Etikettarkiv: jobb

Utvilad och redo för höst

Så var höstterminen igång och några rutiner börjar så sakta komma på plats. Storasyster har börjat i förskoleklass så vi har en del nya rutiner att etablera med lämning (och hämtning) av barn på två ställen och en tid att passa på morgonen som är både tidig och skarp (08.00).

Om jag känner mig utvilad från semestern och redo att börja jobba igen?
Jag är glad att jag skaffat mig en vardag som jag sällan känner att jag behöver vila upp mig ifrån. Självklart har jag också arbetstoppar, leveranskrav och det händer att livet kör ihop sig på alla möjliga fronter, men i grunden har jag skaffat mig en vardag med liten andel stress. Och jag känner inte att semestern eller helgen är något jag ständigt räknar ner till, eller att jobbet är något jag regelbundet behöver ”vila upp mig” från.

Med det sagt så är jag såklart, som de flesta andra, gärna ledig och har semester från jobbet. För att uppleva, göra och ha tillsammanstid med familjen under en längre sammanhängande period. :)

Och för att vila hjärnan från ständiga leveranser, möten och to-do:s.

Kom ihåg att det i längden inte går att kompensera för en ohållbart och stressig vardag bara genom att ta fyra-fem veckors semester. Det är alla de övriga veckorna på året som är viktigast för ditt mående.

Hur känner du kring det här så här efter semestern?

3 tankar innan du trycker på köpknappen

Har du någon gång länkat ihop din produktion med din konsumtion? Alltså räknat på hur många timmar du måste jobba och vad du måste ha i lön, för att ha de konsumtionsmönster och den livsstil du skapat dig? Eller kanske vänt på det och räknat ut hur lite du egentligen skulle kunna jobba för att leva som du gör?

Här är 3 olika ekonomiska tankar värda att ha med sig och räkna på innan du trycker på köpknappen för något onödigt inköp nästa gång.

1. Timlön. Vad får du egentligen betalt för en dags arbete? Att räkna ut din dagslön eller timlön gör att du vet hur många timmar du måste jobba för att köpa något (alltså dela nettolönen med antal dagar/timmar du jobbar per månad). Plötsligt ser du på dina planerade köp och potentiella ”reafynd” på helt nya sätt. En tröja kostar inte längre 500 kronor utan x antal timmar av din arbetstid. Och att uppgradera till en nyare teknisk pryl du suktat efter kostar inte längre 5 000 kronor, utan flera arbetsdagar av ditt liv.

Är det värt det, eller är det mer värt att byta dessa pengar mot ledighet istället för mot prylar? Skulle ditt konsumtionsbeteende se annorlunda ut om du vägde vissa av dina inköp mot tid istället för mot kronor? Det handlar inte om att man inte får shoppa eller konsumera. Utan det handlar om att lära sig göra mer medvetna val och att veta i vilken omfattning och mot vad man faktiskt byter sin tid och energi mot.

2. Deltid. För väldigt många heltidsarbetande i Sverige går det också att vända på det. Hur lite skulle du egentligen kunna jobba för att bo och leva som du gör idag eller så som du vill ha det i framtiden? Väldigt många skulle inte alls behöva jobba heltid och stressa som de gör, särskilt inte med minimerad onödig konsumtion.

Heltidsnormen i Sverige är dock otroligt stark, så stark att det finns statliga och kommunala kampanjer för att få alla anställda att jobba 100 procent. Men varför jobba mer än man egentligen behöver? ;) Stressa i vardagen och sen jäkta på helgen för att hinna allt som inte hanns med i veckan. Återigen, gör ett medvetet val.

3. Alternativkostnaden. Något annat att ta i beaktning innan köp är alternativkostnaden. Det vill säga om du exempelvis investerar motsvarande summar pengar som du nu tänkte shoppa upp, vad kan dessa pengar ge för avkastning och växa till för summa över tid?

Eller om du byter alla uteluncher på en månad mot matlådor, betyder det att du rent ekonomiskt skulle kunna vara ledig en eller två dagar i månaden?

