En av de vanligaste frågorna jag får handlar om hur många vi har av något. Hur många uppsättningar lakan, hur stor barngarderob, hur många skor eller uppsättningar tallrikar osv osv. Vad är egentligen ett minimalistiskt antal av något?
Det tråkiga svaret är att för att det ska bli långsiktigt hållbart behöver du göra jobbet själv. Du behöver fundera över dina behov och vanor, inte följa någon annans checklista skapad för deras liv och behov. Även om det såklart är bekvämt att följa en manual och bocka av hur någon annan anser att ett minimalistiskt hem ”ska vara”, så blir det ju inte ditt minimalistiska hem. Och kommer därför med stor sannolikhet inte fungera optimalt för dig på lång sikt.
Om vi tar ett så konkret exempel som uppsättningar sängkläder, så påverkas det såklart av hur många i familjen ni är, hur ofta ni vill byta sängkläder, hur ofta ni kan tvätta, men också vad ni har för behov i övrigt. Har ni ofta övernattande gäster och vad har ni för semestervanor? Likaså ålder på barnen. Våra barn delar säng vilket minskar behovet av sängkläder jämfört med varsin säng, men å andra sidan hyr vi regelbundet stugor där vi behöver ha med oss sängkläder till alla i familjen. Vi har ungefär två uppsättningar per sängplats i hemmet och det är lagom för oss, men det kan vara alldeles för lite eller för mycket för dig. Våga experimentera och testa dig fram för att hitta din nivå.
Och bara för att man har någon uppsättning extra så behöver man såklart inte göra sig av med den. Man kan slita och nöta på de man redan äger och har, men att inte fylla på med nya när de går sönder. Eller också märker du att vissa aldrig används år efter år, utan bara ligger och tar plats, då kanske de inte behövs? Och det gäller ju inte bara sängkläder utan även vanliga kläder, handdukar osv osv.
Minimalism är ingen tävling om vem som klarar av att äga minst. Det finns ingen kontrollfunktion över vad som är minimalistiskt och vad som inte är det. Det som en tycker är för mycket, är precis lagom utifrån behoven för en annan. Det som är lagom nivå i en viss livsfas, är plötsligt för lite i en annan. Och det kommer att förändras när din livsstil eller livsfas förändras.
Med det sagt så är jag inte emot minimalistiska utmaningar, tävlingar eller att räkna prylar och klädesplagg. Det kan vara intressant att experimentera med olika regler som får oss att tänka nytt kring våra ägodelar, omvärdera hur vi prioriterar eller spenderar våra pengar osv. Vissa drivs av utmaningar och tävlingar, och det kan vara just det som sätter bollen i rullning och blir starten på någons minimalistiska resa.
Egentligen är det väldigt enkelt. Det handlar om att identifiera behov och vad som skapar värde för dig och din familj. Och våga släppa taget om det som inte gör det. Kanske är det det som är nyckeln – att våga utgå från dina behov men också att våga testa att släppa taget. Det finns inget optimalt antal som är svaret på vad som är minimalistiskt. För minimalism är inte en siffra.
Hur tänker du kring det här med att sträva mot eller rensa utifrån ett specifikt antal? :)
Jag håller med dig i ditt resonemang men har också många gånger varit intresserad av ”hur många/hur mycket” andra har, men mitt intresse har grundats i att det kan bli en väg till att just utmana mina egna val och tillvägagångssätt.
T.ex. hur gör man om man har 4 kaffemuggar på ett hushåll med två vuxna och man plötsligt får 20 gäster, vilket de kanske får 3-4 gånger per år? Jaha, de lånar av andra då, eller då dricker de kaffe ur glas, eller då köper de pappersmuggar. Är det något jag tycker känns bra? Mindre bra? Vill jag då förändra mitt antal muggar eller passar det bättre att jag har fler/färre? Osv….
Alltså, att berätta om ett visst antal och hur det fungerar kan leda till att man utmanar sitt eget perspektiv.
Väldigt bra skrivet inlägg! Nyanserat! Själv är jag ointresserad av tävlingar om ett visst antal av det eller det, men tilltalas snarare av utmaningar som köpfria dagar, månader. Jag har inte kommit långt i mitt rensande, och har påslakan, handdukar och mattallrikar för att driva mindre pensionat. De flesta av dem köpta begagnade. För mig är den stora ”minimalistiska” insikten att jag faktiskt inte behöver fler prylar. Jag kan tycka att en sak är vacker och funktionell och hållbar och prisvärd, men jag varken vill eller behöver längre äga den! För en som nästan hela livet handlat secondhand innebär det att jag inte längre har loppisbesök som aktivitet. Jag känner ingen stress, men sakta, sakta men säkert försvinner nu prylar, kläder o husgeråd till Stadsmissionen eller säljs på Tradera eller blir ibland presenter till de vänner som hellre väljer beg än nytt.
Men även om jag inte vill tävla så tycker jag att det är jätteintressant att veta hur andra tänker i sin ”mängdlära”.
Jag struntar helt i hur mycket andra har, utan utgår från vad jag har hemma och om jag tycker att det är för mycket eller lite utifrån mitt behov.
Som exempel: sängkläder. Jag har ett vinterset (önskar två!) med flanellakan, och just nu fyra set med bomullssängkläder (två för min säng och ett för gästsängen, samt ett som jag fick i julklapp som jag behåller- men köper inte nytt när något av de andra lakanen är utslitna). Jag vill alltid ha ett rent set i skåpet, så när ett läggs på tvätt tas det rena fram. Skulle magsjuka slå till, eller katten kräkas i sängen så används gästsängens lakan vid akut behov. Jag hängtorkar mina sängkläder, vilket innebär att de ofta hänger på tork minst ett dygn, så då är det skönt att kunna lägga på rena sängkläder direkt, oavsett hur torkvädret är för dagen. Jag har något extra örngott att kunna byta till om det behövs innan resten behövs tvättas.
Men jag har inte speciella jullakan osv. Jag har hellre få set av bra kvalitet som är sköna och som används året om.
För mig handlar det inte om tävling, jag tycker att det är ganska skönt att det publiceras en lista på hur mycket man kan tänkas behöva, som du skrev två uppsättningar lakan per sängplats ger mig i alla fall ett hum om hur mycket det behövs av varje. Skittråkigt ju om man har massa prylar som inte används. Känner folk som bor ensamma som har 35 badlakan där endast 2 används och resten ligger fina och orörda. Tycker det är vansinne man hinner knappt använda 35 badlakan som ensam tills man dör…
Jag fokuserar mest på att strypa inflödet. Är i grunden en person som behöver mycket lugn och vila, både praktiskt och visuellt. Att inte köpa är perfekt – man behöver inte göra någonting! Såklart kommer nya saker in, men verkligen bara om det är nödvändigt. Ut rensas mest kläder och leksaker barnen växt ur, och saker som går sönder. Jag och min man har som tur haft samma klädstorlek i 25 år, så mycket gamla kläder passar fortfarande.
Jag köper väldigt sällan kläder och sängkläder. Det var nog ett par år sedan för förstnämnda och många år sedan av sistnämnda. Klädmässigt har jag nu mest det som jag faktiskt använder och jag känner mig nöjd. Gällande sängkläder har jag för mycket och det har stor plats. Vissa sängkläder glider av täcket och det är oerhört frustrerande. Sedan gillar jag dra på lakan men den uppsättningen är så lågt antal att det inte räcker för att varva mellan. Det finns en lockelse i att ersätta men först behöver jag nog strukturera bättre.. dessutom kan tråkiga lakan användas till skydd för flytt av föremål osv.. samlarmänniskan gör sig påmind 😅
En märklig grej som jag börjat upptäcka sedan jag börjat tänka mer minimalistiskt, är att jag behöver ett STÖRRE inflöde av saker! Jag har alltid använt det jag har, samlat på mig, lagat osv. Och det fortsätter jag väl med till viss del. Men jag vill inte längre behålla och laga mina gamla grejer, för jag trivs inte med dem. Ska jag nu bara äga två mössor, så ska jag bannemig trivas i dem! Vilket resulterar i att jag köper två nya och gör mig av med mina fem gamla, som var trånga/fula/slitna osv. Samma sak med inredning t.ex. Om jag ska ha färre saker i mitt vardagsrum, då vill jag ju att det är fina och användbara saker som jag gillar att ha omkring mig. Och jag kanske inte äger några sådana, men det är inget jag tänkt på när huset varit belamrat. Då är det liksom fult oavsett (en del lyckas, men jag vet inte hur de gör).
Målet är ju dock att ha mindre saker än förut, t.ex. två mössor i stället för fem. Men här i skarven mellan det liv jag inte trivts med och det jag vill ha, så blir det en hel del inköp av (kvalitativa) kläder/möbler/köksredskap etc. Och det känns inte särskilt minimalistiskt. 🤷♀️
Ibland behöver man inspiration till det ”gyllene antalet” och resonemanget bakom det.