Varje kilometer på cykeln, är en bil mindre på våra gator. Det är mitt mantra när jag denna vinter cyklar mig fram istället för att slentrianmässigt sätta mig i bilen.
Detta är första året som jag försöker vintercykla. Självklart cyklade jag året runt innan jag hade körkort och även under fyra år som student i Skåne. Men där var vintern än mildare än här utanför Stockholm. I år har cykeln fått vinterdäck och jag tänker att vintercyklingen ska ge mig mer vardagsmotion, dagsljus och frisk luft.
Men mest tänker jag på miljön. Att det är bra för miljön och att jag kanske kan inspirera någon annan att låta bilen stå kvar på uppfarten en extra gång. Och att barn ser att det faktiskt går att cykla även på vintern. För det är sparsamt med cyklar vid skolan- och förskolans cykelställ sedan första snön kom. Storasysters cykel står ibland helt ensam.
Med någon dags marginal fick jag på vinterdäcken precis innan första snön kom här i Vallentuna utanför Stockholm, så än så länge har det gått bra att cykla både till jobb, mataffär (kompletteringshandla) och skola/förskola. Trots snö, sen slask, is och nu grusig barmark.
Under de första två veckorna har jag cyklat ganska precis 60 kilometer. Och som sagt, varje kilometer är en bil mindre på våra gator…
Detta är ett betalt samarbete med Bikester. Text och åsikter är som alltid mina egna.
Ute i naturen, med familjen och i rörelse. Då mår jag som allra bäst på semestern. Sen spelar det inte så stor roll om vi vandrar, cyklar, badar eller åker skidor. I sommar kommer vi bland annat åka till Vemdalen där vi var i vintras, denna gång för att vandra att cykla.
Jag har tidigare cyklat landsväg och Vätternrundan, men efter många minnen ihop sålde jag landsvägscykeln till någon med större intresse och behov, när mina egna dito minskade. Nu ser jag fram emot att cykla i fjällmiljö och att låta barnen prova Vemdalens pumptrack. Men också att ta med barnen på vandringar på fjället. Åka liften upp till toppen, vandra och hitta en mysig plats, rulla ut ett liggunderlag och bara njuta av naturen, vyerna och tystnaden.
I somras var jag med om en olycka när jag körde mountainbike (MTB), men jag vill gärna ge sporten en chans till, för innan olyckan var jag otroligt pepp på att köra mer MTB. Till denna sommar har jag skaffat en ny och bra hjälm och är mentalt redo att ta mig upp på en MTB igen. Kraschen på cykeln får mig än idag att stanna upp och känna tacksamhet över livet, att jag lever och mår bra. Och barnen har förstått vikten av att alltid ha hjälm. Inget ont som inte har något gott med sig som man brukar säga. ;)
Bikester har en väldigt bra köpguide för att förstå vilken MTB som är lämplig utifrån sina behov. Detta år hyr vi cyklar till hela familjen, men blir vi framöver lika inbitna cyklister på sommaren som vi är skidåkare på vintern, så blir det förmodligen till att skaffa både MTB och cykelhållare till bilen.
Istället för cyklar brukar vi packa med oss barnens smidiga kickbikes vid flera av sommarens äventyr. Ett tips till alla möjliga resor och utflykter med barn då små ben ofta orkar sparka längre än de orkar gå.
Nu är jag nyfiken på att höra vilka utomhusaktiviteter och äventyr du ser fram emot i sommar? Berätta och inspirera fler att upptäcka härliga svemester-äventyr! :)
Slit och släng? Nej, det känns väl ändå såå 90-tal, nu är det vårda och laga som gäller! Och när behov inte längre finns – sälja vidare. Genom att ta hand om våra saker och reparera vid behov så håller de längre. Fördelen som minimalist är att det som blivit kvar eller införskaffats ofta är noga utvalt och därför vill man både ta hand om och varsamt reparera när något går sönder.
Samtidigt köper vi och många andra prylar second hand, och ibland går ju faktiskt prylar som har använts mycket och av många sönder och behöver lagas. Vilket är en av anledningarna till att företaget Blocket har blivit med bok! ”Bättre begagnat – Vårda och laga det du har” heter den.
Blocket har blivit med egen bok!
En bok som borde stå i många människors bokhylla med tanke på att 1 av 3 svenskar inte brukar laga prylar som gått sönder. Vilket kanske inte är så konstigt när kunskapen om hur man reparerar och vårdar i större utsträckning finns i den äldre generationen. Där kan den här boken fungera som en brygga av kunskap mellan generationer.
Att vårda och laga handlar om omsorg och hållbarhet. Att vårda och laga är att värna våra barns framtid. För vi måste ta slut på den slit och släng-fest som pågår som om morgondagen inte fanns. För det gör den. Men frågan är hur den kommer se ut?
Nedan berättar jag om två sorts prylar vi köpt samt sålt på Blocket och hur boken har hjälpt oss att fixa till dessa.
Två av barnens Blocketfyndade cyklar.
Barncyklar Vi har köpt (och sålt) alla barnens cyklar via Blocket. På två av dem har handtagen varit väldigt slitna och spröda så som plast och gummi kan bli efter några år utomhus. Så dessa har vi bytt ut mot nya fräscha, men vissa handtag kan vara omöjliga att få av.
I boken tipsas om att sticka in en skruvmejsel mellan styret och handtaget, och sedan spruta in såpvatten. När jag testade knepet gick det hur lätt som helst att få av handtaget, och samma lika för att få på det nya. Enkelt och genialiskt knep och boken ”Bättre begagnat” är fylld med sådana!
Barnvagn Barnvagnen nedan köpte vi via Blocket när vi fick lillebror år 2016. Nu när båda barnen kan cykla till förskolan är det dags att sälja den. Men precis som med en bil, behöver en barnvagn service då och då.
Barnvagn i behov av rengöring, service och omtanke.
Så nu inför försäljning fick den sig en riktig rekonditionering där vi följde bokens steg för steg-guide kring hur man kan gå tillväga för att rengöra barnvagnar och vad man ska tänka på. Allt ifrån tvättråd av klädseln till tips kring rengöring av hjul, fjädring och broms. Som tack fick vi, som du ser nedan, en otroligt fräsch vagn redo för en ny familj.
Rengjord barnvagn redo för försäljning!
En rejäl rengöring av barnvagnen är något jag nu i efterhand önskat att jag gjort även medan vi använde vagnen. Men det är väl med barnvagnar som med bostäder, att de aldrig är i så fint skick som inför försäljning. :) Och jag är övertygad om att den timme jag lade på att rengöra vagnen, kommer ge ett högre slutpris vid försäljningen.
Boken ”Bättre begagnat – Vårda och laga det du har” kan vara en lämplig gåva till någon som ska flytta hemifrån eller till någon som gillar att köpa och sälja saker second hand. Fram till 2 oktober finns den till specialpris här. Och för dig med lägre behov – be ditt lokala bibliotek köpa in boken så finns den att låna när behov uppstår!
Har du något där hemma som behöver repareras, vårdas eller fräschat upp för att sedan säljas?
Ibland gör händelser oss påminda om att livet är skört och vad som är viktigt i livet. Jag trodde att jag redan visste det, men blev här om dagen smärtsamt påmind igen. Jag flög över styret på en MTB-cykel i en nedförsbacke i skogen och landade illa. Skrapade upp ena sidan på ansiktet, fick hjärnskakning (hade såklart hjälm) och många sår på knän, armbågar, händer och axlar.
Jag minns inget från själva olyckan fram tills jag ligger i ambulansen på väg mot akuten. Chocken håller ett stadigt grepp om mig ända tills jag många timmar senare kommer hem till familjen och tårarna forsar. Trots att barnen knappt vågar titta på mig för att ”du ser så läskig ut mamma” och jag måste lova att ”inte lämna eller hämta på förskolan eller hos kompisar”. Så känner jag stor tacksam över att det gick förhållandevis ”bra”. Jag dog inte, jag bröt inget och jag får förhoppningsvis inga bestående men mer än ärr. Och ärr kan jag leva med, det har vi alla fått av livet, på insidan och/eller på utsidan.
Livet alltså. Fullt av smällar och överraskningar som man ska behöva vara med om och ta sig igenom. Och samtidigt så skört.
Jag söker inte medlidande med detta inlägg, utan vill genuint och ärligt påminna om att ta hand om och vara tacksam över det du har. Ingen vet hur mycket sand det är kvar i livets timglas. Som Björn Natthiko Lindeblad så klokt sa i sitt sommarprat: ”Hur skulle vi röra oss genom vårt eget liv om vi aldrig mer glömde att vi har varandra till låns?”
Först kändes det som att sommaren var förstörd, jag kommer se hemsk ut hela sommaren med alla sår, framför allt i ansiktet. Och jag ska inte vistas i solen på grund av såren på ben, ansikte och händer som behöver skyddas från solens strålar.
Sen insåg jag att detta kanske istället får mig att njuta extra mycket av precis allt denna sommar. Alla småsaker som jag så sent som här om dagen tog för givet. Kanske gör olyckan att jag blir mer närvarande, känner mer, blir ändå mer tacksam över stort och smått. Att jag oftare ”känner livet i mig”, som de säger i Madicken.
Jag väljer att hoppas på det. Och hoppas att alla sår läker utan komplikationer. Samt att jag hittar en snygg solhatt så att jag kan skydda ansiktet och ändå vara på stranden.
När jag ser längre tillbaka i livet så var det en annan hemsk och jobbig händelse som gav mig en av de allra första minimalist-insikterna, ett par år tidigare än vår (Herr och Fru Minimalists) gemensamma minimalistiska resa började. Men vad den händelsen handlar om och vilka insikter den gav, får vi ta i ett separat, framtida inlägg.
Ikväll plockar jag åter fram tacksamhetsboken och skriver några rader.
Kan du känna igen dig, att hemska eller jobbiga händelser i livet givit dig djupa insikter och grunder för tacksamhet?
Vi förespråkar en minimalistisk livsstil av flera olika anledningar och på flera plan i livet, vilket vi tidigare skrivit om bland annat här. För oss är detta en resa som vi hoppas ska prägla resten av våra liv, det är ingen temporär fluga och heller inte något årligen återkommande spurt som den klassiska vårträningen inför beach 20xx. Det ska bara finnas där, varje dag, varje vecka, varje år.
Men hur väl lyckas vi egentligen med detta i vårt eget hem?
Generellt har det gått bra. Vi har ännu inte hunnit gå igenom och rensa bland alla önskade utrymmen i lägenheten än, men de som står på tur känns inte som några problemområden utan kräver bara sin tid. Vi har dock identifierat tre områden där vi inte riktigt når ända fram i vårt minimalistiska tänk och där vi inte har någon optimal lösning ännu:
Cyklar. Vi har en varsin modell dyrare cykel. Fru Minimalist har en racercykel som har tagit henne 30 mil runt Vättern och Herr Minimalist har en kvalitativ mountainbike. I den bostadsrättsförening där vi bor har vi någon gång per år inbrott i cykelförråd samt i privata förråd vilket gjort att vi av säkerhetsskäl har våra cyklar antingen på balkongen eller inne i lägenheten.
Då vi inte har något tak på balkongen får cyklarna utstå ganska hårda påfrestningar om de står där ute året runt och de tar dessutom upp stor del av balkongens yta. Därav har vi cyklarna ståendes växelvis ute på balkongen och inne i lägenheten. Inte optimalt och det känns absolut inte minimalistiskt.
Förrådet. Vi bor i en tvåa på 60 kvadratmeter och trots att vi försöker leva minimalistiskt så råder viss brist på förvaringsutrymme i lägenheten. Detta gör att många saker som inte används varje vecka åker ner i förrådet, exempelvis resväskor, vinterjackor, extrastolar, presentinslagningsgrejer och annat. Och tillsammans med skidutrustningar, balkongmöbler, vandringsryggsäckar, blomlådor, uppblåsbar gästsäng med tillbehör samt diverse flyttkartonger fyllda med emballage med mera, så blir det snabbt fullt. Vi har idag lyckats skapa det där förrådet som jag tidigare tittade snett på hos mina grannar.
Därför är det hög tid att rensa, våga slänga och göra oss av med saker som inte längre används. Exempelvis Herr Minimalists gigantiska hockeytrunk med gamla kampsportsgrejer som användes senast 2005. Eller Fru Minimalists sparade vinterjackor eller gigantiska jag-ska-flytta-utomlands-och-aldrig-mer-komma-tillbaka-resväska. Men oavsett om, eller snarare när, vi rensar ut det vi faktiskt inte använder längre så kommer förrådet att förbli mer fullt än vi föredrar.
Dagliga post- och tidningshögen. Vi ser den varje dag men mot veckans slut är den plötsligt borta för att någon dag senare dyka upp igen med nytt innehåll. Vi pratar om post- och tidningshögen som varje vecka samlas på vår köksbänk. Tidigare lade vi den alltid på köksbordet vilket vi båda störde oss på vid varje måltid och som vi även beskriver i inlägget Plocka, pimpa och bryta gamla vanor. Numera lägger vi posten på samma del av köksbänken vilket inte heller är den optimala lösningen.
På helgen tar vi vanligtvis action på högen och läser, slänger och om nödvändigt sorterar in i pärmar och på måndag eftermiddag börjar vanligtvis en ny hög sin tillväxt. Vi vill inte under veckan gömma undan posten i ett skåp där den riskerar att bli bortglömd och vi har hittills inte riktigt kommit in i vanan att gå igenom högen varje kväll. Därför ligger den tills vidare kvar på köksbänken under vardagarna och småstör.
Tips på fiffiga lösningar på dessa tre ominimalistiska problemområden mottages tacksamt! :)