Det handlar inte om att aldrig gå ut och äta lunch med kollegorna, eller att bli snål på alla fronter. Det handlar om att göra medvetna val och prioriteringar, och känna till vad alternativkostnaden kan vara, på både kort och lång sikt. Ibland är det mer värt att gå ut och äta på restaurang eller köpa hämtmat än att lägga tid och energi på att laga mat.

Har du koll på din dagslön eller timlön? Och brukar du fundera över någon av punkterna ovan?

Ett enklare liv

Sambon sa för många år sedan: ”Ett enkelt liv är otroligt underskattat”. Den meningen har stannat kvar och kommit tillbaka till mig i många omgångar under vår minimalistiska resa.

I början tyckte jag det kändes lite torftigt och som ett innehållslöst liv när jag hörde meningen. Men med tiden har den sjunkit in och blivit en viktig pusselbit i hur även jag väljer att forma livet och en mening jag regelbundet återkommer till.

För jag är en person som ofta ”krånglar” till livet för att jag vill så mycket. För att jag gillar variation och har mycket energi. Jag har en förmåga att lägga till projekt och roliga saker så att livet tillslut blir krångligt och inte alls lika roligt. Saker som var och en kan ge energi och bli förenklingar, men som när de blir alldeles för många under samma period istället tar energi och försvårar.

Då får jag ta ett steg tillbaka, prioritera och förenkla. För det är otroligt underskattat att ha ett enkelt liv och en smidig vardag. Jag ser och har under åren sett hur folk stressar och slår knut på sig själva för att klättra på karriärstegen, pendla långt och jaga mer pengar. Och ibland bara för att de inte vet något annat. De springer så fort i ekorrhjulet att de inte hinner lyfta blicken och se att det finns enklare vägar att ta.

Men ett enkelt liv kan kräva svåra beslut, och många vågar inte ta de svåra besluten. Kanske för att de kan innebära lägre status, lägre lön eller att man ”sticker ut” från den stora grupp som fortsätter springa i ekorrhjulet. Det är lättare att springa med än att våga vika av och ta en ibland okänd stig åt sidan.

Eller också har de inte insett hur underskattat ett enkelt liv är. Att ha en smidig vardag sparar mycket energi och skänker glädje varje dag. Enkelhet är inte tråkigt, det betyder ofta mindre stress, mer utrymme för njutning, samt mer energi och tid till det du värderar högt i livet. Allt annat än tråkigt med andra ord. :)

Och det finns ju många områden att förenkla inom i livet; prylar, kläder, intressen, åtaganden, jobb, ekonomi, familj, vänner… Och jag menar inte att man behöver plocka bort, utan justera, prioritera och simplifiera.

Saker i vår vardag som jag upplever smidiga idag: att jag valt att jobba lokalt, att vi båda kan arbeta hemifrån när det behövs, att förskolan ligger 5 minuter hemifrån, att vi valt ett bostadsområde med många barn i samma ålder, att jag kan träna både traillöpning och styrketräning i närområdet, att det finns flera fritidsaktiviteter för barnen på cykelavstånd, att vi har en trädgård, att vi prylbantat och minskat vardagliga val.

Om vi har offrat något för att ha det så? Oh yes!
Om det varit värt det? Alla dagar i veckan!

Var skulle du kunna förenkla i livet för en smidigare vardag?

Två år i vårt hus

Den här veckan är det två år sedan vi för första gången klev in i det hus vi numera bor i på visningsdagen, och två dagar senare (just idag) signerade alla papper på husköpet.

Jag är otroligt glad att vi efter många visningar och letande efter det perfekta huset, under våren 2018 insåg att det perfekta huset inte existerar, och framför allt; det är ändå inte där lyckan finns.

Kanske hade vi kunnat lägga några hundratusen till och fått ett marginellt bättre hus, eller väntat och fått en lite bättre trädgård, eller lagt ytterligare timmar på Hemnet för ett hus som hade kunnat upplevas finare utifrån sett. Det vill säga något lite mer perfekt. Men jag är övertygad om att det inte hade gjort oss lyckligare än vi är idag.

