Flytta till lugnet utanför storstaden

Många flyttar från en storstad för att slippa stressen, det höga tempot och all trängsel. Faktum är att fler flyttade från Stockholm än till, under såväl år 2018 som 2019. Man vill hitta lugnet. Ofta i kombination med att komma närmare naturen. Vilket inte är så konstigt för naturen har en lugnande effekt på kroppen visar forskning, så där är intuitionen korrekt.

Men detta fenomen, att flytta från storstan för att hitta lugnet, har fått mig att fundera över vad det egentligen är som skapar lugn. Måste man bort från storstan och i så fall hur långt bort? Eller sitter det mer i huvudet?

Projicerar vi stressen på vår omgivning så att vi tillslut själva tror på det. Att alla människor runt omkring oss är stressade, att kollegor karriärhetsar eller att man själv alltid är sen till hämtningen, det är storstadsstressens och pendlingens fel. Eller är det egentligen vi själva som har fått smuts på linsen? Som bara ser och hör just det där och låter oss själva bli ett stressat offer för omständigheterna?

Några av de främsta orsakerna till stress enligt forskning:

  • Tempo. Ett uppjagat tempo i samhället, deadlines, för hög arbetsbelastning och karriärhets.
  • Tidsbrist. Att inte hinner det jag förväntats hinna, i jobbet och privat.
  • Nyheter. De skapar rädsla och oro för sådant man inte vill ha i sitt liv.
  • Jämförelse. Att snegla på andra, statusjakt och att aldrig vara nöjd, vilket eldas på genom sociala medier där man lätt kan se allt man själv inte har.

Dessa saker är inget som automatiskt försvinner för att man flyttar till en annan plats eller mindre stad. Visst kan tempot och karriärhetsen upplevas som värst i storstäderna, men det handlar också om känslor och hur man väljer att påverkas av andras ord och beteenden. Tidsbristen kan likväl handla om en oförstående arbetsgivare eller chef, men även om ens egna förväntningar på vad man ska hinna uträtta under en vecka både på jobbet och privat.

De sista två punkterna (nyheter och jämförelse) är mest oberoende av bostadsort. Även om såklart statusjakten är hetsigare i vissa områden, men alla bostadsorter, små som stora, har sina ”finare” områden. Och om man bryr sig om statusmarkörer eller inte, handlar snarare om personlighet.

Jag tror att vi har en övertro på externa verktyg för att hitta ett lugn, som vi alla kan hitta inom oss. Att det handlar om interna verktyg snarare än externa/yttre, men att de externa är så mycket enklare och mer konventionella att ta till. Att ha naturen nära och ett vilsamt hem att landa i är viktiga parametrar, men det kan man få på många ställen även i eller strax utanför en storstad. Utöver det kanske det mer handlar om att jobba med sig själv, sitt mindset, hur man upplever sin verklighet och förhåller sig till sitt jobb och personer runt omkring sig?

Att lämna storstan för att flytta närmre släktingar tror jag däremot kan minska stressen, särskilt om man själv har barn och har släktingar som kan rycka in i vardagen. Jag tror alla som bor i en storstad men som inte är uppväxta där, någon gång funderar över att flytta tillbaka. Det är helt naturligt och forskning visar också att vi förknippar den miljö vi växte upp med som trygg och ”hemma”. Det förklarar också varför många söker sig till områden med liknande karaktär som där man växte upp.

Även jag som är uppväxt i Dalarna har tänkt tanken att flytta hemåt, men den tanken var ganska kortvarig. Uppsidan hade varit att just komma närmre släktingar, men samtidigt hade jag inte velat bo i den stad där jag är uppväxt, och då kom släkten inte så nära ändå. Och livet kommer ju rutas in även på en ny plats; lämningar, jobb, hämtningar, vänner och aktiviteter avlöser varandra. Det som kallas vardag och livet. :)

Men det där om att flytta till område med liknande karaktär som där man själv växte upp, i mitt fall villaområde med bullerbygata nära naturen. Det stämmer ganska bra med vad jag var ute efter när vi letade hus. Titta på bilden ovan från min gata under uppväxten, och sen på den nedan. Visst finns det vissa likheter? :)

Vad tror du, måste man flytta ut på landet eller till en småstad för att hitta ett lugn, eller kan man hitta det där lugnet inom sig själv?

