Kategoriarkiv: Gästinlägg

Gästminimalister berättar – Barnfamiljen

9 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du en inspirerande berättelse om en barnfamilj i Stockholm som börjat prylbanta och använda sig av in- och ut-listan, liknande den vi själva redogjort för i slutet av varje månad i flera år, och vad denna övning givit dem för insikter.

Vår familj består av två föräldrar och tre barn. För några år sedan började vi minimera kemikalierna runt våra barn. Men det var först ett par år senare som vi började minska på prylarna på riktigt då det inom oss växte fram en sund helhetsbild kring att kemikaliebanta, tänka miljösmart, minimalism, downshifting och sträva efter mer tid med familjen.

Under november månad gjorde vi vår första ”månadens in och ut”. Vi tänkte att det skulle ge en bra överblick över vad som kom in i hemmet och motivation utifrån vad vi lyckades rensa ut, men vi hade ingen aning om hur mycket mer det skulle ge oss och vill därför gärna dela med oss av insikterna som in- och ut-listan givit vår familj:

1. Den ger bra överblick över inköp och utrensning.

2. Den visar konsumtionsvanor mm; köper vi begagnat eller nytt.

3. Den påverkar våra konsumtionsvanor – vi vill inte få nåt onödigt plus. :)

4. Den visar hur onödiga prylar kommer in i hemmet. Som exempelvis genom gåvor som denna månad via släkting som köpt varsin souvenir till barnen…

5. Den berättar om oss och vår historia. Jag exempelvis kommer från en stor familj med väldigt mycket prylar och man slängde inte bara saker, utan det mesta skulle sparas i källaren ”om utifall att”. Detta har resulterat i att jag blivit tvärtom och vill ha ordning och reda, men även att jag har svårt att släppa saker som kanske kan ärvas senare om barnen får kusiner i framtiden osv. Maken kommer från en familj som hamstrar och lever 120% slit och släng så han är tvärtom själv. Han lämnade in tre par trasiga jeans till skräddare efter att jag berättat om hur ni lämnade in Houdini-tröjan på lagning. :) Han är väldigt miljömedveten medans hans föräldrar inte ens källsorterar.

6. Den får prylarna att verkligen lämna hemmet – de står ju på listan.

7. Maken som tidigare tyckt att prylarnas mängd samt administration av försäljning och åkande till Stadsmissionen, återvinning och sopstation överväldigat honom, fick plötsligt entusiasmen åter när han insåg att en kalkyl i excel nog ändå behövdes. ;)

8. I kalkylen framgår vad vi tjänat på att sälja av hyllvärmarna. Under november månad drygt 300 kr och december drygt 2700 kr.

För övrigt så resulterade november månad, första månaden då vi noterade våra utrensade saker och det som kom in, i 89 prylar ut och 12 saker in (varav 5 begagnat och 3 presenter). Och i december fick hela 260 prylar lämna hemmet (!).

Kort och gott är in- och ut-listan ett mycket bra verktyg och kanske även ett underskattat sådant som både kan motivera, inspirera och ge insikter som är svåra att få på annat sätt.

Vill du följa familjen ovan på sin väg mot en mer kemikaliefri och enklare livsstil, så delar de med sig av tips och inspiration på instagramkontot Engiftfribarndom.

I likhet med familjen ovan tycker vi att en in- och ut-lista har många fördelar. För oss som är offentliga med vår lista har den gjort att vi fått tänka till både två och tre gånger innan vi konsumerat något. Men även om man väljer inte delger andra sin lista, så ger den insikter och svart på vitt hur mycket man konsumerar eller hur många saker som faktiskt smyger sig in i hemmet på olika sätt. Och givetvis också hur mycket man lyckas göra sig av med. Listan kan ge motivation de gånger du upplever att det inte minskar i garderob eller lådor. I listan kan du förhoppningsvis se svart på vitt att du gjort dig av med många fler saker än vad som kommit in. I bästa fall månad efter månad.

