Ett enklare liv

Sambon sa för många år sedan: ”Ett enkelt liv är otroligt underskattat”. Den meningen har stannat kvar och kommit tillbaka till mig i många omgångar under vår minimalistiska resa.

I början tyckte jag det kändes lite torftigt och som ett innehållslöst liv när jag hörde meningen. Men med tiden har den sjunkit in och blivit en viktig pusselbit i hur även jag väljer att forma livet och en mening jag regelbundet återkommer till.

För jag är en person som ofta ”krånglar” till livet för att jag vill så mycket. För att jag gillar variation och har mycket energi. Jag har en förmåga att lägga till projekt och roliga saker så att livet tillslut blir krångligt och inte alls lika roligt. Saker som var och en kan ge energi och bli förenklingar, men som när de blir alldeles för många under samma period istället tar energi och försvårar.

Då får jag ta ett steg tillbaka, prioritera och förenkla. För det är otroligt underskattat att ha ett enkelt liv och en smidig vardag. Jag ser och har under åren sett hur folk stressar och slår knut på sig själva för att klättra på karriärstegen, pendla långt och jaga mer pengar. Och ibland bara för att de inte vet något annat. De springer så fort i ekorrhjulet att de inte hinner lyfta blicken och se att det finns enklare vägar att ta.

Men ett enkelt liv kan kräva svåra beslut, och många vågar inte ta de svåra besluten. Kanske för att de kan innebära lägre status, lägre lön eller att man ”sticker ut” från den stora grupp som fortsätter springa i ekorrhjulet. Det är lättare att springa med än att våga vika av och ta en ibland okänd stig åt sidan.

Eller också har de inte insett hur underskattat ett enkelt liv är. Att ha en smidig vardag sparar mycket energi och skänker glädje varje dag. Enkelhet är inte tråkigt, det betyder ofta mindre stress, mer utrymme för njutning, samt mer energi och tid till det du värderar högt i livet. Allt annat än tråkigt med andra ord. :)

Och det finns ju många områden att förenkla inom i livet; prylar, kläder, intressen, åtaganden, jobb, ekonomi, familj, vänner… Och jag menar inte att man behöver plocka bort, utan justera, prioritera och simplifiera.

Saker i vår vardag som jag upplever smidiga idag: att jag valt att jobba lokalt, att vi båda kan arbeta hemifrån när det behövs, att förskolan ligger 5 minuter hemifrån, att vi valt ett bostadsområde med många barn i samma ålder, att jag kan träna både traillöpning och styrketräning i närområdet, att det finns flera fritidsaktiviteter för barnen på cykelavstånd, att vi har en trädgård, att vi prylbantat och minskat vardagliga val.

Om vi har offrat något för att ha det så? Oh yes!
Om det varit värt det? Alla dagar i veckan!

Var skulle du kunna förenkla i livet för en smidigare vardag?

24 tankar kring ”Ett enklare liv

    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vi har inte offrat något vi inte med facit i hand ”velat offra” men vi har gjort uppoffrande val, som: bytt till jobb med lägre lön, dyrare boendekostnader, längre och lång pendlingstid för sambon (enkel väg 10 minuter när vi bodde i lgh, enkel väl 50 minuter i villa), längre avstånd till mataffärer, butiker och caféer etc. I många av de val man gör i livet finns det ju något man samtidigt ”offrar”. Man väljer något och väljer bort något annat. :)

  1. Moa

    Håller med Kajsa att det är bra skrivet men undrar också vad ni offrat? Ni bodde i lägenheten tidigare och nu i mycket större (och dyrare?) hus.

    Du jobbar närmare men jobbar ni heltid eller deltid? Varför? Varför inte?

    Vad har ni offrat i umgängesväg med familj/släkt/vänner?

    Inget påhopp utan bara en genuin undran. Det jag mest tar med mig från er som gjorde att jag började följa er var er in och ut lista varje månad. Den var beundransvärd.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att du gillade vår in och ut-lista :) Den kanske kommer tillbaka men i annat format, eller i summerat format.

      Som jag skrev till Kajsa så har vi inte offrat något som nu i efterhand inte varit värt det. Vi jobbar båda heltid (en av oss permitterad nu dock). Vi skulle inte säga att vi offrat något i umgängesväg i samband med flytten, snarare lever vi ett mer socialt liv nu med umgänge med grannar där vi bor, men det vi ”offra”: bytt till jobb med lägre lön, fått dyrare boendekostnader, lång pendlingstid för sambon (enkel väg 10 minuter när vi bodde i lgh, enkel väl 50 minuter i villa), längre avstånd till mataffärer, butiker och caféer etc som tidigare var runt hörnet.

      Vid många av de stora val man gör i livet finns det ju något man samtidigt ”offrar”. Man väljer något och väljer bort något annat. Även om man inte alltid ser det så. :)

  2. Eva

    Jag har tänkt att Fru Minimalist offrat en hel del, men knappast Herr Minimalist, då denna livsstil främst verkar ha varit hans idé från början. (Men kommer ihåg en flera år gammal kommentar om att det minsann var Fru Minimalist som bestämde, sa Herrn alltså) ;)

    Själv offrar jag mest i och med sänkt livsinkomst. Orkar inte jobba som en tok. Så egentligen är det inte helt och hållet ett aktivt val, utan en helt nödvändig anpassning och prioritering. Förstår mig inte på dem som har svårt att veta vad de ska göra med sin tid, som har svårt med ledighet! Det är väldigt enkelt; ta det lugnt, slappa och njut som ett djur på savannen.

    Svara
  3. Mattias

    Du skriver så mycket saker som träffar mig och min fru rakt i hjärtat (eller hur skriver man).
    Det svåraste tycker jag som du skriver är att verkligen göra det man vill, att avvika från gruppen.
    Men varje gång vi gör det så mår vi bättre, samtidigt ligger det lite ångest i bakhuvudet trots att vi vet att vi gjort rätt.
    Jag hoppas man blir starkare med tiden så att besluten blir lättare, för vi själva vet ju hur vi vill leva. Ingen annan.
    Vi har idag sålt vårt fina hus som inte alls är som vi vill ha det, men alla säger att vi borde bo kvar. Men vi gjorde det ändå, och vi ångrar det inte.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det är verkligen som du säger allra svårast att ”inte göra som alla andra”. Än mer när personer i ens närhet tycker och tänker i andra banor än en själv vill röra sig. Då är det skönt att åtminstone vara två i en relation som vill åt samma håll. Och jag tror verkligen som du är inne på, att man blir starkare i sina egna beslut när man övar på att ta dem och därigenom lyckas forma sitt liv steg för steg lite mer som man själv vill ha det.

      Ibland vet ju personer i ens närhet inte allt bakomliggande varför man väljer att göra på ett visst sätt, hur man tänkt och resonerat och varför. Utan ser bara vad man gör. Om man kan och vågar öppna upp kan det skapa större förståelse.

  4. jennyniia@hotmail.com

    Kloka tankar! Som jag delar. Mig har det hjälpt att inse att allt inte behöver ske hela tiden. Livet har olika perioder. Tidigare såg jag mig till exempel som en resande person (=utforska världen) men med fyra barn, ökade insikter om hur klimatet påverkas och med en partner som inte alls är lika förtjust i sådana resor så har detta pausats. Vi reser ju men till fjälls och till campingar och vänner i Sverige. Och jag tänker att finns intresset kvar om tio år så kan det då vara läge att långresa igen, eller inte. Jag kan liksom inte hålla på att göra allt samtidigt för att vara en viss sorts person. På ett sätt kan jag fortfarande se mig som ”en person som gillar att resa” men framför allt är det verkligen inte viktigt längre. Och med många såna prioriteringar blir ju livet enklare.

    Svara
    1. Jennie Jakobsson

      Åh! Det där tar jag med mig. Jag är en person med massor av intressen och jag blir lätt stressad av att jag inte hinner underhålla allihop. Och jag blir än mer stressad när jag tänker på att jag aldrig skulle hinna med dessa intressen + mitt jobb, om jag dessutom hade en större familj att ta hand om. Men, jag kan ju tänka som du, att saker får lov att ske i perioder! Träna måste jag hinna med för att inte få ont i kroppen, men övriga sysselsättningar kan ju faktiskt sättas på paus en kortare eller längre tid. :)

  5. Susanna Ringkvist

    Hej! Jag är också nyfiken på vad ni känner att ni har offrat. Vad har varit lätt att välja bort och vad har varit verkliga ”offer”?

    Det är lätt att offra när man har mycket, och att det ger stor effekt, t ex att sluta åka på skidsemester sparar många tusenlappar om året mot en ”förlorad vecka” kontra att välja bort bil som för en del kanske ”kostar” åtskilliga timmar i kollektivtrafiken varje vecka hela året. Har ni några tips åt de som känner att de inte kan eller har möjlighet att offra något, för att det får så stor inverkan på vardagen eller för att levnadsstandarden är så pass låg att det känns som en viktig lyx? De förändringar jag kan se i mitt eget liv känns ofta som att det kostar mer än det är värt, i fråga om tid och energi.

    Svara
    1. Caroline

      Jag tänker att man kanske kan testa att ”offra” sånt som man kan få tillbaka igen, och känna efter om det känns ok eller ej. Sälj bilen, eller bara låt den stå en månad och se hur det funkar. Skippa skidresan ett år och se om ni saknar den. Vi insåg förra året att just skidresan är väldigt värdefull för vår familj, även om det är mycket bök med tre små barn och lång resa, men efteråt är vi mer sammansvetsade som familj och det är ju (nästan) bara de roliga grejerna som blir till kvarvarande minnen ändå.

      Däremot har jag såå svårt för de stora besluten, främst hus och jobb. Om vi flyttar från vårt stora fina hus som tar hundra pr att städa och hålla i ordning så kommer vi aldrig kunna flytta tillbaka. Och om jag lämnar mitt trygga, välbetalda men ganska tråkiga jobb så kommer jag sannolikt aldrig få lika hög lön igen. Dock kanske jag blir gladare. Men bara kanske. Man vet vad man har men inte vad man får, det är min stora bromskloss i livet tyvärr.

      Mvh
      Fegisen

  6. Anita

    Jag skulle vilja bli en minimalist i hemmet men har så svårt att rensa ur, har iaf såld undan lite nu. Sen är jag mammaledig och börjar jobba 100% efter sommaren då pappan är hemma men efter det tänker jag jobba 75% tills minsta dottern är 8år tror jag. Jobbade 75% storasyrran första år på fsk och det var fantastiskt skönt. Nu har vi oxå bara 90m till fsk efter sommaren istället för nästan 3km 😀

    Svara
  7. Katarina

    Tänkvärt inlägg! Det jag offrat för ett enklare liv – det som var svårast och det som sved alltså – var min känsla av trygghet, framgång och jobbidentitet. Dessa visade dock sig senare vara mina egna ”falska” bilder av mig själv (i viss mån förstärkta av andra). Så i slutändan var mina offer inga offer egentligen, men processen att inse detta (som i viss mån fortfarande pågår för mig så här ett par år efter beslutet) var bitvis tung och svår. Men så är det väl med alla mer genomgripande förändringar tänker jag. Och idag kan jag ärligt säga att jag inte ångrar ett dugg.

    En liten del i processen – som knyter an till denna trevliga blogg – är att jag insett att jag inte vill bli minimalist i bemärkelsen att äga mindre saker. Jag trodde att det var vad jag ville för ett par år sedan, men nej. Jag säger ja till ett enklare liv, till en enklare vardag, till mindre konsumtion, men också ja till alla mina saker – saker som jag vårdar från tidigare generationer för kommande!

    Svara
    1. M

      ”Jag säger ja till ett enklare liv, till en enklare vardag, till mindre konsumtion, men också ja till alla mina saker – saker som jag vårdar från tidigare generationer för kommande!”

      Så fint skrivet!

  8. Sam

    Denna blogg vänder sig framförallt till privilegierade personer som har möjlighet att ”offra” saker. Alla lever heller inte på det sättet som beskrivs med jagande efter status, hög lön, fint boende utan bara jobbar och lever. Många kan inte välja sitt boende utan lever i det området med kostnaden och det avstånd det innebär.

    Svara
    1. Katarina

      Sam, du har helt klart en poäng. Jag kan givetvis inte tala för alla andra men jag tillhör nog en av dem du beskriver. Det är jag dock mycket väl medveten om och jag träffar också genom mitt jobb människor som inte har samma möjlighet att offra de saker som jag och andra skrivit om, som kanske önskar att de var i den situationen jag just offrade i min strävan mot ett meningsfullare liv. Men gör det mina uppoffringar eller snarare livsförändringar ”fel”? Det tycker inte jag, så länge jag försöker verka för en rättvisare värld samt hjälpa mina medmänniskor, och är medveten om att alla inte har det lika bra som jag ekonomiskt, att alla tyvärr inte har samma möjligheter som jag haft etc. Minimalismen har för övrigt kritiserats för just det du beskriver – att den bara är till för medelklassen. Det finns många texter därute som diskuterar det du skriver i ditt inlägg, om du vill förkovra dig mer i detta.

    2. Sam

      Katarina, Dina och andras uppoffringar Är absolut inte fel. Jag saknar bara ibland bristen på perspektiv. Inte bara här utan på många ställen där ett friare liv, minimalism, down shifting diskuteras. T.ex Trots att det är minimalism som är ämnet på denna blogg är det förhållandevis stort materiellt fokus. Jag har följt denna blogg i många år och observerat inflödet samt utflödet av ”prylar” som beskrivits vilket jag upplevt som förhållandevis högt. Kanske inte dessa minimalister men Många minimalister jag följer Är väldigt prylfixerade utan att veta om det pga att de äger få saker. Har sett att detta diskuterats flertalet g här, optimerandet av sitt ägande.

  9. M

    Ett enkelt liv är mycket värt. (Även om allt kan inte heller bara vara enkelt, det finns utvecklade saker i motstånd). Och sen tänker jag att det enkla livet, då man valt det själv, ofta är ett privilegium och ett medelklassperspektiv. Så många som inte har råd eller möjlighet att ha trädgård, fritidsintressen, aktivitet för barn, jobb på nära håll med möjlighet till hemarbete osv. Inte alla som pendlar långt och jobbar långa dagar och har oflexibla tider gör det för en karriär – utan helt enkelt för att få livet att gå ihop sig.

    Svara
  10. Kajsa

    Jag blir fortsatt nyfiken på valet ni gjorde att byta jobb till lägre lön? Var det innehållet i jobbet/ansvar/arbetsbörda ni ville välja bort? Till ett ”lättare” jobb? Eller vad var egentliga motivet för jobbbyte?

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Motivet till jobbytet var att få en enklare vardag. Jag bytte till ett jobb som nog anses som lättare jobb ur ett karriärperspektiv mot vad jag gjorde tidigare, men jag lär mig mer nu och ”brinner” mer för detta. Även om lönen är lägre och förmånerna sämre.

  11. Elin

    Ni som säger att detta är skrivet från ett priviligerat perspektiv, jag tycker ni sätter er i en offerposition. I Sverige har alla förutsättningar för att leva ett gott liv men många väljer att klaga istället för att försöka förändra saker. Jag har själv levt på minimilön i princip hela livet men ändå fått det att gå runt. Jag hade kunnat ha det bättre ekonomiskt ställt än jag har det just nu, men VAL som jag själv gjort har lett till att jag inte har det så gott ekonomiskt ställt. Jag är dock fullt medveten om att detta är något som jag har möjligheten att förändra, men i nuläget har jag prioriterat annorlunda. Vad är poängen med att påpeka att någon är priviligerad? Skuldbelägga? Få den att känna sig mindre nöjd över sitt liv för att det finns andra människor som inte har samma sak?

    Svara
    1. M

      Jag skrev det, men vill varken skuldbelägga eller vara offerkofta. Jag är själv priviligerad och kan välja enkelt – och är nöjd med mitt liv – fast jag vet att folk har det olika. Jag vill inte att någon ska ta åt sig som kritik. Men jag reagerade nog på meningen om att folk stressar och slår knut på sig själva för karriärens skull. Och att man kan välja att gå ner i lön. Jag tror många stressar och slår knut på sig själva och jobbar mer än 100% för att få livet att gå ihop. En ensamstående mamma med flera barn i en stad med bostadsbrist och därför dyr lägenhet trots att barnen bor trångt osv. Många barn i Sverige är fattiga.

      Jag vet inte vad jag vill med att påpeka det här, kanske lyfta blicken lite. Men jag förstår att alla inte alltid kan lyfta allas perspektiv, det kan man inte heller kräva.

      Och många saker i det minimalistiska livet är för alla. Gå ut i skog och natur tex!

    2. Sam

      Problemet för mig är användandet av ordet offra. Att offra statusprylar etc … låter något världsfrånvänt. Att välja känns som en mer passande beskrivning.

  12. Pingback: Städa ut för ett enklare liv del 2 | ALDRIG MER UTMATTAD

Kommentera