En av de vanligaste frågorna jag får handlar om hur många vi har av något. Hur många uppsättningar lakan, hur stor barngarderob, hur många skor eller uppsättningar tallrikar osv osv. Vad är egentligen ett minimalistiskt antal av något?
Det tråkiga svaret är att för att det ska bli långsiktigt hållbart behöver du göra jobbet själv. Du behöver fundera över dina behov och vanor, inte följa någon annans checklista skapad för deras liv och behov. Även om det såklart är bekvämt att följa en manual och bocka av hur någon annan anser att ett minimalistiskt hem ”ska vara”, så blir det ju inte ditt minimalistiska hem. Och kommer därför med stor sannolikhet inte fungera optimalt för dig på lång sikt.
Om vi tar ett så konkret exempel som uppsättningar sängkläder, så påverkas det såklart av hur många i familjen ni är, hur ofta ni vill byta sängkläder, hur ofta ni kan tvätta, men också vad ni har för behov i övrigt. Har ni ofta övernattande gäster och vad har ni för semestervanor? Likaså ålder på barnen. Våra barn delar säng vilket minskar behovet av sängkläder jämfört med varsin säng, men å andra sidan hyr vi regelbundet stugor där vi behöver ha med oss sängkläder till alla i familjen. Vi har ungefär två uppsättningar per sängplats i hemmet och det är lagom för oss, men det kan vara alldeles för lite eller för mycket för dig. Våga experimentera och testa dig fram för att hitta din nivå.
Och bara för att man har någon uppsättning extra så behöver man såklart inte göra sig av med den. Man kan slita och nöta på de man redan äger och har, men att inte fylla på med nya när de går sönder. Eller också märker du att vissa aldrig används år efter år, utan bara ligger och tar plats, då kanske de inte behövs? Och det gäller ju inte bara sängkläder utan även vanliga kläder, handdukar osv osv.
Minimalism är ingen tävling om vem som klarar av att äga minst. Det finns ingen kontrollfunktion över vad som är minimalistiskt och vad som inte är det. Det som en tycker är för mycket, är precis lagom utifrån behoven för en annan. Det som är lagom nivå i en viss livsfas, är plötsligt för lite i en annan. Och det kommer att förändras när din livsstil eller livsfas förändras.
Med det sagt så är jag inte emot minimalistiska utmaningar, tävlingar eller att räkna prylar och klädesplagg. Det kan vara intressant att experimentera med olika regler som får oss att tänka nytt kring våra ägodelar, omvärdera hur vi prioriterar eller spenderar våra pengar osv. Vissa drivs av utmaningar och tävlingar, och det kan vara just det som sätter bollen i rullning och blir starten på någons minimalistiska resa.
Egentligen är det väldigt enkelt. Det handlar om att identifiera behov och vad som skapar värde för dig och din familj. Och våga släppa taget om det som inte gör det. Kanske är det det som är nyckeln – att våga utgå från dina behov men också att våga testa att släppa taget. Det finns inget optimalt antal som är svaret på vad som är minimalistiskt. För minimalism är inte en siffra.
Hur tänker du kring det här med att sträva mot eller rensa utifrån ett specifikt antal? :)