Har du testat att använda dig av en in- och utlista för det du rensar ut respektive det som kommer in i hemmet?

Nyfiken på hur många saker vi själva rensade ut totalt under 2017? Du hittar svaret här.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du information om hur du går till väga här.

Gästminimalister berättar: Jonas

4 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Jonas rörande och inspirerande berättelse om hur han efter en lång tid av alltför många åtaganden och högt tempo gick in i väggen och hur han hittade tillbaka till ett balanserat liv med hjälp av bland annat minimalism.

Jag är en man i drygt 40 års åldern. 3 barn, skild sen några år tillbaka. Alltid haft massa projekt på gång, tyckt det varit kul! Allt från renovera båtar till hus, ha stall med hästar, odlingar osv. Inte för pengars skull, utan mera haft ett driv att åstadkomma saker.

För drygt 10 år sedan startade jag ett företag. Började anställa folk efterhand. Där någonstans slutade jag med projekt för egen del, utan hjälpte folk med renoveringar av deras hus, deras projekt. Alltid haft svårt att säga nej, både för att jag inte ville missa något kul, men även för att jag inte ville göra någon besviken, att inte ställa upp.

Livet gick på högvarv! Ju mer jag jobbade, desto mer energi fick jag. Förstått nu i efterhand att hjärnan var boostad med fullt av adrenalin som ger en energikick. Men efter några år så gick det som det gick. Blev semester. Kroppen värkte lite varstans. Tog en restresa tillsammans med min då 14 årige son. Väl framme kunde jag bara hålla mig vaken 2-3 timmar åt gången. Där i mellan sov jag ett par timmar, sen sov jag hela nätterna när det äntligen blev kväll. Efter semestern var det fortfarande så. Mådde pyton med massa ångest och trötthet. Vart hade all energi tagit vägen?

Efter ytterligare en månad orkade jag till slut ta mig till en läkare. Berättade hur jag mådde och om min livssituation. Hon tittade mig i ögonen och frågade ”Har du aldrig hört talas om utbrändhet?” Vadå jag?? Jag har ju alltid hållit på så här. ”Jo, men du är inte 20 år längre” :)

Blev en lång resa tillbaka. Jag var ju tvungen att jobba 25% ändå på grund av mina anställda. Ville inte avskeda dem på grund av att jag var sjuk. Väldigt tacksam, de ställde upp till hundra för mig. Tänkte att jag är väl tillbaka om ett par månader max. Det tog ett år innan jag kunde vara vaken 8 timmar i sträck.

Under det året lärde jag känna mig själv mycket bättre. Märkte hur enormt mycket energi vissa personer och även saker sög av mig. När energireserven är så ytterst liten, så behövdes det så lite för att den skulle ta slut och jag somnade. Även minnet försämrades kraftigt.

I samband med minnet nästan försvann fick jag skriva upp allt som skulle göras. Då blev jag medveten om hur mycket bollar jag hade runt om mig. Allt från tvätt och handla till att betala ut löner. Listorna var långa.

Där någonstans började mitt minimalistiska liv. Jag hade inget val.

När jag efter det åkte hem till folk för att räkna på jobb, vad de ville bygga om hemma, så märkte jag hur jag hade tappat lusten. Jag undrade i mitt huvud, ”Vill ni verkligen detta? Har ni inte det bra som ni har det?” Efter ett år ringer de igen, nytt kök, sen nästa år, nytt badrum osv. Sen beklagar de efter ett par år över att de är så skuldsatta på sina hus och att de inte får låna mer. Kände att jag inte längre ville vara en del i detta. Det är inte på det här sättet man blir lycklig. Inte bestående i varje fall.

Har lagt ner mitt företag nu. Jobbar nu som anställd chef istället. Mina före detta anställda följde med och vi jobbar fortfarande tillsammans. Känns otroligt bra att släppa alla tidigare krav jag själv och andra satte på mig.

