Etikettarkiv: spara

Tips för att spara pengar 2024

Reklam för tjänsten Påmind.

Så här i början av året brukar en nystart infinna sig. Likaså vet vi alla att januari är en tuff månad ekonomiskt för många. Ta dessa två parametrar som ett tillfälle att tag tag i delar av din privatekonomi. Eller snarare låt företaget Påmind göra det gratis åt dig, för att spara pengar.

Påmind är en tjänst för alla oss som inte gillar att ringa och förhandla om priser, hålla koll när bolåneräntan löper ut, tillfälliga avdrag går ut eller när rabatter plötsligt slutar gälla. Och vi är garanterat många som inte vill betala onödigt mycket pengar för denna typ av tjänster. Som typiskt nog ständigt tycks ”smyghöjas” över tid. Påmind förhandlar om lägre priser på de avtal som du har.

Om Påmind inte lyckas få ett bättre erbjudande från en av dina befintliga leverantörer som du har avtal med idag. Så tar de fram bättre erbjudanden hos andra leverantörer. Dessa erbjudanden kan du sedan enkelt välja om du vill byta till eller om du vill låta bli.

Kortfattat gör du så här:
1. Skapa ett konto hos Påmind och klicka i vilka leverantörer du har på avtal och abonnemang.
2. Påmind letar och förhandlar bättre priser åt dig och visar hur mycket du kan spara genom att byta avtal eller leverantör.
3. Välj om du vill byta och få då det lägre priset, eller välj att tacka nej.

Du laddar ner och skapat användare hos Påmind här. Tjänsten är som sagt gratis för dig som användare.

Under 2023 har Påmind minskat kostnaderna med i genomsnitt 2 000 kr/person och år genom att förhandla bättre avtal. 2 000 kr kan man ju göra roligare saker för än att lägga på onödigt höga priser på försäkringar, avtal och abonnemang. Passa på att ladda ner appen Påmind, och få koll på din ekonomi och spara lite extra inför 2024!

Har du något tips för att spara pengar under 2024?

Att spara pengar utan hög inkomst

Man skulle kunna säga att sparande är gapet mellan din inkomst och ditt ego. Låt mig förklara. :)

Du kan bygga en förmögenhet utan en hög inkomst. Men du kan inte bygga en förmögenhet utan att ha ett visst sparande. Om man tänker på det så blir det tydligt vad som är viktigast av de två parametrarna hög inkomst respektive sparande.

För de flesta av oss består förmögenhet av de ackumulerade resterna efter att du har spenderat delar av de pengar som du får in. Eller så här; förmögenhet skapas över tid genom att du håller igen idag för att få mer i framtiden.

För att öka sitt sparande lägger väldigt många fokus på att öka sin inkomst. Hitta fler inkomstben, förhandla om lönen, göra karriär osv osv. Men det finns ju också det andra benet att jobba med. Att öva sig i att vara nöjd med mindre och minska kostnaderna. Att lära sig vara nöjd med mindre skapar ett större gap mellan din inkomst och dina utgifter. Den sistnämnda delen är dessutom till större del inom din kontroll.

Självklart har vi alla vissa grundbehov som måste täckas, vilket kan variera från person till person liksom familjestorlek. Och sen finns det viss konsumtionsnivå för att täcka även bekväma behov. Men att spendera bortom det, handlar väldigt mycket om en återspegling av ens ego. Att man vill spendera pengar för att visa andra, ibland väldigt medvetet och ibland omedvetet, att man har (eller i alla fall hade) pengar.

Det här kan förklara varför vissa människor med goda inkomster, ändå sparar så lite. De för en ständig kamp mellan behov och ego. Samt har kanske andra i umgänget med samma typ av beteende, som inte alls är villiga att minska på överflödig konsumtion, för att därigenom öka sitt sparande. Oavsett hur hög inkomsten är kommer man aldrig bygga en förmögenhet om man inte kan hålla igen på kostnaderna.

Håller du med eller hur går dina tankar kring det här? :)

Ohållbart att investera på börsen

Är det förenligt med en hållbar livsstil att investera på börsen? Det finns säkert många svar på den frågan och olika sätt att se på det. Men något som är entydigt är att varje gång jag skriver om investeringar på börsen, så får jag kommentaren att det inte är hållbart. Som att det är något ”fult” att investera sina pengar och något som miljömedvetna människor bör hålla sig ifrån.

Jag tänker att det till stor del beror på okunskap och kanske till viss del rädsla för det som är okänt, vilket börsen är för många. Visst kan det vara otroligt ohållbart att investera sina pengar i branscher med verksamhet som förstör miljön eller åtminstone inte stöttar omställningen till en hållbarare planet.

Men det jag ofta tänker är – vad gör de miljömedvetna börshatarna med sina sparpengar istället? För om pengarna sitter på ett räntekonto, sparkonto eller lönekonto, då kan du vara säker på att de är allt annat än hållbart investerade av din bank. Och man har själv noll koll över vad pengarna ”stöttar”.

Det vill säga; medan du noggrant väljer ekobananer i butiken och handlar second hand-kläder, kan dina sparpengar investeras i skövling av regnskog, barnarbete och vapenexport till diktaturer. För att du själv är ekonomiskt passiv och naiv.

Medan om man däremot investerar dem i aktier, i exempelvis solenergibolag, vindkraftsbolag, förnybara energikällor, bolag som jobbar med textilåtervinning (som ReNewcell för att förekomma frågor). Då har du åtminstone lite mer kontroll över vad pengarna stöttar. Även om det såklart är svårt att ha insyn i bolagens hela produktionskedja. Och det finns ju även fonder som är mer eller mindre hållbara, lite beroende på vilka hållbarhetskrav du har.

För det finns olika nyanser av grönt – är bolag inom livsmedel, fastighetsförvaltning och konsultbolag per automatik ”ohållbara”? Ja, det beror på vem du frågar, det finns olika nyanser när det gäller hållbara investeringar. Men är det en sak som är säker så är det att hålla pengarna utanför börsen, inte per automatik innebär ett hållbarare val. Snarare bara att du själv inte tar aktivt ägandeskap över vad dina pengar stöttar.

Har du inte redan en aktiedepå eller ett ISK-konto för dina aktier och investeringar, så skapar du det enkelt hos Avanza (affiliatelänk).

Hur tänker du kring hållbarhet kopplat till dina sparpengar och/eller investeringar?

Tänk på att placeringar i värdepapper alltid medför en risk. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.

Att hitta gamla saker på vinden

Jag träffar då och då bekanta som berättar om hur glada de blivit över grejer de hittat på vinden eller i förrådet som de glömt bort att de ägde. Eller någon som fått en låda leksaker som personen själv lekte med som barn men inte visste hade sparats. De har upplevt härliga känslor som en Kon Mari-fantast skulle liknat vid att sakerna de plötsligt såg ”sparks joy”.

Det här är i grunden samma känslor som du kan känna när du hittar en pryl eller plagg i butik som du väldigt gärna vill ha. Kanske något du haft behov av en längre tid och äntligen hittar den ”perfekta” lösningen för, eller något extra snyggt du ”villhöver”. Du översköljs av euforiska lyckokänslor och någon form av ha-begär.

Men bara för att du får härliga känslor när du ser dessa saker, är det inte skäl som automatiskt betyder att du ska köpa eller spara saker du egentligen inte behöver. Hade du inte hittat de bortglömda sakerna hade du med största sannolikhet inte ägnat dem en endaste tanke. För du kom ju inte ens ihåg att de fanns (!). Känslorna är helt okej att känna, men du behöver inte agera på dem eller dra för stora växlar på dem.

Att hitta gamla, sparade saker kan såklart vara kul. Men det är inte värt att spara massor med saker bara för att några få av dem eventuellt kan leda till euforiska känslor under några få minuter i framtiden. Då är det bättre de får komma till användning av någon annan här och nu.

Det är dessutom lätt att misstolka de glädjekänslor man känner, som att det var rätt beslut och en bra anledning att spara sakerna. Ur miljösynvinkel är det såklart bättre att de får leva vidare hos någon med större behov idag medan de fortfarande är fräscha och aktuella. Och själv köpa tillbaka begagnade dito den dag det eventuellt är aktuellt.

Om du börjat tänka tanken; ska jag släppa taget och sälja, skänka eller slänga (återvinna) dessa? Så är själva saken förmodligen något du inte använder särskilt ofta, och något du faktiskt inte behöver eller älskar. För då hade du istället direkt tänkt att det kommer uppstå problem när jag nu gör mig av med det här.

Om du glömt bort att du ägde det, fram tills att du såg det, behöver du det inte. Oavsett vilka känslor som sköljer över dig. Håller du med? :)

Därför har vi ingen budget

Många blir förvånade när de hör att vi inte har någon budget. Men att inte ha en budget, behöver inte betyda att man inte har koll på sin ekonomi. :)

Kanske är det delvis tvärtom, att jag känner att jag har så bra koll och insikt kring min/vår ekonomi, att jag därför inte behöver lägga tid och energi på att göra eller följa en budget? Att det ändå inte skulle ge några aha-upplevelser eller leda till förändring.

Det finns två tillfällen när jag ser behov av en budget och det är när du står inför:

  1. Utmaningar
  2. Målsättningar
  1. Utmaningar kan exempelvis vara att man har svårt att hålla i pengarna eller få dem att räcka hela månaden, eller att man har begränsat med pengar. Helt enkelt när det finns utmaningar i sin privatekonomi, vilket det för vissa gör jämt, och för andra under en specifik period i livet (som student, föräldraledig, utan/mellan jobb etc).
  2. Målsättningar kan exempelvis vara att man vill öronmärka pengar till något speciellt, eller skaffa sig kontroll för att utifrån nuläget kunna skapa förändring. Kanske har man som mål att spara ihop en summar pengar och behöver få koll på var pengarna tar vägen eller hålla nere utgifterna väldigt mycket.

Vi har inget av dessa just nu, ingen direkt ekonomisk utmaning (tack och lov) men heller ingen målsättning. Vi upplever att vi sparar tillräckligt varje månad, och vi konsumerar sparsamt utifrån våra låga behov.

Vissa månader lägger vi lite för mycket pengar på ute-luncher, och en annan månad väldigt lite. Vissa månader har lite högre fasta kostnader pga försäkringar, kyla eller kvartalsvisa vattenräkningar, men det är hanterbara svängningar. Vi vet däremot inte den exakta månadskostnaden för mat, utan köper mat när det behövs. Inte heller hur mycket vi tankar bilen för varje (eller är det varannan?) månad, utan vi tankar vid behov.

Då vi (jag och Herr Minimalist) inte har gemensam ekonomi håller vi dock noggrann koll på hushållets månatliga fasta kostnader och delar dessa 50/50. Och så här två år med hus har vi hyfsad koll på vad alla fasta kostnader summerar till i genomsnitt per månad.

Att jämföra sina egna kostnader eller sin egen budget med andra, kan vara lärorikt under period, exempelvis när man har utmaningar eller målsättningar med sin ekonomi. Men när man fått grundkoll på ekonomin upptäcker man att skillnaderna ofta handlar om att man har olika prioriteringar. Någon vill bo i en storstad och har därför dyra bostadskostnader, någon uppskattar att äta på restaurang regelbundet och en tredje lägger stora pengar på kläder eller kanske resor/upplevelser.

Har du en budget? Och håller du med mig om att det inte alltid är nödvändigt utan att man kan ha fullt tillräcklig koll på sin ekonomi ändå? :)

Viktiga ekonomiska insikter

Ibland läser man ett blogginlägg, en bok eller lyssnar på en podcast där man får en insikt som biter sig fast och som får en att börja se saker i ett annat perspektiv. Ja, det kanske till och med få en att ändra beteende i vardagen.

Jag tänkte berätta om två sådana insikter kopplade till ekonomi som hjälpt mig i min minimalistisk livsstil.

Din verkliga timlön. Har du tänkt på att den lön du får för ditt arbete är ersättning för att du byter bort det dyrbaraste du har, nämligen din begränsade livstid? Den klassiska beräkningsmodellen för timlön efter skatt är otillräcklig:

Timlön = Nettolön/Arbetstid

För att räkna fram din verkliga timlön tar du med arbetsrelaterade kostnader som att din arbetsplats kräver att du har bil eller månadskort på kommunala färdmedel, kanske vissa typer av kläder du inte använder privat, lunch på restaurang onödigt ofta. Liksom addera restid och eventuella extratimmar du arbetar frivilligt då och då. Då blir beräkningen istället:

Timlön = (Nettolön–Arbetsrelaterade kostnader)/(Arbetstid+Arbetsrelaterad tid).

Utifrån den verkliga timlönen du får fram kan du nu räkna ut hur många timmar du behöver jobba för att köpa den där utelunchen, klädesplagget du suktat efter eller en ny bil. Plötsligt sätts allt i ett annat perspektiv, en tröja kostar inte längre 500 kr, den kostar X timmar av din arbetstid. Är det då värt det? Ibland ja, och ibland nej.

För mig ledde denna insikt till ett nej oftare när det framför allt handlade om slentriankonsumtion som ändå inte tillförde värde i mitt liv.

Alternativkostnaden. När du väljer att tacka ja till något, så väljer du samtidigt att tacka nej till något annat. Även om det så ”bara” är återhämtning eller att bara vara.

Om du väljer att tacka ja till utelunch varje vardag så väljer du samtidigt att tacka nej till en halvtimmes massage varje vecka, eller att investera motsvarande pengar i aktier eller fonder som kan växa sig större. Eller ekonomisk möjlighet att ha en extra ledig dag i månaden med dina barn.

Minimalism handlar om att göra medvetna val kring vad du tackar ja respektive nej till samt att förutse vad det leder till på längre sikt. Det kräver att du är på det klara med vad som är viktigt för dig, både på kort och lång sikt. En utgift är inte automatiskt ”dålig” men det är bra att veta vad du aktivt väljer, och minst lika viktigt; vad du då väljer bort.

Den här insikten fick mig att prioritera bort aktiviteter som tog mer energi än de gav, till förmån för återhämtning. Liksom att i större utsträckning välja mina uteluncher med omsorg.

Vad tänker du kring de två ovanstående insikterna? Har du själv något ekonomiskt tankesätt som du har i åtanke i vardagen?

Vad behåller man bland ärvda saker?

För några månader sedan gick min farmor bort efter en tids sjukdom. 97 år gammal så inget konstigt med det. I likhet med för några år sedan när min mormor gick bort, så blev det dags att återigen ärva prylar. Frågan i rubriken aktualiserades igen, vad behåller och väljer man ut av den ofta stora mängden ägodelar som en släkting samlat på sig under en livstid?

Förra gången jag stod inför denna fråga, hade vi precis påbörjat vår minimalistiska resa, tankarna var i sin linda och bloggen bara någon månad gammal. Numera finns insikterna och verktygen där, men ändå är det inte helt lätt att värja sig utifrån andras önskningar och förhoppningar kring vad man bör ta emot, spara och föra vidare i släktleden.

Det är så lätt hänt att man plötsligt bär och behåller andras minnen i sin ägo. Men vad vill egentligen jag ärva och behålla? Jag skulle säga att det finns två aspekter som jag utgick från och som kan vara till hjälp även för dig som hamnar i en liknande situation:

  • Behov. Precis som vi brukar förespråka oavsett om du ska rensa eller köpa något, eller som i detta fall ärva – utgå från konkreta behov. Har personen något som du har behov av som du saknar idag, eller något du kan ”uppgradera” till.
  • Minnen. Ibland är det svårt att titta på en stor mängd saker och identifiera vad som är viktigt att spara. Men om du lämnar sakerna och istället tänker på personen det gäller, vad ser du då? Vad gillade du med personen eller hens hem? Vad kommer du ihåg mest? Och ha dessa tankar med dig när du går tillbaka och tittar på sakerna.

Jag sparar hellre ett fåtal saker som verkligen gör mig glad och får mig att tänka på personen, än att känna ansvar för att förvara ett stort antal saker för att andra vill det. Utifrån tankarna ovan i åtanke så sparade jag följande från min farmor:

  • En rostfri bunke och decilitermått. Vi har bara en av varje av dessa sedan tidigare som används vid matlagning och bakning, vilket vi regelbundet upplevt varit för lite. Min farmor bakade mycket och hon bakade ofta ett favoritbröd som var uppkallat efter henne, så det känns fint att dessa får gå i arv och användas av oss nu.
  • Två påslakan då barnen just bytt från barntäcken (som passar spjälsäng) till stora/vanliga täcken, och därmed fanns behov av ”nya” normalstora påslakan.
  • Två skålar i glas. Dessa överlever vi helt klart utan, men de matchade varandra och jag har saknat en finare skål/fat att lägga upp kakor, chokladbollar och dylikt vid fika och barnkalas. När jag ser dem ser jag också framför mig var de har stått i farmors hem.

Prydnadssaker, möbler, tavlor och dukar tackades det nej till. Det finns mängder med fina tavlor och dukar som min farmor själv har sytt, men jag har väldigt svårt att se behov av dessa på både kort och lång sikt. Därför känns det mest rationellt att tacka nej och låta andra i släkten med större behov få välja och njuta av dessa.

Just gedigna och användbara prylar likt den rostfria bunken och decilitermåttet känns det fint och lite coolt att ärva. Tänk att dessa kvalitativa saker kan användas och skänka glädje generation efter generation. Precis som det borde vara i ett hållbart samhälle.

Jag har såklart också fått lärdomar från förra gången jag ärvde saker. För vad av allt jag ärvde från min mormor som gick bort, har jag så här sju år senare kvar? Jo, en gammal, sliten dalahäst som jag förknippar med henne och minns precis var den stod i hennes hem, en fin vas som vi använder regelbundet till blommor, samt en fin stor glasskål som släkten åt frukt och bär ur på juldagen under hela min uppväxt, och som vi nu äter frukt och bär ur regelbundet här hemma. Användbara och kvalitativa saker samt någon minnessak jag förknippar med min mormor.

Hur har du tänkt och känt när du ärvt saker? Har du svårt för att tacka nej när andra släktingar vill att du ska ta emot ärvda prylar?