Etikettarkiv: lustshoppa

Jaga och samla i konsumtionsskogen

Är det våra urgamla samlarinstinkter från den tid då människan levde som jägare och samlare, som dyker upp när man är ute i svampskogen? För jag upplever verkligen att det är en speciell känsla av tillfredsställelse i att hitta och plocka svamp och bär. Och tänk om fler kunde jaga den känslan i svampskogen, istället för genom shopping.

Att vi människor i grunden är jägare och samlare kan man även se kopplat till konsumtion. Det kan ta sig uttryck i att många njuter mer av att leta efter bra lösningar, researcha och undersöka olika varianter, än det efterföljande ägandet och brukandet.

Samma instinkt gör att många människor motiveras till köp inför utsikten att göra en riktigt bra affär snarare än att tillfredsställa konkreta behov. Det är jakten på ett riktigt bra pris och den efterföljande tillfredsställelsen av att ha fyndat som främst driver konsumtionen. Helt enkelt att man köper en specifik pryl främst för att det var nedsatt pris, alternativt för att det medföljde en bonus i form av onödiga tillbehör.

Jakten på att göra bra affärer i stort och smått är en starkt bidragande faktor till att våra hem fylls med saker som aldrig kommer till användning.

Samlarinstinkten i sin tur gör att många njuter av och känner trygghet i att få ihop det perfekta kittet eller samlingen, till exempel en minutiöst noggrant utvald garderob, verktygsuppsättning eller boksamling, som det i praktiken inte alltid finns ett reellt behov av.

Men tänk om samma härliga känslor kan uppnås genom att gå ut i skogen och plocka svamp? Bara att många har ”glömt bort” det eller inte upptäckt det än, och därför söker den tillfredsställande känslan genom dyr och onödig konsumtion…

Vad tror du? :)

Från shopaholic till minimalist

Jag var tidigare en shopaholic. Något som idag med min minimalistiska garderob, ett helt annat tankesätt kring konsumtion och insikter kring miljö, känns otroligt avlägset. Men hur blev jag en shopaholic, hur gjorde jag för att bryta mönstret och vad var det som fick mig att sluta ständigt okynnesshoppa? Det får du veta om du fortsätter läsa. :)

När jag var 14 år började jag jobba på ett hotell och restaurang vid sidan av skolan. Det gjorde att jag tidigt fick en hyfsat regelbunden inkomst, i samma veva fick jag ett stort klädintresse och började därav shoppa mycket. Jag hade alltid pengar ”över” som jag kunde shoppa upp, gärna dyra annorlunda kläder under en shoppinghelg i Stockholm. Och senare i livet under liknande helger i London där jag även bodde under en period.

Efter högskolestudier där jag också arbetade vid sidan av för att finansiera mina klädköp (och studier :) ), blev jag inneboende i en förort till Stockholm bredvid en av stans största gallerior. Samtidigt började jag jobba heltid för första gången, och fick mer pengar att sätta sprätt på i slutet av månaden. Vilket jag gärna gjorde eftersom jag hade ett nytt jobb som ”krävde” propra kläder, intalade jag mig själv.

I takt med att inkomsten ökade, gjorde även garderoben och märkeskläderna så. Jag har under årens gång köpt flera par skor som aldrig använts och dyra festklänningar som kostat flera tusen kronor styck och endast använts någon enstaka gång. När jag ser det så här i efterhand inser jag att beteende kan liknas vid det hos en shopaholic.

Konsumtionen var aldrig grundad i något konkret behov, utan jag shoppade för att jag:

  • hade pengarna och inte hade något bättre för mig som ny och ensam i en storstad
  • tyckte något var snyggt och satt bra
  • i perioder inte mådde bra och tröstade mig med nya kläder.

Vad var det då som fick mig att bryta mönstret och sluta shoppa? Som med mycket annat i livet är det ofta flera händelser och pusselbitar som sammanfaller och leder en in på ett nytt spår. Med tiden insåg jag att:

  • alla kläder jag köpte inte gjorde mig lycklig på lång sikt, de snarare hindrade mig från annat som betydde mer genom att ta min tid och pengar
  • jag inte shoppade utifrån behov och att många plagg bara hängde där i garderoben
  • aktier och fonder var lika roligt att ”shoppa” som kläder men betydligt mer positivt för plånboken på lång sikt.

Nu nästan tio år senare, med en minimalistisk garderob och snart två shoppingfria år bakom mig, är jag ”botad”? Självklart kan jag bli shoppingsugen eller lockad av duktig marknadsföring. Men jag har insett att färre är bättre är fler, och att en mindre garderob förenklar min vardag. Dessutom vill jag, när behov uppstår, köpa second hand i så stor utsträckning som möjligt för miljöns skull.

Och jag har landat i insikten att jag än mer än ytterligare kläder och prylar, vill ha de fördelar som minimalism och färre ägodelar kommer med. Därför kan jag också låta bli att köpa alla fina kläder i butikerna, samt rensa ut de plagg som jag av olika anledningar inte längre använder eller behöver.

Blev du förvånad? :) Vad tänker du på när du läser inlägget?

Konsumtionsorgien bland influencers

Vi måste prata om det här med influencers som direkt och indirekt uppmanar följare och läsare till konsumtion. Som framställer nykonsumtion som vägen till lycka och vill få oss andra att hänga på tåget med inspirerande texter, bilder, filmer och lockande erbjudanden.

Innerst inne vet du att den riktiga lyckan inte sitter i det du konsumerar. Du blir inte långsiktigt lycklig av att köpa ett par nya skor eller en ny ögonskugga. Förmodligen inte ens av de flesta resor du gör. Det börjar på insidan hos dig själv och du skulle kunna hitta enorm lycka i många av de små sakerna som finns runt om dig i din vardag.

Men vi blir matade med bilder på sociala medier om att konsumtion är vägen mot lycka. Det är under resan till Karibien som kärleken sprakar eller som man hittar det inre lugnet. Att köpet av den senaste mobilmodellen, nya väskan eller outfiten är det som gjorde vår helg perfekt. Hur lägenheten blev top notch med den nya soffan och designkuddarna. Garderoberna svämmar över av kläder och ändå måste man ut och shoppa i helgen för att sedan visa upp det senaste fyndet. Helt utan reflektion eller eftertanke. Men däremot med en stor baktanke. Köpa nytt, få nytt, inspirera andra att köpa nytt så de själva kan köpa och få ändå mer.

Det finns inget hållbart i detta och jag vet att majoriteten av influencers som beter sig som ovan inte har en hållbarhetsprofil. Men det betyder inte att de helt saknar ansvar eller inte kan agera mer medvetet. De växer också upp och får barn en dag, om de inte redan har det idag.

”Kan du se dina barn och barnbarn i ögonen och säga att du kände till att vår tids konsumtionsvanor var en av de största anledningarna till klimatförändringarna, men att du ändå fortsatte att konsumera som om du inget visste?”

Så står det i vår bok ”Prylbanta – Färre saker, större frihet”. Det är våra egna barn och barnbarn som får betala priset för att vi lever som om det inte fanns någon morgondag. Hur ska vi kunna se våra barn i ögonen och säga att vi tyckte den kortsiktiga kick vi fick av att konsumera nytt gjorde att vi struntade i konsekvenserna? Att vi knappt märkte vad konstigt vädret blivit, att naturkatastroferna ökade, att isarna smälte mm, för vi var så upptagna med att söka lyckan i en ny jacka, eller fotografera och visa upp våra nya skor.

Men det är väl ingen som köper något bara för att en kändis eller halvkändis visar upp det på bild eller film? Jo, det är precis det som sker. Framför allt i den yngre generationen. Specifika plagg som visas upp säljer slut inom ett par dagar och en viss pryl säljer plötsligt bättre än liknande av andra märken. Det finns en anledning till att företag är villiga att betala dyrt för att synas hos vissa influencers. De påverkar sina följare/läsare i den riktning företagen vill.

Kan vi inte bli fler som reagerar på, pratar om och börjar ifrågasätta den här konsumtionsorgien som råder bland många influencers?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något extra och samtidigt vara en inspiration och förebild för andra. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Det krävs bara att en kritisk massa med människor agerar långsiktigt och medvetet.

Även om vi själva ibland visar upp prylar från vårt hem eller kläder i våra garderober, liksom har ett fåtal samarbeten per år, så hoppas och tror jag, att vi inte upplevs som uppmuntrande av icke behovsstyrd konsumtion (?).

Varför konsumerar vi så mycket?

För att kunna bryta mönstret av onödig konsumtion och i slutändan överkonsumtion hjälper det att förstå varför så många konsumerar utan verkliga behov. Som ofta när ett beteende är svårt att förklara logiskt är det känslor istället för rationellt och logiskt tänkande som styr. I detta blogginlägg spånar vi kring varför människor egentligen konsumerar så mycket saker i onödan.

Några av de vanliga förklaringarna vi identifierat är följande:

Shopping som universallösning. Ryggradsreaktionen i vårt samhälle är att de allra flesta problem kan lösas genom konsumtion. När det uppstår ovälkomna eller obehagliga känslor börjar hjärnan fundera på en lösning alternativt ett sätt att smita från tankarna och oftast är det första området som beaktas konsumtion eller distraktion via prylar. Konsumtion används till att behandla symptomen istället för att på riktigt ta tag i obekväma problem och utmaningar.

Emotionella drivkrafter. Konsumtion påverkar oss emotionellt. Shopping ger oss som bekant energi, tröst, hopp, trygghet, mod och andra egenskaper vi människor ofta önskade att vi hade mer av. Men det aktiverar även hjärnans belöningssystem genom att trigga utsöndring av signalsubstansen dopamin, vilket gör att vi upplever ett litet rus av att konsumera. En annan emotionell drivkraft är att våra ständigt ökade förväntningar på morgondagen. Vi har byggt upp ett förväntningssamhälle där vi rusar mot nästa dejt, nästa jobb eller nästa pryl.

Sociala drivkrafter. Vi påverkas mycket av vår närmaste omgivning och dess krav, kultur och förväntningar. De sociala behoven kommer mycket ur behovet av identitet och av att känna tillhörighet till en specifik grupp samt ha hög status inom denna. Ofta är det just de sociala behoven som kan motivera en löjligt hög kostnad till förhållandevis liten praktiskt vinning. Vi vill känna tillhörighet och gemenskap med andra, vilket gör oss mottagliga för vår referensgrupps norm. Det kan låta som något som sker i unga år men ofta sker det även bland vuxna, till exempel i hipsterskulturen eller arbetsplatser med anonyma klädkoder som alla följer.

Kortsiktigt tänkande. Vi tänker sällan långsiktigt varken på ett globalt eller individuellt plan. På global nivå är en förklaring till detta att konsekvenserna för våra konsumtionsvanor sällan får omedelbar påverkan. Eventuella negativa effekter på miljö eller andra människor sker typiskt under längre tidsperioder, via beroendekedjor som inte alltid är intuitiva och ofta på platser vi inte kommer i kontakt med. Även på ett individuellt plan är många omedvetna om vad onödiga prylar i hemmet kan leda till. Vi tänker helt enkelt inte på att varje sak som införskaffas kommer med alla möjliga typer av ekonomiska, tidsrelaterade och mentala kostnader.

Vår natur är något alla borde vara mer rädd om.

Vanor och invanda mönster. Mycket shopping sker likt en dålig vana. Du vet innerst inne att det inte finns nya konkreta behov men trots det besöker du diverse butiker och gallerior några gånger i veckan av ren vana. Typiska tillfällen är butiker du passerar på väg till eller från jobbet eller under lunchen men det kan även röra sig om att du i brist på andra uppslag, regelbundet besöker en galleria på helger istället för att träffa vänner, träna eller ta dig ut i naturen.

Låg tröskel. Idag när en tröja kan vara billigare än en kopp kaffe på café är tröskeln låg till att konsumera. Låga priser får oss att tro att vi gör en bra affär och ger oss en känsla av att vara smarta konsumenter. Det kan till och med upplevas som att vi sparar pengar på att shoppa. Så är naturligtvis inte fallet när vi kommer hem med ännu ett klädesplagg till den redan överfulla garderoben, ännu en överflödig teknisk pryl som kändes rolig i butiken men snabbt faller i glömska eller ytterligare en billig leksak till barnens redan onödigt stora leksakssamling.

Akilleshälar vid konsumtion. De flesta har någon kategori av saker vi gärna shoppar trots att vi egentligen redan har allt vi behöver och lite till. Plötsligt hittar vi argument och orsaker som rättfärdigar ytterligare köp. Till exempel att något är kompatibelt, kompletterar, sticker ut, är unikt, är säsongens variant eller färg eller har en ny teknisk feature. Innerst inne vet vi att ännu en sjal, väska, app, klänning, pysselmaterial, armband, nagellack eller teknisk pryl inte kommer göra oss mer lyckliga, harmoniska och tillfredsställda. Men är det din akilleshäl kommer den kanske ändå lyckas argumentera sig med hem. Våra egna akilleshälar hittar du här. :)

Är det något av ovanstående som får dig att ibland konsumera i onödan eller är det någon helt annat som du identifierat som gör att du faller dit?

Bekännelser från garderobens inre

Så liten min garderob plötsligt blivit genom projektet capsule wardrobe. 25 plagg utgör den om jag bortser från ytterkläder och träningskläder. Jag har heller inte shoppat kläder på snart tre månader, undantaget två träningslinnen. Det gör mig stolt. Vi såg filmen The true cost här om veckan och efter det blev jag än mindre shoppingsugen.

Men det har inte alltid varit så. För bara ett par år sedan var jag en riktig ”shopaholic”. Det visste jag inte då, men jag kan se det nu i efterhand. Jag hade gått från fyra år med studiemedel och lite sidoinkomster från extrajobb i en svensk småstad, till heltidsjobb med månadslön i en storstad. Det var inga jätteinkomster, men från att ha fått ut kring 8 000 per månad fick jag nu ut det dubbla, med i princip samma fasta kostnader då jag började min storstadstid med att bo inneboende.

Även om jag lade undan till sparande varje månad hade jag flera tusenlappar att spendera. Som nyinflyttad var dessutom det sociala umgänget högst begränsat, så tid att strosa i butiker fanns det överflöd av om kvällar och helger. Att jag dessutom bodde ett stenkast från en av landets största gallerior med generösa öppettider, gjorde shoppingen ändå mer lättillgänglig och pengarna rullade snabbt. I takt med att inkomsten ökade, gjorde även garderoben och märkeskläderna så.

Den härliga känslan i kroppen när du hittar det fina plagget som bara är så ”du”. Tillfredsställelsen när du märker att det sitter bra på kroppen. Och glädjen du känner när du lämnar butiken med plagget prydligt ihopvikt i en fin påse. Min dåvarande pojkvän kunde ibland erbjuda sig att bära en påse eller två åt mig, men jag ville bära alla påsar själv och riktigt insupa shoppingkänslan.

Jag har köpt flera par skor som aldrig använts för att de varit för osköna att gå i någon längre sträcka. Flera klänningar som kostat 2000-3000 kr styck och som endast använts 1-2 gånger på något bröllop och som jag idag skulle behöva både en heltidsanställd personlig tränare och viktcoach för att någonsin komma i. Priset per användningstillfälle är högt och det är inte utan att jag får lite retroaktiv shoppingångest när jag tänker vad jag kunnat göra med pengarna istället.

Jag kan inte riktigt svara på när exakt jag ändrade uppfattning om min garderob och bytte shoppingvanor. Insikten har nog smugit sig på, i samband med resor då vi klarat oss med väldigt få plagg, saker jag läst och kommit till insikt i. Liksom att praktiskt våga testa att rensa ut kläder och leva med färre plagg. Det har fått mig att inse att en mindre garderob inte är likställt med tråkigare garderob, eller att det ens behöver innebära en känsla av färre plagg att välja på, utan att det faktiskt kan vara tvärtom med rätt plagg i garderoben.

Med färre plagg har jag lättare att välja kläder på morgonen, lägger mindre tid och energi på att vela och prova kläder inför en middag eller fest, garderoben är luftigare och finare att titta in i och byrån har bättre ordning. Eftersom garderoben numera innehåller nästan enbart favoriter, känner jag mig fin, stark och som den bästa versionen av mig själv i nästan vad jag än sätter på mig.

Min garderob är inte ”klar”, det blir den nog aldrig. Men den är på rätt väg med mitt nuvarande tankesätt kring kläder, konsumtion och shopping.

Är eller har du varit en shopaholic eller känner du någon som shoppar alldeles för mycket?

Noll in, en ut?

Här om veckan skrev Herr Minimalist om hur han köpt en ny skjorta som ersatt en identisk i färg och modell, men som slitits ut. Herr Minimalist garderob är redan minimalistisk, vilket du kan se i blogginlägget Rensning av vardagskläder från ett manligt perspektiv, därav är det hyfsat enkelt för honom att göra dessa ”en in, en ut”.

Själv fick jag en liknande impuls att göra en ”en in, en ut”, då jag här om dagen rensade ut några löparstrumpor som inte längre höll måttet och tyckte mig behöva ersätta dessa. I samma veva fick jag ett mail med erbjudande från en träningsbutik online där jag tidigare shoppat, om att köpa valfritt träningsplagg till rabatt. Nu när jag äntligen kommit igång lite smått med löpningen efter graviditeten var det som ett, eller flera, tecken på att det var meningen att jag skulle konsumera. Eller höll jag på att lura mig själv med en romantiserad behovsanalys?

Innan något köp ägt rum tog jag mitt förnuft till fånga genom att ställa mig själv följande frågor:
Hur många löparstrumpor äger jag redan?
Jag räknade efter och fann tio par.
Hur många gånger i veckan tränar jag löpning?
Cirka två.
Hur ofta tvättar vi denna typ av tvätt?
Minst varannan vecka.

Genom att stanna upp och se över vad jag redan ägde och har, inte bara vad jag faktiskt rensat ut, insåg jag att de där nya löparstrumporna nog kan vänta tills jag slitit ut ytterligare några par. I dagsläget hade jag faktiskt inget verkligt behov, det blev tillslut noll in, en ut.

Känner du igen dig i ovanstående, att vilja ersätta något som egentligen inte behöver ersättas?

Stresshopping och oplanerade inköp

En av svårigheterna med att leva minimalistiskt är när ett behov har identifierats och något nytt ska köpas in. Vi brukar göra gedigen research och uppfattas ofta av personer i vår omgivning som sega i våra köpbeslut. Oavsett om det är ett klädesplagg, en möbel eller en stavmixer som ska införskaffas, så kan det ta ett par månader från att behovet identifierades till att köpet är genomfört. Vi googlar, läser recensioner, jämför priser, kollar youtube-filmer, klämmer och känner, för att det utifrån kvalitet, material, pris och andra jämförbara produkter ska kännas bra.

Motsatsen till beteendet ovan kan nämnas stresshopping vilket sällan leder till bra eller genomtänkta köp. Detta kan inträffa när du är stressad och tror dig plötsligt behöva fylla ett behov, men kanske inte har tid att besöka flera butiker, läsa på och göra gedigen research eller helt enkelt köper saken av fel anledning.

Att ta många aspekter i beaktning inför ett köp och ha höga ambitioner om att göra rätt val i det ofta stora utbudet av liknande produkter, kan göra det svårt för en minimalist att shoppa. Och framför allt blir det otroligt jobbigt de fåtal gånger du utsätts för en situation där du måste stresshoppa för att fylla ett akut behov. Det sistnämnda råkade vi utför här om veckan.

Extra jobbigt mentalt blir det när du redan innan köpet vet att produkten du köper inte är den bästa eller den du egentligen vill ha, men du måste kompromissa med din kravspec för att lösa situationen.

Här om dagen blev vi tvungna att omedelbart börja ge bebis minimalist mjölkersättning. Jag hade planerat att köpa en nappflaska i stål från Klean Kanteen men innan bebisens ankomst blev det aldrig av, jag skulle ju ändå helamma var planen. Att ta sig in till stan var inte ett alternativ i detta läge och att beställa en nappflaska via nätet skulle ta alldeles för lång tid, det här behovet behövde lösas NU. Några snabba googlingar på typ ”bästa nappflaska nyfödd” senare, stod jag i kön på apoteket med en plastnappflaska från MAM i handen. Jag som inte vill utsätta vår bebis för plast i onödan, den stoltserar visserligen med att vara BPA-fri, men det finns ju flera dåliga plastkemikalier än BPA.

Nu en vecka senare har vi kompletterat den första nappflaskan med en nappflaska i stål från Klean Kanteen. Minimalism i all ära, men det är dessutom oerhört skönt att inte längre behöva diska samma nappflaska tio gånger per dag varav två-tre gånger på natten.

Jag har en svag känsla av att febertermometer till bebis minimalist skulle kunna bli en liknande stresshoppingupplevelse om vi inte inom kort börjar göra research och köper en. När det väl är feberdags kommer det inte fungera med tre dagars leveranstid oavsett hur mycket bättre och billigare nätbutikens febertermometer är jämfört med närmsta apoteks variant.

För ett par år sedan hade exemplet ovan inte rört stresshopping av nappflaska utan snarare av en topp inför helgens festligheter, eller en present till värden inför kvällens spontana fest. Vi har kommit in i en helt annan fas i livet nu, och jag gillar det. :)

Har du något exempel på när du stresshoppat? Vad köpte du och hur kändes det efteråt?