Hittade den här bloggen i samband med att jag sökte efter mindfulness. Jag mediterar regelbundet numera. Känner efter hur jag mår. Inte förrän jag stannat upp som jag verkligen noterar det. Tittar in här med jämna mellanrum för att få inspiration, bekräftelse från likasinnade och få energi.

Haha mina barn skrattar åt mig, i mina strävanden på att minska saker. Hur det rensas upp i garderober, i kök osv. Men jag märker också att de faktiskt anammat det. De kommer med urvuxna kläder som jag sen skickar till bättre behövande eller alternativt second hand. Tror de ser att deras pappa mår så mycket bättre nu. Är mera närvarande.

Så, det var lite om mig. Ifall någon är mitt i att vara utbränd vill jag bara säga, så som du mår nu kommer du inte må resten av ditt liv. Det kommer bli bra. Låt det ta den tiden det behöver. Lär dig lyssna på dig själv. Hitta ditt sätt att känna lugn. Minimalism är definitivt ett sätt för mig att hitta ett lugn. Kanske fungerar det för dig med? :)

Om du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Gästminimalister berättar: Anna

11 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Annas inspirerande resa om hur hon systematiskt börjar rensa i hemmet och gjort noteringar kring allt hon rensat ut och införskaffar under ett drygt år. Här är Annas berättelse om ett år med ut och in. :)

I maj 2015 bestämde jag mig för att det var dags att mer medvetet och systematiskt titta djupare på vad jag redan ägde, samt på mitt konsumtionsmönster i införskaffande av nya kläder och saker. Även om jag alltid varit bra på att rensa och organisera mina tillhörigheter så har jag själv känt under flera år att jag har mer saker än jag behöver och använder.

Intressant att något som inte syns ändå ”känns”, tycker de som är lite förbryllade över min rensningsiver. Men för mig är det fullständigt logiskt. Alla ägodelar, särskilt de som du egentligen inte vill ha i ditt hem, tar energi. Och den energin vill jag hellre använda till annat.

Jag hade en bild av att jag inte var någon större konsument av varken kläder, skor eller prylar. Men alldeles uppenbarligen så har jag konsumerat mer än jag tror. Känslan är att mycket av framför allt mina kläder blivit införskaffade för att tidigare plagg varit av för dålig kvalitet, vilket resulterat i att jag ofta behövt köpa nytt. Tyvärr har jag ersatt det med ungefär samma dåliga kvalitet.

Jag bestämde mig helt enkelt för att det kommande året rensa ut så mycket som möjligt och samtidigt köpa så lite som möjligt och då bara sådant som var absolut nödvändigt. Jag började föra enkla anteckningar för hand i en anteckningsbok. I ena änden av boken hade jag en ut-lista där jag skrev ner allt jag rensade ut, och i andra änden av boken en motsvarande in-lista. Jag antecknade allt, det fanns aldrig någon tanke om att ”värdera” sakerna, varken inkommande eller utgående. Energimässigt spelar alla saker roll.

För varje sak skrev jag också kort inom parentes orsaken till att det kom in eller ut ur mitt liv eftersom jag ville kunna analysera det hela i efterhand för att skönja mönster och nå insikter gällande hur jag konsumerar och varför. Jag skrev också ett datum för när den införskaffades eller rensades ut. På in-listan valde jag också att notera vad jag hade betalat för plagget/saken eftersom det är intressant att i efterhand se hur mycket jag spenderat. Så här kunde in- och ut-listan se ut:

Jag rensade enligt de fyra S:en, det vill säga fördelade saker i högarna spara, skänka, sälja, slänga. Väldigt lite av det jag har tagit fram och gått igenom under året hamnade i spara-högen. De flesta av kläderna jag har rensat ut har jag skänkt, men en del kläder och skor har jag sålt via Sellpy (efter tips hos Minimalisterna) och någon second hand-butik.