9 tankar kring ”Flytta till lugnet utanför storstaden

  1. Lena

    Jag tror verkligen man kan hitta lugnet var som helst. Själv har jag valt att bo centralt i en lägenhet i en stor stad (Brisbane) för att kunna promenera till jobbet genom botaniska trädgården och längs med vattnet, istället för att bo i hus utanför stan och sitta i bilkö eller på buss/tåg.
    Mycket är det mentalt, tror man kan bestämma sig för hur man möter stress och problem i vardagen.

    Svara
    1. Jenny Andersson

      Jag tror det är en kombination av yttre och inre faktorer, men kanske inte så mycket om man bor i storstad eller inte. Mer hur stort boende man har, hur lång restid till jobbet, om man har barn eller inte, vad man gör utanför jobbet

  2. M

    Jag drömmer om att flytta från Göteborgsområdet till Småland. För mig handlar delvis om att komma närmare släkt, men också om att kunna bo i ett hus utan grannar så nära inpå och utan det ständiga trafikbruset men med rimlig tid att ta mig till jobbet. Det hittar jag inte här, och framförallt inte till ett rimligt pris. Just prisskillnaden på bostäder tror jag har jättestor betydelse för arbetstempot.

    Svara
  3. L

    Att flytta från storstaden gör vi för att få uppleva tystnad, få höra fågelsången, slippa tjutande sirener, för att kunna köpa ett hus (trots att jag pluggat) med en stor tomt så att vår dotter kan springa fritt, vi kan odla mkt, vi slipper höra när grannarna går på toa. För oss är det livskvalitet men jag håller med om att de 4 punkterna inte automatiskt kommer med att flytta från storstaden utan det handlar om en vilja att ändra sina vanor men jag tror att det kan vara lättare när man flyttar utanför storstaden!

    Svara
  4. Åsa Wahlberg

    Jag tror man kan hitta lugnet även i en storstad. Samtidigt det finns en påtaglig skillnad i logistik och möjlighet att lägga tid på sådant som känns viktigt och meningsfullt om man minskar det geografiska området man rör sig inom, i sin vardag. Jag tyckte att vi ”optimerat” maximalt när vi bodde på Söder i Sthlm. För att vara nära jobb och dagis. Men efter att vi flyttade till Visby har vi oändligt mycket mer tid för att hinna träffa vänner (som ju bor nära och också har mer tid), träna och bara ”hänga” hemma. Barnen rör sig fritt och har en mycket högre frihetsgrad här, samtidigt som vi har tio minuters promenad till jobbet, båda två.

    Svara
  5. Caroline

    Den här våren är nog första tiden som jag upplever betydligt mindre stress sen jag flyttade från stan till en mindre ort för drygt tre år sedan. Och det beror på att jag kan/får/måste jobba hemifrån så vardagslogistiken utan pendling blir enklare och smidigare, och dessutom hinner man med lite hushållsysslor mellan möten exempelvis, och så är de flesta av barnens aktiviteter inställda vilket lugnar ner tempot framförallt på helgerna avsevärt. För tror man att livet utanför storstan automatiskt är mindre stressigt så lurar man nog sig själv. Ofta flyttar man ju till större bostad, kanske med trädgård, och det tar massor av tid i anspråk att hålla någorlunda fint omkring sig. Och så kanske man trampar rakt in i förväntansträsket om att man ska odla en massa, renovera, engagera sig ideellt och lära känna grannarna och vara supersocial. Man måste ju såklart ingenting, men det är ruskigt lätt att hamna där tror jag. Och då tänker man inte ens på att man kan höra fågelkvitter och att luften kanske känns aningen friskare. Jag tror definitivt att man kan vara lugn och avstressad i de flesta miljöer, det handlar om vilken livsstil man väljer oavsett plats.

    Svara
    1. Caroline

      OCH (ett litet tillägg bara) att se till hela familjens behov när man väljer var man ska bo! Jag växte själv upp på landet med skolbuss och hela det köret och det hade jag aldrig velat att mina barn skulle göra. Nu var det bara jag och inga syskon så mina föräldrar hade tid att skjutsa hit och dit, men skulle vi varit fler barn hade det nog varit mycket meckigare. Nu när jag själv är förälder så uppskattar jag verkligen närheten (gång/cykelavstånd) till skola, förskola, kompisar och aktiviteter. Visst att ”naturen” kanske ligger lite längre bort, men dit har vi tid att ta oss på helger och annan ledig tid.

  6. Jenny L

    Jag har ju valt att bo i liten hyreslägenhet i storstan just för att kunna jobba deltid och hitta lugnet )samt slippa lägga tid och oro på villa!) Bor ändå i ett lugnt och mysigt bostadsområde med hundra meter till Göteborgs största grönområde.

    Svara

Kommentera