Etikettarkiv: tacksamhet

Konsumera sig lycklig och nöjd

7 svar

Det finns två vägar för att känna mer förnöjsamhet och lycka i livet::

Att konsumera och jaga mer, fler och större.
Att vara nöjd med det man har.

Problemet med att konsumera och fylla tomheten med saker, är att jakten aldrig tar slut. Det finns alltid någon att jämföra sig med som har det lite bättre, finare eller nyare. Vi skapar en ständig strävan och suktan som aldrig kan mättas. När vi fått det vi trodde skulle göra oss nöjda, flyttar sig målet bara framåt.

Vi matas ständigt med att framgång och välbefinnande kommer genom yttre faktorer. Och att sträva efter större och fler är receptet för lycka. Det du vill ha finns där framme. Bara du får det där jobbet, kan köpa den där prylen, flyttar till en större bostad. Så snart du får mer än du har idag, kommer du bli lycklig, harmonisk och framgångsrik. Tror vi.

Men genom att öva upp tacksamhet för det du har, kommer önskan om mer och fler, att istället bli till ”vad behöver jag egentligen äga?”.

Förnöjsamhet uppnås inte den dag vi har tillräckligt.
Utan den dag vi inser att det vi har är tillräckligt.
Elisabeth / Minimalisterna

Om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag. Kommer du förmodligen inte göra det när du nått toppen av din karriär, bor i ett toppenfint hus eller lyckats köpa en Tesla.

Att öva och fokusera på tacksamhet är den kortaste vägen för att uppnå mer lycka. Och jag skulle vilja hävda att det är den enda vägen för att uppnå mer bestående lycka. Lycka och tacksamhet är färdigheter som du kan öva upp, och de utgår från din förmåga att se det du har och uppskatta det, istället för att fokusera på det du inte har.

Håller du med? Och är du duktig på att vara nöjd med det du har?

Påminnelse om livets skörhet

16 svar

Ibland gör händelser oss påminda om att livet är skört och vad som är viktigt i livet. Jag trodde att jag redan visste det, men blev här om dagen smärtsamt påmind igen. Jag flög över styret på en MTB-cykel i en nedförsbacke i skogen och landade illa. Skrapade upp ena sidan på ansiktet, fick hjärnskakning (hade såklart hjälm) och många sår på knän, armbågar, händer och axlar.

Jag minns inget från själva olyckan fram tills jag ligger i ambulansen på väg mot akuten. Chocken håller ett stadigt grepp om mig ända tills jag många timmar senare kommer hem till familjen och tårarna forsar. Trots att barnen knappt vågar titta på mig för att ”du ser så läskig ut mamma” och jag måste lova att ”inte lämna eller hämta på förskolan eller hos kompisar”. Så känner jag stor tacksam över att det gick förhållandevis ”bra”. Jag dog inte, jag bröt inget och jag får förhoppningsvis inga bestående men mer än ärr. Och ärr kan jag leva med, det har vi alla fått av livet, på insidan och/eller på utsidan.

Livet alltså. Fullt av smällar och överraskningar som man ska behöva vara med om och ta sig igenom. Och samtidigt så skört.

Jag söker inte medlidande med detta inlägg, utan vill genuint och ärligt påminna om att ta hand om och vara tacksam över det du har. Ingen vet hur mycket sand det är kvar i livets timglas. Som Björn Natthiko Lindeblad så klokt sa i sitt sommarprat: ”Hur skulle vi röra oss genom vårt eget liv om vi aldrig mer glömde att vi har varandra till låns?”

Först kändes det som att sommaren var förstörd, jag kommer se hemsk ut hela sommaren med alla sår, framför allt i ansiktet. Och jag ska inte vistas i solen på grund av såren på ben, ansikte och händer som behöver skyddas från solens strålar.

Sen insåg jag att detta kanske istället får mig att njuta extra mycket av precis allt denna sommar. Alla småsaker som jag så sent som här om dagen tog för givet. Kanske gör olyckan att jag blir mer närvarande, känner mer, blir ändå mer tacksam över stort och smått. Att jag oftare ”känner livet i mig”, som de säger i Madicken.

