Etikettarkiv: hem

Två år i vårt hus

10 svar

Den här veckan är det två år sedan vi för första gången klev in i det hus vi numera bor i på visningsdagen, och två dagar senare (just idag) signerade alla papper på husköpet.

Jag är otroligt glad att vi efter många visningar och letande efter det perfekta huset, under våren 2018 insåg att det perfekta huset inte existerar, och framför allt; det är ändå inte där lyckan finns.

Kanske hade vi kunnat lägga några hundratusen till och fått ett marginellt bättre hus, eller väntat och fått en lite bättre trädgård, eller lagt ytterligare timmar på Hemnet för ett hus som hade kunnat upplevas finare utifrån sett. Det vill säga något lite mer perfekt. Men jag är övertygad om att det inte hade gjort oss lyckligare än vi är idag.

Ett perfekt hus i optimalt läge kommer i slutändan inte vara det som avgör huruvida vi trivs och är lyckliga. Det är allt det där andra runt omkring som är avgörande; området i stort, bra grannar, smidig vardag, fina vänner, att barnen mår bra och trivs. Liksom att vi själva väljer att fokusera på allt det som faktiskt är bra.

Parallellt med att vi kikade på hus gick vi även på visningar för större lägenheter i olika områden i Solna där vi då bodde. Jag är otroligt tacksam att vi tillslut vågade ta steget och testa på huslivet i ett villaområde en bit utanför stan.

För nuvarande livsfas och närmsta åren är det här perfekt för just vår familj. Att barnen får ha så många fina kompisar på samma gata är högt prioriterat. Det är nog det jag är mest tacksam över, som när de samlas ett helt gäng och cyklar runt i området och leker ihop över åldrarna.

En avgörande händelse från visningen som både jag och sambon minns än idag, var hur vi klev ut på den soldränkta altanen i söderläge, och hur barnen sprang iväg ner på gräset och ut på den gräsyta som hörntomten har på sidan av huset. Och hur vi då såg barn leka längre ner på gatan. Då kände vi i magen – det här kan bli bra.

Och så slog vi till, på ett good enough-hus i ett mysigt område vi återkommit till flera gånger med en bra magkänsla. Ett område och hus som passade vår livsstil och som var tillräckligt bra såväl invändigt som utvändigt. Som såklart kunde bocka av de fåtal högst prioriterade krav vi hade. Och det blev otroligt bra, bättre än väntat, utan att för den sakens skull vara perfekt.

  • Altanen i söderläge, bild från visningen för två år sedan.

Saknar vi inte något alls från lägenheten och Solna? Det skulle vara körsbärsträden på innergården där vi bodde, som du ser nedan. Och min frisör, men henne har jag kvar i Solna. :)

Fastnar du också i optimering och perfektion ibland?
Har du något sådant där speciellt minne från visningen av den bostad du/ni bor i? :)

Relaterade inlägg:

  1. Fördelar med att bo litet
  2. Akustikproblem i minimalistiska bostäder
  3. Vad jag önskar mig inför jul

Trångboddhet ett mentalt tillstånd?

16 svar

Lagom tills vi nu flyttat till hus och fler kvm så tänkte jag skriva lite om trångboddhet för att peppa er som fortfarande bor lite trängre än medelsvensson, eller er som skulle vilja göra det. ;)

Vi har ju testat på det här med att, i andras ögon, vara trångbodda. Fram tills barnen var drygt 2 år respektive 3,5 år bodde vi i en tvåa på 60 kvm. Men ärligt talat kände vi oss aldrig trångbodda. Vi saknade mest ytterligare ett sovrum då vårt sovrum inte var dimensionera rent syremässigt för fyra sovande personer samt att hela familjen väcktes så fort något av barnen vaknade, vilket blev lite onödigt stökigt med barn som aldrig sover hela nätter.

Men att bo lite trängre har många fördelar. När barnen är små är det skönt att aldrig vara mer än några steg bort när de ropar eller slår sig, att finnas nära såväl dagtid som nattetid. Trångboddhet är också närhet där alla måste ta hänsyn till varandra och hjälpas åt om det ska fungera.

Kan det vara så att trångboddhet snarare är ett mentalt tillstånd än ett fysiskt? Normen kring trångboddhet har med tiden blivit alltmer snäv, eller trång kanske man kan säga: 1947 ansågs en tvåbarnsfamilj bo trångt i mindre än två rum. 1965 var de tvungna att ha minst tre rum. I slutet av 1970-talet åtminstone fyra rum för att inte anses vara trångbodda.

Många, så även vi själva, har tänkt att tonåringar behöver väl ändå få ett eget privat rum att stänga in sig i. Men frågan är till vilket pris? Idag när ytterligare ett rum kan kosta flera hundratusen kan det leda till att föräldrarna får kämpa för att få ihop den nya bostadskalkylen och spendera allt mindre tid hemma i den nya, dyrare bostaden.

Om trångboddheten är ett stort problem ska man såklart försöka göra något åt saken. Men börja med att prylbanta, gå igenom alla grejer och gör er av med överflödiga saker först. Med färre saker att förvara behövs färre förvaringsmöbler. Kanske märker ni i processen att hemmet inte känns lika trångt längre. Eller att befintliga ytor kan omdisponeras.

Vad tycker du om det här med trångboddhet, är det ett problem och måste det lösas med just större bostad?

Relaterade inlägg:

  1. Förankrad av prylar i hemmet
  2. Nya tider väntar
  3. Barnrummen som försvann

Nya tider väntar

22 svar

Så kom då dagen då det plötsligt hände – vi köpte större bostad! Och två dagar senare sålde vi vår egen lägenhet. Tror inte riktigt vi själva förstått vad som hänt denna vecka och vad detta innebär, trots att vi mentalt har letat hus ett tag och även hade förberett vår lägenhet för försäljning. Ändå känns det chockartat när det väl blev verklighet. Och samtidigt känns det så självklart utifrån den livsfas vi är och hur vi önskar att våra barn ska få växa upp.

Vi kommer få anledning att återkomma till huset och flytten i flera inlägg framöver. I detta inlägg tänkte vi fokusera på att visa hur vi förvandlade vår 2 r o k på 60 kvm där vi bor med våra två barn, till att representera en bostad som passar för en singel eller ett par utan barn.

Så här kommer bilder på hur vår lägenhet såg ut på förra helgens visning. Inte en tillstymmelse till att det utöver oss vuxna även bor två barn här, åtminstone inte på ytan. ;) Högst upp i inlägget ser du en planritning om du vill se hur lägenheten disponeras.

Innan visningen fick vi kommentarer från vänner och bekanta att ”ni som har så lite prylar behöver väl inte fixa så mycket inför visning”. Men bor man som vi med två barn i en liten lägenhet och ska ”trolla bort” barnen ur bostaden så blir det en del att plocka bort. Framför allt skrymmande saker som barnsängar, skötbord, barnstolar, barnvagn liksom en del leksaker. Utöver de saker man ändå plockar bort som torkställning och diverse ytterkläder mm.

Många pimpar numera sina lägenheter maximalt med uppdukade bord och kanelbullar på balkongen, men vi valde att hålla lägenheten hyfsat minimalistisk. Vi lånade lite prydnadssaker från vänner, exempelvis alla tre kuddar på sängen. Liksom de fina grytlapparna och grytvanten. När samma vänner hade visning på sin lägenhet för ett par veckor sedan lånade de ett sängöverkast av oss. Så bra att låna saker av varandra istället för att köpa! :)

För att det inte skulle bli för alldeles för tomt i den del av vårt sovrum där barnens båda sängar normalt står, så ställde vi dit deras bokhylla/leksakshylla. Men vi tog bort barnböckerna och satte på tillhörande locken på lådorna med leksaker. Du ser hur det blev på bilden ovan.

Samma helg som vi sålde lägenheten blommade körsbärsträden som bäst på innergården. Den här tiden på året när buskar och träd slår ut är vår innergård verkligen en oas. Området heter Fristaden och det är verkligen en fristad som känns långt bort från biltrafikens, bussarnas och tunnelbanans brus samt centrumets kommers, trots att allt det där ligger bara 1 minuts promenad från vårt hus.

Vi flyttar inte förrän till hösten så först ska vi njuta av en sista sommar i dessa kvarter. Det är vemodigt att lämna området då jag (Fru Minimalist) bott här 8,5 år och Herr Minimalist ett par år färre. Vi skämtar redan nu om att vi kommer flytta tillbaka hit om 20-30 år. :) Läget är utmärkt och Fristaden i Solna gör skäl för sitt namn.

Vi kommer som sagt skriva mer om huset vi köpt längre fram liksom om hela grejen att flytta till hus och samtidigt vara minimalist. Men för att ge lite basinformation om vad vi köpt; det är en villa, den är byggd 2007, är 135 kvm stor och ligger i norrort ca 40 minuter från centralen.

Vad skulle du vilja läsa om när vi skriver om huset, flytten och längre fram, livet som minimalist i hus?

Relaterade inlägg:

  1. Bostad och minimalism
  2. Hemnet-knarka bort sin fritid
  3. Frågor om huset – Flytten och husköpet

Fördelar med att bo litet

15 svar

Att bo fyra personer uppdelat på 2 rum och kök på 60 kvm är ibland påfrestande. Det händer både en och två gånger i veckan att vi behöver påminna oss själva om att det finns många fördelar med att bo litet och trångt.

Som vi skrivit om i inlägg som ”Hemnet-knarka bort sin fritid”, eller ”Är du en vinnare i bostadslotteriet” så letar vi större bostad. Att hitta huset, eller kanske lägenheten, som känns rätt är inte enkelt. Och de gånger vi så har gjort har vi än så länge förlorat i den efterföljande budgivningen. När det känns jobbigt är det bra att snegla på listan nedan för att påminna oss om att det trots allt finns många fördelar med att bo litet och trångt, och att det inte gör något att vi får göra det ett tag till.

  • Du är aldrig mer än tio steg bort när något av barnen skriker.
  • Du blir duktig på att rensa och minimera antalet saker.
  • Du tvingas till smarta och kompakta förvaringslösningar.
  • Det är liten yta att städa och hålla rent.
  • Du blir duktig på att plocka undan efter dig och lägga tillbaka saker på sin plats.
  • Du säljer av eller skänker saker snabbt så de lämnar hemmet och kommer till nytta igen.
  • Du tackar inte automatiskt ja när någon erbjuder dig, ofta onödiga, prylar.
  • Familjen kommer varandra väldigt nära.
  • Du konsumerar onödiga saker i mindre utsträckning.
  • Du hittar dina konkreta behov när du bara får plats och har det du verkligen behöver.
  • Du etablerar nya och mer miljövänliga vanor som Bundling och Hygglo.
  • Ni börjar samäga inom familjen, exempelvis träningsutrustning och datorer.

Sist men inte minst är att bo på liten yta den bästa minimalistkursen du kan gå. :) Du tvingas till ett minimalistiskt tänk, får prioritera och fundera kring dina prylar och kläder, om de används och om du behöver ha kvar dem, samt om det är värt att låta dem ta upp förvaringsyta.

För vissa kan det säkert vara ekonomiskt fördelaktigt att bo litet. I Stockholmsområdet har dock det mest ekonomiska de senaste ca 10 åren varit att köpa stor bostad redan från början.

Vad tycker du är de främsta fördelarna med att bo trångt?

Relaterade inlägg:

  1. Bostad och minimalism
  2. Hemnet-knarka bort sin fritid
  3. Nya tider väntar

Den säkra framtidslådan

12 svar

I takt med att vår familj och våra barn växer, så gör även behovet av större utrymme och bostad det. Eftersom vi bor kvar i vår tvåa på 60 kvm behöver saker numera lämna hemmet när nya kommer in. Det är principen en in en ut som gäller av utrymmesskäl, nästan i alla fall. :)

Vissa saker i hemmet vet vi att vi kommer både vilja och behöva använda så snart vi bor lite större. Dessa har därför känts onödiga att rensa ut för att sedan införskaffa samma eller liknande igen inom något års tid. Vi kom därför fram till att vi behöver en ”framtidslåda”.

Framtidslådan ska endast innehålla saker som du med säkerhet kommer använda inom överskådlig framtid, men som inte behöver ta upp förvaringsyta i bostaden just nu och som därför förvaras på annan plats, exempelvis i förrådet, vinden eller i dina föräldrars garage. För vår del har vi exempelvis lagt nedanstående saker i vår framtidslåda, som rent praktiskt består av en flyttkartong som förvaras i vårt källarförråd:

Sängkläder till spjälsäng. I dagsläget har vi två uppsättningar i linneskåpet vilket räcker till Storasyster Minimalist, men när Lillebror Minimalist växt ur sitt babynest och slutat samsova kommer vi behöva fler set. Tills dess behöver extra uppsättningar inte ta upp plats i bostaden.

Taklampor. Vi har två taklampor som vi i nuvarande bostad inte behöver men verkligen tycker om. Dessa får vila i framtidslådan tills vi bor större och har fler rum i behov av lampor.

Ramar. Vi har tidigare haft fina ordspråk och liknande i ramar, men allt eftersom vi möblerat om och gjort hemmet mer barnanpassat har dessa fått flytta på sig. Det senaste året har de bara legat i en låda i lägenheten. Vi gillar ramarna tanken på tavlor med tänkvärda texter, men vi vill ha det i ett hem som har mer plats för den typen av inredning än nuvarande bostad.

Dukar. Vi har ett par dukar som Fru Minimalists mamma vävt och som är väldigt fina. Med två små barn som drar i saker och spiller mycket har vi dock ingen användning för dukar. Vi är övertygade om att dessa kommer användas när barnen är liksom boendet är större.

Behovet av en framtidslåda finns framför allt hos dem som bor litet och är i en livsfas där större bostad eller annan större förändring i livet finns inom räckhåll.

Risken med en framtidslåda är att du lägger ner saker du egentligen borde rensa ut och göra dig av med. Gemensamt för ovanstående saker är att vi vill och är säkra eller övertygade om att sakerna kommer användas inom allt från ett par månader till något år. Finns det osäkerhet kring den framtida användningen av sakerna ska de istället läggas i en tremånaderslåda där du efter 3 månader utvärderar huruvida du saknat sakerna eller kan gör dig av med dem.

Vad skulle du lägga i din framtidslåda?

Relaterade inlägg:

  1. Nya tider väntar
  2. Redundanta normalprylar för oftaanvändning
  3. Barnrummen som försvann

Hemnet-knarka bort sin fritid

32 svar

Även om vi anser oss vara minimalister och inte har överflöd av prylar som många andra, så börjar det bli trångt i vår tvåa på 60 kvm med två barn. Visst är det mysigt att sova allihopa i samma sovrum, men det är också jobbigt när barnen väcker varandra på nätterna, eller att försöka amma i en 160 cm bred säng med fyra personer i bredd. Varav minst en på fel ledd. Liksom när mor- och farföräldrarna är på besök och vi bor och sover 5-6 personer + en hund på dessa 60 kvm. Trångt och mysigt var orden. :)

Med undantag för sommaruppehåll i juli så har de flesta söndagarna det senaste halvåret spenderats på en, ofta två visningar. Liksom vissa vardagskvällar i form av förhandsvisningar eller omvisningar. Vi är nog uppe i ett 50-tal visningar totalt, allt från större lägenheter i närområdet till radhus söder om stan och villor norr om stan.

hemnet

Ungefär hälften av objekten har framför allt jag, Fru Minimalist, både möblerat, renoverat och flyttat in i. Hunnit kolla upp förskolor och grundskolor i närområdet, och hur vardagslogistiken med pendling till/från jobb, hämtning/lämning och matinköp skulle kunna lösas.

Vi har lagt ner energi, drömmar och känslor på flera objekt. Drömmar som försöker glömmas och förträngas när det återigen inte blivit någon affär. I slutet av veckan börjar hela proceduren om igen med nya objekt. Då och då undrar vi hur länge vi kommer orka leta. Hur lång tid tar det innan vi ger upp någon av våra viktigaste punkter på ”krav-listan”.

Vissa vänner har köpt bostäder i områden vi inte en visste om att de letade i, eller som betalat mer pengar än vad som kan anses normalt för området och bostadstypen. Med tiden börjar vi inse vad som ligger bakom detta till synes märkliga beteende. Till slut slår man till bara för att slippa få drömmar krossade, känslor sårade och energi förbrukad. Ofta blir det ju bra när du väl bestämd dig, fattat beslut och kommit på plats.

Jag längtar efter att lägga fritiden på annat än att kolla bostäder, lusläsa prospekt, researcha nya områden, kolla upp förskolor och mäta pendlingsavstånd. Jag ser verkligen fram emot att deleta hemnet-appen. För du vet väl att det är hemnet-förbud minst ett år efter att du väl köpt din bostad? :) Än är vi inte där, men för varje visning och budgivning kommer vi ett steg närmre.

Har du hemnet-knarkat och hur tog du dig ur det? :)

Relaterade inlägg:

  1. Är du en vinnare i bostadslotteriet?
  2. Fördelar med att bo litet
  3. Nya tider väntar

Är du en vinnare i bostadslotteriet?

39 svar

Bostäder. Ett vanligt diskussionsämne vid sammankomster med vänner och ett gissel för många flyttsugna i våra storstäder där priserna skenat de senaste åren. Vi har fått en del frågor om hur vi tänker kring bostad och att köpa större boende nu när vi fått barn.

När är ”rätt” tajming? Kommer priserna alltid gå upp? Var vill du bo? Var klarar du av att bo rent ekonomiskt? Hur mycket är du beredd att belåna dig? Hur långt ut kan du flytta för att få ihop vardagen och fortfarande ha livskvalitet? Vilka bekvämligheter värderar du högst? Hur ser kravlistan för bostaden ut? Och vad är viktigast av närhet till jobb, förskola, gym, mataffär, natur, kommunala färdmedel etc?

Vi ska inte sticka under stol med att sommaren med Bebis Minimalist fått oss att bli sugna på större och annat typ av boende. Vi har besökt vänner i villa och bott i mor- och farföräldrars villor. Att kunna plocka hallon, smultron och vinbär på tomten, bara öppna dörren och släppa ut barn, äta ute på altanen eller i skuggan av ett träd, ha en svalkande liten barnpool eller en studsmatta på tomten. Sådant längtar vi efter, särskilt när Bebis Minimalist blir äldre.

Idag bor vi på 60 kvm högt upp i en hyfsat nyproducerad lägenhet. Som ni kunnat se i vår serie blogginlägg om förvaring i vår bostad, bor vi hyfsat rymligt. Lägenheten är otroligt ljus med fönster i tre väderstreck liksom bra planerad. Vi har dessutom 1 minut till tunnelbanan, 1 minut till köpcentrum, 5 minuter till två gym där vi har medlemskap, 10 minuters jogging till tre olika vattendrag, 10 minuter med tunnelbana in till stan. Flyttar vi till större kommer flera av dessa bekvämligheter få stryka på foten.

Sedan vi fick barn har vikten av ett tryggt bostadsområde blivit en av våra viktigaste parametrar, närhet till förskola och grundskola likaså. Att bo nära en tunnelbana och stort centrum är bekvämt, men har också en förmåga att samla ett för barn olämpligt klientel. Vi har haft såväl alkohol- som drogpåverkade boendes i våra källargångar och garage under vinterhalvåren.

Egentligen känner vi ingen brådska att köpa större boende. Samtidigt har det visat sig de senaste 10-15 åren att de som tagit störst risk, köpt stort och dyrt, också varit de största vinnarna, generellt sett. I dagsläget är det svårt att spara ihop pengar på sin vanliga lön i samma takt som priserna stiger, så frågan är om det lönar sig att sitta stilla i båten och vänta? Redan för 30 år sedan hördes kommentarer som att ”nu är det så dyrt”, och ”nu kan inte priserna gå upp mer”, lika aktuella för 5 år sedan, liksom idag.

Vi velar över huruvida vi vill bo i en större lägenhet eller i ett radhus, båda har sina för- och nackdelar. Som minimalister har vi några fördelar, dels kan vi tänka oss att bo på färre kvadratmeter än många andra, och dels äger vi färre saker så att vi rent praktiskt kan få plats på färre kvadratmeter. Tyvärr är det sällan möjligt att bestämma antalet kvadratmeter och planlösningar helt fritt, men vi tror att vi skulle klara oss gott på 100 – 120 välplanerade kvm. I en storstad kan en extra kvadratmeter kosta 3 års amortering á 1000 kr/månad, det kan plötsligt bli mycket pengar om du inte behöver den extra boendeytan du betalar för.

På vår kravlista står:

  • Inte för lång pendling till jobb. Frågan är var gränsen går, vid 30, 40 eller 60 minuters resa?
  • Ett varsitt rum till alla barn. Men hur många barn har vi om 5-10 år, 1, 2 eller kanske 3?
  • Två toaletter, båda med dusch eller badkar.
  • Närhet till mataffär, om än liten och dyr, för akutinköp av mjölk, frukt eller toapapper.
  • Närhet till någon form av träning; naturområde, löparbana eller gym.

Ibland tröttnar vi på storstadspriserna och skämtar om att flytta till någon mindre stad. Kanske skulle vi slippa viss stress och press på köpet. De höga bostadspriserna i en storstad står ju inte i paritet med högre lön. Oftast känns uppslaget dock mer som ett skämt än något vi kommer realisera.

Vi har insett att vi måste vara 110% trygga i varför vi gör de val vi gör den dag vi köper större boende. Oavsett vad vi köper och var så kommer personer i vår närhet att ifrågasätta, vilket kan få oss att tvivla på vårt val. Vissa kommer tycka att vi köper för dyrt, andra att vi väljer fel område, att vi köper för litet eller för stort, fel typ av bostadsform, med mera. Som sagt, det är ett ständigt hett ämne att diskutera där i princip alla har en åsikt de gärna yttrar.

Hur bor du och vad är dina prioriteringar inför köp av ny bostad?

Relaterade inlägg:

  1. Hemnet-knarka bort sin fritid
  2. Fördelar med att bo litet
  3. Bostad och minimalism