Sammanfattning: En månad med långsamhet

Nu är december månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med ett generellt långsammare tempo i livet. Så vad tycker jag så här i efterhand?

Rent generellt har det varit otroligt skönt men samtidigt utmanande att dra ned på tempot. Skönt eftersom jag tycker mig bli mer harmonisk när stressnivån går ned som en följd av ett medvetet lägre tempo. Utmanande eftersom resten av världen knappast drar ned på tempot bara för att jag gör det.

Det överlägset mest positiva har varit att när jag medvetet drar ned på tempot både i kroppen och i sinnet, så blir det lättare att vara närvarande och tänka klart. Samtidigt finns det mer mental energi kvar vid dagens slut, vilket i sin tur gör det lättare att se vad som faktiskt är viktigt, både privat och professionellt, samt prioritera och välja bort. Med andra ord blir det lite som en positiv snöbollseffekt.

Det mest överraskande var att se hur stressade många andra är, speciellt arbetskamrater, samt hur omedvetna de själva är om sitt tillstånd och negativa effekter av detta. Människor som jag tidigare troligen skulle upplevt som effektiva framstod plötsligt som lätt mentalt obalanserade.

Faktum är att jag under månaden började se kollegornas onödigt höga tempo och stress lite som en drog eller sjukdom. En drog eftersom många verkar gilla sitt uppskruvade och enligt mig osunda sinnestillstånd, och en sjukdom eftersom människor i deras närhet tenderar att smittas, vare sig de vill eller inte.

En annan insikt jag fått under månaden är att ett lägre tempo inte är synonymt med att vara lat. Min uppfattning är att ett lägre tempo leder till mer genomtänkta beslut och sundare prioriteringar, det vill säga tiden och energin läggs på uppgifter av större värde än normalt och det totala resultatet blir bättre. Utfallet blir kvalitet framför kvantitet.

Sammanfattningsvis tror jag att världen skulle bli en bättre plats om alla drog ned på tempot i livet. Något som förhindrar detta är det faktum att det anses fint eller hög status att ha mycket att göra idag, oavsett värde. Detta är enligt mig en osund attityd som motverkar förändring.

Hur ser ditt liv ut; har du ett ständigt effektivt och uppskruvat tempo eller lever du i en lugn och harmonisk bubbla?

8 tankar kring ”Sammanfattning: En månad med långsamhet

  1. camilla

    Vad har du gjort rent konkret: går du långsammare, tuggar du maten långsammare…eller hur gör du? Och hur hanterar du dina kollegors hektisk-het i samtal, t ex?

    Jag tenderar själv att göra saker och ting raketsnabbt och herregud vad jag kan hinna saker då! Men gör jag saker långsammare, så hinner även andra med och jag hinner saker som att andas långsamt och njuta lite medan jag gör saker. Det är dock något jag måste tänka på medvetet hela tiden, annars tenderar jag att dra upp tempot

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Jag har faktiskt testat att vara långsam på många sätt. Att röra mig långsammare precis som du beskriver, att ta en liten paus och tänka efter innan jag ger mig på nästa uppgift, att boka in färre saker i kalendern, att dra ned på ambitionerna för vad man ska åstadkomma på en dag osv.

      Vad det gäller kollegorna så försöker jag hantera dem genom att själv fortsätta vara lugn och agera med så mycket mindfulness jag kan, men det är en utmaning.

      Jag känner igen tendensen att hela tiden dra upp tempot om man inte är medveten. Min förhoppning är att det ska bli lite mer automatiskt med tiden. :)

  2. Sophie E

    Jag vill gärna höra om det var någon annanstans än på jobbet du upplevde fördelar med långsamhet?
    Var det lätt att ställa om från att vara ”en av alla de stressade” till att vara långsam, eller drogs du tillbaka in i deras tempo och mentalitet?
    Behövde du någon påminnelse som plingade i mobilen för att komma ihåg att du skulle vara mer långsam i allt du gjorde? :)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tror att man tar med sig tempot hem efter en stressig och hektisk arbetsdag så att dra ned på tempot på arbetstid gjorde mig även mer harmonisk och närvarande under kvällstid.

      Jag tror hur som helst att den långsiktiga lösningen är att skapa sig en arbetssituation där ett sunt tempo är accepterat, annars dras man förr eller senare in i vansinnet igen. Troligen då man är som minst förbered på det. ;)

      Jag hade faktiskt inga påminnelser på mobilen eller motsvarande utan försökte istället arbeta med att vara medveten om mina tankar och känslor under dagen för att kunna stoppa och korrigera när tempot drogs upp. Det var och är en utmaning!

  3. ekomammaistan

    Jag tycker att jag är ganska balaserad på jobbet. Jag känner mig sällan stressad och har lätt att släppa jobbet när jag går därifrån. Nu under jul och nyår var jag ledig och öppnade varken datorn eller kollade på jobbmobilen. Tvärtom märkte jag när jag skulle gå tillbaka på jobbet att den laddat ur sig där den legat i jobbväskan.

    Men hemma tycker jag att det är svårare. Jag tycker att det är kul att göra mycket själv, men tiden räcker liksom inte till allt. Att leva hållbart har sina tidsfördelar men samtidigt tar det tid att leta efter bra alternativ, köpa och sälja begagnat, laga kläder och att laga bra mat från grunden. Att hitta en lagom balans är något jag jobbar med.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Balans låter sunt! Jag är normalt sett precis tvärt om mot dig dvs jag kör stenhårt på jobbet och kommer hem och är dödstrött, men det ska det bli ändring på. :)

  4. Camilla

    Jag hittade just din blogg och känner att ni i er familj verkar ha samma inställning som vi till livet så jag tänkte fortsätta läsa.
    Just det här inlägget om att dra ner på tempot var spännande. Jag skrev precis nyss ett eget inlägg om tempot i samhället. Jag blir väldigt nyfiken på hur ni drog ner på tempot. Vad gjorde ni helt konkret? Vad är det som ger en känsla av högt tempo?

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Välkommen till bloggen och vad roligt att den föll dig i smaken! :)

      Jag har såhär nästan en månad efter inlägget och ytterligare experimenterande kommit fram till att nyckeln till att dra ned på tempot (för min del) är att vara närvarande och medveten om mina egna känslor och tankar. Annars tenderar det att dra iväg i tempo av sig själv.

      Några knep jag använder mig av är numera meditation som fungerar kanonbra. Det är lite som ett mindfulness- och fokus-gym. Samt att så ofta jag minns under dagen stanna upp och känna efter hur fysiska saker känns mot kroppen. Tex stolen mot rumpan eller fötterna mot skorna osv. Det förankrar mig i nuet och drar ned på tempot.

      Har du några motsvarande tips? :)

Lämna ett svar