Hur hanterar du högre lön? Så här års har många haft sina lönesamtal som för de flesta faller ut med en högre lön än tidigare. Trots en årlig löneökning är det få som har mer pengar kvar på bankkontot i slutet av månaden eller slutet av året. Detta då de flesta mer eller mindre medvetet kontinuerligt skapar sig nya och dyrare vanor i samma takt som lönen ökar.
Livsstilsinflation kallas det när vi anpassar våra utgifter i takt med att våra inkomster ökar. Nya kostnader läggs på hög, fasta kostnader ökar, nya vanor etableras och tillslut är du beroende av höga inkomster för att livet ska gå runt.
Det som var tillräckligt igår, är inte nog idag.
Se upp så att inte du också hamnar där! :)
Ett helt annat sätt att se på sin löneförhöjning är i form av förkortad arbetstid och mer fritid. Säg att du efter löneförhöjningen får 2 000 kr mer i månaden. Hur mycket kan du då gå ner i arbetstid och ändå få ut samma lön som tidigare? Kanske tycker du den arbetstidsförkortningen och friheten är värd mer än de extra pengarna i plånboken.
Har du fått löneförhöjning och hur hanterar du i så fall den?
Har du någon gång länkat ihop din produktion med din konsumtion? Alltså räknat på hur många timmar du måste jobba och vad du måste ha i lön, för att ha de konsumtionsmönster och den livsstil du skapat dig? Eller kanske vänt på det och räknat ut hur lite du egentligen skulle kunna jobba för att leva som du gör?
Här är 3 olika ekonomiska tankar värda att ha med sig och räkna på innan du trycker på köpknappen för något onödigt inköp nästa gång.
1. Timlön. Vad får du egentligen betalt för en dags arbete? Att räkna ut din dagslön eller timlön gör att du vet hur många timmar du måste jobba för att köpa något (alltså dela nettolönen med antal dagar/timmar du jobbar per månad). Plötsligt ser du på dina planerade köp och potentiella ”reafynd” på helt nya sätt. En tröja kostar inte längre 500 kronor utan x antal timmar av din arbetstid. Och att uppgradera till en nyare teknisk pryl du suktat efter kostar inte längre 5 000 kronor, utan flera arbetsdagar av ditt liv.
Är det värt det, eller är det mer värt att byta dessa pengar mot ledighet istället för mot prylar? Skulle ditt konsumtionsbeteende se annorlunda ut om du vägde vissa av dina inköp mot tid istället för mot kronor? Det handlar inte om att man inte får shoppa eller konsumera. Utan det handlar om att lära sig göra mer medvetna val och att veta i vilken omfattning och mot vad man faktiskt byter sin tid och energi mot.
2.Deltid. För väldigt många heltidsarbetande i Sverige går det också att vända på det. Hur lite skulle du egentligen kunna jobba för att bo och leva som du gör idag eller så som du vill ha det i framtiden? Väldigt många skulle inte alls behöva jobba heltid och stressa som de gör, särskilt inte med minimerad onödig konsumtion.
Heltidsnormen i Sverige är dock otroligt stark, så stark att det finns statliga och kommunala kampanjer för att få alla anställda att jobba 100 procent. Men varför jobba mer än man egentligen behöver? ;) Stressa i vardagen och sen jäkta på helgen för att hinna allt som inte hanns med i veckan. Återigen, gör ett medvetet val.
3. Alternativkostnaden. Något annat att ta i beaktning innan köp är alternativkostnaden. Det vill säga om du exempelvis investerar motsvarande summar pengar som du nu tänkte shoppa upp, vad kan dessa pengar ge för avkastning och växa till för summa över tid?
Eller om du byter alla uteluncher på en månad mot matlådor, betyder det att du rent ekonomiskt skulle kunna vara ledig en eller två dagar i månaden?
Det handlar inte om att aldrig gå ut och äta lunch med kollegorna, eller att bli snål på alla fronter. Det handlar om att göra medvetna val och prioriteringar, och känna till vad alternativkostnaden kan vara, på både kort och lång sikt. Ibland är det mer värt att gå ut och äta på restaurang eller köpa hämtmat än att lägga tid och energi på att laga mat.
Har du koll på din dagslön eller timlön? Och brukar du fundera över någon av punkterna ovan?
I Sverige har vi sedan 1919 ett system som innebär att åtta timmars arbetsdag räknas som normalarbetsdag och fram till så sent som 1971 jobbade majoriteten av människorna i Sverige även på lördagar. Hela vår arbetsmarknad är utformad för män och kommer från en tid då kvinnor var hemma och lagade mat, tvättade, städade och tog hand om barnen.
Men idag förväntas båda parter arbeta. Inte minst för att upprätthålla vårt konsumtionssamhälle och strävan efter tillväxt. För hur skulle det se ut om vi istället började jobba mindre och fördelade ut jobben på fler personer? Den frågan ställer sig bloggaren Clara Lindström, mer känd som bloggaren UnderbaraClara, i tv-programmet De obekväma, som handlar om synen på arbete, pengar och konsumtion.