Rensningen resulterade i att 600 tillhörigheter lämnade hemmet. 600! Det både känns och låter som en hisnande siffra tycker jag. Jag fick inte alls ihop siffran med mig som person eller hur mitt hem hade sett ut. Det var lite chockartat, men energimässigt är det en stor skillnad.

Det var främst gällande kläder och skor som jag var nyfiken på att borra i orsaker till utrensning och mitt konsumtionsmönster. Den vanligaste orsaken att kläder och skor rensades ut var att de var utslitna, trasiga eller blivit missfärgade. Det känns väldigt bra att det mesta hade använts tills det blev uttjänt. Näst vanligaste orsaken till att kläder och skor fick lämna hemmet var att de aldrig använts eller inte använts på väldigt länge.

Jag har fått många tankeställare och lärdomar under det här året. Det står fullständigt glasklart för mig att det är följande punkter som i fortsättningen ska styra när jag införskaffar något nytt, oavsett vad det är:

Finns det ett verkligt konkret behov?

Kvalitet före pris. Alltid!

Vid kläder och skor, känner jag mig fantastisk i det och passar det med allt i garderoben?

Det här är mina intentioner avseende ägodelar:

Jag vill äga så lite som möjligt.

Jag vill älska allt jag äger.

Jag vill inte köpa en enda sak/plagg som jag inte behöver och som inte lyfter min energi.

Jag vill bara köpa i material som är hållbara och producerat djur-, miljö- och människovänligt.

Nu är det höst och den tiden på året som mest känns som nyår för mig. Att inleda den med en genomgång av mina ägodelar för att se ytterligare rensningspotential ska bli riktigt kul! :)

Om du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Gästminimalister berättar: Peter

52 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Peters mycket intressanta berättelse om sitt, i vårt tycke, extremt minimalistiska och anonyma liv. Det är också det som är en del av charmen och det positiva med minimalism, att alla kan hitta sin nivå utifrån sina egna förutsättningar och liv. Eventuella frågor och funderingar som Peters berättelse genererar besvaras i kommentarsfältet.

Jag har levt ett minimalistiskt och enkelt liv under ett par år. Efter ett par förändringar i mitt arbete blev jag mer intresserad av hur jag kunde anpassa livet till att bli mer anonymt och förhoppningsvis mer säkert. Med det avser jag att vara osynlig på internet och svårare att spåra IRL i kombination med minimalism tog jag mig an utmaningen. När du kommer in i mitt hem ska det avslöja så lite som möjligt om mitt privata jag.

Jag lever ensam, är inneboende i en direkt anslutande lägenhet och har inga barn. I arbetet bär jag uniformer. Detta är förutsättningar som gjort att jag kan leva med endast 92 saker. Fördelningen av saker ser ut som följer: kök 14, sovrum 11, kläder 47, övrigt 20.

Jag har inga konton på sociala forum, skapar tillfälliga mailadresser vid konversationer eller beställningar av biljetter. Jag har en annan krypterad mail som jag använder sparsamt. Jag har inget registrerat telefonnummer, äger dock en smartphone men alla funktioner med positioneringar är avstängda. Jag använder en sökmotor som inte spårar. Allt är krypterat och jag har vpn på både dator och telefon. Min dator och telefon har en mängd säkerhetsinställningar och minimalistiska inslag, jag har i princip inget på dem, inga foton, inga dokument, sådant rensar jag bort så fort jag kan.

Jag har en bank med bankfack, där jag sparar viktiga dokument som betyg, pass och cv. Jag använder främst kontanter, som jag tar ut en gång i månaden inne på banken. I och med att jag handlar med kontanter kan ingen se vart jag är eller vad jag håller på med eller vad jag är intresserad av.

All post som kommer till mig lämnar jag i sekretesspåsen på jobbet. Jag har avsagt mig adresserad reklam, jag finns inte med på listan utanför porten och för att komma in så krävs det portkod. En annan fördel med att bo inneboende är att jag inte behöver ha elavtal, internetabonnemang etc. En del av detta är ju en slump, men det passar mig väldigt bra.