Jag väljer att hoppas på det. Och hoppas att alla sår läker utan komplikationer. Samt att jag hittar en snygg solhatt så att jag kan skydda ansiktet och ändå vara på stranden.

När jag ser längre tillbaka i livet så var det en annan hemsk och jobbig händelse som gav mig en av de allra första minimalist-insikterna, ett par år tidigare än vår (Herr och Fru Minimalists) gemensamma minimalistiska resa började. Men vad den händelsen handlar om och vilka insikter den gav, får vi ta i ett separat, framtida inlägg.

Ikväll plockar jag åter fram tacksamhetsboken och skriver några rader.

Kan du känna igen dig, att hemska eller jobbiga händelser i livet givit dig djupa insikter och grunder för tacksamhet?

Vad är lyx?

6 svar

Exklusivt, begränsat och dyrt. Det är vad många förknippar med lyx. För många är lyx något som är bättre än det du har eller utsätts för i din vardag. Och vi kommer inte ifrån att vad som uppfattas som lyxigt är subjektivt. Men om du istället tänker att lyx är alla de där små njutningarna i vardagen, då kan du leva ett lyxigt liv varje dag.

Doften av morgonens första kopp kaffe. Känslan i kroppen efter att ha tränat. Lyckan i att ha hela familjen samlad till middag. Smaken av ditt kvällste. Tystnaden som lägger sig när barnen har somnat. Längtan efter att fortsätta läsa en bra bok. Lugnet av att somna hand i hand.

Det är så lätt att fokusera på det du inte har, och att tillskriva en del av det ouppnåelig lyx du inte har tillgång till. Istället för att titta på allt du faktiskt har och vilken lyx mycket av det kan vara om du sätter på dig de glasögonen. Och med de glasögonen på kommer du känna dig mer tillfreds, förnöjsam och tacksam över allt vackert och härligt du har i och omkring dig i livet.

Genom att fundera över vad i vardagen som du tycker är lyx eller som gör dig extra glad, kan du bli mer medveten om det och få in mer lyx och glädje i din vardag.

Hur tänker du kring lyx, behöver det vara något utöver det extra eller kan det vara även vardagliga saker? Ja, vad är egentligen lyx för dig?

Minimalism är så mycket mer än att prylbanta

18 svar

För en tid sedan fick vi en fråga kring hur och om det här med minimalism och prylbantning har påverkat oss på det mentala planet? Och det har det verkligen gjort vilket vi tänkte försöka utveckla och beskriva i detta blogginlägg.

Prylar och kläder är bra startpunkter och för många naturliga inkörsportar till att börja värdeoptimera resten av livet. Där blir framstegen konkreta och tydliga, samtidigt som du sätter något i rullning när du påbörjar den processen. Något som du kanske inte förstod när du stod där och rensade i garderoben eller bokhyllan i början. Något som inte vi heller förstod när vi började experimentera med minimalism på olika sätt för 5-6 år sedan.

När du börjar fundera på vilka saker som egentligen adderar värde i ditt liv och vad som är viktigt för dig att ha kvar. Då spiller det tillslut över på fler av livets delar att börja ifrågasätta och värdeoptimera. Mår jag verkligen bra av att göra det här? Tillför de här åtagandena ett värde i mitt liv? Vilka personer ger energi och vilka umgås jag med av gammal vana?

Man kan säga att du börjar bli mer medveten. Istället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som egentligen kanske inte gör dig lycklig.

Det kan vara obekvämt och jobbigt att inse att man omger sig med saker, aktiviteter, åtaganden, relationer mm som man egentligen inte mår bra av eller som inte tillför värde i ens liv. Men det är också i den processen som man börjar öppna upp för att fylla livet med enbart det som man mår bra av och söka efter verktyg för att hitta det. När man väl börjat inse att man kanske inte lever helt i linje med sina värderingar, börjar man på allvar vilja skapa en förändring.