Det är ett jättekonstigt system egentligen, och det här systemet som vi har nu, det fungerar ju inte. Det är lätt att tro att det fungerar för vi lever i det nu, men dels innebär det stor arbetslöshet och dels så kan vi ha ett sådant här system enbart för att vi lever på krita. Vi gör det på lånade pengar men vi lånar också från naturen mer än vi kan betala tillbaka. Så egentligen är det här systemet kört. Det handlar bara om att förmå se det.
Det här systemet bygger inte på några djupa och logiska analyser, utan det bygger på att vi människor inte tänker efter. Utan att vi bara köper premisserna för hur ett lyckat liv ska vara rakt av. För om folk bara börjar ifrågasätta det så skakar samhällsbygget i grunderna.
Eftersom jag (Fru Minimalist) hade tv-förbud under april månad när tv-programmet kom ut har vi inte kunnat se det förrän nu. Om du har 30 minuter över någon kväll framöver kan jag varmt rekommendera dig att se det, programmet börjar lite trevande men blir bara bättre och bättre.
Det är lätt att tänka att frihet handlar om hur mycket pengar man har, men för mig handlar det också mycket om hur lite utgifter man kan ha. Hur lite kan jag leva på? Istället för att tänka hur mycket och hur maxat vill jag ha och hur fett vill jag bo så kan man tänka hur lite kan jag nöja mig med?
Kanske är det dags att downshifta, hoppa av konsumtionskarusellen eller i alla fall fundera över hur lite du kan leva på och ändå känna att du har livskvalitet och är nöjd?
En lönehelg är första lördagen och söndagen efter att månadens lön trillat in på lönekontot. Det är en festens helg för då är den fattigaste veckan på månaden äntligen över då vi tvingats leva på havregrynsgröt och snabbmakaroner till frukost, lunch och middag. Äntligen får vi åter igen ekonomiskt utrymme att ta ut svängarna.
Lönehelgen är nämligen den period då restauranger och butiker med mera har sina mest lönsamma dagar i månaden. Städer och gallerior fylls av glada människor som triggar varandra att tillfredsställa alla nya shoppingbehov som identifierats under månaden, samt för att dricka alkohol och äta mat ute på lokal och bränna en oproportionerligt stor del av månadens inkomster. Allt på bara några timmar.
Om man just anlänt från en annan planet skulle lönehelgen troligen upplevas som en folkfest, snudd på en religös ritual endast trumfad av årets julklappsshopping, där vi alla oavsett personliga och globala konsekvenser blidkar de moderna gudarna marknaden och tillväxten.
Men är inte fenomenet lönehelg rätt konstigt egentligen? Vore det inte mer logiskt att hålla i pengarna lika hårt under måndens alla dagar om det nu är så att din ekonomi är så tight att du först kan konsumera igen då lönen väl anländer? Och vore det inte mer praktiskt att handla och äta ute vilken annan helg som helst i månaden då butiker och restauranger är mindre smockfulla?
Jag personligen tenderar att tolka lönehelgsbeteendet som ett symptom på en väldigt dålig privatekonomi alternativt en dålig ekonomisk medvetenhet, men kan alla dessa lönehelgsshoppande människor verkligen ha det så illa ställt? Eller är det så att lönehelgen egentligen inte har något med tillgängligt kapital att göra utan mer handlar om en undermedveten belöning alternativt frustrationsventil efter ännu en månads hårt arbete?
Dagspressen och andra intressenter eldar såklart på denna trend efter bästa förmåga och får det att låta helt normalt att utan eftertanke byta oumbärlig livstid mot ofta onödig konsumtion. Ett beteende som enligt många varken bör ifrågasättas eller förändras.
Hemma hos Minimalisterna ser det som vanligt lite annorlunda ut. Eftersom vi ser det lite som en sport att eliminera onödiga utgifter och shoppar väldigt lite och sällan finns det oftast en del pengar kvar på våra konton vid månadens slut. Fru Minimalist kastar sig därför modigt in på Avanza eller Nordnet och köper intressanta aktier som hon hungrigt sneglat på sedan förra lönen och jag (Herr Minimalist) som varken är lika modig, påläst eller övertygad om dagens aktiemarknaden drabbas av lätt ångest varje gång pengarna istället flyttas in på ett mögligt räntekonto på obstämd tid. Både drömmer vi dock om att en dag ha lagt undan och investerat tillräckligt med kapital för att kunna kliva av hela lönecykeln.
En intressant effekt av att inte längre fokusera på nästa lön och shoppingtillfälle är att hjärnan tenderar att fokusera på andra värden i livet. Det är som att en helt ny värld öppnat sig där det går att finna livsglädje och tillfredställelse i oändligt många fler små och stora händelser oavsett tid på månaden. Bara att vakna upp i en skön säng, kliva in i en varm dusch, hälla upp rent vatten direkt ur kranen, plocka fram en nyttig och välsmakande frukost eller välja och vraka bland butikens goda (och ekologiska) matvaror, kan vissa dagar göra mig oändligt tacksam och snudd på lyrisk över livet.