På fritiden köper och läser jag mycket böcker vilka jag sedan skänker bort, alltså inga lånekort som avslöjar vad jag läser. Reser jag aktiverar jag ett tillfälligt konto för audiobooks som jag betalar med ett prepaidkort och registrerar kontot på en tillfällig mailadress. Jag lyssnar mycket på radio och spelar schack. Träning är ett stort intresse, men mitt arbete innehåller träning i ganska hög utsträckning och jag behöver därför inget gymkort. Jag lever ett ganska tillbakadraget och stillsamt liv.

Jag bär inte kläder som bara finns i Sverige, vilket faller sig väl i och med att jag föredrar främst engelska klädmärken. Jag har enkel och väldigt klassisk stil, om ett plagg slits ut köper jag ett nytt likadant. Anledningen till att det fungerar är att jag bara har klassiska plagg som aldrig går ur produktion. Jag har flera uniformer, och några av dem kan jag ha vid privata tillställningar vilket är praktiskt.

Ibland reser jag vilket alltid sker med en carry-on-väska. Jag skulle aldrig lämna ifrån mig min väska, för mig är det tillräckligt att låta den åka igenom röntgenmaskinen utan min hand på den. Reser jag inom landet så brukar jag åka buss, tåg och ibland lånar jag en bil av en kollega.

Initialt gav denna utmaning en del bryderier och ställningstaganden. Anledningen till denna omställning var dels att en del bekanta blev utsatta för skimning och någon av identitetsstöld, och dels så bytte jag arbete och ville då bli mer anonym. Det viktigaste är att livet ska vara enkelt och åtgärderna får inte komplicera det. Vänner och bekanta märker inte nämnvärt dessa åtgärder, vilket är ett syfte i sig.

Om du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Gästminimalister berättar: Gunilla

10 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Gunillas berättelse om hur en renovering gav henne insikten att prylarna inte var värda den energi de tog och därför successivt började rensas ut. Liksom vilka fördelar hon och familjen vunnit genom färre prylar och bättre ordning i hemmet.

Jag minns exakt när jag bestämde mig för att släppa taget om alla prylar. Jag stod i källaren såg mig omkring. Det var prylar överallt. En pågående totalrenovering gjorde att det var stört omöjligt att hålla ordning. Ett oplanerat, men nödvändigt stambyte i källaren medförde att vi behövde tömma varenda garderob och förråd. Det var dammigt efter all betong som bilats upp. Allt behövde tvättas och rengöras. I detta kaos bestämde jag mig för att prylarna inte var värda min energi. Min tid och ork behövdes till mina två små barn, då knappt 1 och 3 år. Jag lärde mig rensa.

Nämn ordet ”förråd” och de flesta i din omgivning kommer att se lätt ångestdrabbade ut, sucka och säga ”Ah, jag borde röja…”. Det låter kanske pretentiöst, men jag vill i stället känna glädje och tacksamhet när jag går in i vårt förråd. Glädje över att alla nödvändiga prylar finns där för att snabbt kunna åka på utflykt, eller hitta på något kul här hemma. Tacksamhet över att vi haft råd att skaffa alla prylar som vi behöver för att kunna utöva intressen och leva det liv vi vill leva.

Prylar som inte framkallar dessa positiva känslor har vi kört till tippen eller second hand. Om förrådet blir fullt måste något ut, för då är det förmodligen ett intresse som bytts mot ett annat. Prylar som sparas av nostalgiska skäl har flyttats till ett eget förråd. Om det blir fullt i nostalgiförrådet måste något åka ut, mer fysiskt utrymme får inte nostalgin ta i våra liv.

