Även om det i vissa fall kan kännas svårt och som ett stort steg att börja prylbanta, så känns de för de allra flesta också väldigt skönt att släppa taget och skapa ordning. Ibland till och med som en lättnad och som att göra sig av med en börda som legat tungt på ens axlar, men som man kanske märker lättnaden av först när bördan är borta. Du får ofta momentum och vill rensa mer och gå igenom även svårare områden där tröskeln till en början var högre.
Här är några känslomässiga anledningar till varför det ofta är så skönt att prylbanta:
- Lugn. Det finns en anledning till att mäklarna vill att du har många rena ytor vid en visning, det är helt enkelt mindre störande för den som ska kolla på bostaden. Med prylar på alla plana ytor och delar av väggarna blir det jobbigt och visuellt störande för hjärnan. Med några få utvalda och omtyckta saker som framhävs ger det ett lugnare intryck som gör dig mer avslappnad. När vi själva har varit i visuellt stökiga miljöer, upplever vi ett stort lugn av att kliva in i vårt egna avplockade hem utan synliga prylar på alla plana ytor.
- Glädje. Genom att skänka eller sälja saker du själv inte behöver kan du glädja någon annan. Att se tacksamheten hos någon som får något till skänks eller lyckan över att fynda något du säljer är väldigt smittande. Likaså blir du ofta glad att se släktingars barn eller vänners barn bära ett plagg som de ärvt från dina egna barn.
- Kontroll. De allra flesta gillar att ha ordning och reda, veta var saker finns och att det går lätt och snabbt att hitta. En känsla av att ha kontroll över sina ägodelar med andra ord. Med färre saker blir detta lättare och naturligt. Det blir färre saker som kan skapa oordning, det blir inte lika trångt i utrymmena och det blir enklare att behålla strukturen. Liksom färre saker att administrera, reparera och underhålla på olika sätt.
- Lättnad. Vi håller fast vid många saker för att vi har gamla minnen knutna till dem, minnen som inte alltid är positiva. När du rensar har du möjlighet att bli kvitt dessa minnen och välja vilka du verkligen vill spara och påminnas om. Exempelvis dagböckerna från en känslosam eller traumatisk tonårsperiod som du egentligen inte mår bra av att påminnas om och än mindre vill att dina barn ska läsa, inser du kanske med distans att du mår bättre av att släppa taget om. Eller arvegodset som du fått ansvar att förvara men som aldrig används. Kanske kan du släppa den bördan och komma ut lättare på andra sidan?
Känslorna beskrivna ovan framkallar prylbantning för oss. Detta utöver att det ger oss mer tid, pengar och mental energi, samt är ett bättre val för miljön, gör det till ett enkelt val att prylbanta och leva med färre saker. :)
Vilka positiva känslor framkallar prylbantning hos dig?
Man blir en bättre konsument! När man går igenom sina prylar inser man vad man faktiskt använt och vad man glömde bort att man hade. Jag har iaf blivit bättre på att skaffa ”rätt” saker, dvs det jag använder.
Har dock funderat på en grej: jag har inspirerats jättemycket av er blogg, läst alla inlägg flera gånger och blivit mycket bättre på att rensa och skänka. Men en sak som jag insett är att alla mina favoritsaker är impulsköp. Det är dessa jag använder mest. Känns som tvärtom mot er som ofta tänker igenom länge innan köp. Har ni varit med om att impulsköp blivit favoriter? Eller någon annan läsare som känner igen sig i detta fenomen?
Har funderat på om jag har en stark magkänsla, eller kanske faller offer för romantiserad behovsanalys? Alltså ju mer jag tänker inför ett köp ju större risk att gå i den fällan?
Behovet av den medvetna tanken är starkt övervärderad i vår kultur. Däremot är den (kortsiktiga) ekonomiska nyttan av den inte det. Den medvetna tanken förutsätter en känsla av att vara en separat individ separerad från en objektiverad omgivning. Båda är moderna företeelser som är nödvändiga för vårt västerländska sätt att leva. Vad är mest verkligt för dig? Det någon säger till dig om sakernas tillstånd eller din egen erfarenhet av dem? Jag menar förstås inte att fakta är helt subjektivt men inte heller att någon annan har ”svaret” då detta tar bort ansvaret att ifrågasätta rimligheten i andras påståenden, i synnerhet om ens egen erfarenhet talar emot dem.
Jag känner verkligen igen mig i det här. Alla mima favoritsaker är också impulsköp, eller saker jag fått av min mamma eller svärmor. I nästan samtliga fall handlar det om ”äldre” saker. Det jag impulsköper och som sedan blir favoriter är nästan alltid second hand – prylar. Svärmor är också förtjust i loppis och tradera och har fyndat en hel del fint åt mig. Min mamma har gett mig mycket från sitt föräldrahem. Känner att jag ser ett mönster i det här ;-)
På senare tid har impulsköp blivit favoritplagg. Kanske just för att jag vet vad jag använder nu, vilken fas jag är i livet. Köper inte längre en klänning för en fest, just för att jag knappt festar längre. Ser jag ett plagg som jag tror jag kan ha till både vardags och tillställningar köpt jag det. Därmed blir impulsköpet mer användbart idag än vad det var för två år sen.. Prylbantningen har väl fått mig att tänka till omedvetet..
Jag känner igen mig i det som EA skriver att man blir en bättre konsument. Jag är oftast också mest nöjd med mina impuls inköp men oftast är det något jag ändå funderat på men när jag väl ”hittar” det så är känner jag direkt att det är detta jag sökt efter. Blivit mer trygg i min stil.
För mig har det också varit en del av resan med mindre saker att vara nöjd med mitt val. Affärer och liknande vill gärna ”luras” genom att man behöver något bättre osv. Tidigare kunde jag gå en hel dag för att leta efter ett par jeans nu går jag in i en affär där jag vet de har ett bra utbud och köper ett par direkt och åker hem. Gäller även barnens kläder går oftast till två butiker och är ”nöjd” med vad som finns där. Detta när det gäller nyköp annars kollar jag mycket på begagnat marknaden.
När jag rensat ut något för att skänka/återvinna, så är följande känsla oslagbar: ”Nu kommer jag inte behöva städa upp och plocka undan denna sak till sin rätta plats (som förmodligen inte finns) en enda gång till!!! Det är min största drivkraft!
Exakt så känner jag också! :)
Tycker det är väldigt befriande att bli av med ”kan vara bra att ha” prylarna. Lite som att man känner en press/förväntan att de ska användas, fast egentligen vill man något annat. Efter en rensning finns det inget kvar att använda, då känner jag mig lite mer fri och lätt. Jag föredrar verkligen färre saker som används till mycket.
Det är en rätt lång process det här med minimalism. För oss började det med ekonomin och viljan att spara oss till ekonomisk frihet. Inledningsvis köpte vi nog nästan lika mycket saker som tidigare men billigare, sen började vi köpa mycket färre saker och nu sist har vi kommit till att på allvar rensa.
Det är fantastisk befriande att rensa och vi har (inspirerade av er och de amerikanska minimalisterna) verkligen börjat ta tag i detta. Vi vill inte ha ett avskalat hem men däremot vill vi bara ha de saker som vi verkligen gillar och använder. Vi har gärna gamla ärvda saker men då ska de användas, ”praktiska minnessaker” brukar jag ibland kalla det.
Just nu har vi en utmaning att vi drar igång för många projekt samtidigt och har därför en pågående utmaning på bloggen att inte ta in något nytt i mars.
http://tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/utmaningen-inget-nytt-i-mars
Åh vad jag känner igen mig! Tack Carro och Katja, känns skönt att fler är som jag ;)
Har också blivit mer säker på vad jag tycker om och inte och blivit mer nöjd med mina val. Kanske handlar det om att att saker på något vis blir klarare med mindre prylar, eller kanske gör själva rensningsprocessen att man lär sig saker om sig själv. Jag vet inte, men skönt är det iaf! :)
Jag blir glad för att det blir ännu mindre att ta med sig i en flytt :P
Precis så tänker jag också, utöver det minimalisterna skriver. Tänk så lätt att flytta med så saker. Fröet till att jag började rensa sattes när en kollega berättat att han flyttade med en personbil. Så otroligt inspirerande att bara äga saker som rymms i en personbil!
Jag mår extremt dåligt av oordning, plåtter och skräp. Det påverkar mig så pass att jag gör fel val i livet. Har ett behov av kontroll och ordning och reda och var sak på sin plats. Att rensa är balsam för min själ. För varje sak som jag rensar och helst ger bort känner jag mig själsligt lättad. Undantag barnens kläder och alster. Jag sparar allt min dotter gör på fsk på vinden. Även allt mina söner gör i tex syslöjden. De yngre barnens kläder sparar jag och en del av mina äldre barns kläder. När de gäller de äldre barnen så ger jag dock bort mkt. Oftast till en väninna som har en son eller till myrorna.