För att på så vis komma fram till vad som är meningsfullt för mig, vad är i linje med mina värderingar och hur tar jag mig dit. Och vad vill jag lägga den ytterligare tid, energi och pengar på, som frigjorts genom en minimalistisk livsstil?
Stora frågor där jag tror svaren finns på insidan. Bara vi tar oss tid och vågar lyssna.
Vad tror du?
Hjärnan tar gärna den lätta vägen scrollar gärna i ett flöde, läser korta smaskigheter, ser vad vännerna ätit till middag, var de rest eller någon annan vittbrödnyhet. Ett uttryck för detta är ”Infobesity”. Alltså ett överflöd av information som konsumeras.
Vägen ur infobesity är en balanserad diet av komplexitet, information som inte är direkt utan utmanar och inbjuder till eftertanke. Vi behöver utmanas och inte endast serveras lättsmält information som inte kräver någon motprestation. Vi behöver också stänga av och få rum för eftertanke och att smälta det som livet kastar på en.
Det är bra att ta en funderare att begränsa eller att sig av med Instagram, Facebook och allt vad det heter. Fundera på hur du konsumerar nyheter och om det kanske finns ett annat sätt? Behöver du notiser på din telefon? Finns det andra tidningar eller sätt som går på djupet?
Trevlig helg på er!
http://www.iblandgormanratt.se
Klok kommentar. Håller helt klart med om att även hjärnan kan behöva utmanas och inte enbart serveras ”lättsmält information”. Även om det väl är det hjärnan helst vill eftersom människan i grunden är lat. Vilket gör det än viktigare att bli medveten om just detta för att medvetet kunna agera annorlunda.
Det här med att reflektera och att stanna upp/ta paus för att låta tankarna flöda fritt fungerar inte riktigt på mig som ständigt tänker och grubblar, är som en pingismatch i hjärnan. Ju mer jag tänker desto längre från ett svar kommer jag. Jag måste snarare ta paus från mina tankar för att kunna få insikt i saker och ting.
Ja, att använda ”verktyg”, t ex minimalism skänker inte några svar på vad som gör livet meningsfullt lika lite som att fundera på hur man tar reda på meningen eller hur man tänker ut det. Allt detta skulle ge sken av att människan har kontrollen/förmågan/kompetensen att finna den genom egen ansträngning och därför kan/bör söka efter objektet Meningen. Det tror jag är fåfängt strävande.
Jag tror att det är som man trott ända tills modern tid: Meningen med livet är att leva rätt och sant då kommer tillfredsställelsen, glädjen och meningsfullheten som ett resultat. De kan inte vara mål i sig. Så länge mening inte resultatet av ens livsstil så lever man fel. Vad är då att leva rätt? Vad är sant? Då rätt och sanning inte längre är accepterade som meningsfulla att hävda så har jag kommit fram till att det är bäst att hålla tyst om hur jag själv uppfattat det.
Hej Eva, det var klokt skrivet. Jag har känt på mig det du säger men inte kunnat sätta fingret på vad jag tänker och ännu mindre sätta det i ord. Om du inte har nåt emot det skulle jag gärna höra vad du anser är att leva rätt och sant?
Väldigt bra inlägg! När jag var föräldraledig och således hade mycket tid och ett lugnare livstempo hörde jag en stark inre röst som sa ”jobbet kommer aldrig att göra mig lycklig”. Tidigare hade karriär varit väldigt viktigt för mig och jag hade försakat både min hälsa och mina närstående för att ta mig uppåt. Rösten gjorde att jag så småningom bytte tjänst till en betydligt lugnare sådan och att jag också lyckades skapa mer distans och en mer avslappnad relation till jobbet. Nu har vi även flyttat för att komma närmare natur och hav istället för att, som tidigare, ha pendlingsmöjlighet till Stockholms alla arbetsplatser.
Intressant och fint att höra att du också agerat och lyckats förändrat livet i linje med din inre röst. Och modigt, många kommer nog till insikten men det stannar där. Av bekvämlighet, trygghet och kanske för lite mod att förändra. :)