Ett perfekt hus i optimalt läge kommer i slutändan inte vara det som avgör huruvida vi trivs och är lyckliga. Det är allt det där andra runt omkring som är avgörande; området i stort, bra grannar, smidig vardag, fina vänner, att barnen mår bra och trivs. Liksom att vi själva väljer att fokusera på allt det som faktiskt är bra.

Parallellt med att vi kikade på hus gick vi även på visningar för större lägenheter i olika områden i Solna där vi då bodde. Jag är otroligt tacksam att vi tillslut vågade ta steget och testa på huslivet i ett villaområde en bit utanför stan.

För nuvarande livsfas och närmsta åren är det här perfekt för just vår familj. Att barnen får ha så många fina kompisar på samma gata är högt prioriterat. Det är nog det jag är mest tacksam över, som när de samlas ett helt gäng och cyklar runt i området och leker ihop över åldrarna.

En avgörande händelse från visningen som både jag och sambon minns än idag, var hur vi klev ut på den soldränkta altanen i söderläge, och hur barnen sprang iväg ner på gräset och ut på den gräsyta som hörntomten har på sidan av huset. Och hur vi då såg barn leka längre ner på gatan. Då kände vi i magen – det här kan bli bra.

Och så slog vi till, på ett good enough-hus i ett mysigt område vi återkommit till flera gånger med en bra magkänsla. Ett område och hus som passade vår livsstil och som var tillräckligt bra såväl invändigt som utvändigt. Som såklart kunde bocka av de fåtal högst prioriterade krav vi hade. Och det blev otroligt bra, bättre än väntat, utan att för den sakens skull vara perfekt.

Saknar vi inte något alls från lägenheten och Solna? Det skulle vara körsbärsträden på innergården där vi bodde, som du ser nedan. Och min frisör, men henne har jag kvar i Solna. :)

Fastnar du också i optimering och perfektion ibland?
Har du något sådant där speciellt minne från visningen av den bostad du/ni bor i? :)

Vad jag önskar mig inför jul

I år är det arbetsdagarnas jul. Det vill säga många av oss med kontorsjobb kan få lång ledighet utan att det krävs särskilt många semesterdagar. Det gör att vi är många som kommer ha många lediga dagar och mycket ledig tid tillsammans med nära och kära under jul och nyår.

Och det pratas mycket om just mycket tid tillsammans. Äntligen ska vi få tid med varandra, tid med andra, tid med sina barn och andras barn. Tid att umgås, mysa och pyssla. Tid att göra roliga aktiviteter och kanske tid att åka bort tillsammans.

Men det finns något som jag önskar mig mer än tid tillsammans. Och det är energi.

För om du inte har energi så är den där oceanen av tid tillsammans inte så attraktiv eller stimulerande ändå. Framför allt inte om du har barn. Har du inte energi orkar du ändå inte göra något av ledigheten, vara med någon eller göra det du mår bra av. Energibrist och trötthet spiller ju ofta även över på humöret och du får sämre tålamod och blir mindre balanserad.

Därför är det viktigt för mig att veckorna innan jul börja trappa ner och vara mån om vad jag lägger min tid och energi på. När de flesta andra trappar upp och fyller kalendern till bredden med julavslutningar, firanden, fester, julklappsköp och såklart jobb (för på något sätt tycks alla deadlines samlas där veckorna innan jul). Så börjar jag trappa ner.

Jag tänker helt enkelt lite extra på alternativkostnaden (som du kan läsa mer om i vår bok). Att varje gång du tackar ja till något så tackar du automatiskt nej till mycket annat. Även om det så ”bara” är återhämtning eller mer sömn. Våra ekorrhjul och fullspäckade scheman tar sig uttryck i upplevd brist på tid och minskad energinivå. Och jag vill inte ha känslan av att springa in i julledigheten med andan i halsen.

