Insikter från corona

För ett par veckor sedan ställde jag två frågor på Instagram stories som fick så pass intressanta svar att jag ville skriva ett blogginlägg om det.

De två frågorna jag ställde var:
1. Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?
2. Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?

Det kom enormt många svar, men jag kunde ändå ganska snabbt se likheter och de flesta svar var inom ett fåtal olika teman. På fråga 1 (Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?) kretsade det väldigt mycket kring:

  • Jag/vi har alldeles för mycket prylar/kläder
  • Vill ha hus med trädgård / är tacksam över vårt hus med trädgård

Det var nästan komiskt hur nästan alla svar handlade om just ovanstående. Att när man i större utsträckning är hemmavid, så blir det än tydligare vad mycket saker man har som man inte behöver.

Men också att många som bor i lägenhet längtar efter hus och trädgård, vilket jag antar bottnar i en större frihetskänsla och att gränsen mellan ute och inne suddas ut. Medan de som redan bor i hus med trädgård uttryckte stor tacksamhet över just det och att trädgården uppskattas extra mycket när mer tid spenderas hemmavid.

Det sistnämnda kan vi själva instämma i. I just dessa tider har vi känt tacksamhet över att inte längre bo 4 personer i lägenhet på 60 kvm, som vi bodde innan flytten till hus. När vi skrev vår bok Prylbanta fick den som behövde skrivtid gå till ett café ett stenkast från vår lägenhet, eller till biblioteket två stenkast bort. Men sådana utsvävningar för att exempelvis få jobba klart ostört hade ju inte varit aktuellt i dessa tider.

På fråga 2 (Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?) var det lite bredare svar men de allra flesta kretsade kring dessa fyra punkter:

  • Vara mer i naturen/skogen/trädgården/utomhus
  • Mer tid med familj/släkt/vänner
  • Mer oplanerad tid/lugn och ro
  • Vill jobba mindre/kunna jobba hemifrån

Det som är otroligt positivt är att så många kommit till väldigt kloka insikter. Nu när många tvingats sakta ner, fått mer tid och kanske även börjat lyssna mer inåt, så blir det tydligare vad man faktiskt uppskattar, vill ha mer av och kanske även vad man saknar. Mitt i allt det hemska och ovissa, så ställs mycket på sin spets kring vad det är jag egentligen värderar högst i livet och hur kan jag få mer av det?

Att allt fler börjar inse att; jobba mindre, vara mer i naturen, ett lugnare tempo och vara mer hemmavid och tillsammans, det är ju inte så dumt ändå. Det kan rent av vara en förändring att sträva mot på sikt även när corona är över. Det tycker jag bådar gott både för individen och samhället!

Vad tänker du kring svaren på frågorna? Och vad skulle du själv svara på fråga 1 och 2?

3 tankar kring ”Insikter från corona

  1. ES

    Är nu inne på min tionde jobbvecka hemifrån, och något som är verkligen tydligt är hur mycket jag behöver träffa andra människor! Jobbar på en stor arbetsplats (ca 2000 på vårt kontor), med ett, vad jag trodde, väldigt stimulerande och roligt jobb. Men… 10 v senare har jag insett att det är mina fantastiska kollegor som är grejen, fy fasiken vilket tråkigt jobb jag har! Är helt knäckt av att inte kunna interagera med andra människor (japp, jag hör till skaran som är väldigt extroverta).
    Har också insett att närheten till familjen är viktig, och vi kollar nu på att ge upp karriären och flytta tillbaka 100 mil uppåt landet.

    I framtiden vill jag ha nära till familjen, jobba mindre, ha mer tid för barnen, men samtidigt kunna ha ett utvecklande och stimulerande jobb. Det borde finnas fler tjänster ”designade” för deltid, istället för som på mitt jobb där man bara har kortare tid att hinna med sitt heltidsjobb.

    Svara
  2. S

    Intressant att läsa. Vi bor 4 personer på strax under 60 kvm med en liten stenbelagd uteplats. Hade huset ute till försäljning men allt stoppades här. Först fick jag nästan panik och önskade så att vi hade kunnat flytta innan. Men det har gått oväntat bra! Små dagsturer/utflykter ute varje dag (barnen har mestadels varit hemma) och när vi inte kan bjuda hem folk ändå så inser man att det faktiskt funkar för oss i familjen.

    MEN det kommer ju en vanlig vardag snart. Har tänkt att jag vill bo på landet istället men när barnen ska till skola, vi ska till jobb, aktiviteter och liknande så är frågan hur mycket mer tid vi egentligen kommer spendera i naturen. När saker återgår till det normala är det för oss mer värt att kunna gå till affären på två minuter, promenera till skolan, bra kommunikationer till storstan och kunna gå till pub eller restaurang på ett par minuter. Det är ju ändå bara en kort tur ut på landet när vi vill dit.

    Jag har också använt endast en liten andel kläder. Men då har också vädret varit i princip samma och alla dagar har bestått av hemmahäng och promenader. Normalt sett finns behov för det annat också. Men det känns bra på nåt sätt, att slita på en liten del av garderoben.

    Är faktiskt rätt glad över denna paus, vi har haft tur och inte varit drabbade i familjen. Det är nog främst det att ha en tom kalender som varit skönt, och att inte behöva göra planer. Skulle gärna ha ett sånt här break några veckor om året. Både saknar och inte saknar det gamla livet.

    Svara
  3. Moa

    Jag har insett att alla kris-nyheter är dåligt för min mentala hälsa, och jag har varit tvungen att dra ner på nyheterna ännu mer än jag brukade. Jag har även fått byta kanal på klockradion, jag orkar inte stiga upp ur sängen när det är corona-nyheter varje morgon.

    Kul att ni trivs där ni bor! Jag är extra glad för fruktaffären och biblioteket inom gångavstånd, och även balkongen, där jag kan sitta och se på duvor, skator och folk som rastar hunden. När det regnar är det tråkigt! Jag har inte orkat plantera några blommor eller städa balkongen i år, det är som att all energi är borta. Nu när det är varmare så har jag börjat gå promenader, så jag hoppas att jag får tillbaka lite ork så småningom.

    Det jag saknar är att inte kunna umgås med kompisar eller gå på café och på bio som vanligt. Jag saknar folklivet. Livet har blivit väldigt ensamt. Det är inte så att jag längtar efter att bo ihop med någon, men just den här perioden hade det nog varit lättare om jag hade bott tillsammans med någon. Det är ironiskt att du skriver att man är mer hemmavid och tillsammans, jag tycker det är tvärtom. Antingen kan man vara hemmavid, eller så måste man vara ute i naturen eller en park för att kunna träffas (på avstånd). Jag saknar verkligen tillsammans! Jag saknar också att kunna hälsa på släkt och vänner på annan ort.

    Svara

Kommentera