Personligen ser jag även lönen som en påminnelse om att ännu en månad av mitt liv har passerat samt vikten av att ta vara på tiden och livet. Varje sekund, minut, timme och dag är unik och värdefull och kommer aldrig igen!
I början av 2007 fick jag min första lön som ingenjör. Det var ett stort lyft jämfört med studenttiden då studielån och studiebidrag gav totalt 6 900 kr per månad plus några extra tusenlappar för eventuellt helg- och kvällsarbete i butik, vilket skulle täcka studentlitteratur, boende och mat med mera i ett redan då dyrt Stockholm. Sedan min första ingenjörslön har jag dock inte fått en enda löneförhöjning trots att det gått ungefär sju år.
Att jag inte fått någon löneförhöjning är så klart långt ifrån sant, men på bankkontot varje månad ser det ungefär likadant ut nu som då. Hur kan det komma sig?
Jo, för ungefär samtidigt som jag fick min tillsvidareanställning läste jag en artikel som beskrev hur de flesta människor inte har mer pengar kvar på bankkontot vid slutet av månaden eller året trots att de år efter år ökar sin månads- och årsinkomst. Detta på grund av att de allra flesta mer eller mindre medvetet kontinuerligt skapar sig nya dyra vanor i samma takt som lönen ökar, istället för att spara, investera och amortera.
Därför gjorde jag redan då en budget över hur mycket pengar jag borde behöva varje månad för mat, kläder, boende, busskort, nöje med mera och för överskottet hade jag en återkommande automatisk överföring till mitt sparkonto där pengarna sedan gick vidare till amortering av mitt bostadslån eller liknande.
Låter det tråkigt? Enligt mig är det raka motsatsen. Jag slapp frestas att dra på mig en massa onödiga och återkommande utgifter och amorterade istället snabbt ned mina ganska stora och dyra bostadslån, vilket gav mig ytterligare ekonomiskt utrymme. Och vid de tillfällen jag verkligen ville ha något extra som en resa, kostym eller dator så kunde jag slå till på stort och köpa med kvalitet då jag hade ett rejält buffertkonto.
Idag är dock räntan på både bostadslånet och sparkontot väldigt mycket lägre än för sju år sedan så jag har till slut tvingats inse att amortering och räntesparande inte är den bästa vägen mot ekonomiskt oberoende.
Detta har fått mig att de senaste månaderna börja intressera mig för aktier och fonder, något som jag varken ansett mig ha tillräckligt med tid, kunskap eller intresse för tidigare. Det har resulterat i en hel del läsande samt intresse för bloggar som Äga Min Tid och Divided Mantra. Det vore fantastiskt härligt att ha valmöjligheten att gå ned i tid eller helt sluta arbeta någon gång i framtiden, helst långt innan jag och Fru Minimalist är i pensionsåldern.
Har du något kvar på lönekontot mot slutet av månaden och hur förvaltar du i så fall det kapitalet? :)
Har du någonsin tänkt på att den lön du får för ditt arbete är ersättning för att du byter bort det dyrbaraste du har, det vill säga din ytterst begränsade livstid? Vad har du egentligen i timlön om du tar med din ”riktiga” arbetstid samt alla ”yrkesrelaterade” kostnader i beräkningen? Skulle ditt shoppingbeteende se annorlunda ut om du vägde alla dina inköp mot livstid istället för kronor?
Dessa frågor är vad författarna Joe Dominguez, Vicki Robin och Monique Tilford resonerar kring i boken Your Money or Your Life, vilken jag läste för ett par år sedan och som totalt förändrade min syn på pengar.
Denna klassiska beräkningsmodellen för timlön efter skatt är följande:
Timlön = Nettolön / Arbetstid
Men vad författarna till boken hävdar är att modellen ovan är felaktig. Istället bör du även:
Räkna bort arbetsrelaterade kostnader från nettolönen. Till exempel det faktum att din arbetsplats geografiska placering nödgar dig att äga en bil, köpa ett månadskort på kommunala färdmedel, eller att arbetsplatskulturen tvingar dig att äta på dyr lunchrestaurang varje dag samt äga vissa typer av kläder du inte använder privat.
Lägga till de timmar som kommer av arbetet utöver dem du spenderar på själva arbetsplatsen. Till exempel de timmar du lägger på att transportera dig till och från arbetet samt de eventuella extra timmarna du på eget initiativ, och utan ersättning, chippar in då och då för att hinna med allt. Till exempel att läsa mailen på söndagskvällen eller svara i mobilen när du egentligen slutat för dagen.
Plötsligt får du en timlön som är betydligt längre. Om du dessutom vänder på begreppet kostnad och istället räknar på vad varje krona kostar dig i tid så blir det riktigt intressant. Plötsligt kostar till exempel en Big Mac & Co inte längre ca 60 kronor utan ca 30 minuter av ditt liv.
Hur skulle din timlön se ut och ditt shoppingbeteende förändras om du tog aspekterna ovan i beaktning?