Om vi ska ta några konkreta exempel på mentala delar som förändrats hos oss eller saker vi gör idag som vi inte gjorde tidigare så är det:

Meditation. Vi har båda börjat meditera. Herr Minimalist har kommit betydligt längre än jag både i nedlagd tid och meditativa framsteg och fått uppleva många av de fördelar meditation har på livet.
Yoga. I perioder har vi båda utövat yoga och detta är något vi båda skulle vilja lägga mer tid på, för såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande.
Förnöjsamhet. En slags förnöjsamhet har infunnit sig i livet och en acceptans för hur vissa saker blev. Istället för en otålighet och missnöjdhet över att det inte blev perfekt eller helt enligt önskad plan. Mindre strävan efter mer och ”nästa” och mer acceptans.
Naturen. En önskan att spendera mer tid ute i naturen då det ger vår familj ett lugn. Nu när vi bor i hus har vi dessutom skogen runt hörnet och har sänkt tröskeln att ta oss ut.

Tacksamhet. Graden av tacksamhet över det lilla har ökat. Kan såklart även hänga ihop med åldern och att man blir mer varse om att livet är skört och kort. I perioder har jag skrivit tacksamhetsdagbok.
Nyheter. Vi kollar eller läser inte nyheter just för att vi insett att det inte tillför något positivt värde till vårt liv. De viktigaste händelserna får vi veta ändå, de tränger igenom ”bruset” (testa själv ska du få se :) ).
Lugn. Någon form av inre lugn har infunnit sig. Tidigare hade jag alltid fullspäckat helgschema, jobbade mycket och var involverad överallt. Det speglade en blandning mellan rastlöshet, otålighet och FoMo (Fear of Missing out) som det är betydligt mindre av idag.

Som vi ser på minimalism och prylbantning är det naturligt att du låter prylarna hamna i bakgrunden på livets scen, så att andra viktigare saker får kliva fram och ta större plats. Vad dessa saker är kan ibland vara svårt att veta initialt, men i processen med att börja fundera kring vad som verkligen tillför värde i ditt liv och vad som verkligen gör dig glad, så brukar det med tiden bli allt mer tydligt.

Har du upplevt att minimalismen spillt över även på mentala delar i livet efter att du börjat prylbanta och minimera bland kläder och prylar?

Varför känns det så skönt att prylbanta?

13 svar

Även om det i vissa fall kan kännas svårt och som ett stort steg att börja prylbanta, så känns de för de allra flesta också väldigt skönt att släppa taget och skapa ordning. Ibland till och med som en lättnad och som att göra sig av med en börda som legat tungt på ens axlar, men som man kanske märker lättnaden av först när bördan är borta. Du får ofta momentum och vill rensa mer och gå igenom även svårare områden där tröskeln till en början var högre.

Här är några känslomässiga anledningar till varför det ofta är så skönt att prylbanta:

Lugn. Det finns en anledning till att mäklarna vill att du har många rena ytor vid en visning, det är helt enkelt mindre störande för den som ska kolla på bostaden. Med prylar på alla plana ytor och delar av väggarna blir det jobbigt och visuellt störande för hjärnan. Med några få utvalda och omtyckta saker som framhävs ger det ett lugnare intryck som gör dig mer avslappnad. När vi själva har varit i visuellt stökiga miljöer, upplever vi ett stort lugn av att kliva in i vårt egna avplockade hem utan synliga prylar på alla plana ytor.

Glädje. Genom att skänka eller sälja saker du själv inte behöver kan du glädja någon annan. Att se tacksamheten hos någon som får något till skänks eller lyckan över att fynda något du säljer är väldigt smittande. Likaså blir du ofta glad att se släktingars barn eller vänners barn bära ett plagg som de ärvt från dina egna barn.

Ärvda barnkläder från barnens kusiner.

Kontroll. De allra flesta gillar att ha ordning och reda, veta var saker finns och att det går lätt och snabbt att hitta. En känsla av att ha kontroll över sina ägodelar med andra ord. Med färre saker blir detta lättare och naturligt. Det blir färre saker som kan skapa oordning, det blir inte lika trångt i utrymmena och det blir enklare att behålla strukturen. Liksom färre saker att administrera, reparera och underhålla på olika sätt.

