Två år i vårt hus

Den här veckan är det två år sedan vi för första gången klev in i det hus vi numera bor i på visningsdagen, och två dagar senare (just idag) signerade alla papper på husköpet.

Jag är otroligt glad att vi efter många visningar och letande efter det perfekta huset, under våren 2018 insåg att det perfekta huset inte existerar, och framför allt; det är ändå inte där lyckan finns.

Kanske hade vi kunnat lägga några hundratusen till och fått ett marginellt bättre hus, eller väntat och fått en lite bättre trädgård, eller lagt ytterligare timmar på Hemnet för ett hus som hade kunnat upplevas finare utifrån sett. Det vill säga något lite mer perfekt. Men jag är övertygad om att det inte hade gjort oss lyckligare än vi är idag.

Ett perfekt hus i optimalt läge kommer i slutändan inte vara det som avgör huruvida vi trivs och är lyckliga. Det är allt det där andra runt omkring som är avgörande; området i stort, bra grannar, smidig vardag, fina vänner, att barnen mår bra och trivs. Liksom att vi själva väljer att fokusera på allt det som faktiskt är bra.

Parallellt med att vi kikade på hus gick vi även på visningar för större lägenheter i olika områden i Solna där vi då bodde. Jag är otroligt tacksam att vi tillslut vågade ta steget och testa på huslivet i ett villaområde en bit utanför stan.

För nuvarande livsfas och närmsta åren är det här perfekt för just vår familj. Att barnen får ha så många fina kompisar på samma gata är högt prioriterat. Det är nog det jag är mest tacksam över, som när de samlas ett helt gäng och cyklar runt i området och leker ihop över åldrarna.

En avgörande händelse från visningen som både jag och sambon minns än idag, var hur vi klev ut på den soldränkta altanen i söderläge, och hur barnen sprang iväg ner på gräset och ut på den gräsyta som hörntomten har på sidan av huset. Och hur vi då såg barn leka längre ner på gatan. Då kände vi i magen – det här kan bli bra.

Och så slog vi till, på ett good enough-hus i ett mysigt område vi återkommit till flera gånger med en bra magkänsla. Ett område och hus som passade vår livsstil och som var tillräckligt bra såväl invändigt som utvändigt. Som såklart kunde bocka av de fåtal högst prioriterade krav vi hade. Och det blev otroligt bra, bättre än väntat, utan att för den sakens skull vara perfekt.

Saknar vi inte något alls från lägenheten och Solna? Det skulle vara körsbärsträden på innergården där vi bodde, som du ser nedan. Och min frisör, men henne har jag kvar i Solna. :)

Fastnar du också i optimering och perfektion ibland?
Har du något sådant där speciellt minne från visningen av den bostad du/ni bor i? :)

10 tankar kring ”Två år i vårt hus

  1. Erika

    Det är nästan exakt två år sedan kontraktsskrivning för oss också :) Innan bodde vi i ett större hus, mitt i ett naturreservat. Väldigt fint på många sätt mitt ute i skogen, vi flyttade dit när första barnet var ett halvår, men tyckte det var lite trist att vara så beroende av bil (även om vi också cyklade mycket).
    Sen blev det i princip omöjligt att bo kvar när vi fick ett funkisbarn med rullstolsbehov, så vi började leta efter enplanshus. Vi hade missat de bokade visningarna, men lyckades få till en extra visning då vi fick se huset. Tyckte det var perfekt, trots att det var mycket mindre än vårt dåvarande. Aha-upplevelsen kom när mäklaren frågade om vi ville ta en titt uppe på vinden. Varför inte, sa vi, och när vi klev upp var det ju en extra våning på huset, med ståhöjd mitt i tak! Oisolerat, men med stor potential. Än har vi inte gjort så mycket med det, men det känns som en gömd skatt.

    Livet har vänts upp och ner, men vi är SÅ nöjda med flytten! Närheten vi har nu till skola/förskola, kompisar både för oss och barnen, gång- eller cykelavstånd till precis allt man behöver… det är värt så mycket! Och även skogen finns fortfarande nära, om än inte riktigt lika vild som den tidigare :)

    Svara
  2. Mikaela

    Det var så kul att följa er när vi själva letade hus. Vi köpte typ en månad innan er:)
    Plantera körsbärsträd i er trädgård eller en prydnadsspel som blommar mycket längre 🌸

    Svara
  3. Carro

    Ja jag fastnar lätt i det. Två barn senare börjar jag lära mig att det inte går och att jag inte alltid mår bra av perfektion. Men ju färre saker vi har så är de lättare att ta hand om. Vi har en enplansvilla idag som vi köpte för 4 årsedan. Finns saker vi ”vill” göra men det fungerar helt klart att bo i och vi har fixat lite i taget i den mån vi orkar. Det var det viktigaste för oss inget renoveringsobjekt! Vi är precis som ni mest nöjda med läget nära skola, förskola, grönområde och cykelvägar. När vi tittade på vårt hus gillade vi planlösningen, återvändsgata och öppnapisen 😊. Vi upplevde huset ganska litet. Men det var väldigt mycket möbler i huset och stora prydnader så när allt det var ute och vi inte hade särskilt mycket möbler ”blev” det mycket större.

    Svara
  4. F-lediga läraren!

    Jag kände samma sak när vi letade hus förr-förra året. Det kommer aldrig komma ett perfekt hus – utan man får gå på good-enough magkänsla! Vi var och kollade på hus i ert område men de var lite för stora för oss, så strax söder om er hittade vi ett parhus på 125kvm med söderläge på tomten som både min sambo och jag kände ”här kan vi bo”.. Och det blev det! Inflytt i feb förra året och i feb i år föddes vår dotter :)

    Svara
  5. Christina

    OM jag gör! 🙈 Men försöker tänka good enough mellan varven, blir bättre med övning.

    För egen del var det läget och ganska öppen planlösning och stora ljusinsläpp som fick oss att falla för huset. Fasaden hade jag gärna haft annorlunda (mexitegel) men det är ju underhållsfritt så.. Älskar vårt hus med trädgård och fortfarande så himla nöjd med läget som är skyddat trots att det är i villaområde med grannar nära.
    Finns en hel del kvar att fixa med, tar saker i turordning och varvar stora dyra viktiga saker som dränering/bergvärme/fönsterbyte med mindre som att måla om nåt rum eller plantera nåt i trädgården.
    Ibland känner man att ”kan det inte bara vara klart snart” men sen inser man att man aldrig blir klar.
    Hem och trädgård följer ju livet som förändras. Barn växer upp och får andra behov, liksom vi själva som hittar nya hobbies och släpper andra. Resan är viktigast, man får försöka tänka på det ibland 😅💚

    Svara
  6. Jonna

    När min optimerings och perfektionistsida tittar fram brukar jag tänka på den Japanska traditionen Wabi sabi ”Skönheten i ofullkomlighet och obeständighet.” och dess the grundläggande element: 1. Ingenting är perfekt 2. Ingenting blir klart 3. Ingenting är förevigt. För mig är detta tankar som tål att upprepas.

    Svara
  7. Angelica

    Vad menar du med good enough hus?
    Verkligen inte alla förunnat att kunna köpa ett sådant hus ni har gjort.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Med good enough menar jag att vi fick kompromissa. Och att vi kanske hade kunnat bocka av ytterligare några önskningar på kravlistan om vi hade belånat oss högre, letat längre etc. Inom många andra områden i livet kompromissar man, men när det kommer till hus tror jag många (liksom vi under lång period) letar efter det ”perfekta huset i det perfekta området”.

      Jag är enormt tacksam över att ha kunnat köpa ett sådant här hus i det här området, det hade jag inte räknat med för några år sedan när jag förstod att jag skulle bli kvar i Sthlm (eller strax utanför).

Lämna ett svar