Det är så lätt att fokusera på att försöka få mer tid och pengar i livet. För det är så konkret. Men egentligen vill jag hävda att det är ändå viktigare med mer energi. För när du har energi så blir allt roligare, du orkar styra upp saker, har mer tålamod och orkar ta tag i utmaningar som behöver lösas. Med mer energi tänker du klarare och får automatiskt mer gjort på kortare tid.

Så högst upp på min önskelista över vad jag önskar mig när jag går på julledighet om en vecka, är att känna mig fylld av energi att gå in i ledigheten med.

Vad står högst upp på din önskelista inför julledigheten? :)

Att jobba lokalt

Strax efter att vi flyttade till hus i höstas så valde jag att byta jobb. Istället för att fortsätta pendla in till stan, så började jag jobba lokalt i kommunen vi bosatt oss i. Vissa tycker att det finns en charm i att pendla in till Stockholm, få ta del av den storstad man ändå bor i (eller strax utanför), kunna möta upp vänner för en AW eller lunch mm. Själv är jag uppväxt i en småstad i Dalarna och van att kunna cykla till det mesta och har egentligen inget större behov av att befinna mig i centrala Stockholm mer än i undantagsfall.

För mig lockade det mer att få kortare restid, möjlighet att cykla till jobbet, att snabbt kunna ta mig till barnens förskola och att inte dagligen vara beroende av tågtider. Men också att få ett större engagemang och inblick i den kommun vi nu bosatt oss i då vi inte har någon relation till den sedan tidigare.

På gott och ont hade jag ett roligt och utvecklande jobb med otroligt bra kollegor mitt inne i stan, men när den tjänst jag har idag dök upp strax innan vi skulle flytta, kunde jag inte låta bli att söka. För rent krasst så är utbudet lägre av spännande tjänster som ekonom/analytiker, ju längre ut från storstan man kommer.

Vad är det då för jobb jag har? Jag jobbar med det som du eller dina barn med stor sannolikhet sysslar med på fritiden i vår kommun. :) Ett jobb där jag får kombinera det bästa av flera världar; ekonomi, analyser, föreningsliv, friluftsliv, bibliotek, kultur och hållbarhet.

Jag vet att det kanske låter rörigt, men jag ser det bara som väldigt varierat vilket passar mig. Rollen jag har är som controller på fritidsförvaltningen och kulturförvaltningen i vår kommun. Och jag har också ett visst ansvar att driva hållbarhetsfrågor inom dessa två förvaltningar. Jag tycker att jag får komma i kontakt med de roligaste delarna som en kommun erbjuder, och kombinera det med ekonomi som jag är utbildad inom, och hållbarhet som är ett av mina intressen.

Så här ett halvår på ”nya” jobbet kan jag konstatera att det är otroligt underskattat att jobba lokalt. För mig har det givit en större flexibilitet i vardagen och betydligt större frihetskänsla. Just flexibilitet i jobbet och vardagen ska inte underskattas. Herr Minimalist fortsätter pendla till sitt jobb i stan av samma anledning. Han har ett både utvecklande och väldigt flexibelt jobb. Men jag slipper gärna vardagsstressen med att passa tågtider. Det är inte alla som upplever det som stress, men jag gjorde det när resan blev längre och alternativa resvägar färre.

När fritidsförvaltningen har AW är vi såklart utomhus. Även vintertid. :)

Att säga upp sig från ett jobb man trivs väldigt bra på är jobbigt. För man vet bara vad man har, inte vad man får. För mig var det en stor chansning att byta bort något bra, till något jag hoppades och trodde skulle kunna bli ändå bättre. Jag är glad att jag lyssnade på magkänslan och kan så här i efterhand konstatera att det blev väldigt bra! :)

vad är viktigast för dig när det gäller ett jobb? Skulle du kunna tänka dig att börja jobba lokalt?