Lättnad. Vi håller fast vid många saker för att vi har gamla minnen knutna till dem, minnen som inte alltid är positiva. När du rensar har du möjlighet att bli kvitt dessa minnen och välja vilka du verkligen vill spara och påminnas om. Exempelvis dagböckerna från en känslosam eller traumatisk tonårsperiod som du egentligen inte mår bra av att påminnas om och än mindre vill att dina barn ska läsa, inser du kanske med distans att du mår bättre av att släppa taget om. Eller arvegodset som du fått ansvar att förvara men som aldrig används. Kanske kan du släppa den bördan och komma ut lättare på andra sidan?

Arvegods från Fru Minimalists mormor.

Känslorna beskrivna ovan framkallar prylbantning för oss. Detta utöver att det ger oss mer tid, pengar och mental energi, samt är ett bättre val för miljön, gör det till ett enkelt val att prylbanta och leva med färre saker. :)

Vilka positiva känslor framkallar prylbantning hos dig?

Från man-man-försvar till zonförsvar?

68 svar

Vill och vågar man gå från man-man-försvar till zonförsvar? Det vill säga från två barn där ni kan dela ansvaret och hålla koll på varsin, till tre barn där ni måste agera på ett annat och mer avancerat sätt för att hålla koll på alla småttingar. :)

Vi gillar tanken på tre barn. En lite större familj där barnen har fler personer i sin närhet som ”alltid kommer finnas där”. Våra barn har inga kusiner i samma ålder eller som bor så pass nära att de träffas ofta, vilket gör att vi för barnens skull gärna skulle ge dem fler syskon.

Jag läste någonstans att det blir så många barn i en familj som mamman har syskon. Jag har bara två halvsyskon, som dessutom är väldigt mycket äldre än mig, så jag vet inte riktigt hur det ska räknas. Jag kan snarare känna att jag vill ge barnen flera syskon just för att jag själv aldrig haft det, utan alltid varit enda barnet med på resor och semestrar. Herr Minimalist har en bror som är 1,5 år yngre så ungefär lika tätt som vi har mellan våra barn (16 månader).

Samtidigt gillar vi enkelheten som två barn innebär. Om man nu kan kalla det enkelt med två små barn som inte sover hela nätter, en 2-åring som trotsar och en snart 1-åring som skriker så högt han kan för att få sin ofta oklara vilja igenom.

Här är några fördelar vi ser med två barn istället för tre eller fler:

Du klarar dig med en vanlig bil. Har du hyfsat långt mellan barnen så inte alla tre behöver bilbarnstol kan du nog klara dig med en vanlig bil ändå.
Ni kan dela upp ansvaret och ta ett barn vardera och på så vis lösa även de jobbigaste situationerna som kan uppstå med två småbarn.
Många radhus och villor har tre sovrum.
Det räcker med att bo i en fyra för att alla ska få ett eget rum.
Förmodligen är det lättare att få barnvakt till två barn än tre.
Har du bara något eller ett par år mellan barnen kan de börja med familjeaktiviteter som skidåkning, skridskor etc i samma veva och uppskatta samma typ av semesterresmål. Detta gäller såklart också om du har tre barn tätt, men det är mer ovanligt.
Du kan se slutet på alla blöjbyten och den enorma sömnbristen.
Billigare rent ekonomiskt, både i vardagen med mat, kläder, fritidsintressen etc men också i vid mer sällanaktiviteter som resor, semestrar, restaurangbesök.
Ibland känns det svårt att räcka till avseende tid, energi, engagemang med två barn, hur skulle det då inte kännas med tre?!

I dagsläget med 10 månader med riktigt dålig sömn, känns ett tredje barn inte alls lockande. Dessutom har båda våra barn haft ont i magen, storasyster kolik och lillebror mjölkprotein-allergi, så vi har mycket skrik och vaknätter i bagaget. Men vi har inte blivit tillräckligt avskräckta för att göra oss av med samtliga bebiskläder eller saker. Om än en stor del av det.

Det känns lite sorgligt att vissa livsfaser aldrig mer kommer upplevas. Som att få känna den overkliga men fantastiska känslan av att ha en bebis växande i magen, eller ha en minibebis som somnar i ens famn, eller att se ytterligare en individ utvecklas och växa alldeles för fort.

Storasyster Minimalist sovandes i knät under sin första tågresa.

Vi lever i ett samhälle som blir allt tuffare på många sätt. Å ena sidan kan jag känna att barnen därför kan behöva fler syskon eller motsvarande runt omkring sig. Å andra sidan kan det kännas fel att sätta fler barn till denna hårda värld.

Självklart är vi fullt medvetna om att barn inte bara är något man skaffar eller önskar och så kommer det som ett brev på posten. Det är en ynnest att få möjligheten att bli föräldrar och vi är enormt tacksamma för de två barn vi har. Men vi är förmodligen inte ensamma om att gå i de här tankarna, eller att tidigare ha gått i dem, så;

Hur tänkte eller tänker du när det gäller antalet barn i familjen? :)

Syskonkärlek är att hålla handen när man ska sova.

Söker lugnet om kvällarna

27 svar

Sedan Lillebror Minimalist föddes i somras har jag upplevt ett större behov av att få lugna kvällar. Det blir lätt att allt går i ett från att vi vaknar tidig morgon till att barnen somnat vid kl 20. Lillebror tycks dessutom inte ha läst manualen att bebisar ska sova många timmar per dygn, så timmarna av egentid innan nattpasset börjar, vill man både göra så mycket som möjligt av, och samtidigt så lite som möjligt.

Det är lätt att dessa ca två timmar fördrivs framför en skärm, med hemnet-knarkande, sociala medier, blogg och ett försök att bocka av en oändlig inkorg och to-do-lista. Samtidigt som hjärnan bara vill få vara, tänka färdigt en tanke innan en ny invaderar och ha färre mejl i den mentala inkorgen.

En kväll i veckan äter vi sen middag efter att vi lagt barnen. Vi äter i lugn och ro, njuter länge av maten och pratar utan att bli avbrutna. Ofta med ett glas ekologiskt vin eller bubbel. Eller två. :)

På Instagram frågade jag tidigare om någon testat färgläggningsböcker för vuxna för att se om det kunde vara ett sätt att varva ner på kvällen. Jag har även funderat att yoga oftare, men det har ibland känts för jobbigt att göra sena kvällar. Likaså testade jag ljudböcker och poddar ett tag, men har insett att jag inte vill ha mer brus, ljud och babbel, utan hellre tystnad och lugn.

Nu testar jag något nytt, nämligen att skriva tacksamhetsbok. Vi har tidigare berättat om att vi, Herr och Fru Minimalist, innan vi somnar berättar för varandra vad vi är tacksamma för. Sedan Lillebror Minimalist kom har detta dock runnit ut i sanden då han är extremt lättväckt och vi alla fyra sover i samma sovrum.

Att skriva ner det du är tacksam över ska ha större positiv inverkan än att bara tänka eller säga det. Jag började göra tacksamhetsnoteringar i Simplenote, men insåg att jag hellre vill skriva för hand. Jag kostade därför på mig en präglad bok från Bookbinders design. Färg, storlek och text på omslaget väljer du själv. Hur min tacksamhetsbok ser ut ser du längre ner i inlägget. Jag hoppas det inte känns som ytterligare en to-do att bocka av. Utan att det blir en lugn avslutning och reflektion över dagen som då avslutas i en tacksam och positiv anda. Och jag känner inget måste att skriva i den varje kväll. I den bästa av världar skulle jag även meditera en 5-15 minuter innan läggdags, men där är jag ännu inte. :)

Har du behov av att varva ner om kvällarna och vad gör du i så fall för att hitta lugnet?

En präglad bok från Bookbinders design för tacksamhetsnoteringar.

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: