För 10 år sedan gick mitt liv ut på att ha så mycket som möjligt att göra och jag var ständigt upptagen. Det var inget jag direkt tänkte på, det bara såg ut så för att jag lagt till så mycket utan att ta bort något. Och då blir det ju tillslut…knökfullt.
Jag tror vi är många som har en bild av att ”ha mycket att göra” är samma sak som att ”få mycket gjort”, vilket det inte alls behöver vara. Kanske har du också någon gång haft en lång och fullspäckad arbetsdag med möten och svarandes på e-post, där du vid dagens slut kan konstatera att inget väsentligt beslut har fattats och inget större framsteg har skett i något av dina projekt. Du har haft fullt upp men vad har du egentligen åstadkommit?
När jag började ifrågasätta alla åtaganden och aktiviteter, insåg jag att vissa av dem inte gav mig energi eller förbättrade mitt liv. Snarare tvärtom. Det blev distraktioner som delvis hindrade mig från det liv jag skulle vilja leva.
De tog det mesta av min tid och energi och gjorde att jag inte hörde eller hade tid att lyssna till min inre röst.
Eftersom jag har lätt för att säga ja till saker, hoppa på saker, engagera mig i saker, så över jag ständigt på att känna efter vilka aktiviteter, åtaganden och göromål som tar mer energi än de ger. Att prioritera bort och inte bara lägga till. Och ibland vet man såklart inte vad som tar mer än det ger, förrän man testat.
Det kommer alltid finnas så otroligt mycket roligt att göra, köpa, aktivera och engagera sig i här i livet. Då gäller det att kunna välja. Men också att våga välja bort.
Hela scenariot ovan kan såklart bytas ut mot prylar. Att man med tiden lagt till så mycket prylar i hemmet som gjort det fullt med pryttlar och grejer. Som sedan tar stor del av ens tid och energi att hantera, organisera, använda, underhålla osv. Att det tillslut är ens prylar som ”äger” och tar ens tid och energi.
För att beskriva det med en metafor: Med ett ständigt välfyllt eller till och med överfyllt glas, får det stor påverkan så fort något inte går enligt plan. När det blir förändringar, barn som krånglar, något drar ut på tiden, någon annan är sen osv. Även om det kan finnas visst fysiskt utrymme för detta i kalendern, så kanske det inte finns mentalt utrymme att hinna parera.
Ett glas (eller liv) fyllt till toppen måste hela tiden röras varsamt och med precision.
Men när du skalat av och skapat utrymme i ditt liv, finns tid till återhämtning, att vara flexibel, lägga till vid plötsliga toppar och kunna ta förändringar med större ro. För det som händer påverkar inte omedelbart hela din övriga agenda. Med ett delvis fyllt glas kan du fylla på vid tillfälliga behov och enklare hantera när det plötsligt blir mycket samtidigt.
Är det någon som kan känna igen sig? Hur ser ditt liv ut, är det ett fullspäckat schema från eller innehåller det luckor för återhämtning och tid för spontanitet?