Att jobba deltid

Jobba deltid. Det är ett av de bättre val jag gjort. Jag har i grunden mycket energi så visst skulle jag säkert kunna snurra med i ekorrhjulet, lämna hemmet innan barnen vaknat, hämta dem med andan i halsen och skynda hem för att laga en middag som gärna skulle stått på bordet för en halvtimme sedan. Eller som alternativ komma hem till rester från en middag och träffa mina barn två timmar innan läggdags. Stressa i vardagen och sen jäkta på helgen för att hinna allt som inte hanns med i veckan. Men vad är det för liv?

Jag vet att det ser ut så för många, all respekt till er som accepterar eller måste ha det så. Men vi som samhälle borde kunna bättre. Frågar man politiker om vi generellt jobbar för mycket eller för lite i Sverige, så är svaret för lite. Vi borde jobba mer och alla borde jobba heltid.

Samtidigt är arbetsrelaterad stress den främsta orsaken till den lavinartade ökning vi sett av utbrändhet i samhället. Idag tror jag alla känner någon som är eller har varit utmattad. Långa och stressiga arbetsdagar kan av förklarliga skäl även skapa stress i privatlivet. Inte bara för oss vuxna utan också för våra barn.

För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön. För en generation sedan var det betydligt vanligare än idag att en i familjen jobbade halvtid. Visst var det en ekonomisk kvinnofälla att inte jobba heltid, men varför skulle mannens prioriteringar bli norm? Vad skulle hända om vi i jämställdhetens anda jobbade 70-80% båda två istället? Få mer tid med familj, vänner, barn och fritidsintressen. Vad sägs om arbetstidsförkortning för alla istället?

Så här ser det oftast ut på Fru Minimalists arbetsplats.

Att jobba deltid handlar inte om att jag inte tycker om mitt jobb. Det handlar om att jag bryr mig snäppet mer om min hälsa, familj och fritid. Och att jag gör ett bättre jobb om jag inte behöver komma med andan i halsen. Jag kommer förmodligen jobba 35 år till, varför inte låta de andra tårtbitarna i livet som familj, träning och återhämtning får ta stor plats nu när livet är som mest intensivt och barnen behöver en som mest? För att sedan fördela om bland tårtbitarna när barnen i större utsträckning klarar sig själva.

Det är lätt att kritisera och tycka att det är ett medelklassprivilegium att gå ner i arbetstid utan att gå ner sig i privatekonomisk oro. Och visst är det till viss del en förmån att ha möjlighet att välja bort heltidsjobb. Men det krävs också aktiva val, medvetna förändringar i livet, en hel del uppoffringar och i många fall stort mod, att gå ner i arbetstid. Inte minst om man jobbar i en storstad eller bransch där snarare ett snabbare ekorrhjul är kutym.

Som ekonomisk trygghetsnarkoman har minskad konsumtion, långsiktigt sparande och låga fasta kostnader varit nyckeln till att jag vågat välja deltid. Jag hämtar barnen som bär kusinernas gamla fleecetröjor, och jag själv har inte köpt en ny tröja på över ett år. Men jag kan hämta barnen utan andan i halsen och låta dem bestämma tempot på promenaden hem. Just nu är det högre prioriterat. Jag kommer förmodligen inte alltid jobba deltid som nu (80 %), exempelvis kan det vara svårt som ny vid jobbyte, men jag kommer alltid sträva efter att göra det på sikt.

Om du önskar jobba färre timmar i veckan är nystarten inför hösten en utmärkt tidpunkt att fundera över vad du kan förändra i livet för att möjliggöra det? Är det kostnader som behöver bli lägre, konsumtionsmönster som behöver brytas, jobb som behöver bytas eller en chef som behöver få ökad förståelse för situationen? Fundera vad som kan vara ett första litet steg.

Vad tycker du, skulle arbetstidsförkortning för alla vara bättre för samhället, eller finns det bättre lösningar och alternativ?

Apropå det här med att jobba deltid och privatekonomi så blev jag intervjuad av Privata Pengar för en tid sedan. Du ser ingressen nedan och hittar intervjun i sin helhet på länken här.

Intervju med mig i Privata Pengar.