Jag rensar numera kontinuerligt utan någon större arbetsinsats. Jag funderar också alltid på var prylen ska förvaras och vad den ska ersätta innan jag köper något. Jag gillar till exempel att köpa nya sänglinnen, men är jag inte beredd att ge bort ett av de set vi använder nu, så köper jag inget nytt. Med tre barn och en pryltokig man så är dock inflödet av prylar fortfarande ganska stort, men så länge utflödet är ännu större tycker jag att det känns okej.

Det känns som en vinstlott att jag har lärt mig röja och rensa:

Vi har sparat minst 80 000 kronor på att rensa. Innan vi började rensa funderade vi på att bygga en isolerad förvaringsbod för att förvara alla prylar. Alternativt hade vi behövt flytta till ett större hus. Ingetdera behövdes. Det gäller att väga prylarnas värde mot vad det kostar att förvara dem.

Vi har vunnit mer boendeyta. Vi rev bland annat ett par garderober och fick några extra kvadratmeter i arbetsrummet.

Vi har minskat vår konsumtion, eftersom vi inte längre köper dubbletter. Häromdagen hörde jag i en intervju med Förvaringsdrottningen att 50% av alla prylar som folk köper är bara för att de inte vet var de har lagt prylen hemma!

Vi har vunnit 60 cm bänkyta i vårt lilla kök genom att ordna ett bättre flöde för tidningar och inkommande papper som numera aldrig passerar köket.

Vi slipper frustration. När vi förut skulle åka på utflykt var det väldigt mycket spring fram och tillbaka för att hitta papptallrikar, picknickväskan mm. Nu är det bara att gå raka vägen och hämta det vi behöver.

Vi slipper pärmar och pappershögar som ökar i storlek och antal. Jag har infört massor av ”självrensande system”, vilket gör att jag snabbt kan slänga papper, datorfiler och prylar när ett visst slutdatum eller slängkriterium har uppfyllts. Jag behöver inte ens titta igenom pappershögen innan jag slänger den.

Vi har vunnit jättemycket tid på att ha bättre ordning. Vi slipper leta efter prylar, flytta prylar hit och dit, och lägga tid på att köpa och montera förvaring. Det går snabbare att städa när det inte är så mycket prylar överallt. Och tänk så mycket tid det hade gått åt till att bygga en förvaringsbod eller att flytta! Det slapp vi. :)

Äntligen har var sak sin plats (nästan), även om sakerna stundtals är på vift. Med en bra struktur och ordning i grund och botten går det snabbt att plocka när det behövs. Det tog några år innan vi har hunnit gå igenom hela huset inklusive garaget, men nu är det gjort. Det sköna med att rensa är att du får belöningen direkt. Vi har kunnat njuta av alla framsteg hela vägen framåt! Men resan fortsätter… :)

Blir du mer nyfiken på Gunillas ordning och reda bland prylar och fokus, så driver hon tillsammans med Sara Albertson företaget SaveYourDay som är ett webbaserat planeringsverktyg. Fokus är att hjälpa människor att prioritera rätt på jobbet och i vardagen. Det gäller att rensa både bland prylar och att-göra-uppgifter. Företaget har även en blogg som du hittar här.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går tillväga här.

Gästbloggar hos Ekofamiljen

1 svar

Nu i helgen kan du läsa ett gästinlägg från oss hos Ekofamiljen. Vi beskriver bland annat hur vi började den minimalistiska resan och några av de insikter och fördelar som dykt upp längs vägen, men vi vill även varna presumtiva minimalister som du kan läsa nedan: :)

Vi lyfter dock ett varningens finger för att rensning och minimalism kan vara beroendeframkallande, för att leva minimalistiskt är som att skala en lök lager för lager. Efter varje rensning hittar du raskt ytterligare onödiga prylar att göra dig av med som du tidigare trodde var oumbärliga, för varje bortprioriterat onödigt fokus inser du att det finns ytterligare distraktioner som kan skalas bort till fördel för det som verkligen betyder något och bakom varje ny insikt gömmer sig en ofta djupare nivå av insikter kring dina egentliga behov och prioriteringar. Man blir aldrig klar och det är precis det som är minimalismens kärna; att det är resan och inte målet som räknas.

Du vet väl att du kan gästblogga även hos oss? Vill du berätta om hur du ser på minimalism, hur du/ni anammat rensning och minimalism i praktiken, eller problem som dykt upp längs vägen, får du gärna skriva som gästminimalist. Mer info finns här.

Trevlig helg!

Gästminimalister berättar: Rebecca

7 svar

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Rebeccas berättelse om hur minimalism och rensning konkret kan ge mer plats till det som är viktigt i livet och som du egentligen vill lägga din tid och energi på.

Jag har länge varit en rensare som värdesatt ordning och reda och i min familj är jag en ökänd slängare. Det finns många historier om hur jag slängt familjemedlemmarnas minneskort och verktyg. Oops! Ibland kan en vara lite väl ivrig. Men trots mitt ordningsamma sinnelag är det bara nyligen jag fått upp ögonen för minimaliströrelsen och därmed kunnat sätta ord på vad det är jag vill ha ut av mitt hem och livet i stort. Här har Herr och Fru Mimimalists blogg varit till utmärkt hjälp och under några dagar sträckläste jag alla inlägg.

Förra året sålde jag och min sambo vår etta i stan och köpte ett gammalt vackert hus på landet. Sambon, som är snickare, var tjänstledig i nio månader för att renovera huset byggnadsvårds-mässigt. Jag var student och hjälpte till så mycket jag kunde. Det här var ett beslut som grundade sig i en längan efter frivillig enkelhet. Vi insåg att vi inte ville ha flera miljoner i lån, vi vill inte vara ägda av banken, vi ville ha såpass rimliga utgifter att vi skulle kunna ha marginaler nog att göra drastiska livsförändringar. Exempelvis drömmer sambon om att starta eget och vi vill båda gärna kunna vara hemma mycket med framtida barn. Huset kostade nästan hälften av vad vår lilla lägenhet var värd och våra utgifter är knappt större än när vi bodde i stan. Och det är verkligen vårt drömhus.

I och med flytten bestämde jag mig för att bara försöka ta med saker jag älskade och verkligen se detta som ett bra tillfälle att inte fylla skåpen med alla prylar som våra föräldrar prackat på oss, i all välmening, när vi flyttade till ettan som var vår första lägenhet. Detta beslut har vi lyckats efterleva. Men även hos oss har vi haft vad jag kallat ”svarta hål”. Framförallt förvarings-utrymmen där alla grejer vi inte orkat ta tag i kastats in. Skrymslen där kaos råder. Hos oss har det bland annat varit på övervåningen i vårt uthus.

Häromveckan började jag rensa i alla dessa vrår, inklusive uthuset, där halvfulla flyttkartonger och förra ägarens prylar tog upp utrymme. Till slut fanns bara några stolar, ett bord och tre kartonger kvar, inredning, julsaker, personliga minnen. När vi såg hur mycket utrymme som frigjorts förstod vi hur mycket potential denna våning hade.

Sambon snickrade ihop långbord och bänkar, vi köpte 60 meter ljusslingor och pompoms och för några veckor sen hade vi en stor fest för alla våra vänner! Vi hade inte sagt något till gästerna, som trodde att vi bara skulle vara utomhus, vilket ju också varit härligt men lets face it – det svenska junivädret tillåter inte att man festar inpå småtimmarna. När vi avslöjade vår numera permanenta festlokal var reaktionerna enorma! Vi har redan nya sommarfester inplanerade framöver. Det blev en helt underbar och minnesvärd kväll – som aldrig hade kommit till utan rensandet.

Kanske har även du en bortglömd skatt som gömmer sig bland allt bråte och prylar där hemma? Om den svenska sommaren är sig lik kan du ägna en regnig dag eller två åt att rensa och ge mer plats till det som du vill prioritera i livet.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg:

Relaterade inlägg: