Etikettarkiv: deltid

Ett enklare liv

Sambon sa för många år sedan: ”Ett enkelt liv är otroligt underskattat”. Den meningen har stannat kvar och kommit tillbaka till mig i många omgångar under vår minimalistiska resa.

I början tyckte jag det kändes lite torftigt och som ett innehållslöst liv när jag hörde meningen. Men med tiden har den sjunkit in och blivit en viktig pusselbit i hur även jag väljer att forma livet och en mening jag regelbundet återkommer till.

För jag är en person som ofta ”krånglar” till livet för att jag vill så mycket. För att jag gillar variation och har mycket energi. Jag har en förmåga att lägga till projekt och roliga saker så att livet tillslut blir krångligt och inte alls lika roligt. Saker som var och en kan ge energi och bli förenklingar, men som när de blir alldeles för många under samma period istället tar energi och försvårar.

Då får jag ta ett steg tillbaka, prioritera och förenkla. För det är otroligt underskattat att ha ett enkelt liv och en smidig vardag. Jag ser och har under åren sett hur folk stressar och slår knut på sig själva för att klättra på karriärstegen, pendla långt och jaga mer pengar. Och ibland bara för att de inte vet något annat. De springer så fort i ekorrhjulet att de inte hinner lyfta blicken och se att det finns enklare vägar att ta.

Men ett enkelt liv kan kräva svåra beslut, och många vågar inte ta de svåra besluten. Kanske för att de kan innebära lägre status, lägre lön eller att man ”sticker ut” från den stora grupp som fortsätter springa i ekorrhjulet. Det är lättare att springa med än att våga vika av och ta en ibland okänd stig åt sidan.

Eller också har de inte insett hur underskattat ett enkelt liv är. Att ha en smidig vardag sparar mycket energi och skänker glädje varje dag. Enkelhet är inte tråkigt, det betyder ofta mindre stress, mer utrymme för njutning, samt mer energi och tid till det du värderar högt i livet. Allt annat än tråkigt med andra ord. :)

Och det finns ju många områden att förenkla inom i livet; prylar, kläder, intressen, åtaganden, jobb, ekonomi, familj, vänner… Och jag menar inte att man behöver plocka bort, utan justera, prioritera och simplifiera.

Saker i vår vardag som jag upplever smidiga idag: att jag valt att jobba lokalt, att vi båda kan arbeta hemifrån när det behövs, att förskolan ligger 5 minuter hemifrån, att vi valt ett bostadsområde med många barn i samma ålder, att jag kan träna både traillöpning och styrketräning i närområdet, att det finns flera fritidsaktiviteter för barnen på cykelavstånd, att vi har en trädgård, att vi prylbantat och minskat vardagliga val.

Om vi har offrat något för att ha det så? Oh yes!
Om det varit värt det? Alla dagar i veckan!

Var skulle du kunna förenkla i livet för en smidigare vardag?

Insikter från corona

För ett par veckor sedan ställde jag två frågor på Instagram stories som fick så pass intressanta svar att jag ville skriva ett blogginlägg om det.

De två frågorna jag ställde var:
1. Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?
2. Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?

Det kom enormt många svar, men jag kunde ändå ganska snabbt se likheter och de flesta svar var inom ett fåtal olika teman. På fråga 1 (Vad har du insett kring ditt hem eller dina saker under Corona?) kretsade det väldigt mycket kring:

  • Jag/vi har alldeles för mycket prylar/kläder
  • Vill ha hus med trädgård / är tacksam över vårt hus med trädgård

Det var nästan komiskt hur nästan alla svar handlade om just ovanstående. Att när man i större utsträckning är hemmavid, så blir det än tydligare vad mycket saker man har som man inte behöver.

Men också att många som bor i lägenhet längtar efter hus och trädgård, vilket jag antar bottnar i en större frihetskänsla och att gränsen mellan ute och inne suddas ut. Medan de som redan bor i hus med trädgård uttryckte stor tacksamhet över just det och att trädgården uppskattas extra mycket när mer tid spenderas hemmavid.

Det sistnämnda kan vi själva instämma i. I just dessa tider har vi känt tacksamhet över att inte längre bo 4 personer i lägenhet på 60 kvm, som vi bodde innan flytten till hus. När vi skrev vår bok Prylbanta fick den som behövde skrivtid gå till ett café ett stenkast från vår lägenhet, eller till biblioteket två stenkast bort. Men sådana utsvävningar för att exempelvis få jobba klart ostört hade ju inte varit aktuellt i dessa tider.

På fråga 2 (Vad har du, under corona, insett att du vill ha mer eller mindre av i livet?) var det lite bredare svar men de allra flesta kretsade kring dessa fyra punkter:

  • Vara mer i naturen/skogen/trädgården/utomhus
  • Mer tid med familj/släkt/vänner
  • Mer oplanerad tid/lugn och ro
  • Vill jobba mindre/kunna jobba hemifrån

Det som är otroligt positivt är att så många kommit till väldigt kloka insikter. Nu när många tvingats sakta ner, fått mer tid och kanske även börjat lyssna mer inåt, så blir det tydligare vad man faktiskt uppskattar, vill ha mer av och kanske även vad man saknar. Mitt i allt det hemska och ovissa, så ställs mycket på sin spets kring vad det är jag egentligen värderar högst i livet och hur kan jag få mer av det?

Att allt fler börjar inse att; jobba mindre, vara mer i naturen, ett lugnare tempo och vara mer hemmavid och tillsammans, det är ju inte så dumt ändå. Det kan rent av vara en förändring att sträva mot på sikt även när corona är över. Det tycker jag bådar gott både för individen och samhället!

Vad tänker du kring svaren på frågorna? Och vad skulle du själv svara på fråga 1 och 2?

Att jobba deltid

Jobba deltid. Det är ett av de bättre val jag gjort. Jag har i grunden mycket energi så visst skulle jag säkert kunna snurra med i ekorrhjulet, lämna hemmet innan barnen vaknat, hämta dem med andan i halsen och skynda hem för att laga en middag som gärna skulle stått på bordet för en halvtimme sedan. Eller som alternativ komma hem till rester från en middag och träffa mina barn två timmar innan läggdags. Stressa i vardagen och sen jäkta på helgen för att hinna allt som inte hanns med i veckan. Men vad är det för liv?

Jag vet att det ser ut så för många, all respekt till er som accepterar eller måste ha det så. Men vi som samhälle borde kunna bättre. Frågar man politiker om vi generellt jobbar för mycket eller för lite i Sverige, så är svaret för lite. Vi borde jobba mer och alla borde jobba heltid.

Samtidigt är arbetsrelaterad stress den främsta orsaken till den lavinartade ökning vi sett av utbrändhet i samhället. Idag tror jag alla känner någon som är eller har varit utmattad. Långa och stressiga arbetsdagar kan av förklarliga skäl även skapa stress i privatlivet. Inte bara för oss vuxna utan också för våra barn.

För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön. För en generation sedan var det betydligt vanligare än idag att en i familjen jobbade halvtid. Visst var det en ekonomisk kvinnofälla att inte jobba heltid, men varför skulle mannens prioriteringar bli norm? Vad skulle hända om vi i jämställdhetens anda jobbade 70-80% båda två istället? Få mer tid med familj, vänner, barn och fritidsintressen. Vad sägs om arbetstidsförkortning för alla istället?

Så här ser det oftast ut på Fru Minimalists arbetsplats.

Att jobba deltid handlar inte om att jag inte tycker om mitt jobb. Det handlar om att jag bryr mig snäppet mer om min hälsa, familj och fritid. Och att jag gör ett bättre jobb om jag inte behöver komma med andan i halsen. Jag kommer förmodligen jobba 35 år till, varför inte låta de andra tårtbitarna i livet som familj, träning och återhämtning får ta stor plats nu när livet är som mest intensivt och barnen behöver en som mest? För att sedan fördela om bland tårtbitarna när barnen i större utsträckning klarar sig själva.

Det är lätt att kritisera och tycka att det är ett medelklassprivilegium att gå ner i arbetstid utan att gå ner sig i privatekonomisk oro. Och visst är det till viss del en förmån att ha möjlighet att välja bort heltidsjobb. Men det krävs också aktiva val, medvetna förändringar i livet, en hel del uppoffringar och i många fall stort mod, att gå ner i arbetstid. Inte minst om man jobbar i en storstad eller bransch där snarare ett snabbare ekorrhjul är kutym.

Som ekonomisk trygghetsnarkoman har minskad konsumtion, långsiktigt sparande och låga fasta kostnader varit nyckeln till att jag vågat välja deltid. Jag hämtar barnen som bär kusinernas gamla fleecetröjor, och jag själv har inte köpt en ny tröja på över ett år. Men jag kan hämta barnen utan andan i halsen och låta dem bestämma tempot på promenaden hem. Just nu är det högre prioriterat. Jag kommer förmodligen inte alltid jobba deltid som nu (80 %), exempelvis kan det vara svårt som ny vid jobbyte, men jag kommer alltid sträva efter att göra det på sikt.

Om du önskar jobba färre timmar i veckan är nystarten inför hösten en utmärkt tidpunkt att fundera över vad du kan förändra i livet för att möjliggöra det? Är det kostnader som behöver bli lägre, konsumtionsmönster som behöver brytas, jobb som behöver bytas eller en chef som behöver få ökad förståelse för situationen? Fundera vad som kan vara ett första litet steg.

Vad tycker du, skulle arbetstidsförkortning för alla vara bättre för samhället, eller finns det bättre lösningar och alternativ?

Apropå det här med att jobba deltid och privatekonomi så blev jag intervjuad av Privata Pengar för en tid sedan. Du ser ingressen nedan och hittar intervjun i sin helhet på länken här.

Intervju med mig i Privata Pengar.