Etikettarkiv: filosofi

Vad är meningen med livet?

Minimalism är inte lösningen på frågan vad som är meningen med livet? Eller vad som skapar värde för just dig. Däremot är minimalism ett verktyg för att frigöra tid, energi och utrymme i livet, till det som är viktigt och högt prioriterat hos dig. Men hur tar jag reda vad som skänker mig stor glädje, tillfredsställelse och meningsfullhet?

Sociala medier, tidningar, reklam, vänner, kollegor och familj, vi har många runt omkring oss som kan influera oss och få oss att känna behov och skapa livsdrömmar som egentligen inte är våra egna. Dels för att vi av naturliga skäl påverkas av andra, dels för att bilder av andras härliga liv lätt kan förväxlas med en bild av att ”sådär vill jag också ha det”. Och dels för att det är enklare om någon annan stakar ut vår väg än att vi själva gör jobbet.

Därför tror jag att det är otroligt viktigt att stanna upp och ta pauser. Pauser från ljud och intryck, och tid där tankarna får flyga fritt. Känna inåt och lyssna på sina tankar. Ja, ha ett samtal med sig själv helt enkelt. :)

I och med smartphones intåg minimerades många tidigare tysta pauser i livet. När vi stod och väntade på bussen, åkte tåg, tog en promenad eller joggingtur. Då var det ofta utan stimulans. Och även om joggingturen förgylls av en bra podcast, eller väntetiden känns kortare scrollandes på mobilen, så är det också stimulans för hjärnan som minskar chansen att man hör sin egen inre röst.

Förändring börjar med insikt, och insikt börjar med reflektion. Och tar vi oss inte tid att reflektera och lyssna till våra egna tankar, så kommer vi ha svårare att hitta vad som är meningen med livet för just mig och hur jag kan ta mig dit.

Jag kan själv känna nu med hemmajobb att naturliga pauser minskat än mer. Den naturliga pausen mellan jobb och familj/fritid på morgon och eftermiddag har försvunnit när man inte tar sig till jobbet. Otroligt tidseffektivt att bara stänga locket på datorn och direkt vara ”hemma från jobbet” och gå all in på barnens behov med mellis eller middagsbestyr. Men helt utan paus för hjärnan att reflektera inför eller efter arbetsdagen.

Kanske har det blivit än viktigare att faktiskt ge sig själv tystnad och mental stillhet i det överflöd av ljud och intryck som vi lever i idag. För att på så vis komma fram till vad som är meningsfullt för mig, vad är i linje med mina värderingar och hur tar jag mig dit. Och vad vill jag lägga den ytterligare tid, energi och pengar på, som frigjorts genom en minimalistisk livsstil?

Stora frågor där jag tror svaren finns på insidan. Bara vi tar oss tid och vågar lyssna.

Vad tror du?

Tre tankar från påskhelgen

Påskledigheten är över och jag tror de flesta kände en försmak på sommar och nu längtar extra mycket efter sommarsemestern. Vilken tur då att vi har ett par veckor med kortveckor framför oss. Vi spenderade större delen av ledigheten hemmavid då vi inte känner samma behov av miljöombyte nu när vi bor i hus, som när vi bodde i lägenhet mer centralt. Men ett par dagar hos barnens mormor och morfar i Dalarna blev det.

Under den varma påskledigheten har jag funderat över tre saker som jag tänkte dela med mig av nedan och även nämnt på Instagram.

Påskpresenter. Det gamla hederliga påskägget verkar ha utvecklats till påskpresenter. Det är inte längre påskägg med godis och en liten leksak. Utan det handlar om påskäggen (i plural) fyllda med kläder, leksaker, böcker, accessoarer, prylar och godis (eller något motsvarande).

Även om det är bra att inte fylla hela ägget med godis och det rör sig om behovsstyrda saker som barnen behöver, eller saker köpta second hand, så är det ändå något i mig som skaver kring det. Vad vänjer vi barnen vid om de ständigt får gåvor? Vad händer med en generation som vänjer sig vid att få en större mängd presenter vid stora som små högtider? Och varför normaliserar vi vuxna konsumtion i tid och otid?

Värmen. Visst var det härligt att termometern letade sig över 20 grader i stora delar av landet under påskhelgen. Ut och njut! Men samtidigt kan jag inte släppa att det känns märkligt att kunna gå i shorts och t-shirt redan i april. Eller att några kommuner redan har bevattningsförbud. Och att det säkert kommer råda eldningsförbud i stora delar av landet på Valborg. Det är något med det som gör att jag inte riktigt kan njuta av sommarvärmen i april. Klimatångest tror jag det kallas.

Naturen. Vi har just kommit fram till att vi vill spendera mer tid ute i naturen i sommar och framför allt på vår semester. Nog för att vi brukar vara ute i naturen, men nu tänkte vi välja något eller några resmål specifikt för den vackra naturens skull. Vi tar gärna emot tips på fina och barnvänliga naturområden att besöka såväl i Stockholm som resten av landet då vi ännu inte bestämt vart vi ska i sommar. Har du någon pärla med vacker natur värd ett besök? Dela gärna med dig i kommentarsfältet! :)

Eftersom sommaren tycktes börja redan nu, åtminstone vädermässigt, så passade vi på att besöka ett naturområde i Borlänge när vi var där. Vi besökte Frostbrunnsdalens naturreservat som ligger bara ett par minuters bilresa från mina föräldrar och dit jag själv gjort många utflykter som barn. Hit till lugnet kommer vi tillbaka och doppar fötterna i det iskalla källvattnet i sommar när omgivningarna blivit grönare och ändå vackrare.

Alla utflykter behöver fikapaus. Vi tog den vid den historiska platsen Domarringen istället för vid det mer traditionsenliga fiket som finns i Frostbrunnsdalen.

Hoppas du fått den ledighet du behövde under påsken!

Vad tänker du om ovanstående tre punkter?

Vad är meningen med minimalism?

Vad är egentligen meningen med minimalism? Om man inte blir lyckligare av att prylbanta, eller när man kommit till en balans mellan in och ut, vad ska man då med minimalismen till? Vi fick en intressant fråga på bloggen som jag tänkte lyfta upp så fler kan ta del av den och fundera, och delger samtidigt vårt svar på frågan. Frågan är något nedkortad mot originalet, och svaret något utökat. Frågan lyder:

Minimalismen är något som tilltalar mig mycket, men jag tänker efter att man har rensat ut det värsta och bara sparat sådant som man behöver, vad händer sen? Jag har alltid älskat att rensa och gå igenom alla mina saker, men nu känner jag liksom att jag inte ser någon mening med det, jag blir inte lyckligare för det. Men jag blir heller inte lyckligare av att ha för mycket saker. Det känns väl tomt på nåt vis nu. Vad ska man med minimalismen till om man ändå inte känner att det hjälper en på ett bättre spår? Jag känner att jag fastnat i en känsla av att livet är tomt. Jag saknar inte saker, utan det är en djupare tomhet. Minimalismen ska ju ge en tid till det man tycker om att göra, men om man inte vet vad man tycker om att göra, då är det ju lite meningslöst känner jag. Jag vill gärna höra er sida och tankar om saken!

För er som läst vår bok Prylbanta kanske ni känner igen motsvarande tankegångar i slutorden på boken. Det framgick inte om frågeställaren läst vår bok, men så här står det nämligen där om jag klipper in två korta stycken:

… ”Och du har mer tid, energi och pengar över. Men vad händer då? Eftersom shopping och prylar för flertalet fyller en så pass central roll i våra liv och på många sätt används som mentala kryckor samt distraktion från sådant som vi inte vill tänka på eller orkar ta tag i, så följs en intensiv rensningsperiod ofta av något som kan liknas vid abstinens. Det uppstår nämligen ett emotionellt och mentalt tomrum som tidigare fylldes av alla prylar och dess många former av relaterad distraktion.”

… ”Härifrån finns det nämligen helt nya möjligheter att medvetet fylla detta vakuum med nya, meningsfulla eller prioriterade åtaganden, intressen, relationer och utgifter som ligger i linje med dina värderingar och som skänker just ditt liv maximal mening och glädje.”

Vår bok Prylbanta finns även som e-bok.

Jag tror frågeställaren ska fokusera på det där sista stycket och gräva djupare där.

Minimalism är inte lösningen på ”vad som är meningen med livet” eller vad som ger just dig lycka, utan minimalism är ett verktyg för att frigöra tid, energi och utrymme till att kunna göra mer av det som är viktigt och högt prioriterat hos dig. Men då gäller det ju att veta vad detta är, vad som skänker just mig stor glädje och tillfredsställelse.

För många tror jag processen med att prylbanta det överflödiga gör att det blir tydligare vad som är viktigt i livet. Framför allt när man kommer in på det som inte är prylrelaterat utan rensar och minimerar bland åtaganden, intressen, relationer och utgifter. Men det kan också vara så att det som skulle skänka glädje, lycka och mening, är något man inte gör eller har idag. Helt enkelt för att det inte funnits utrymme till att testa eller fördjupa sig inom det. Eller bara inte funnits tid och andrum till att låta sinnet fantisera vad det skulle kunna vara.

Om du funderar inom olika delar i livet, som exempelvis vänner, familj, jobb, självutveckling, fritid mm, vad inom respektive område ger energi, glädje eller skapar nyfikenhet hos dig? Hur ser en riktigt härlig dag ut för dig och kan du få fler sådana dagar? Och det behöver inte betyda att du ska lägga till en massa aktiviteter. Kanske är prioriteringen bara att slippa stressa, eller känslan av att ha ett friare liv i linje med dina värderingar.

Som vi nämnt tidigare anser vi att minimalism inte är något du blir färdig med. Minimalism är som vi ser det inte ett projekt du genomför och bockar av, utan mer en livsstil eller filosofi. Vill du läsa mer kring det så läs inlägget När är du en färdig minimalist?

Sitter du som läsare på något bra svar eller tankar som kan hjälpa frågeställaren? Kommentera gärna nedan! :)

Hur tänker du själv kring vad som är meningen med minimalism och vad som händer ”sen” när du nått balans mellan utrensade och inkommande saker?

Liv på jorden?

I veckan satt jag som många andra och såg en livesändning av uppskjutningen av SpaceX senaste och tyngsta raket Falcon Heavy. Det var en otroligt imponerande och inspirerande uppvisning som gav rysningar längs ryggraden inte minst då båda sidorakterna landade perfekt synkroniserade bredvid varandra. Plötsligt kändes Elon Musks vision om att kolonisera Mars inte längre riktigt lika science fiction som tidigare. Samtidigt så skapade hela showen en viss kognitiv dissonans hos mig.

Anledningen är att det i min mening är en smula omständigt att investera så mycket tid och energi från våra skarpaste hjärnor med så stora ekonomiska och miljörelaterade kostnader på att skapa förutsättningar för liv på Mars samtidigt som vi redan bor på en fantastisk vacker planet med perfekta förutsättningar för vår typ av liv.

Hur skulle det kunna se ut om vi kanaliserande all denna uppfinningsrikedom, ingenjörskonst, drivkraft och tillgångar på att optimera förutsättningar för ett jordklot i balans och mänsklighet i harmoni istället?

Det påminner mig om historien om bonden som var besatt av att hitta guld och bli rik och därför sålde sin mark för att finansiera sin guldgrävarjakt. Den nya ägaren till gården upptäckte ironiskt nog strax att gården vilade på en stor guldfyndighet. Historien är som du redan listat ut en variant av att gå över ån efter vatten.

På många sätt är hela historien symptomatisk för mänskligheten. Vi tror att det nya jobbet, den nya garderoben, den nya strandkroppen, den nya bilen, en ny social grupptillhörighet osv äntligen ska göra oss lyckliga, men i själva verket finns väldigt ofta redan goda förutsättningarna för ett tillfredsställande och lyckligt liv men vi väljer omedvetet att inte värdera, vårda och fokusera på det vi redan har.

Men kanske är ett jordklot i balans precis vad Elon Musk siktar på med sina elbils- och solcellsprojekt samtidigt som han med sitt rymdkoloniseringsprojekt undviker att lägga alla ägg i samma korg. Och vem vet, hans absolut senaste projekt med avsikten att utveckla ett fysiskt gränssnitt mellan hjärna och dator kanske kan bidra till att lösa den sista och kanske största utmaningen – en mänsklighet i harmoni inte bara med naturen utan även med våra egna sinnen och varandra. :)

Infrarött på låtsas.

Strålande spår av användning

Tänk om hela ditt hem och alla dina saker blev kolsvarta den första januari varje år. Och tänk om ditt hem och dina saker blev allt ljusare ju mer tid du spenderade med dem tills de var mer eller mindre självlysande. Vilka insikter skulle det leda till?

Mot slutet av året skulle du med enkelhet kunna se i vilka delar av hemmet du spenderat mest och minst tid, hur du rör dig inom hemmet samt vilka prylar som kommit till mest respektive minst användning. Vissa delar av hemmet och dess prylar skulle framträda i stark kontrast mot andra betydligt mörkare och i vissa fall helt kolsvarta delar.

I mitt fall skulle troligen sängen, mina mycket uppskattade mjukisbyxor och (dessvärre) min mobiltelefon vara bland de föremål som lös allra starkast på nyårskvällen. Allra mörkast skulle det vara i vårt källarförråd, på hyllan med vin- och whiskeyglas,  samt överraskande nog i bokhyllan eftersom jag främst läser på min läsplatta sedan många år tillbaka.

Vad skulle vara kolsvart alternativt lysa allra starkast hemma hos dig på årets sista dag?