Prylar och andra materiella saker är inte det som gör oss långsiktigt lyckliga. Trots det är samhället i mångt och mycket uppbyggt kring konsumtion, pengar, status och prylar. Vilket gör att många strävar efter materiellt välstånd och att visa upp sin exklusiva bil, märkesväska eller senaste dyra vad-som-helst. Och många upplever faktiskt lycka när de köpt sin bil eller märkesväska. Men hur kommer det sig egentligen att vi inte blir långsiktigt lyckliga av det som på kort sikt faktiskt kan göra oss glada?
Kortfattat är svaret att det beror på hjärnans förmåga till anpassning och tillvänjning.
Hjärnan vill alltid spara energi, det vill säga minimera energianvändningen. Vår hjärna är endast 2 procent av vår kroppsvikt, men tar 20 procent av den energi som kroppen använder hela tiden. Och ett sätt att spara energi för hjärnan är att vänja sig. Allt som är nytt; nya händelser, nya människor och nya prylar, kommer behöva mer energi och uppmärksamhet samt få hjärnan att utsöndra mer dopamin (lyckohormonet eller må-bra-hormonet).
Men med tiden vänjer sig hjärnan. Den exklusiva bilen blir den gamla vanliga bilen och märkesväskan blir bara en bland flera väskor. Detta för att hjärnan annars ständigt skulle gå på högvarv hela dagarna. Nu kan den gå på lågvarv i det som är bekant. Du har säkert cyklat eller kört bil till jobbet utan särskilt mycket tankekraft vissa dagar, för att du har åkt samma sträcka hundratals gånger förut.
Så initialt får du starkt dopaminpåslag när du köper eller upplever något nytt. Just för att det är nytt för hjärnan och något som ger variation. Men därefter anpassar sig hjärnan och vänjer sig till det som nu inte längre är så nytt, och därför ger samma pryl eller upplevelse, inte samma dopaminpåslag efter en tid. Förrän du konsumerar eller upplever något helt nytt igen.
Och är man inte medveten utan låter känslorna och impulserna styra, så är det lätt hänt att hamna i en negativ spiral av konsumtion som kortsiktig belöning. Som behöver efterföljas av ständig ny konsumtion för att få samma härliga känsla av dopaminpåslag. Precis samma negativa dopamin-spiral som kan generera spel- och alkoholberoende.
Medvetenhet är ett första steg till förändring. Att bli medveten om att den härliga dopamin-känslan bara är kortsiktig, att den kan ”lura” dig och skapa beroenden. Samt att du ju faktiskt kan får den även på andra mer hälsosamma sätt – genom exempelvis träning. Och som du nog förstått vid det här laget; det är inte dina kortsiktiga konsumtionskickar som kommer göra dig långsiktigt lycklig.
Kan du känna igen dig i ovanstående hos dig själv eller hos andra i din bekantskapskrets? ;)
Väldigt spot on och förstår nu det logiska resonemanget när jag läser det. Jag kan känna igen hur hjärnan ”lurar en” både hos mig själv (mitt gamla jag) och numera se det även hos andra. Mycket tack vare er som fått mig att förstå mer om mig själv och det konsumtionssamhälle vi lever i!
Tack för klokt inlägg!
Tack :)
Fast prylar kan ju också konsumeras för att visa status, typ ny dyr bil på garageuppfarten = jag har tjänar bra och har gjort karriär. Finns ju de som har det behovet
Ja, visst är det så, men i grunden är det väl då i tron om att statuskänslan gör en lyckligare.
När sen grannen köper en liknande bil, så behöver man uppgradera eller köpa något annat som visar status och höjer sig själv igen. Väldigt ”tomt” men än vanligt förekommande.
Vems är Michael Kors väskan på bilden?
Jag utgår ifrån att prylarna tillhör familjen minimalist och gissar (beroende på ålder och kön) att de tillhör fru minimalist. Men jag antar att du redan kommit till samma slutsats och frågar av något helt annat skäl…
Den är min, köpt på Tradera. :) Mest för kvaliteten och designen, snarare än märket i sig.
Mitt älskade duntäcke, ett arv från min mamma, och min sidenpyjamas som jag fick i present är två materiella ting som jag njuter av varje kväll. Min uppskattning för dessa två ting har då verkligen inte avtagit med tiden och jag skulle utan att blinka dem köpa igen (och för egna pengar). Men jag förstår förstås poängen i inlägget i stort.
Ja, visst tar nya saker energi. Jag blir fortfarande trött av att gå runt i matbutiken sedan de byggde om sist, trots att det gått minst ett halvår. Om man blir glad av nytt beror ju på vad det är. Nya kläder är jobbiga att köpa men roliga att ha på sig, nya skor är roliga först när man gått in dem, och ännu roligare när man hittat en fin promenadväg att gå på. Det är blandade känslor, det där.